Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Håller med..Vilken fin man du har..Men förmodligen är du likadan mot honom..?..Ja denna alkohol..Att den kan hålla ett sånt grepp om våra hjärnor..Och att vi trillar dit, trots vår klokhet och vetskap om vad den gör med oss..Det kommer en dag Vinäger när du är redo..Varm kram..??

Fibblan

Tänker jag med?!
Du är en sån fin person Vinäger, så vem skulle du ha om inte världens bästa man?! Skönt att ha varandra i vått och torrt (Ups nu blev jag ofrivilligt fyndig mitt i allt?). Skönt också att du känner dig ur greppet för denna gång. Och förhoppningsvis för alltid??❤️!
Du känner dina mönster Vinäger och du har klarat av många utmaningar även utan a, tänker jag. Nu kör vi??!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Har sagt det förr, tänk om Alkoholhjälpen vore ett offentligt inslag i några av våra mest lästa tidningar.

Ok, anonymiteten skulle säkert vara hotad, men är övertygad om att människor i allmänhet skulle få en helt annan syn på alkoholmissbruk.

Så mycket mindre stigmatiserande det skulle bli kring A-problem.

Men men, det är nog bäst att det är som det är. Offentligt, visserligen, men det krävs ändå en sökning av något slag för att hitta hit. För alla som behöver det av någon anledning. Och det är ju sällan dem vi vill ska förstå.

Vad gäller oss många gånger vilsna själar här, förstår vi varandra kusligt väl. Oavsett bakgrund.

-----

Tack Stormenlilla, miss lyckad och Fibblan för fantastiska ord. De värmer extra mycket just nu.

Du är toppen Vinäger❤️

Dina ord är så sanna..och ger hopp och tröst för mig som inte har landat i nykterheten. Skriver då och då här på forumet vill kanske skriva oftare men det blir att jag skriver oftast de dagar jag har varit nykter?

Stor kram t dig och tack för att du tror på mig❤️

Skriv mer av vad din man säger så noterar jag i mitt facit. ;)

Jag gillade ditt inlägg om helvitt och halvvitt. Jag gillar svartvitt personligen rent generellt. Jag önskar att hela livet var indelat i rätt och fel, lagligt och olagligt, rött eller grönt. Jag blir obekväm av gråzoner. Mao är jag en äkta svensk. Jag trivs bland regler och byråkrati. Men jag tror att när det gäller alkohol så är det onekligen väldigt grått. Man kan leva med problemen, minska dem, sluta, förtränga dem, förstora och förminska. Men inget är väl direkt fel. Annat än när det negativt drabbar andra men jag utlämnar det. Så lösningen är väl att hitta ett sätt man kan leva med där man optimerar glädje. Om det är att ha strikt disciplin och köra då och då med enstaka längre återfall eller inte, så kanske det är bättre än att lida spiknykter. Jag har ingen aning. Men som sagt jag är en svartvit/digital person så 1 eller 0, på eller av, stanna eller kör är min melodi. Gråzoner aktiverar för många zoner i min hjärna och så blir det bara som det blir.
Men jag tror vi alla är överens om att det bästa sättet är det som fungerar. Och då menar jag gör det mest behagligt över lag att leva. Om det är ett glas då eller då eller helvitt låter jag vara upp till var och en.

Du är en fighter och dessutom hyperintelligent så jag ger mig inte in i debatter med dig :) håller bara med, mest för att du har rätt jämt.

Kram och kör på.

Fibblan

Underbart inlägg Ironwill?! Huvudet på spiken ?☑️! Håller med i allt☺️. Inte minst om de fina orden om Vinäger..?!
Du har din hejarklack Vinäger, och jag är en del i den ??❣️
Stor kram!
/Fibblan ?.

Hej vännen! Jag håller med din man, du är den vackraste frun :) Och så håller jag med IronWill, att man ska köra på det sätt som funkar, hur det än må se ut. Jag är också rätt nedstämd just nu. Ingenting som har något med alkohol att göra iofs, men helt klart är orsakerna de samma som jag brukade dricka på tidigare. Livets kanter som skaver. You know the drill. Kram på dig

Först av allt, som vanligt vill jag säga ett stort TACK till er alla. Alltså, vilka ord... ??? Tycker som vanligt att jag inte är värd dem, men jobbar på det...

IronWill, så himla kul att se dig här igen. Du är ju underbar i din beskrivning av dig själv. Antar att du jobbar på något statligt verk eller någon myndighet. Byråkrati is da shit där, nämligen. ? Ett himla bra inlägg i övrigt också.

Varafrisk, Jasmine, Mirabelle, finaste vänner, tack för omtanken. Den värmer, ska ni veta. ?

Haha, Fibblan, en hejarklack kan jag behöva. Fint att veta att du finns där. ?

Har legat lågt ett tag igen. Dels på grund av semester, dels för att jag ledsnade lite på att skriva, då mina inlägg inte känns helt hundra, även om jag förstått att de är viktiga för många. Kanske för balansen.

Har snabbläst i några trådar och det är tydligt att det är helvitt som gäller. Självklart är det bäst och alla som klarar det är det bara att gratulera. Läser dock om flera som skäms inför andra över återfall, inte vill/törs skriva om de druckit något, känner sig helt misslyckade för att de inte klarade nollan.

Tycker fortfarande att det inte känns bra. Alla som lyckats minska sitt intag måste också få känna att det är positivt. Antydningar om att det kan ge fel signaler att pusha dem som tagit (ytterligare) ett återfall. Antagligen för att de då kan tolkas som att det är ok att ta ett till för att det ändå "bara" är att hoppa upp i sadeln igen och gå vidare.

En del vill endast förändra sitt drickande, visst, men de allra flesta vill sluta helt. Är helt övertygad om att alla vi som inte fixat det är medvetna om att återfall inte är bra. Vi vet att vi aldrig ska ta det första glaset. Ändå sker det. Gång på gång. Vi kanske inte har den rätta motivationen. Förmodligen inte.

Men...

Vi har förändrat vårt drickande, de allra flesta av oss som hängt här inne länge. Även vi som inte är helvita. Vill känna mig stolt över det. Visst, helnyktert är bäst, förstås, men halvnyktert är bättre än helfullt.

Nu menar jag INTE att man ska slå sig till ro och sluta kämpa mot alkoholen, det kommer åtminstone aldrig jag att göra. Men att avdramatisera är en hjälp för mig. Känner jag mig alltför dålig är risken stor att jag dricker på den känslan. Nu talar jag alltså för egen del. Vägrar att göra mig till ett offer, även om det kan kännas inbjudande enkelt ibland.

Det har i alla fall varit den lugnaste semestern på evigheter. Inte bara på grund av pandemin, utan också A-mässigt. Har tagit något ibland i sällskap, men har inte smygdruckit en enda gång, trots många tillfällen. Det känner jag mig oerhört stolt över.

Stolthet är viktigt, liksom att slippa känna sig värdelös. Viktigt viktigt viktigt...

Så vad vill jag egentligen ha sagt med allt detta? (Skulle ju som vanligt endast skriva några korta rader, men...)

Jo, hur jag än vänder och vrider på allt har jag förändrat mitt drickande betydligt. Till det mer positiva, alltså. Särskilt efter kraschen 2018.

Som sagt, försöker känna mig stolt över det jag åstadkommit istället för skam över det jag misslyckats med.

Gott så.

Kommenterar hos er andra när jag orkar igen. Vill att ni ska veta det. Saknar så många av er.

Kram på er alla kämpar. Ni är så himla himla bäst. ?

Kram kram

Jag personligen glömmer ibland när jag skriver att alla inte vill bli helvita. Och för mig var det ju så självklart just där och då att det var det enda sätt som fanns kvar att testa. Men antar att det är mänskligt att vilja pracka på andra det som fungerat för en själv. Goda råd och allt det där.
Men jag ser inte ner på de som försöker dra ner eller dricka nångång då och då. Ska i alla fall försöka tänka på det för egen del framöver när jag skriver. Och alla som läser här och försöker dra ner, visa ord ovan från Vinäger och ni är lika välkomna och förtjänta av beröm som helvita. Man får ju sätta sina egna mål och kämpa därefter.

Jag både håller med och inte håller med. Ni är ju flera stycken här på forumet som har valt att ”dricka lite”, och jag tycker inte att ni blir illa bemötta på något sätt.

Jag tror på dig när du uttrycker att ni upplever det så, men jag tror inte att någon menar något illa någonsin. Min upplevelse av det här forumet är 100 procent kärlek och omtanke i alla lägen.

Sen kan det ibland innebära viss tough love. Om man uttrycker att man vill vara helnykter och gång på gång ändå dricker så är det svårt för oss andra att göra vågen.

Jag tror personligen inte på att ”dricka lite”. Så jag kan inte boosta det beteendet alls. Jag tror att om man har druckit sig till ett beroende så är 0 alkohol enda vägen, om man inte vill köra i diket rejält gång på gång.

Om en heroinist blivit av med sitt missbruk så skulle ingen få för sig att tycka att det var okej att ”ta lite heroin”. Alkohol är näst mest beroendeframkallande efter heroin.

Så därför kommer jag alltid att förespråka 0 alkohol. Och jag kan därför inte stötta och peppa dem som tror att de kan ”dricka lite”.

Om någon uttryckt att de vill nolla men tar återfall gång på gång så vill och kan jag givetvis stötta, men då blir det delvis tough love.

Återfall är oerhört vanligt. Hörde en siffra på att 50-60 procent av alla som slutar dricka tar ett eller flera återfall.

Det är tyvärr ytterst få som lyckas förbli nyktra resten av sin livstid, men det har jag ingen siffra på. Det säger en del om hur beroendeframkallande alkoholen faktiskt är.

Kram ?

PS. För mig är det berikande att man kan tycka olika och ändå diskutera.

Nu kommer det väl att lysa ”yrkesskadad pedagog” om mitt inlägg... Men det här med att vara helvit eller inte, känna sig misslyckad eller stolt över de förändringar man lyckats åstadkomma... Kvalitativt lärande/en genuin förändring kan aldrig komma ur rädslan att misslyckas! Förmåga till förändring ligger i att bygga en positiv målbild, som känns nåbar från situationen man just då befinner sig i. En målbild lockar i horisonten, drar framåt även efter några steg i fel riktning nu och då. Rädsla för misslyckande paralyserar. Rädsla för misslyckande får de stora hopplösheten att sänka sig över oss. Rädsla och skam leder till undanhållande, smygande, oärlighet mot såväl omgivningen som mot sig själv. Rädsla för misslyckande gör att vi anpassar målbilden till ”vad som går att komma undan med”, istället för att fortsätta sträva mot det vi verkligen vill. Och vad var och en verkligen vill... det är den resandes ensak att reda ut det, ett steg i taget i den egna processen.
Kram

PS: Jag vet inte speciellt mycket om nykterhet egentligen, eller hur man hjälper någon att nå sina mål vad gäller alkoholförtäring. Men jag vet att jag aldrig kan hjälpa någon att nå några mål alls om min inställning säger dem att de misslyckas.

Hej, jag funderade mycket på detta igår. Över vad forumet är, kan och ska vara. För några är det ett sätt att föra dagbok, för några ett sätt att få känna igen sig och att få stöd. För de flesta är det nog en mix.
Jag läser inte exakt allt som skrivs här. Det jag läser, slutar aldrig att förvåna, överraska och göra mig glad. Jag har aldrig någonsin stött på eller varit en del av ett sammanhang som är så varmt, och tlllåtande. Jag förundras över den självklarhet som finns i att sluta upp kring ”misslyckanden” som jag använder i brist på bättre ord just nu.
Vi kommer från tusen håll och har olika bakgrund med två saker gemensamt, förändra drickandet, samt vilja varandra väl.
Jag funderar också vilka ”krav” man kan ha på ett forum som detta. Det är frivilligarbete som ligger i den tid som många skriver och läser här. Ett stort intresse för att lära sig av varandra, och för att puffa åt ”rätt” håll. Men kan jag ”kräva” det ena eller andra? Är det inte bara ett sällsynt ställe på så vis att jag vaken kan kräva av andra- eller av mig själv. Ibland orkar man massor, har kraft till många. Ibland gör man inte det. Jag tycker det skulle kännas sorgligt om plikt präglade inläggen här. Vilket jag förstår att ingen menar, men mina tankar landade där. Och känslor av: har jag sagt/gjort för lite? Eller på fel sätt? Jag blev fundersam över denna diskussion, som att det skulle finnas så tydligt rätt eller fel när jag upplever det precis tvärtemot.
Ja, så funderade jag igår.
Tack för givande inlägg och bra tankar att vända och vrida på.

Har inte så mycket mer att tillföra i det här ämnet mer än att jag håller med dig Vinäger om att man måste få känna sig nöjd om man dragit ner på sin alkoholkonsumtion även om man inte lyckats bli helvit. Alla vi som är på forumet har i alla fall erkänt för oss själva att vi inte kan hantera alkohol på ett "normalt" sätt. Det är steg 1, ett stort steg i rätt riktning. Vi har hela tiden radaren på och är uppmärksamma på vår konsumtion. Det är bra. Om vi sen vill bli helvita eller försöka återgå till "normal" konsumtion måste vara upp till var och en så länge man har sin tråd i "Förändra sitt drickande".

Jag beundrar alla er som har tagit beslutet om ett helvitt liv, men..... själv är jag inte där ännu. Helvitt en viss period absolut, men hela livet. Det känns surrealistiskt för mig. Jag står inte heller inför vägskälet att fortsätta dricka och dö eller sluta helt. Om jag gjorde det hoppas jag att jag valt ett helvitt liv till vilket pris som helst!

Kram på er alla och speciellt till dig Vinäger!!!

Jag vet inte riktigt hur jag vill göra i framtiden, och för mig är det skönt att följa olika typer av resor. Jag tror också att det finns gråzoner och att olika förhållningssätt funkar för olika personer. Jag tänker att om man ställer in sig på att dricka vid vissa tillfällen och klarar det så har man nått dit man vill. För många verkar det innebära en ökad risk att dricka ibland, men för andra fungerar det. Och för många kommer återfallet fast man bestämt sig för helvitt. Det jag tänker kunde behövas här på forumet är en ytterligare avdelning som fokuserar på helnyktert, där de som upplever att de blir frestade av att läsa om andra som dricker ibland kan läsa. Återfall måste få finnas där också, men då kan man välja mer vilken typ av inspiration man behöver. Förändra sitt drickande bör vara öppen för alla alternativ, man vet ju inte alltid vart man är påväg i sin resa. Själv har jag en idé om att förhålla mig till alkohol som till tårta, det vill säga något som bjuds vid vissa kalas, men inte alls alla, och när man väl äter tårta så tar man max två bitar, mer varken vill eller mår man bra av att äta. Men jag får se. Än så länge är jag nöjd med att stå över och bara ta en kopp kaffe...

Att bara diskutera med dem som har samma åsikt som jag leder ingenstans. Olika åsikter och förhållningssätt behövs för en meningsfull dialog.
Jag håller helt och hållet med Jasmine när hon påpekar att tråden har rubriken "Förändra sitt drickande". Hur långt man vill gå och vilken riktning är individuellt.
Man väljer själv vilka trådar man vill följa och eventuellt kommentera i.

Om någon framför en åsikt jag inte håller med om i min tråd kan det i bästa fall innebära att jag reflekterar över åsikten. Jag behöver inte dela åsikten, men jag ser det som berikande med nya infallsvinklar. Om jag skriver får jag räkna med kommentarer.

Förlåt mig för att jag snodde din tråd, Vinäger.
Jag önskar dig all lycka i ditt förändringsarbete.

Onkel F

Jag har precis som du lyckats ändra mitt dryckesmönster sedan jag började hänga här på forumet för några år sedan. Jag vill inte vara helt vit just nu så jag väljer att dricka alkohol ibland. Jag vet att jag kan vara helt vit om jag vill. Har haft flera helt vita perioder de senaste åren. Jag är inte alkolist eller missbrukare. Jag har aldrig smyg druckit eller tagit återställare. Jag har heller aldrig tagit återfall utan medvetet valt att dricka. Jag är bara otroligt förtjust i öl och röttvin. Starkare drycker gillar jag inte alls tom vitt vin går fett bort. Forumet har hjälpt mig att förändra min syn på alkohol och jag är än mer medveten om de negativa effekterna på min hälsa. Jag kommer att dra ner ytterligare på min konsumtion efter semestern. Jag kanske kör några helt vita höst månader som jag gjorde hösten -18 och -19. Vi har olika bakgrund och förutsättningar men kämpar mot samma spöke. En dag i taget ? funkar alltid för mig.
/Mrx

Som vanligt håller jag med dig i allt . Har ju hängt här o läst från o till ungefär lika länge som du , men skriver sällan .
Snälla, sluta aldrig skriva här Vinäger !
Du o flera andra, tex Jasmine , ni får mig att vilja kämpa på , inte känna mig värdelös , även om jag misslyckas ibland . Jag tar aldrig någons misslyckande som en ursäkt för att få dricka själv . Tvärtom . Lider med den som trillat dit igen o vet hur tungt det är att återigen börja om ....
Förstår att många är som jag . Men vi ger aldrig upp ! Vi vågar berätta att vi misslyckas ibland , men sätter oss återigen upp på hästen o ger järnet !
Jag har dragit ner betydligt på A , tom haft en vit Juli , har aldrig hänt innan . Detta detta tack vare Er här inne ? och en otroligt stöttande man ?❤️
Idag är jag nykter

Kram till er alla ?