av Olycklig Make

Olycklig Make
sön, 2020-07-12 - 13:33

Jag pratade med min fru idag.
Jag berättade att jag är allvarligt rädd för hennes hälsa, att vinet påverkar henne på ett sätt det inte gjort tidigare och att det är väldigt mycket hon dricker.
Jag berättade om att jag är rädd att levern tagit stryk, lika så magen och hjärnan att den blir rejält påverkad.

Hon var inte alls med på att det var mycket hon drack utan hon tyckte att det snarare var mindre enligt henne själv hon hade ju minsann inte varit på systemet på länge...jo igår var hon där.
Sa då att jag visste mycket väl om att hon varit där även i tisdags och och köpt 2 tetror och även om de 2 hon köpte hem igår.
Samt även om de tetror som det fanns lite kvar i när hon kom hem i söndags att de var slut på måndag kväll.

Hon hade ju minsann haft många dagar hon inte druckit på men hon insåg nog när vi pratade att jag hade koll

Jag berättade även att jag varit i kontakt och pratat med anhörig stöd som gav mig rådet att jag bör ta upp detta då det låter allvarligt.
Detta chockade nog henne.

Jag berättade även att våra barn börjat reagera fast de inte sagt något och de gånger hon busat och jag sagt stopp när det blivit förmycket hade hon inte förståelse för.

Men är det så det är så är det menade hon, då ska jag inte dricka mer!

Det tog några minuter sen kom det lite smått att det är minsann konstigt att jag kan ta upp allt detta med henne men inte att jag tar tag i mina egna problem. Det där om att jag skällt och skrikit på barnen och även att jag skällde/skrek ut henne efter noter två gånger efter att jag fått reda på att hon hade kontakt med en kille på annan ort sedan 2 år dit hon brukade åka iväg själv till med vår hund för att få egentid och avkoppling.
Hon har sagt tidigare att hon är rädd för mig sedan den händelsen.
Jag var riktigt arg på henne de gångerna men det är inte lätt att hålla sig när man misstänker att ens fru varit otrogen.

Enligt henne hände det aldrig något mellan dem (inte fysiskt iallafall) och där tror jag faktiskt på henne då jag brukar kunna se när hon ljuger eller inte.

Hur som helst så har samtalet iallafall gått bättre än förväntat.
Dock så åkte hon iväg nu för att handla och påpekade noga att hon minsann var tvungen att ringa och ändra lite planer som var bestämt.

Fyller ju 40 om ett tag så det är väl hennes hämnd än så länge att påpeka att dessa planer måste ändras.

Nu har jag iallafall tagit upp.det och det känns bra, blev ingen omedelbar katastrof.
Får se vad som händer de närmsta dagarna.

Självomhändertagande
sön, 2020-07-12 - 23:03

Vill bara säga bra gjort! Nu har kanske en sten lättat från dig och det blev ingen omedelbar katastrof. Jag minns de första samtalen med mitt ex. Det är en barriär en ska igenom. Och de ser olika ut för vi är alla olika.

Hoppas att det går åt en bra riktning.

Har du tänkt på vad du vill göra på din 40 års dag?

Oavsett planer och förväntningar. Vad önskar du dig, just nu för din födelsedag.

Du kan ju faktiskt bestämma hur du vill ha det.

Olycklig Make
sön, 2020-07-12 - 23:35

Ja det känns lättare nu när man fått berätta sin oro även om jag märker att hon inte riktigt vill ta till sig det hela.

Förhoppningsvis har det gjort någon nytta då jag påpekade rädslan för hennes hälsa, hennes hälsa är något hon är livrädd att den ska bli dålig (lätt hypokondrisk) detta trots att hon inte sköter om sin hälsa med dåliga matbutiker, rökning och all denna alkohol.

Hon har inte velat prata med mig på hela dagen och det är väl förståeligt, suttit med sitt candy crush hela dagen

Jag lät henne vara så jag tog med barnen på en utflykt ikväll så de slapp se och känna de dåliga vibbarna.

Jag hoppas att hon nu vill och kan ta till sig av detta och börja jobba med dig själv, annars så kommer jag bli en syndabock för allt länge framöver,

Min 40 års dag, ja jag har inte planerat något igentligen, blir väl kanske att ta med sig familjen på restaurang eller att äta något gott hemma samt någon utflykt kanske.

Tro om jag ska vara ärlig att det kommer att vara rätt stelt hemma ett tag så jag hoppas inte på för mycket just nu.

hmmmm
mån, 2020-07-13 - 00:01

Mitt barns mamma drabbades av aökoholdemens med permanenta skador. Hade liknamde upplevelser ovan och trodde aldrog det skulle bli så allvarligt så snabbt.

Men för dina barns skull skulle jag försöka att själv undvika alkohll själv och försöka få med frun på detta. Detta för barnens skull. Det känns inte slm en mellanväg fungerar. Hon är fast.

Går det ej,separera o håll ögomen på att hon sköter sina veckor,om inte orosanmäl och ha möte med slv. Dett amedans du själv kanake avjåller dig fråm alkohll likaså.

Vad är viktigare än dina barns framtid? Dricka alkohol eööer dina barns uppväxt?

Du minimerar risken för sjukdlmar för både dig o mamman med avhållsamhet fråm alkohol o mår.även bättre psykiskt. Känns lite som payoffen efter 40 är stt dricka inte riktigt är värt det.

Jur ska tonåren hamteras om mamman konststn dricler vin?

Olycklig Make
mån, 2020-07-13 - 01:50

Jag har följt din tråd och läste just det som hänt ditt ex de senaste dagarna och det var dina ord som fick mig att ta steget och prata med henne idag.

Jag har diskuterat alkoholproblem med min fru till och från i flera år.
Som du skriver så är jag jäkligt mån om mina barn, jag vill verkligen inte att de ska minnas att mamma alltid drack vin när de blir äldre.
Jag hoppas så att jag faktiskt skrämde henne idag med min oro om hennes hälsa, pratade med henne om skadorna hon kan råka ut för om hon inte slutar och om de skador jag redan tror hon har. Så att hon kanske kan ta till sig det, för att bara som bara pratat om tidigare att det druckit mycket har bara varit som att hälla vatten på en gås.

Jag har redan sedan drygt ett år själv dragit ned på mitt alkoholintag för att markera mot henne och särskilt det senast halvåret nästan bara smakat något halvt glas enbart för att ha något slags "mys" med henne på helgen men de senaste 2 månaderna mer eller mindre redan slutat helt och det är för min egen skull samt att även visa mina barn att man inte behöver ha vin för att man ska kunna äta gott, städa, ha mysigt eller så fort något ska göras i trädgården.
Min hustru har alltid varit väldigt snabb att oxå alltid hälla upp åt mig med i alla möjliga situationer hon kommit på genom åren hon tyckt att det passat med vin eller öl.

Som du skrev är ju tillslut en separation oundvikligt och vet inte om du läst hela tråden men det var varit väldigt nära att jag bad om skilsmässa i vintras och den finns väldigt nära nu oxå.
Jag älskar henne fortfarande men jag vet oxå att vissa saker kommer aldrig bli som förut tillsammans och ibland vet jag ärligt talat inte vad det är som håller mig kvar heller.

Vi får se vart detta tar vägen....

hmmmm
mån, 2020-07-13 - 04:01

Vad bra. Glad jag blir att jag vjälöer dig.

Men jag känner för min egen skull och min dotters skull fanns det knget alternativ annat än att sluta. Jag har ett ensamansvar nu och då kan jag ej vara berusad heller.

Läs lite om Wernicke Korsakoffs sjukdom. Välskgt ovanlig men efter organen tar stryk så är det hjärnan.

Musklerna är det som förbränner alkoholen. Därför kan vältrånade dricka mkt men har du inte musklerna o du dessutom är kvinna och dessutom kanske vegetarian då kan hjärnskada bli en följd.

Var overkligt först men på ett sätt är det bättre än för ett barn att växa upp med en alkohliserad förälder.

Om det skulle ta slut kan ju en ny partner som dricker mindre vars till hjälp.

Men i mitt läge känns det rätt. Kanske jobbigt första veckrona och månaderna men sen tycker man bara synd om alla amdra som dricker med deras åkommor, övervkkt och beroendeproblematik.

Livet är fantastiskt, även utan alklhol. Barn är ju beviset på detta. Ha kul med dina barn utan alkohol. De kommer defintivt märka det och hämta energi från dina barn. Det har gett mig så mkt fin energi tillbaka o min dotter är ju tacksam in i oändligheten, det märker man verkiigen.

Självomhändertagande
mån, 2020-07-13 - 07:17

Jag blir glad att se er dialog och inse hur forumet hjälper er båda i en svår situation.

Det är inte enkelt att leva. I ett samhälle som tillåter alkohol och droger tidigt. Jag förstår inte att det inte pratas mer i skolan kring riskbruk, missbruk och beroende samt psykisk ohälsa.

Har en betydligt yngre vän som jag springer med i skogen. Hon fyllde just 20 år och hon berättar om en folder hon fick av systembolaget. Jag hann tänka att vad bra, nu informerar de om riskerna med alkohol. Hon sa, det trodde jag också att de skulle göra. 20 åringar som välkomnas till systembolaget ber den nya kundgruppen att alltid vara redo med sitt legitimation.

Det är skrämmande. På många sätt. Att ha sett alkoholens baksida. Jag ville inte dricka som ungdom, då jag var en präktig tjej och lyssnade på mina föräldrar, fast jag smakade vid några tillfällen (för att få tyst på mina sk vänner). Det var städat och jag såg flera allvarliga misstag bli till helt andra scener som verkligen är allvarliga med anklagelser. En situation där en sk vän som var kär i en kille var för full. Han ville inte hångla med henne. Hon grät och var riktigt full och hon anklagade honom för att han prövat våldta henne.

Konsekvenserna. Förstås blev det ingen polisanmälan då det aldrig inträffat och hon fick skämmas.

Vilka konsekvenser får det för de kvinnor som verkligen blir våldtagna.

Övrig kriminalitet och onödigt våld. Alla rubriker om våld med och utan dödlig utgång beror oftast på alkohol och droger.

Jag drack med min alkoholist i början då jag hade varit sjuk i en bipolaritet och jag trodde inte att någon ville vara tillsammans med mig. Det var de kommentarerna jag hörde då.

Så råkade jag illa ut för att jag var berusad och sen var det stopp med alkohol. Aldrig mer.

Jag valde livet. Jag valde att kämpa varje dag. Jag har haft en jävla vilja. Och jag har lärt mig vad jag måste göra. Hur jag ska navigera i vårt samhälle beroende på vilken roll en har. För vi behandlas olika.

Det är intressant.

En sak. När det gäller vård så behöver en ta för sig som bara den i Sverige. Det går inte att vänta. Det gäller att veta vart en ska vända sig. Jag har haft en väldig tur, eller så är det bara så att jag alltid var inställd på att bli frisk. Jag har fått hjälp av psykiatriker, sjuksköterskor och psykologer.

Det är tack vare en viss specialistsjuksköterska som sa "vilken hjälp vill du ha av mig" och jag tänkte länge på det där. Vi pratade mycket om livet, om riktningar i livet. Han och en sjukgymnast som jag gått till i perioder var de som erbjöd mig mindfulnessövningar i form av avslappning, andningsövningar och stöd som fick mig att förstå att jag måste välja.

Jag tog mig ur alla mina mediciner för flera år sedan, då jag ändrade livsstil helt och hållet. Yoga, meditation, mindfulness, daglig vistelse i naturen och fysisk träning blev en del av mina dagliga rutiner. Jag betalade förstås allt själv och jag insåg redan då att jag hade aldrig kunnat göra det om jag inte hade egna medel för det.

För sjukvården ger bara mediciner. Men så tog jag även kontakt med författare i världen som har svar jag sökte.

Med det vill jag säga, ge aldrig upp. För er själva och för era barn. Gör det ni kan och vill för era kvinnor.

Acceptera det som är just nu.

Ta reda på med stöd av någon professionell hur ni vill ha det framöver.

Ta hand om er själva.

Landa i nuet.

Ge er tid att sörja - om ni behöver.

Ge er tid att landa.

Det kommer en dag som allting känns bra igen.

Min dag där allt känns bra igen kom genom corona tiden. Nu behöver vänner min kunskap. Nu hör jag om bipolaritet överallt och så många förstår inte vad det är. Och det är ok.

Men det är inte ok att svensk sjukvård bara medicinerar bort den. Jag vet att det är forskning på gång med fysisk aktivitet. Det är på tiden.

I alla fall.

Viljan har alla tillgång till. Och sin rätt. Oavsett diagnos. Oavsett titel, status, kön.

Vad vill du?

Om du inte vet det nu, fundera varje dag tills du vet.

Följ ditt andetag in och ut och bara känn hur det känns. 5 djupa andetag.

Lyssna till en som verkar lära ut som jag har levt länge. Dr Rangan Chatterjee. Han berättar om hur han startar dagen med 5 min mindfulness, 5 min fysisk träning och 5 min meditation varje dag. Alla har 15 min. Just do it!

Han är klok och han gästar Skavlan, skriver böcker och lär ut som doktor. Jag önskar att alla patienter i vårt land träffar en doktor som han första gången.

Att ta hand om sig är extra viktigt. Särskilt till er som har barn och en missbrukande mor till era barn.

Olycklig Make
tis, 2020-07-14 - 13:38

Jag vet vad jag vill, och jag väljer livet, ta hand om mina barn på bästa sätt, jag hoppas ju att min fru vill vara med på den resan.
Sedan jag pratade med henne i söndags så har hon varit iskall mot mig, har samtidigt förståelse för det då jag tagit hennes "snuttefilt" från henne.
Har försökt att prata med henne flera gånger men hon säger bara att allt är bra fast jag vet att hon är skitarg.
Frågade henne hur hon känner efter det jag tagit upp med henne och får till svar, "ja mår bra, men det är väl så här vi ska ha det antar jag, som vanligt att vi inte pratar"
svarade då att vi pratar väl visst och fick då med ens kastat i ansiktet att varför har du då inte sagt något tidigare för typ en månad sedan, är ju alltid så här att du inte pratar med mig"
Jag vet att jag de senaste veckan har dragit mig tillbaka lite grann för jag har haft mina inbördes fighter om hur och när jag skulle försöka ta upp detta...

Faktum är att jag många gånger stoppar huvudet i sanden för att låta vissa saker blåsa över...jag vet att det är fegt men i alla år så har allting i slutändan alltid blivit mitt fel i alla diskussioner. Min fru är en person som aldrig har fel eller ger med sig, så visst drar man sig många gånger för att hamna i en diskussion när jag vet att hon alltid "har rätt"...

Samtidigt så varje gång vi bråkat eller diskuterat så har hon alltid mött mig med tystnad, hon kan gå över en vecka ibland utan att tilltala mig så fort hon känner att jag tagit upp något som upplevs som jobbigt för henne.
Kommer det däremot någon undr denna tiden och hälsar på är hon som vanligt tills personen gått och hon blir iskall igen.

Får se hur länge detta håller i sig denna gången och hur länge jag orkar.
Oavsett utgång så har jag iallafall påpekat riskerna för henne och hoppas att hon inser faktum.

Får ta en dag i sänder och se vad som händer, självklart förstår jag henne och hennes reaktioner då vinet ryckts undan.
Hon går igenom massa invärtes fighter med sig själv just nu på alla stadier.

Hur har ni andra upplevt det i sådana här diskussioner, finns det en chans att hon inser fakta och kanske vill försöka att leva utan vinet?

Hur ska man oxå göra med vår umgängeskrets?
Vi har några vi umgås med och när vi ses så tas det självklart nån öl och lite vin tillsammans,
vi ska iväg på en semestertripp om ett par veckor tillsammans och hur ska man då hantera denna situation, de kommer ju märka att saker ändrats, måste jag få min fru att erkänna sin svaghet för dem (kommer nog aldrig hända) eller ska man berätta för dem i smyg att så här är det?
Vet ju från boken "djävulsdansen att bli fri från medberoende" är ju att man inte ska mörka saker och ljuga om någons beroende för att man själv ska komma ut medberoende och inte hjälpa den beroende, men i verkligheten är det väldigt svårt, särskilt som jag tror att min fru aldrig kommer att erkänna ett problem för någon annan!

Självomhändertagande
tis, 2020-07-14 - 14:21

är det enda rätta jag gjort under många år. Du skriver "Hur har ni andra upplevt det i sådana här diskussioner, finns det en chans att hon inser fakta och kanske vill försöka att leva utan vinet?"

Jag la just på luren med mitt ex då jag passade på att kolla detta forum. Han kan knappt prata, orden sluddrar och jag är lättretlig idag. Sov för lite och det gör mig lite irriterad. Då sa jag bara till honom att nej, nu behöver jag ta hand om mig då jag märker min irritation och jag gillar inte att vara irriterad.

I alla fall. Jag slutade bara gå på fest då jag inte orkade med fasaden längre. Det var få som förstod att jag stod för försörjningen och det är inte så kul när grabbarna pratar på deras skrytsamma sätt när det i själva verket var jag som stod för notan länge och ändå hörde jag exet pratade om affärer som han pratar om affärer med sina partners och "affärsmän". Precis som att allt gick bra.

Alltså, jag har sett många kvinnor som tar fram plånboken och försörjer sina män. Och då pratar jag vanliga människor som har vanlig lön, kanske är egen företagare och har gjort det bra, men inte överdrivet.

Jag minns en middag vi bjöds på, till en fin krog i en stor stad. Fast vi betalade förstås själva och anledningen till jag minns det väl är att det var då som mitt ex spenderade sina sista pengar. Efter att han sålt bilen, aktier osv.

Jag trodde att han skulle få en lön, den kom aldrig och det dröjde flera år innan jag sa stopp. Då flyttade han och jag tackade så oerhört mycket för att han flyttade.

Jag har sett alltför mycket. Kvinnor som jag umgicks med förr som valde män för pengarna och tvärtom. Den enda anledningen att jag skriver om pengar är att det går åt helvetet till slut. Jag såg en man som var ekonomiskt oberoende till att dricka upp alla sina pengar. När jag valde att betala för honom så trodde jag på honom, att det var pengar på väg in. Att affärerna skulle gå bra. Jag levde i hans luftslott.

Jag hoppas att du har bra vänner och nätverk. Observera dina vänner. Vad händer om du pratar med någon om att du upplever det lite tufft just nu. Kan du göra det. Om du inte ens känner att du kan göra det, vad är det för vänner då.

Ibland är vi människor lite för försiktiga. Vi vill inte besvära andra med våra problem. Fast vad är vänner till för. De som är riktiga vänner kommer att visa sig och det kan hända att en blir förvånad.

De flesta har fasader, för att skydda oss. Det behöver inte vara dåligt. Det är så det är. Vi spelar ett spel här på jorden.

Några spelar fult och andra spelar bättre.

Välj ut någon som du tror att du kan prata med. Låt samtalen komma naturlig. Och tänk att du övar. Förr eller senare så behöver du prata med någon om hur du faktiskt har det.

Om din fru vill ha en förändring så behöver det komma från henne.

nystart
tis, 2020-07-14 - 15:03

Jag skrev tidigare i din tråd, jag vet inte om du missade det eller ignorerade det. Läs på om narcissism, jag tror av det lilla du skrivet är det som det handlar om. Silent treatment som du beskriver är en narcissist bästa vapen. Sen förstås drickande på det, väldigt vanligt att narcissister också missbrukar. Är det narcissism så är det bäst att du flyr, för isåfall lär det inte bli bättre.

Gör vad du vill med denna informationen, hur som helst vill jag önska dig lycka till.

Banankaka
tis, 2020-07-14 - 15:27

Sorry för helt off topic, men jag har funderat mycket förut på det som Nystart skriver om. Att det är många "psykopater" som missbrukar. Inte bara narcissister, utan även antisociala personlighetsstörningar och andra.

För jag har svårt att tänka mig en empatisk person skulle kunna välja flaskan eller knarket före sitt gråtande barn.

Läste här nånstans att missbruk kan bedöva känslocentrat i hjärnan men vet inte om det stämmer.

Olycklig Make
tis, 2020-07-14 - 18:28

Hade nyss en rejäl diskussion....

Hej nystart....jo jag har läst om narcissism, enligt min fru så är hennes mor en narcissist...
Min fru har enligt mig oxå narcissistiska drag, vänder allt mot mig, ljuger, ändrar sanningen, vänder och vrider i varje diskussion som att allt är mitt fel.
Hon kan skälla ut mig för att jag skällt eller bråkat med barnen inför dem för att förminska mig för att sen 30 sekunder senare själv skälla ut dem om samma sak utan att ens reflektera över det. Tar man upp det så gjorde ju jag allt fel, inte hon....

Jag försökte för en stund sedan prata med henne och se vad hon tänkte om allt alkoholproblemen.
Enda svaret jag fick var att ja det är väl så då, sen vände det igen.
Enligt henne var nu jag en narcissist, det har hon försökt med tidigare.

Att det är pga mig som hon dricker, att hon gjort allt i hemmet själv i alla år, detta vet jag inte är sant då flertalet av våra vänner alltid säger att "jäklar vad du grejar och jobbar och städar hemma".
Jag vet själv oxå att jag alltid delat hushållssysslorna men det är klart de åren min fru var mammaledig och pluggade hemifrån så hann hon oftast göra det mesta innan jag kom hem från jobbet.

Jag vet att jag stoppar huvudet i sanden många gånger men det är ju för att allt vänder mot mig hur jag än försöker.

Hon tyckte att jag skulle fundera på hur jag vill ha det i framtiden.

Sa till henne att så bra vi haft det det senast halvåret har vi inte haft på flera år (läs tidigare i tråden)
Enligt henne var det ju för att hon hållt tillbaka sina känslor och inte gått in diskussioner för att inte stöta sig.

Att jag aldrig är romantisk på något sätt, tog upp några konkreta saker senaste halvåret som hon t.om sagt att jag varit det, men det ville hon inte minnas.
Det jag sa till henne oxå var att jag kan inte klarar av att sitta och vara romantisk när det enda hon sett som romantik är att dela på en flaska vin...

Jag har alltid (tydligen inte romantiskt) gett henne blommor/presenter inte bara på våran bröllops eller årsdag utan åxo på de flesta månadsdagar som vi varit ihop i ca 13 år!!
Försökt att vi ska skaffa barnvakt och åka iväg men det har aldrig passat henne.

Jag har ju skrivit tidigare om mitt val att bli en bättre förälder då jag som medberoende lagt energin på fel saker och tyvärr inte orkat med när barnen har gjort något.
Detta har jag jobbat med och fått en fantastiskt kontakt med dem.

Det hon säger till mig är att ja du försöker ju vara nån jävla superfarsa helt plötsligt, du har ju gjort likadant mot barnen tidigare som du påstår att jag gör mot dig.
Ja svarade jag, jag sa ju till dig tidigare i vintras att jag skulle ändra på mig och det har jag jobbat med massor och gjort.

Vi får se vad som händer men det ser ju inte speciellt ljust ut just nu!

Nordäng67
tis, 2020-07-14 - 19:52

Om du stannar upp, pausar alla diskussioner med din fru och andas lugnt och sätter dig i lugn och ro och läs igenom allt du skrivit här. Vad tycker du själv om det hela? Fråga dig själv frågor och försök svara dig själv. T.ex. Hur har jag det egentligen i mitt äktenskap och liv? Hur mår jag? Kan jag göra något för att göra det lättare och bättre för mig själv? Det är lätt att gå i försvarsställning när någon anklagar en. Oavsett om man gjort något fel eller inte, en fälla man går i. Anklagelser från en alkoholist tror jag ofta handlar om att föra över ångest och skam på andra. Det lättar på deras eget tryck. Men om man stänger locket och inte tar emot så får den som äger ångesten också ta hand om den. Låter som du har det riktigt jobbigt och inte får vila själen en sekund.

Självomhändertagande
ons, 2020-07-15 - 05:39

Du är så klok! Tack! Jag behövde läsa dina ord just nu.

Jag hämtade ut en sömntablett som jag tar vid behov häromdagen och jag undrar lite varför händer det här nu. Jag har en vän som lagt in sig på psyket för att vila, hon är småbarnsmamma och hon är den enda jag känner som skaffat barn under vår vänskap med bipolaritet. Det är jättetufft. Med sömnen.

Varför spårade min sömn ur plötsligt och jag behövde ta sömntablett som väcker mig med en torr mun, tänker på mina tänder som redan fick början till flera hål under alla medicinerande år, då jag helt enkel inte tog instruktionen på allvar "du behöver ta fluourskölj eller tabletter som ökar salivproduktionen och skyddar" Inte fasiken tänkte jag på det som 25 åring och det var en chock när tandläkaren sa att jag hade början till dessa hål. Jag lyckades bromsa utvecklingen till att bli hål genom tandtråd varje kväll och genom att ta dessa salivstimulerande tabletter då jag tar vid behov medicin.

Du säger det så bra nu. Pausa. Läs. Sätt dig i lugn och ro och läs igenom allt du skrivit här. Jag skulle vilja citera allt du skriver. Det är så bra. Jag behövde höra det själv.

Jag har nämligen haft min mobil i mitt sovrum och jag har vaknat och sett missade samtal från mitt ex varje dag. Jag har läst hans meddelanden på whats up och då ser han att jag är online och han ringer.

Det har påverkat min sömn till den grad att jag förstod att nu måste jag ta sömntablett. Därför att jag vill inte varva upp.

Igår kväll gjorde jag som Anders Hansen berättat om i massor av inslag i TV rutan. Jag blev påminde om vikten att inte ha mobiltelefonen i sovrummet, så jag la den i hallen. Klockrent.

Det där med att ta hand om sig. Att se till sina egna behov.

Olycklig Make, det är så. När en hela tiden är "uppkopplad" och "redo" för en diskussion, konflikt, ev konflikt och är spänd eller beredd, då är kroppen i ett läge som inte är så bra. Antar att det är en slags stress. Om den är långvarig så får det konsekvenser och sätter sig i kroppen.

Har jag nämnt boken Hjärnstark. Jag läste den och la om min träning. Började studera igen, som jag velat länge utan att klara det.

Jag visste redan om träningens effekter då jag läste en annan bok tidigare och testade. Fysisk träning är jättebra för att stå emot stress och jag tänker att du kanske kan träna dig trött under en tid. Det blir ett sätt för dig att ta hand om dig.

Du kanske kommer fram till ett resonemang lättare. Hur mår jag nu. Hur mår jag efter träning. Vad är viktigt nu. Kanske du kan landa i något där du får må bra i stunderna och landa i hur du ska kommunicera med din fru.

Bara en tanke. Jag önskar dig ett träningspass. Och sedan vila en stund. Träna efter dagsformen. Det som passar dig just nu. Ta hand om dig!

nystart
ons, 2020-07-15 - 09:50

Otrolig igenkänning på hur du beskriver din fru. Min svärmor är också vad jag tror narcissist, min svärfar var garanterat narcissist (och alkoholist). Med den bakgrunden så är det ju inte konstigt att hon blivit som hon blivit. Fast jag undrar om det är narcissism eller något annat, har kostat mig många timmar. Fast jag börjar komma till insikten att det kanske inte spelar någon roll vad det är, jag orkar inte med mitt medberoende till hennes narcissismt längre och försöker hitta en väg ut. Jag har precis som du varit hård mot barnen, jag har som hennes medberoende försökt få barnen att hela tiden följa hennes mall. Inte bara med barnen, jag har försökt vara ett steg före henne hela tiden och kratta manegen så allt ska vara så perfekt som möjligt för henne för att jag ska slippa bråk. Jag har undvikit att ha gäster, undvikit att hälsa på, undviker att bara gå ut för att jag orkar inte med när en bomb briserar. Jag har blivit precis som du, anklagar för att vara "Super dad" när jag gör något med barnen som inte hon gjort. Hon gör ingenting med dem om det inte är för att vara bättre än mig, allt är en tävling. Min fru är dock inte alkoholist, däremot har hon ätstörningar och träningsmani. Detta visar sig som ett beroende, och om hon inte kan kontrollera varje kalori och sin träning så får hon utrbrott. Jag gissar på att det är en av sakerna din fru håller hårt om, att kontrollera sitt "medicinerande". I vårt förhållande blev det jag som började dricka, mest för att jag var svag och inte orkade bråka om varje liten grej, då blev det lättare för mig att döva mig. För lite drygt ett och ett halvt år sedan hade vi en incident som skiftade balansen. Jag är inte längre på hennes sida, utan på barnens istället. Det klarar inte hon, för jag måste backa henne hela tiden, annars blir hon arg. Hon har skrikit på mig, hon har slagit mig, rivit mig, allt. Dock är hon ju så pass liten mot mig så det fysiska är knappt märkbart, dock sätter det sig i psyket och det gör ont.

Jag hoppas du kan lösa det, men kanske borde du börja rikta in dig på ett liv utan henne? Det har jag gjort, och jag visar det tydligt för min fru, om hon ändrar sig kanske det kan gå, men om inte så är jag mentalt redo att släppa.

Lycka till.

Olycklig Make
fre, 2020-07-17 - 09:47

Gick det, igår kväll var en kompis hemma, hon kom med varsin whiskey till mig och kompisen som hon vet alltid svarar ja när det är en ny sort att prova.(kompisen har inte en aning om vad som pågår)
Hon tar sen fram ett vinglas och frågar mig kan jag ta ett litet glas rose?
Min mage knyter sig, håller nästan på att kräkas av obehag, säger inget...
Hon ser min blick och ställer tillbaka glaset, tror dock redan att hon tagit ett litet glas då vi var bort några timmar men inte säker.
Kompisen går hem och jag går ut en promenad för att inte säga något dumt, hon ringer omgående och undrar vart jag tar vägen.
Svarar då att jag måste gå en sväng och att jag är så orolig, att det bara gått 4 dagar sedan jag tog upp hur rädd jag är om hennes hälsa oxå kommer frågan redan......hon säger då men jag ville ju bara vara med i gemenskapen, ville ju bara ha ett litet glas.

Hon har verkligen inte förstått innebörden av det jag pratat med henne om.
Känner att jag är på väg att ge upp, lämna. Nästa sekund får jag ångest över allt som kommer ske om jag lämnar.....vill ju helst att hon ska förstå....

Självomhändertagande
fre, 2020-07-17 - 13:28

...förstår, men har inte det som krävs för att sluta. Jag har följt honom nu i 2,5 år, sedan vi separerade och har hört allt återberättat om ambulansfärder och akutmottagningar.

Jag minns mitt enda samtal med 112 där jag var rädd för om han kunde dö i sömnen. Jag upplevde att han höll på att kvävas, men det fanns ju ingen mat i hans magsäck då han i stort sett varken åt eller äter när han dricker som mest och det innebär lite mat.

Jag är på detta forum för att förstå vad medberoende är. Hur jag kunde hamna i det och vad jag behövde göra för att ta mig ur det.

Till viss del så är jag kvar i något och så länge jag lever ensam så känns det ok. Däremot så har jag förberett mitt ex att jag vill träffa en livspartner och har träffat en man som jag tror kan vara rätt.

Jag kommunicerar att jag inte kommer att ge honom den tiden i telefonsamtal i framtiden. Kanske jag även väljer att bli en mamma en dag och då kommer jag inte alls ha tid att prata med mitt ex om hans liv han väljer att leva.

I sitt beroende.

Det är en hemsk sjukdom.

Fruktansvärd faktiskt.

Det är också hemskt att vara medberoende.

Lika fruktansvärt.

Men det går att välja.

Att bli frisk.

Och det tar tid.

Det är en process med många faser att landa i.

Precis som det är i livet tänker jag.

Ta hand om dig!

Vad kan du göra för dig själv just idag, i helgen.

Så att du mår bra!

För du ska må bra!

Olycklig Make
fre, 2020-07-17 - 14:17

Jag har läst mycket av dina inlägg och förstår vilken kamp du går/gått igenom.

En fråga har du läst någon bok om medberoende?
Jag läste "Djävulsdansen - bli fri från medberoende" av Sanna Lundell och Ann Söderlund.

Min fru är inte någon fullblod alkoholist skulle jag vilja påstå, men hon har ett beroende som jag är oerhört rädd att det ska eskalera och bli värre.
Denna bok har hjälpt mig att förstå mig själv mycket bättre och vad jag behöver göra för mig själv.

Kanske den kan hjälpa dig med då jag i det du skriver förstår att du dansar djälulsdansen fortfarande med ditt ex trots att det är länge sedan ni gick isär.
Det är en otroligt jobbig sits vi sitter i här på detta forumet även om jag vet att min sits ännu inte är på långa vägar så tuff som många andra har det.
Boken har hjälpt mig att förstå och börja agera mot mitt medberoende.
Min fru har börjat märka av detta då jag är betydligt rakare mot henne om hennes beteende.
Jag lägger mer fokus på.mina barn idag för att skapa en stabil grund tillsammans med dem.

Min fru har som jag skrev tidigare inga fulla alkoholist problem ännu, däremot är jag rädd att det kommer att leda dit om jag inte gör något och försöker få henne i ett tidigt stadie att det hon håller på med inte är bra.
Vi har en fullt fungerande familjesituation även om barnen tror jag börjat förstå att något verkar fel.

Självomhändertagande
fre, 2020-07-17 - 16:22

som den psykolog jag pratade med är skriven av Melody Beattie och jag köpte Codependent No More How to Stop Cotrolling Others and Start Caring for Yourself liksom Make Miracels in Forty Days.

Jag har öppnat dem båda, läst lite och känt "fan också" och så har jag istället suttit i mina långa meditationer liksom gått ut i skogen och kramat träd.

Tack för att du ger mig feedback. Jag förstår att jag dansar en djävulsdans och nu när jag var i blåbärsskogen och plockade blåbär så lyssnade jag om hela sommarpratet med Rasmus Troedsson och sände det till mitt ex med uppmaningen "lyssna".

Jag ska läsa Melody Beattie. Böckerna står överst på min lista just nu. Och jag har dem framför mig. Vid min fåtölj.

Tack för påminnelsen.

Jag orkade för övrigt inte se Djävulsdansen när den gick, för jag var i en slags förnekelse då.

Du är en närvarande pappa och observerar dina barn hur de uppfattar deras mamma. Det är bra.

Bestemor
fre, 2020-07-17 - 21:08

Jag undrar...
Hur skulle er relation se ut om det inte fanns alkoholproblem hos din fru....
Min tanke är att ni har väldigt svårt med att kommunicera oavsett. Så försök att hitta en parterapi som kan fungera för er. Om ni båda fortfarande har en önskan att leva tillsammans.
Ni verkar relativt unga och har små barn tillsammans.
Oavsett vilken väg ni väljer så måste ni kunna prata med varandra som föräldrar.
Hoppas att ni hittar en framkomlig väg