Jag är exakt likadan med mitt drickande. Allt eller inget. Ensamheten är överjävlig. Den känslan har jag också brottats med och det är något som försvinner när man är på fyllan och villan men sen mår man helt fruktansvärt dagen efter.

Jag förstår att det är skitjobbigt med jobbsituationen och vet hur det är och att orken att söka nytt inte riktigt finns där, men det är nog något du behöver. En ny miljö. Försök att kanske ta några minutet varje dag till att leta och skriva ansökningar. Kämpa på!

Jag kan också känna att det här med "socialt drickande" kan vara en knivsegg att balansera på. 9 av 10 personer har ju inget problem med sitt drickande och om jag ska vara ärlig hade inte jag heller problem med att begränsa mig i sällskap med andra. Mitt problem uppstår alltid i hemmet när jag är ensam. Då behöver jag inte "uppföra" mig. De flesta gånger jag går ut och äter eller umgås så kör jag bil eller är nykter av någon annan anledning. Just när man dricker hemma för att "koppla av" släpper spärrarna. Otroligt konstigt.

Börjar få tillbaka lusten att göra sådant som får mig att må bra. Pyssla med hemmet, baka, sy, sticka, gå ut i naturen.
Fortfarande känner jag ingen WOW-känsla över nykterheten. Jag tror det kan vara för att jag blir så fruktansvärt irriterad på den där typen av nyktra alkoholister som gör sin nykterhet till en drog om ni förstår vad jag menar... De skapar sig en identitet som "nykter alkoholist" och inget annat. Jag vill vara så mycket annat än sån... kanske därför jag inte får någon "halleluja-känsla" över nykterheten?

Den känslan får du nog rota i litegrann.

Jag tror att det är lätt hänt att bete sig nyfrälst när man upptäckt något som verkligen funkar, och då vill man att fler ska upptäcka samma sak. Så beteendet är gjort med omtanke.

Kram ?

Andrahalvlek; alla har väl lite olika sätt att hantera det antar jag, men det jag menar är att om man har en missbrukspersonlighet så är det lätt att ersätta ett missbruk med ett annat t ex träning, religion, mat, sex, relationer osv. Jag har sett flera exempel på hur man som nykter alkoholist skapar sig en identitet som är just bara "nykter alkoholist" och blir manisk i den identiteten. Själv tycker jag att det är jobbigt med människor som är maniska i ett beteende till den punkt att det slukar hela människan såsom t ex alkoholen kan göra.
Jag vill gå vidare i livet som nykter, men det ska vara en liten del av livet. Man är så mycket annat än sitt missbruk, mamma, vän, arbetskamrat, medmänniska och vi har alla hobbies, önskningar, drömmar. När jag säger att jag blir irriterad så menar jag mer alla maniska beteenden, jag vill inte ersätta mani på alkohol med någon ny mani, jag vill bara avsluta det kapitlet och gå vidare som en helhet.
Hur som helst; dag 13 är här och det känns bra. Livet börjar få lite mer färger än den trista gråa planeringen runt alkoholen??

Hej!
Att du vill ha din identitet i något annat än "nykter", "nykter alkoholist" tror jag är riktigt sunt, man är så mycket mer än det som man lämnat. Det finns kvar där som en liten tegelsten/ett minne. Jag vill också aldrig mer dricka, never, ännu så länge är jag lite rädd glömma bort mig o hamna tillbaka på ruta 1 eller värre, komma tillbaka hit om ett år igen. Så att låta bli alkohol är för mig en stor del av min vardag ännu så länge - kanske inte så mycket sug, men ändå nyorientering.

Bra med mer färg i livet än det som alkoholen gav dig!

De flesta av oss problemdrickare är ju all in-personligheter. Vi kastar oss in i allt med hull och hår. Även nykterhetsarbetet. Tror jag. I alla fall om vi är övertygade om att vi tagit rätt beslut.

Men det är rätt meningslöst att irritera sig på det, det är bara att scrolla vidare. Var och en gör på sitt sätt. Men att på ett forum för personer som vill sluta dricka bli irriterad på dem som lyckas känns konstigt i mina ögon.

Nykterheten är ju grunden till ett fortsatt bra liv, så det är nog viktigt att satsa helhjärtat på det projektet för annars sitter man där snart med ett glas igen. Tror jag.

Kram ?

Sovit heeela dagen efter 5 nattskift?? En natt kvar också.
Hade tänkt att gå på ACA möte ikväll, men orken finns inte.

Kämpa på det är nu din kropp har gjort sig av med giftet. Det är nu fällorna kommer. Se upp för dom. Slappna inte av. Jobba och kämpa på. Du har gjort det otroligt bra.

Ytterligare en sovdag? och nu måste jag försöka sova inatt också för imorgon är det fm-jobb.
Det här med sömn är alltid ett stressmoment för mig har jag upptäckt. Jag är livrädd för att vara sömnlös och har ofta tagit till drickande för att bli trött.

Svårt att förklara, men jag ska försöka. För att verkligen sluta så anser jag att man lite måste bli ”en som inte dricker”. Jag har inte druckit på över två år och alkoholen tog ganska stor plats. Drack inte varje dag och hade inte det ”överjävliga suget” men det började komma och då och då blev det rejält. Ofta koppat till ångest och stress. Men med alkoholångest, baksmälla, oro över intaget eller en viss rädsla inför nästa intag så tog det en stor tårtbit av mitt liv. Så lite för att klara av att sluta så var det tvunget att bli ”jag” att inte dricka. Jag tjatar inte om det, eller prackar på folk i omgivningen eller liknande. Man blir snabbt impopulär vilket knyter an till min andra poäng att det nog snarare är 4 av 10 eller mindre (i alla fall bland män) som inte har några som helst problem kopplade till alkohol. Och då vill man inte vara den som påminner dem om problemen. Men jag försöker i alla fall krama om bilden av mig som ”den som inte dricker” i sällskapen. Göra det till något positivt i stället för den negativa bilden man lätt får i huvudet: ”den som inte KAN dricka”. Och något som tagit stor plats försvinner inte utan att lämna ett tomrum som måste fyllas med något. Så varför inte en lite frälst känsla av att man är bra som inte gör det? Men återigen inte försöka frälsa andra som lätt tröttnar på tjatet.

Du verkar vara på god väg, lycka till!

Lite händelselös dag igår. Idag möte på ACA och där kom det helt oväntat ur mig en massa ilska. Jag fick en oväntad insikt i att jag inte VILL släppa ilskan och hatet heller? Jag använder det som en sköld mellan mig och omvärlden.

Är nedtyngd av jobb just nu, springer från det ena till det andra stället så det blir svårt att hinna med allt jag vill hinna hemma och det irriterar mig?
Att hålla mig upptagen gör i alla fall att alkohol inte hinns med.