av HL

Azalea
tis, 2020-07-21 - 12:19

Det är en bra plats här på forumet att läsa och få stöttning av människor som upplever detsamma. Man märker likheten hur förloppet är och det gör att man inte känner sig ensam.

Det är tungt att leva vid sidan om och som du säger ta allt ansvar hemma och med barnen.
Men till slut kommer man till en punkt då msn inte orkar eller vill axla det längre.
Det är en process och jag tror att plötsligt är man bara mogen för att förändra.

Jag har också barn fast äldre än dina men de lider ändå av att pappa dricker. Jag har varit medberoende och är fortfarande och haft svårt för att lämna, skuldkänslor tror jag.
Men har kommit så långt att mina barn ska inte behöva må dåligt och oroa sig för mig också så det har gjort att jag tagit steget och börjar min väg till ett riktigt liv.

Svårt, oroligt, nervöst men msn klarar det.

Tänk på dig själv och dina barn i alla lägen, det är det viktigaste.
Kram Azalea?

Rosette
tors, 2020-07-23 - 09:58

Du kom hit och startade en tråd, titeln antyder att det var ett stort steg för dig och att du kanske funderat på att söka någon form av stöd tidigare. Ser inte längre vad du skrivit men vill ändå passa på att hälsa dig välkommen hit! Det krävs kraft och mod att göra en sån här sak och inte konstigt alls att fundera över om det var rätt eller inte. Oavsett gör det som blir hjälpsamt för dig, berätta mer när och Om du vill! Vi finns här ute i etern!

Skulle du vilja prata med någon finns även Alkohollinjen, 020-84 44 48 www.alkohollinjen.se (sommartider 11-17, fre 11-16) anonymt och kostnadsfritt.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet