av Euology

Euology
tors, 2020-07-23 - 13:59

Jag är ny i detta forum. Har tidigare bara läst utan att skriva.

Jag lever med en man sedan 13 år tillbaka. Vi har tre barn tillsammans som är mellan 2 och 11 år gamla. Under hela vår relation har vi tjafsat om hans alkoholkonsumtion. Jag har själv inget intresse av alkohol och har säkert varit väl sträng angående hur mycket jag anser att han bör dricka. Har en väldig respekt på grund av andra nära personer med missbruksproblem.

De senaste två åren har jag då och då misstänkt att min man har druckit mer än vad han har gjort öppet inför mig. Han har varit sluddrigare än vad man borde vara efter det han druckit inför mig. Han har alltid nekat till det och jag har inte haft några bevis. Sedan ett år tillbaka har detta beteende eskalerat. Jag har vid flera tillfällen kommit hem när han har varit själv med barnen och han har bettet sig berusat. Vid dessa tillfällen har han totalt förnekat att han druckit över huvud taget. Jag har dock känt det på andedräkten, hört det på hans tal och märkt det på hans sätt att bete sig. Jag har under detta år mer och mer fått inskränka mitt eget liv för att vara hemma med barnen för att kunna skydda dem ifall deras pappa får för sig att dricka. Vi flera tillfällen har jag dessutom misstänkt att han kört bil rattfull.

Jag har pratat och tjatat på honom om detta otroligt mycket under det här året. Han vet precis hur sårad jag blir men det har såklart inte hjälpt.

Han dricker aldrig sig stupfull utan tillräckligt för att bli lullig en stund och sedan nyktrar han till framåt kvällningen. Han beter sig annorlunda men än så länge inte tillräckligt annorlunda för att barnen ska märka något ( vad jag vet). Men jag tror absolut att vår äldsta son tycker att pappa beter sig konstigt ibland. Han har inte alls samma tålamod som tidigare utan kan tappa humöret och säga motsägelsefulla saker till barnen. Blir seg i huvudet och hänger inte med när de pratar med honom..

Jag börjar tappa tålamodet och hoppet. Mina känslor är inte som tidigare efter alla svek och lögner. Han förnekar allt och dricker i princip aldrig öppet längre. Jag är fast med honom då jag aldrig skulle kunna skilja mig. Vågar inte lämna barnen själva med honom varannan vecka och har ju inga bevis så att jag själv skulle kunna få vårdnaden. Mitt enda hopp just nu är att han skulle åka dit för rattonykterhet eller att något annat händer så han kanske inser att han har problem + att jag får ett bevis.

Jag undrar om det finns någon här som har något tips till mig angående min situation då jag känner att jag inte alls vet vad jag ska göra.

Bestemor
tors, 2020-07-23 - 15:35

I den kommun du bor, finns förhoppningsvis stöd till anhöriga. Det brukar vara gratis. I Coronatider dessutom per telefon. Jag tänker att Prio 1 är att DU får stöd och får hjälp av någon med råd om hur du kan agera. Detta speciellt eftersom ni har barn. De behöver en stark mamma.
Jag har stöd via 1177 för anhöriga. Internetbaserad kurs. CRAFT. Min situation är också att jag inte ser möjlighet att lämna pga. Ekonomin. Men mina barn är vuxna. Jag har också stöd av ett par nära vänner, dit jag skulle kunna flytta tillfälligt vid behov.
Bara att ha planerat en möjlig utväg känns tryggt.
Tjat och kontroll över maken fungerar aldrig. Snarare sker allt mer i smyg.
Lögner kväver känslor.
Din 11-åring bör ha uppmärksammat pappas förändring. Har hen aldrig sagt nåt?
Att du begränsar ditt eget liv och utrymme målar bara in dej i ett hörn. Försök istället att vara öppen inför någon vän eller anhörig. Fler bör ha sett att han ofta dricker sej berusad.
Så, kontakta kommunens alkohol och drogenhet eller ta kontakt med Hälsocentralen och be om samtalsstöd för din situation. Ingen människa orkar detta ensam!
Bra att du har kommit hit! Här är vi flera som förstår ??

Euology
fre, 2020-07-24 - 00:20

Tack så mycket för ditt svar Bestemor!

Idag på eftermiddagen kom han in efter att ha varit ute i garaget och sluddrade igen. Tänk att jag fortfarande blir lika besviken varje gång.

Tog barnen och åkte iväg med bilen för att komma bort och slippa se.. Han tyckte att den yngsta skulle stanna hemma med honom ( vilket hen såklart inte gjorde) det visar på vilka risker han är beredd att ta. Han var verkligen inte i skick att ta hand om en 2-åring...

Är så rädd att det ska hända barnen något om jag är borta! Jag anpassar allt så han inte ska vara hemma några längre stunder själv med dem nu på senare tid.
Corona har varit bra på det viset att jobbrelaterade resor har ställts in för mig. Bävar för hur det ska bli till hösten när allt kanske drar igång igen..

När jag kom hem igen efter nån timme ikväll hade han nyktrat till igen men det var ingen idé att ens ta upp att han druckit. Det leder bara till bråk...
Är det fler som har erfarenhet av att missbrukaren dricker sig berusad och sedan nyktrar till snabbt igen. Det är i princip alltid så min man gör..

Min 11-åring har aldrig sagt något om att hen tror att pappa är full/dricker men däremot kommer hen ofta och är besviken på hur pappa har betett sig eller på saker han sagt..Vet inte vid vilken ålder det är lämpligt att berätta en sån här sak. Är rädd att han skulle få reda på att jag sagt det och bli så arg att han lämnar mig (mkt troligt). Då har jag inte en chans att skydda barnen...

I våras anförtrodde jag mig till en anhörig och till en vän så jag har några jag kan prata med. De har tyckt att min man beter sig konstigt ibland men inte tidigare tänkt att det beror på alkohol. Tror att jag som känner honom så väl är den som mest märker det då han oftast inte dricker sig stupfull.

Bestemor
mån, 2020-07-27 - 18:23

Skydda honom inte när han är onykter utan ring efter din vän eller anhörig som du har anförtrott dej till, om det är möjligt att de kan dyka upp på kort varsel.
Då är det inte bara dina ögon som ser. En trygghet för dej att få vittnen till situationen som han förnekar.
Jag tänker inte konfrontation utan bara ett konstaterande som ni båda sett.
Kanske kan det väcka skam hos honom, att bli ertappad.
Jag skulle vilja att han blev ertappad även som onykter
" barnvakt" ( inte till 2-åringen)
Men att fler än du ser hans onykterhet gör att han i första steget inte kan förneka iallafall.
Sök stöd som anhörig på kommunen på alkohol och drogenheten och pröva där min idé. Jag fick den spontant och tycker att du ska söka stöd.
Viktigt för hela familjen! Kram

Euology
tis, 2020-07-28 - 21:16

Bestemor!
Planen är att jag ska ringa min vän som bor nära nästa gång jag tycker att han verkar onykter. Då ska hen bara dyka upp och låtsas ha ett ärende. Det skulle vara skönt för mig att fler ser, är så svårt att förklara annars! Trots det skulle han nog aldrig erkänna men förhoppningsvis känna skam inom sig och kanske därmed få en tankeställare.
Jag ska faktisk iväg på ett samtal på kvinnojouren här i stan imorgon. Är min nära anhöriga som har ringt och bokat in en tid på grund av oro för mig. Vet inte om det är rätt forum då jag absolut inte känner mig rädd för honom men då han på senare tid även får mycket utbrott som såklart skrämmer den minsta av våra barn med sitt skrikande och skällande så tyckte de att jag skulle komma dit och prata.

Ska även kolla upp vad kommunen har att erbjuda för stöd. Är dock så rädd att någon ska göra en orosanmälan om jag berättar då det skulle kunna få förödande konsekvenser för barnen ifall han får veta och väljer att lämna mig. Då har jag inga bevis för hans missbruk och blir tvingad att lämna barnen med honom halva tiden...Nu vet jag ju att barnen har det tryggt och bra när jag är med..
Kram och tack för återkoppling!

Euology
tis, 2020-07-28 - 21:22

Jag har pratat med honom en miljon gånger på alla tänkbara sätt men hittills har ingenting fungerat. Till en början konfronterade jag honom när han var onykter men det var ju ingen idé lärde jag mig fort. Har därefter pratat med honom i nyktert tillstånd men det är som att prata med än vägg. Även när jag lägger upp det med att jag är orolig och vill finnas här för honom..
Jag har försökt att få stöd av hans mamma men det gör jag inte om. Hon tyckte att det är mitt fel att han smyger då jag varit för sträng angående alkoholen...Hon ville inte alls kännas vid att det är ett problem.. Vet tyvärr ingen annan jag skulle kunna blanda in utan att han skulle känna sig väldigt utlämnad och förnedrad. Tror det bara skulle bli värre då..

Bestemor
ons, 2020-07-29 - 17:18

Du har verkligen tagit tag i din situation nu och söker stöd omkring dej.
Jag hoppas att du får förtroende för de du möter!
När det gäller ens egen säkerhet tror jag att man själv har svårt att bedöma det. Därför är det bra att i förväg ha tänkt igenom vilken utväg man ska ha. Vem man ska kontakta då. Vart man ska ta vägen.
Förstår din oro över barnen. Hoppas att du får möta någon med erfarenhet på kvinnojouren som kan ge dej bra råd.
Men jag tänker att om det skulle bli en orosanmälan kring barnen, så behöver det inte betyda att DU är en olämplig MAMMA. Tvärtom, om du dessutom söker hjälp.
Så viktigt att du omger dej med vänner, och människor som ger dej stöd! Lycka till ?

Zebrafinken
ons, 2020-07-29 - 19:43

Hej,
Har läst ditt inlägg och vad andra tipsat dig om. Vill bara säga att jag själv varit i en liknande situation. Min man drack starköl i smyg under flera års tid, vilket eskalerat under det senaste åren. För ca 2 år sen gick jag med i en anhöriggrupp genom kommunens omsorg som följde CRAFT's upplägg. Dessa träffar har hjälpt mig att ändra mitt förhållningssätt till min man i olika situationer som uppstått när han varit onykter. Har också fått mig att inse att det absolut viktigaste är att ta hand om sig själv först och att det inte är mitt (eller ditt) fel att han väljer att dricka alkohol. Alkoholism är en sjukdom som din man måste få experthjälp för att kunna ta sig ur.
Jag kan verkligen rekommendera dig att söka dig till någon liknande grupp i din kommun eller via nätet. Läs också boken "Du är viktig" av Carina Bång eller sök upp hennes hemsida där du kan få tips och råd kring din situation.

Idag har min man varit nykter i ca 21 veckor och han får hjälp via sin företagshälsovård. Vi mår bra tillsammans nu, men det har varit tuffa år. Vill bara ge dig hopp om att det går att vända en ond cirkel, men du måste ta hand om dig sjäv först för att orka och ta all hjälp du kan få. Du behöver det!! Och kom ihåg att det är en sjukdom din man har som går att göra någonting åt, men han måste själv inse att han behöver hjälp ut ur detta!
Många styrkekramar till dig och hoppas att du hittar rätt väg för just dig och er familj att få hjälp ?

Zebrafinken
ons, 2020-07-29 - 19:48

Hej,
Har läst ditt inlägg och vad andra tipsat dig om. Vill bara säga att jag själv varit i en liknande situation. Min man drack starköl i smyg under flera års tid, vilket eskalerat under det senaste åren. För ca 2 år sen gick jag med i en anhöriggrupp genom kommunens omsorg som följde CRAFT's upplägg. Dessa träffar har hjälpt mig att ändra mitt förhållningssätt till min man i olika situationer som uppstått när han varit onykter. Har också fått mig att inse att det absolut viktigaste är att ta hand om sig själv först och att det inte är mitt (eller ditt) fel att han väljer att dricka alkohol. Alkoholism är en sjukdom som din man måste få experthjälp för att kunna ta sig ur.
Jag kan verkligen rekommendera dig att söka dig till någon liknande grupp i din kommun eller via nätet. Läs också boken "Du är viktig" av Carina Bång eller sök upp hennes hemsida där du kan få tips och råd kring din situation.

Idag har min man varit nykter i ca 21 veckor och han får hjälp via sin företagshälsovård. Vi mår bra tillsammans nu, men det har varit tuffa år. Vill bara ge dig hopp om att det går att vända en ond cirkel, men du måste ta hand om dig sjäv först för att orka och ta all hjälp du kan få. Du behöver det!! Och kom ihåg att det är en sjukdom din man har som går att göra någonting åt, men han måste själv inse att han behöver hjälp ut ur detta!
Många styrkekramar till dig och hoppas att du hittar rätt väg för just dig och er familj att få hjälp ?

Backen123
ons, 2020-07-29 - 20:48

Skriver här till dig då jag jag förstår att du inte har en egen tråd. Jag vill så gärna veta mer om er resa, så sällan man läser om ett par som lever tillsammans i nykterhet såhär i början. Min man är också nykter sedan 3 månader och jag har tusen funderingar. Mvh backen123

Bestemor
ons, 2020-07-29 - 23:11

Jag letade också din tråd. Jag är också en som vill se en hoppfull framtid. Så det vore fint om DU ville berätta om er utveckling!

Euology
tors, 2020-07-30 - 13:54

Kvinnojouren kunde tyvärr inte hjälpa mig särskilt mycket. De håller ju mer på med mäns våld mot kvinnor så det passade inte in på mig. De visste inte så mycket om missbruk. Jag blev istället hänvisad till kommunens anhörigstöd. När jag gick in och läste om det såg jag att det de erbjuder är anhörigstöd enligt CRAFT-metoden så jag gick istället in och anmälde mig på 1177 till den webbaserade kursen. Hoppas verkligen att den kan ge mig lite verktyg i detta.

Nu har han hållit sig nykter i en vecka men man går ju bara och väntar på nästa gång han är sådär konstig igen...

Euology
tors, 2020-07-30 - 13:58

Tack för ditt svar! Vad hoppfullt att läsa att din man har varit nykter så länge nu! Hoppas verkligen han håller i! Har ni också barn tillsammans?

Ska kolla upp Carina Bång också, tack för tipset!
Har redan anmält mig till det webbaserade anhörigstödet enligt CRAFT. Vad bra att det har hjälpt dig att må bättre!

Bestemor
tors, 2020-07-30 - 21:02

Den kursen går jag via 1177. Jag gillar innehållet i den, men tycker att det är dåligt med återkoppling nu under semestern.
Men jag rekommenderar den absolut!

Euology
fre, 2023-05-19 - 20:39

Väcker liv i den här gamla tråden igen..

Det är snart tre år sedan jag startade den och bara någon månad efter det så slutade han plötsligt att dricka. Han sade själv att han bara skulle dricka vid väldigt speciella tillfällen och det har han hållit..Tills nu för några veckor sedan..

Smygdrickandet har börjat igen, efter nästan tre år!!!?
Jag har konfronterat honom med det och han förnekar till en början men sedan inser han att det bara är löjligt då han vet att han inte kan lura mig..då är det som att han erkänner men inte rakt ut.

Han blir inte så full så att någon annan skulle märka det (tror jag) utan lite mer släpig i rösten och sedan nyktrar han snabbt till igen.
Jag tror egentligen inte att han dricker några stora mängder som skulle ses som ett riskbruk , utan det som är värst är att han gör det i smyg.

Han verkar ha inställningen att han ju måste göra så eftersom jag har så onormala och hårda regler för honom.

Jag blir så less. Tycker ju om honom och vill att det ska fungera. Nu vet jag ju att han kan vara utan under en lång period.

Vad ska jag göra? Jag märker ju att det inte fungerar att tjata om det..

Samsung50
fre, 2023-05-19 - 21:27

@Euology vet du hur han tänkte när han slutade förra gången?
Nej tjata hjälper tyvärr inte. Han måste vilja själv men ändå bra att smygandet är upptäckt så han vet att du vet.

Euology
lör, 2023-05-20 - 03:24

@Samsung50 Jag vet faktiskt inte hur han tänkte och exakt vad som fick honom att sluta förra gången. Han hade varit föräldraledig i en period och började jobba. Eventuellt kan det ha haft med den förändringen att göra.

Han har aldrig pratat helt öppet med mig om varför han drack på det viset men medgivit att det inte var bra och att han gjorde så för att han behövde slappna av. Enligt honom har han absolut inget beroende utan han kan sluta när som helst om han vill.

Samsung50
lör, 2023-05-20 - 08:57

@Euology jag förstår. Jag har tyvärr inga goda råd att ge men kan säga att jag känner igen mig i din beskrivning. Min man dricker både öppet och i smyg men erkänner aldrig att han druckit, pressar jag honom så erkänner han att han tagit ”en” öl. Jag borde kanske sökt hjälp tidigare men har levt kvar i relationen under flera år och varit missnöjd tills jag insåg att alkoholen nog ligger bakom de mesta av våra relationsproblem. Jag har nu valt att separera, dock bor vi fortfarande under samma tak då boendet måste säljas vilket inte är lätt i dessa tider. Min man säger också att han dricker för att slappna av och för att det är gott. Jag har läst en del under sluta dricka sidorna i detta Fortum och lärt mig att alkohol inte är bra för att slappna av, det stressar kroppen mer samt att dricker man för att det är gott tar man 1 -2 glas till maten, dricker man mer är det för att få berusningen. Vill man bli berusad varje gång man dricker alkohol så har man alkoholproblem.
Kan du söka stöd hos något anhörigprogram?
Ta hand om dig ❤️

Euology
lör, 2023-05-20 - 19:08

@Samsung50 Vad modigt av dig att ta steget och lämna! Har ni också barn tillsammans?

Om det inte vore för våra barn hade det varit så mycket enklare. Min största rädsla är att helt och hållet förlora kontrollen varannan vecka eftersom jag inte litar på att han kommer att vara nykter.

Min man har själv sagt till mig att han förstår att alkohol för att slappna av och minska på ångest inte är någon bra lösning. Men enligt honom så är det väldigt vanligt och inget som kan leda till ett beroende…

Jag har gått ett anhörigprogran tidigare men jag tycker det kan vara svårt att använda sig av de strategier man lärt sig när man är mitt uppe i skiten. Det jag i alla fall har slutat med är att försöka kontrollera och leta tomburkar och flaskor etc..

Tack så jättemycket för att du tagit dig tiden och skrivit till mig! 💕

Snödroppen
lör, 2023-05-20 - 20:47

@Euology
Jag tror att anhörigkurser är jättebra och jag tror det är helt personligt hur vi behöver tackla svårigheterna och vilka val vi gör.
Rent personligen skulle inte någon eller något kunna få mig till att hantera en relation med en person som lever i ett aktivt missbruk på ett sätt så att jag mår ok.
Oavsett hur vi tacklar det så, om missbruket fortsätter, så bryts man ner.
Och det helt personliga avgörandet är hur länge man själv orkar försöka innan man själv väljer att ge sig själv chansen att leva sitt liv.