av Les2020

Les2020
sön, 2020-06-28 - 22:39

Jag har hamnat i en situation där jag blir arg och stör mig så ofantligt på människor, och det har helt ärligt fått mig att trilla dit igen fler gånger än jag vill. För energitjuvar borde inte få ta av min energi, men jag antar att jag inte riktigt har verktygen för att faktiskt hantera problematiken.

Problem 1.
Min pappa dog väldigt hastigt och oväntat i slutet av mars. Jag har haft problematik med depression och ångest (och alkoholmissbruk) men upplevde att jag kunde hantera det bra, till viss del åtminstone.

Det egentliga problemet:
Jag begravde min älskade pappa efter lång väntan för någon vecka sedan, det var en fin begravning. Men efterspelet blev något annat.. en av pappas kusiner började höra av sig till min syster, anklaga oss för att ta ifrån honom möjligheten till att sörja för att han inte var inbjuden till begravningen (coronabegränsningar), sa att vi var gudinnor och småpåvar som tror oss ha rätt att ta ifrån honom det och var extremt hotfull, otrevlig och jag allt mellan himmel och jord. Sanningen om relationen är att pappa klippte banden med denne kusin för 10 år sedan och har vägrat att återuppta kontakten, så för oss var det ganska självklart att han inte var någon prioritet i en stor släkt. Men han har därefter gått berzerk.

Men jag blir irriterad, hur fan kan man prata med en sörjande dotter på det viset? Och mitt problem är ju att jag vill lägga mig i, och när jag blir allt för konsumerad i sådant så faller jag inte sällan bort från min målbild när saker blir för känslomässigt, jag blir arg och irriterad, och sen är ekorrhjulet igång. Och jag vill kontakta den där idioten vilket jag egentligen vet är det sämsta jag kan göra, för då får han ta än mer av den energi jag har.

Jag kommer säkerligen återhämta mig om en dag eller två, från att jag har börjat dricka igen, för jag har bestämt mig för att jag inte vill leva såhär. Men jag är frustrerad över att jag inte kan hantera motgångar, irriterande människor och problem på ett bättre sätt än att köpa alkohol, konsumera den och slutligen allt för ofta bli rabiat.

Jag har även börjat stöta bort mitt stora stöd i livet, min sambo. Inte för att han irriterar mig, utan kanske mer för att jag insett att vägen tillbaka är tuff och hård och att jag inte vill utsätta honom för det. Jag har dragit upp och isolerat mig i stugan, långt bort från ett systembolag, men också långt ifrån mitt stöd. Som jag just nu bara bråkar med, är känslan.

Kennie
mån, 2020-06-29 - 21:22

Att bli arg på sådant man i vanliga fall kunnat hålla ifrån sig, till exempel. Precis som du skriver så skulle kontakt från dig bara göda konflikten. Det han beskyller er för är helt orimligt, och människor som kommer med sådant går enligt min erfarenhet inte att diskutera med. Sen vill jag absolut inte låta som om jag vet hur det är för dig, men jag har ibland skjutit upp sorg genom att istället göda min ilska. Och att fly in i alkohol är väl något alla vi här på sidan gjort av och till. Så ta hand om dig och låt inte beroendet komma ivägen för din naturliga och sunda sorg efter en älskad pappa..