Eftersom det är svårt för mig att hjälpa andra alkoholister just nu, så startar jag den här tråden också.
Tanken med tråden är att anhöriga ska kunna ställa frågor om varför vi gör vissa saker, beter oss och reagerar som vi gör.
Det kan vara den minsta till den största sak.

En mindre presentation. Jag är mellan 30-40, sambo och 2 barn. Mitt drickande startade på risknivå redan efter lumpen och pga karriär val fortsatte det i många år. Seriöst alkoliserad i ca 8 år,öl och vin i början och senare 1 flaska starksprit per kväll.
Jag har genomgått allt ni kan tänka er. Tillfrisknandet började med tillochfrån drickande någon dag i veckan under 1 år, 1 år i behandling med mindre återfall och nu har jag varit nykter i ett år.

Jag kommer att vara 100% ärlig i mina svar då jag inte behöver skämmas eller ha skam över något mer i mitt liv. Jag kommer svara med sanning ur mitt perspektiv.

Så om någon har en fråga är det bara att ställa den.

Maranta

Med detta inlägg har du precis illustrerat det Inuet förklarade: du blir kränkt. I mina ögon projicerar du. Du retar dig på att han har rätt. Min kvalificerad gissning är att du lever i lögn, du är inte ärlig mot dig själv.

Maranta

Du anklagar Inuet för att vara hånfull och respektlös i sina svar
Vet du vad problemet med svensken är? Det ständiga lindandet, curlandet, inte såra, inte kränka.
Men vet du vad, oavsett hur mycket strunt du presterar i dina kommentarer så är missbrukets tryne vidrigt. Speciellt för den som lever med en missbrukare.
Du vill kanske att Inuet tassar på tå, är politiskt korrekt men ärligt talat föredrar jag det raka - hur obekvämt det än är - framför det falska, puttenuttiga, korrekta.
Jag vill ha det genuina, ett svar på hur och vad som rör sig i hjärnan på en alkis. Mästrandet är för mig en rökridå som inte gagnar någon!

oldishdude

Jag gled in på detta forum för att jag har insett att jag har ett osunt förhållande till alkohol. Jag har nu läst igenom 4 sidor av kommentarer och frågor och blir otroligt ledsen och illa berörd av hur Inuet blev påhoppad och attackerad.Min upplevelse av dessa påhopp var att det blev lite väl obekvämt att en person så pass väl målade upp beroendebeteenden. Många som hoppade på kanske kände sig kränkta och lite väl mycket kände igen sig i beskrivningarna. Jag gjorde det och satt där och förnekade tills jag insåg att Inuet har rätt. Det finns naturligtvis olika vägar till ett beroende och det finns en del rön som påvisar stöd för att genetik kan ligga till grunden. Fast då hamnar vi i dialogen "nature over nurture" och få i denna tråd kan eller ska ge sig in i den diskussionen. Jag är idag inte redo att helt ge upp Alkoholen, jag har inte nått min botten, jag tror fortfarande att jag kan kontrollera var,när och hur jag dricker. Jag ljuger som så många andra gör för mig själv.

Till dig Innuet;
Tack, du öppnade mina ögon och har mest troligt gett mig en destination dit jag vill nå. Jag vet inte vilken väg jag ska ta eller vem ska ska följa med. Det jag vet är att nu har jag i alla fall ett mål och en destination att sikta på och förhoppningsvis nå.

Karlstad

Min man dricker för mycket , sitter mest inne hela helgerna , han jobbar mycket så han säjer att han är så trött , vill inte gå ut och röra på sej bara om våra vänner vill , när han dricker blir han ofta mycket otrevlig mot mej och min mamma aldrig mot någon annan , när jag tar upp detta blir han arg och säjer att det inte är så alls ...

Katjakaj

Hej, jag fick idag veta att en nära släkting är under behandling för andra gången.

Jag har anat att det funnits problem tidigare men inte så här allvarligt.

Vi har haft en konflikt och inte rett ut denna och jag känner nu att jag ändå vill tala om att jag på något vis finns kvar, att jag inte dömmer eller hyser agg sedan konflikten.

Jag vet bara inte hur. Hur stöttar jag på ett schyst sätt. Vad tusan säger man?

Uppenbart är ju att jag vet läget.

Skicka ett sms och berätta att hans bror berättat lite och tjaaa, bjuda på fika?

Nja, sms vet jag inte. Ring hellre och bjud på fika så att ni ses när ni pratar om er fd konflikt och att du vet.
Underbart av dig att inte dra dig undan. Men skickar du sms ligger bollen hos hen och alkoholism är oerhört skamfyllt. Så se hellre till att ni har en personlig kontakt tänker jag och red utkonflikten ordentligt.
Lycka till!

Kärringen70

Hej!
Tack för en bra sida. Behöver nog lite råd om självhjälp för att dra ner på mitt drickande utan att bli helnykterist. Vill kunna som andra ta ett glas vin ibland, inte en hel flaska själv. Hur gör man. Vad dricker man en lördagskväll om inte lite vin? Läsk är för sött, vatten är tråkigt. Ge mig lite tips, snälla! ?

Jag brukar säga till min sambo att du kan väl vara nykter denna helgen och gå inte in på Systembolaget men han gör precis tvärtemot. Hur tänker han när han går in ändå? Jag skulle ju ha så dåligt samvete. Sen får ju jag höra att jag röker så jag är inget bättre än honom.

Välkommen till forumet.

Du är redo att göra en förändring och dra ned på ditt drickande, härligt! Klokt av dig att höra efter vad som funkat för andra. Nu har du skrivit i en gammal tråd i Anhörigforumet, så ett tips för att få mer svar är att starta en egen tråd i det forum här som heter "Förändra ditt drickande".

Ett annat sätt att jobba med din förändring och få verktyg för att nå ditt mål är att göra vårt självhjälpsprogram. Det kan du anmäla dig till under fliken "Program" på sidan. Där kan du också, om du vill, få en rådgivare som ger dig återkoppling på det du skriver och finns där som ett bollplank under en period.

Som sagt, välkommen till forumet, och hoppas att du hittar något här som är hjälpsamt för dig framöver!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Alkohollinjen är nationell och då det är ett 020-nummer går det inte att ringa från en utlandstelefon som jag förstått det, kanske finns det något sätt exempelvis via skype eller liknande, samtidigt kan det nog bli en hel del tilläggsavgifter för det.

Om du vill ringa för rådgivning om alkoholvanor kanske det är möjligt att ringa till en vanlig lokal beroendemottagning som ett första steg, eller till den kommun du tillhör alternativt 1177 sjukvårdsrådgivningen, lite beroende på vad du önskar få råd/samtal kring.

Hoppas något av detta blev hjälpsamt, fortsätt såklart gärna skriva och läsa här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

RARISSA

Kan man lite på en alkoholiserad som lovar söka hjälp / vård ? Hur många gångar ska man låta sig bli lurad ?

Ibland skiljer det sig mycket... ljuger den om sitt drickande? Gömmer flaskor och smyger?

Man är ju alkoholist även om det är ett missbruk så som att man dricker för mycket när man väl dricker eller måste dricka varje helg.. men det är lättare att sluta på egen hand om det inte är varje dag.. annars tror jag man måste prata med någon och ha otroligt stor motivation

Man kan nog inte sluta om man själv inte vill... så det första bra är att personen själv säger att den ska, men ibland så menar man inte det trots att man säger det.. jag som drack varje helg och alltid för mycket och gärna en extra vinkväll när suget kom mitt i veckan... kunde säga allt för ofta att jag lovar att inte dricka så mycket igen eller jag ska vara nykter fram till jul! Sen en gång när jag lovade det kände jag bara oj det är på riktigt denna gång! Och nu har det gått 4 månader för första gången och känns hur bra som helst

Li-Lo

Hoppas det är okej att jag hoppar in i tråden här för att välkomna RARISSA och alla andra som ännu inte har en egen tråd till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet!

Det är naturligtvis inget krav att ha en egen tråd, att uppmuntra nyansera och reflektera andras inlägg är ju det som skapar denna gemenskap. Det kan dock hända att en inte riktigt uppmärksammas utan en egen tråd så jag tog mig friheten att göra det så här.

Välkomna!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

MariaLeo

Ska man gå tillbaka till den man älskar (alkoholisten) efter lovord att han kommer sluta vara elak på fyllan efter bara ett par veckor sedan han lämnade mig? Ska man tro på hans trovärdiga lovord eller ska man bara se till faktan: om ingen handling utförts för att bli nykter är ord endast ord?

Jag är så medberoende till honom och vet nånstans att det kommer inte bli värre, snarare sämre , att gå tillbaka men han försöker övertala mig genom att säga att ”du var inte heller perfekt” , ”jag kan bli nykter bara jag har dig”.
Jag har också två små barn (som inte är hans) som jag måste ta hänsyn till.

Hej Marialeo. Jobbig och ledsam situation... ? Jag ser tyvärr varningssignaler. Är elak på fyllan, lämnar dig. "Jag kan bli nykter bara jag har dig"... Han har ansvaret att bli nykter. Det du kan göra är däremot att stöda honom om han väljer en nykterhet. Tycker att han kör över mycket på dig. Dessutom har du barn att ta hand om. Hur funkar tillvaron ur det perspektivet?
?

MariaLeo nej det kan du inte lita på. Han kan inte styra sin sjukdom. Han vill säkert kunna hålla vad han säger men sjukdomen kommer bestämma över honom fortfarande. Det tar tid o tillfriskna! Kram

Trollbäcken59

Är ny medlem! Har en förtvivlad situation där min förra man (skild sedan många år) är alkoholist - som jag och våra gemensamma vuxna barn - har konfronterat och försökt hjälpa, ställa ultimatum osv. I somras, efter ny konfrontation, blev det uppenbart för oss att vi är medberoende. Trots upprepade löften kan vi inte lita på x. Då vi inte ”öppnade dörren” efter senaste misstänkta återfallet har x nu meddelat att han är förtvivlad för att vi vänt oss från honom, menar att jag har gaddat ihop barnen mot honom. Vill inte ha någon kontakt med oss ”som läget är”. Dvs skuldbelägger mig och barnen, meddelar detta kyligt och med tydligt avstånd. En mycket jobbig situation- frustration, ilska, sorg att förlora en pappa. Mycket fint att höra dig berätta från alkoholistens perspektiv- det hjälper och ger styrka. Vi har ingen kontakt med x. Har väl en längtan efter att han någongång ska ”komma tillbaka till livet”. X lever ensam vilket också skapar oro, men vi försöker stötta varandra- det är x val. Han får ta hand om sitt beroende- vi om vårt medberoende. Jag känner ilska för att han göra mina barn illa och att han fullständigt struntar i sina fina barnbarn. Att han väljer bort oss alla, sin familj, framför ett liv i ensamhet, med alkohol. Han lämnar mig ensam med barn och barnbarn. Så svårt att fatta! Dina inlägg har hjälpt att förstå! Tack!