av Kennie

Kennie
sön, 2020-07-05 - 15:15

En lördag i början på april var jag alltså på en middag och drack alldeles för mycket vin, vilket resulterade i en minneslucka där jag var typ okontaktbar fast jag pratade och gick omkring. Bara min sambo var med (inte så bara, men inför honom har jag inga hemligheter). Så ingen offentlig skam att hantera, men för mig blev det droppen som fick mig att inse att jag faktiskt var på väg att utveckla ett ordentligt alkoholproblem. Minnesluckor är inte normalt. 10 glas vin på en kväll är inte kontrollerat drickande. Morgonen efter vaknade jag med ångest och började googla runt tills jag hittade Alkoholhjälpen, anmälde mig till programmet och fick rådet att börja med tre nyktra månader.

Eftersom jag inte druckit varje dag och inte heller varje helg visste jag att den fysiska biten skulle gå relativt lätt. Det mentala däremot, mina vanor med gott vin till god mat, vara jag mer bekymrad över. Tidsramen på tre månader samt skrämselfyllan jag beskrev tidigare gjorde det ändå lätt att sätta igång.

Och till min stora överraskning fick jag ganska snabbt en liten spirande lyckokänsla i kroppen. En massa grejer som jag inte kopplat ihop med mitt drickande började förändras. Mindre trött på dagarna, mindre ångest (har alltid varit en känslomänmiska med mycket både positiv och negativ energi). Jag tror också att jag de senaste åren utvecklat en lätt depression där jag tyckte att jag var fast i ekorrhjulet och vardag med jobb, helg och semester bara var en lång radda med åtaganden: middagar att rådda runt, aktiviteter med barnen, logistik hit och dit. Denna känsla försvann efter någon månad nykter, när jag, istället för att dricka och kämpa för att upprätthålla normalitet inför alla, var nykter och vilade på helgerna. Det kändes som att helgen blev en dag längre. Jag fick också mer tålamod och lust att göra saker med barnen, hade inte längre något vinglas som hägrade när de gått och lagt sig, och ingen bakfylla att ta sig igenom på lediga dagar med dem.

En viss dysterhet över att livet saknade guldkant utan vin kände jag av de första månaderna, men inte egentligen något större fysiskt sug. Och precis som när jag slutade snusa så försvann den känslan efter ett tag, och jag saknade inte längre vinet, såg till att ha goda alkoholfria alternativ hemma.

En annan positiv del är att jag känner mig hel. Jag har inget att dölja, vad du ser är vad du får liksom.

Och framför allt, en sån otrolig lättnad över att slippa dricka och parera det tilltagande suget.

Jag har många fler aspekter av nykterheten jag vill ta upp, men det här får räcka för nu. Sammanfattningsvis så har det för mig varit så mycket jobbigare att dricka än att inte dricka.

Andrahalvlek
sön, 2020-07-05 - 23:02

Stort grattis till dina tre nyktra månader! Men mest av allt grattis till alla nyktra fördelar du märker av och dina kloka insikter ?

Kram ?

Se klart
sön, 2020-07-05 - 23:49

Till dina tre nyktra månader! Bra jobbat, och bra med en egen tråd.
Förutom att jag är äldre än du, och drack mer frekvent (”naturligt” i takt med att barnen blir större och börjat flytta ut) så känner jag igen mig mycket i detta att backa från ett stup. Och jag fortsätter backa, eller snarare framåt men en annan riktning ?
Önskar dig all lycka till framåt’

Kennie
mån, 2020-07-06 - 12:05

Tack så mycket för välkomnandet, det värmer! #Se klart, jag känner igen mig i mycket i din tråd, den har varit en inspiration för mig under de här månaderna, och #Andra halvlek, tack för alla bra tips om litteratur och mediaklipp, har gett mig mycket att läsa på och skaffa kunskap om hur alkohol påverkar kroppen.

Torn
tis, 2020-07-07 - 01:08

Grattis till tre månader! Har noterat och läst dina kommentarer och alltid undrat vem den där mystiska Kennie är som skriver så bra och igenkännande kommentarer, men har ingen egen tråd.?

Just runt tre månader tyckte jag att man på allvar började stabilisera sig. Och man upptäcker många fler positiva saker under månad 3 till 6.
Så du har någon riktigt bra att se fram emot.?

Spännande att läsa om din resa!

Kennie
tis, 2020-07-07 - 10:22

Tack! Har läst både i din tråd och dina kommentarer i andras trådar med stor behållning, gillar ditt raka förhållningssätt till nykterheten. Och ser fram emot att uppleva månad tre till sex, och vidare.
Varma hälsningar,
Den mystiska Kennie (älskar det! )

Kennie
ons, 2020-07-08 - 11:32

Som jag nämnde tidigare är det viktig för mig att omdefiniera vem jag är när jag inte längre dricker. Jag har liksom gillat att vara en person med många ytterligheter, som är en skogsmulle som äter nyttigt och motionerar, men också kunnat stå och flamsa med festglada vänner med vin och cigg till sent på natten. Och det var mycket som var kul med det, men jag inser att priset för de där fria nätterna blev högre och högre, och att jag alltmer sällan fick den utlovade produkten, utan istället blev för full och vinglade runt tills det började snurra för mycket och jag gick och lade mig. Monica Z:as lingonris började vissna i coctailglaset.

Nu när jag varit nykter i tre månader börjar jag se en ny möjlighet, tänk att våga göra något så radikalt som att ha kul utan sprit? Hörde när Rebecka Åhlund intervjuades i Alkispodden, ett citat som fastnade var "Att sluta dricka är nog fan det punkigaste jag har gjort."

Den attityden i kombination med det jag lärt mig om vad alkohol gör med hjärnan, samt insikten om att det finns en gigantisk industri kring alkohol som tjänar stora pengar på att vi tror att vi behöver alkohol för att njuta och ha roligt, väcker nån sorts kamplust.

Jag känner mig också lurad, jag har ju helt naivt köpt illusionen om alkohol, jag som anser mig vara så klarsynt... Ja ser nu att det finns en stor berättelse om alkohol som vi alla hjälper till att berätta. Alla roliga anekdoter om vad som hänt på festerna, alla skålar vi utbringar, viner vi tipsar om, foton vi delar, öl-och whiskeyprovnigar vi går på, allt blir en del av den stora berättelsen om alkohol, som vi lär oss tro på och förmedlar till andra.

Jag har själv tänkt att folk som inte dricker är lite stela, inte vågar släppa loss... Och så fattar man att de haft rätt hela tiden, och att de dessutom är coola människor med integritet som vågar gå mot strömmen. Och kanske där, en identitet att närma sig, att vara en nykter livsnjutare mot strömmen.

Pilla
ons, 2020-07-08 - 15:09

Visst har vi blivit lurade av alkoholen.Så många gånger jag kompenserat med bra mat och motion för att dölja hur jag egentligen var.Trodde jag,det märktes ju ändå att jag inte kunde hantera alkohol.Det är så skönt att vara mig själv nu och idag förstår jag att träffa folk och ha verkligen roligt är att göra det utan alkohol.Då var det bara alkoholen som betydde något.Bra jobb du gör för dig själv.Du är så bra!
Kram Pilla

Andrahalvlek
ons, 2020-07-08 - 15:14

Såg en dokumentär på youtube med det namnet. Unga helt vanliga människor som slutat dricka. Några av dem hävdade att non-alcoholic lär bli lika stort som non-smoking så småningom.

Jag är stolt över att vara en del av det fälttåget ? Med Rebecka Åhlund och Hanna Hellquist i täten. Snacka om att vara punkiga utan alkohol!

Kram ?

Kennie
ons, 2020-07-08 - 15:52

Detsamma Pilla, vilket bra jobb du gjort och gör! Och du med, Andra halvlek, väldigt skönt att ha er som hunnit lite längre som vägvisare! Ska kolla dokumentären, låter intressant. Och skönt med coola härförare som Hanna Hellquist och Rebecka Åhlund! Det vore kul att vara en early adapter för en gångs skull och vara tidig med att hänga på den nyktra revolutionen, är annars en typisk lagger (=person som sent och motvilligt tar till sig ny teknik)...

Se klart
tors, 2020-07-09 - 13:16

Eller boomer för den delen.
Jag vill också vara punkig och nykter. Har alltid känt mig ”rolig och lite knäpp” men som sagt är roligheten högst begränsad när en är snart 55, jo faktiskt tycker jag det är värre. Usch. (Ett nytt ord jag använder mkt ofta nu för tiden ?)
Hanna H och Rebecka Å är mkt goda förebilder, på många sätt.
Och vi, var och en av oss! Jag är stolt när jag beställer a-fritt som det mest naturliga.
Kram ?

Kennie
tis, 2020-07-14 - 20:34

Har lite problem just nu att förhålla mig till när min sambo och mina vänner dricker när vi umgås. Jag har för tillfället en stark avsmak för hela grejen med alkohol, känner att alla vi konsumenter blivit grundlurade och med glädje hjälpt till att sprida lögnen vidare. Förstår att jag inte kan börja läxa upp vindrickande vänner om alkoholindustrin, men det är något som skaver i min hjärna när de obligatoriska glasen bubbel/vin/whiskey åker fram.
Har aldrig förut tyckt att min sambo dricker mycket, men nu blir jag störd av att han ska ta sig en grillwhiskey och några extra öl när vi har vänner hemma. Har sagt till honom att jag vet att jag är överdrivet anti alkohol just nu, men att jag vill att han ser till att inte hamna i samma fälla som jag. Egentligen tror jag inte det är någon fara för hans del, det är mer att jag tycker alkohol känns ofräscht och lite fjantigt, och har svårt att förstå och respektera att inte alla tycker så. Och så lukten av alkohol, tycker att det stinker.. Min sambo tycker att det är jobbigt att det känns som jag tittar snett när han tar ett glas. Och det gör jag faktiskt, men jag tycker egentligen att han har rätt till sina ganska oproblematiskt alkoholvanor. Sen är det väl att när man själv upptäckt hur bra man mår utan alkohol så vill man att alla man tycker om ska få uppleva samma sköna nykterhet.

Hur hanterar ni andra era känslor kring drickande vänner och partners?

Torn
tis, 2020-07-14 - 21:11

Ett tag trodde jag nästan att min fru hade lite problem med alkoholen, men det var stress på jobbet som gjorde att hon drack lite extra mycket på helgkvällarna kom vi fram till. Dock har jag börjat få inställningen att om
man inte lätt med kort varsel kan avstå från att dricka alkohol på en
fest eller en helgkväll så är man beroende. Inte farligt beroende men
ändå beroende. Min fru ska prompt ha sina två glas vin på fredag och
lördagskvällen, annars blir hon sur. Hon har dock börjat minska lite nu
efter att jag har kommit med några små påpekningar om hur lätt det är
att det blir värre. Hon har dessutom genomgått en gastric bypass för inte så länge sedan och då är det tydligen extra lurigt.

MajaS
tis, 2020-07-14 - 22:45

Känner som du Kennie. Känner mig definitivt väldigt observant och dömande mot alla som dricker. Kommer på mig själv att observera folk och hur deras beteende förändras mer och mer för varje klunk. Hur ena ögonlocket släpar efter lite när de blinkar eller hur vissa ord börjar uttalas sluddrigt. Blir irriterad på mig själv. Är normalt inte en person som dömmer andra så jag vet inte vart detta förakt kommer från. Jag har också märkt att folk dricker väldigt mycket. Av någon dum anledning verkar min hjärna registrera och räkna vad alla runt mig dricker också. Oavsett om det är någon jag känner eller om jag är på restaurang med främlingar runt mig. Och det är precis som du säger. Jag kan inte rå för det men jag tycker mig vara ”upplyst”. Jag har listat ut att alkohol är ett gift som har smugit sig obemärkt in i det offentliga rummet och spritt sig som den värsta sortens pandemi, den som ingen ser eller lägger märke till förklädd till ett harmlöst nöje. Så där sitter jag. Observerar, dömmer, dumförklarar. Jävligt irriterande. Hoppas att det bara är en fas som går över.

Andrahalvlek
tis, 2020-07-14 - 23:09

Jag tycker som ni, vi är de upplysta och alla andra är grundlurade. Jag skojar inte. Svinjobbigt. Jag förstår alla nyktra som avstår vissa sammanhang, jag gör det också.

Men så länge det dricks måttligt i lagom takt och ingen blir rejält berusad så är det okej.

Jag skäms för att jag varit en del av den cirkusen. Finns inte i boken att jag vill in där igen.

Kram ?

Kennie
sön, 2020-07-19 - 12:52

Bra definition på beroende, Torn, det att man har problem om man har svårt att ändra planer när man varit inställd på att dricka. Om man inte har alkoholproblem borde det vara ungefär lika dramatiskt att ändra till alkoholfritt som att få veta att det blir tzatziki istället för bearnaisesås till grillmiddagen. Och Maja S, jag räknar också andras glas. Det har nog att göra med att man fått ett uppvaknande kring att något man trott varit relativt ofarligt i själva verket ställer till det för så många. Så det grundar sig kanske i oro för vänner och livskamrater. Andra halvlek, ja, jag tycker också att det funkar så länge det inte blir för stimmigt. Och jag märker ju att när jag inte tar täten för stimmandet så håller sig de andra oftast lugnare...

Över till något annat. Var på en eftermiddagstillställning i ett sammanhang jag inte brukar umgås i. Hade på förhand fått veta att det ingick ett glas bubbel i biljettpriset och funderade på hur jag skulle göra. Har funderat hit och dit på om nolltolerans är vad som ska gälla för mig, har tänkt att just denna typ av tillfällen kanske kunde vara ok och trevligt att ta ett glas . Bestämde mig för att be om ett halvt glas. Drack det, det var inte alls lika gott som jag mindes det. Fortsatte sen kvällen alkoholfritt utan problem. Nästa kväll var jag på en annan middag, och genast kom tanken att om jag kunde dricka ett halvt glas utan problem kunde jag kanske ta ett litet glas vin.. Där ringde dock varningsklockorna, mycket tack vare allt jag läst här, och jag körde på med alkoholfritt. Lärdom av detta blir att det var inte så gott som jag mindes det med alkohol, och det genast öppnade en dörr i hjärnan mot fler undantag. Jag blev verkligen varse att min hjärna faktiskt har ett beroendebeteende.
Känns som att min insikt om vad beroende är djupnade lite till.

Se klart
tis, 2020-07-21 - 09:02

... för varningen, en av forumets stora fördelar är ju att man kan lära av andras misstag så något halvt glas lär det inte bli framöver. ?
Jag fokuserar inte så mkt på andras drickande - är mest förvånad över att alla dricker så lite... att jag liksom dragit på på egen hand.
Nackdelen med att inget går åt är att halvt urdruckna och iofs igenkorkade flaskor står i förråden. Tror aldrig vi haft någon halvt urdruckne men flaska tidigare då jag nog druckit ur allt.... min man dricker mindre nu när jag inte dricker men han har alltid haft ett mindre alkoholintag än jag trots att han är dubbelt så stor.
Ha en fin dag!

Kennie
tis, 2020-07-21 - 23:40

Ja, jag känner också att man genom att läsa om andras upplevelser blir på sin vakt och mer observant på sitt eget beteende. Man lär sig identifiera risktankar och behöver inte göra misstaget att agera på dem för att förstå att de inte för något gott med sig.

Själv befinner jag mig i ett stadium som jag känner igen från när jag slutat snusa. Första tiden får man en kick av att klara av att sluta. Sen när suget släppt helt och det blir vardag att vara nikotinfri så uppstår en sorts tomhet. Vad ska man ta sig an nu liksom. Och då från ingenstans kommer tanken att en liten snus skulle sitta fint..

Inte så att jag är sugen på att dricka, jag saknar bara duktighetskicken jag fick av att sluta, nu när det börjar bli normalt för mig att inte dricka. Då dyker tankar om ett glas vid speciella tillfällen upp. Samtidigt som jag verkligen vänder mig mot idén att det speciella ska firas med just alkohol, det är ju så hjärntvättat att tänka så..

Jag har istället flera positiva saker som jag kan rikta energin emot. Och jag vet innerst inne att det här också handlar om acceptans, att jag måste acceptera en mindre kickfylld tillvaro. Eller en tillvaro med beständiga och bättre, men långsammare kickar. Ungefär som att äta en bit broccoli fast man är sugen på geléhallon. Man vet att broccolin är vad kroppen behöver, och om man ger den en chans kommer man att upptäcka att det är lika gott och till och med godare än geléhallon.

Dessutom, ibland ska jag bara låta min gamla hjärna tjata på om att tillvaron borde piffas till lite. Lite opiffighet har ingen dött av vad jag vet.