AA är bra. Ingen som dömer dig för det du gjort. Blir inte avbruten. Du får ta upp dina problem med människor som har samma problem/haft samma problem.

Mitt möte med AA

Jag har gått på två möten nu (förutom mitt första för 2år sedan), kan se nu att jag då inte var redo.

Jag har fortfarande många tankar och funderingar angående mitt egen bruk och beteende. Jag Är fortfarande osäker på om jag är alkoholist el ej, måste jag definiera mig? Eller är det så att jag inte kommit till insikt än? Hittar jag bara på? Överdriver jag? Orkar och vill inte vara sjuk. Någon som kan relatera till dessa funderingar?❤️

Men så till mina besök? Fantastiskt mottagande, underbara delningar. Jag blir alldeles ödmjuk och varm inombords av att höra andras berättelser och möta dessa människor. Och alla var så fina och jag blev också lyssnad på och förstådd. Jag var så nervös men det gick bra, jag vågade och tack vare att alla var så välkomnande kände jag mig välkommen trots min förvirring, förstår verkligen gemenskapen som finns. Jag vill gå på fler möten och möta fler människor. Jag behöver andra nyktra som vill leva nyktert och i AA känner jag att jag kan få det. Känns superfint, som en superfin gemenskap. Tror verkligen att genom att höra andra får man motivation och inspiration till att leva nyktert. Jag vet inte än hur stegen fungerar, men är nyfiken. Ska absolut gå igen, är tacksam?☀️

Tack alla för pepp❤️

Jag har gått på några aa möten, och det är precis som du säger man träffar likasinnade som förstår och inte dömer en. Man kan ta rygg på de som gått före o hjälpa andra som ligger efter i nykterheten. Det är ett ganska finurligt upplägg, som tar med det mesta för att just hålla sig nykter. Du får redskap och behöver inte känna dig ensam. Funkar för många, och grattis till dina nyktra veckor. Jullan

Ja om det fungerar så är väl det det viktigaste. Känns skönt att inte vara ensam i sina tankar och problem. Jag tycker att det är så skönt att vara nykter och vakna varje morgon med energi och slippa bakiskänslan?

AmandaL

Det är en fantastisk känsla att vakna nykter och utan bakisångest! Och det är precis så som man ska vakna, frisk och utvilad. Allt annat är ju bara självmisshandel, det är så underbart när man inser hur man med små medel men med stor viljestyrka kan börja må bra och ta hand om sig ???

AmandaL

Jag känner igen mig i dina resonemang, men om man inte trivs med sitt alkoholintag spelar det väl ingen roll om man kallar sig för alkoholist eller inte? Man kan ju vilja sluta ändå. Någon som sitter på parkbänken och dricker 1liter vodka om dagen tycker kanske inte att han är alkoholist, behöver inte han sluta dricka då? Någon som dricker en gång i månaden men mår så fruktansvärt dåligt över att hen inte beter sig då tycker att hen är en alkoholist och vill inte dricka mer även om denne bara dricker sällan, denne tycker att hen är en alkoholist men tycker du det? Spelar det någon roll om denne vill sluta dricka? Om den är alkoholist eller inte? Och vem berömmer att någon är det och någon inte? Jag tycker att om man vill sluta dricka oavsett vad man har för titel på sig själv så är man långt med insikterna, att kalla dig för alkoholist hjälper inte egentligen. Du får sluta dricka oavsett om du är alkoholist eller inte. Tycker det är väldigt bra att du känner så stor samhörighet på dina aa möten. Jag borde kanske också våga mig iväg till ett sådant ?? Tack för att du vill dela med dig om vad du tycker om dom, det känns be att läsa och jag är glad för att du finner styrka där ???

Jag tänker att det spelar ingen roll vad jag kallar mig, men är osäker på AAs syn på om man där måste ”inse” att man är alkoholist, måste man kalla sig alkoholist för att gå de 12 stegen. Jag kan känna igen mig i många alkoholisters berättelser, beteende, besatthet mm men samtidigt känner jag någonstans att genom att kalla mig alkoholist, att ha en sjukdom gör mig svagare i min ”kamp” mot A.. Att jag då blir ett offer utan styrka, jag vill inte kämpa mot en sjukdom jag vill ”bara” känna ”så skönt att slippa dricka”. Jag har ett osunt förhållningssätt till A och jag vet att det skulle ta livet av mig på ett eller annat sätt om jag fortsatte, men jag är också så stark i min känsla av att -så skönt att slippa dricka!

Jag har också lite svårt för att se mig som ett ”offer” och lägga mitt liv i en högre makts händer. Jag tror inte på Gud, jag tror på varje individs inneboende styrka.

Jag tror på det jag kallar ”faktametoden”. Jag har hårdpluggat nyktra argument i sex månader. I början flera timmar per dag. Och jag fortsätter repetera dessa argument dagligen.

Jag hade också svårt att se mig som en alkoholist, så problemdrickare passar mig bättre. Numer en nykter sådan.

Kram ?

Har du argument och lästips som du vill dela av dig med tar jag dem gärna ☀️ Jag läste Allen Carr, äntligen full kontroll, vilket gav mig mycket och många bra argument?

Så glad för din skull att du har hittat din metod som fungerar?

Det är kul och intressant att höra olika perspektiv och tolkningar på begrepp och problem. Det som funkar är ju såklart det bästa.

Jag tycker gemenskapen kring AA verkar så fin och stärkande, men som sagt.. en del frågetecken runt omkring det hela?

?

Jag har listat massor av olika tips i min tråd, men här är det som betytt mest för mig:

? Boken ”Tänka klart” av Annie Grace.
? Ljudboken ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg.
? Craig Beck på Youtube.
? Alkispodden med Johan och Roger.

Upptäckte senast igår att ”This Naked Mind” med Annie Grace finns som podd, så nu har jag 300 avsnitt att lyssna på ?? På engelska, så jag får lite träning på det också!

Jag upptäckte också att ljudboken ”Stop Drinking Expert” av och med Craig Beck finns på Storytel. Craig Beck och Annie Grace är mina husgudar på den här nyktra resan ??

Kram ?

kallar mig själv alkoholist i rätt forum. För mig är det ett sätt att påminna mig om att jag inte ska ta första glaset för då är jag illa ute. Jag känner mig inte som ett offer lika lite som jag känner mig så inför min diabetes 2 som ju är snarlika alkoholismen i grunden fast då med socker som trigger. När jag erkände för mig själv att jag var alkoholist så släppte en stor börda från mig då jag helt plötsligt såg att jag inte var ensam i mitt ibland helknäppa beteende med ljugandet, gömmandet, den ständiga jakten på alkohol....
Vi är ju några stycken som har beroendet med oss i bagaget.

För mig är det också ett sätt att inte intala mig att jag bara är "lite" sjuk. För då kanske jag får för mig att prova "lite".

Det ÄR en sjukdom och lika lite som jag skäms för min diabetes så skäms jag för min alkoholism.