Ok...
Hade/har bestämt mig för att avstå alkohol ett bra tag framöver.
Det funkade toppenbra i typ 3 dagar.
Nu blev jag själv hemma sen i eftermiddags. Mkt mitt eget val då jag vill bevisa för mig att det funkar utan att dricka.
Men vart stod jag 1 timme efter min sambo och ungar åkt hemifrån.
Jo utanför bolaget med en kasse fulöl i näven ?
Håller mig tills nu..
Haft ölen i kylen å tittat på dom flera ggr å ändå känt mig lite duktig som iaf inte öppnat nån även fast jag aldrig skulle köpt dom från första början.
Hur som.. Nu sitter jag här å både öl ett två och tre har halkat ner i magen.
Känner ett stort lugn men på samma gång en jävla stress.
Vad fan håller jag på med.
Va så säker på att den här gången skulle jag lyckas hålla mig borta.
Klassisk tycka synd om mig själv syndrom nu.
Offerkoftan på.
Så jävla dåligt.
Pinsamt

Vägen till beslut kan vara lite tjorvig minst sagt, och den är olika lång för alla. Du måste bestämma dig med hela hjärnan, annars funkar det inte.

Du har hamnat på helt rätt ställe. Här är vi ett gäng som kommit olika långt på vår nyktra resa. Själv firar jag 6 mån som nykter den 9/8, tjoho!

Läs mycket här på forumet och läs på om alkoholens skadeverkningar. I min tråd finns en massa tips på böcker, poddar och Youtube-klipp.

Skriv mycket också, det funkar som självterapi. Man tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.

Kram ?

Här finns många att kroka arm med. Välkommen.
Och den där offerkoftan, har ännu inte stött på någon som klär i sån.?
Ta av dig den, och känn dig bombsäker på att det är du och ingen annan som bestämmer.
Det är en himla viktig insikt.
Andra Halvlek innehar inofficiellt rekord i tips på böcker, poddar och youtube- klipp, där hittar du ett oslagbart first aid kit.
En dag i taget ?

Hej AndraHalvlek, jag kanske är korkad men kan du beskriva lite ordagrannt vad du menar med att bestämma sig med hela hjärnan? Vad gör man för att få HELA hjärnan att vilja sluta, och inte bara typ halva? Jag förstår att man måste vara bestämd som satan och ha disciplin, tålamod, sluta tycka synd om sig osv. Min pappa var sådan som bara kunde bestämma sig för nåt från en dag till en annan, och när han bestämt sig så VAR det bara så. Tyvärr har jag inte ärvt denna egenskap. Jag har hela livet varit otroligt känslostyrd och haft svårt att låta bli det jag velat undvika. Jag har hela livet varit beroende av olika saker, det började med nappen... Fick faktiskt abstinens när jag vid 6 års ålder blev ifråntagen den för gott! Letade igenom huset som en dåre ifall de skulle råkat glömma nån napp nånstans. Riktigt ledsen var jag! Det hade kanske blivit annorlunda för mig i livet om jag fått kärlek och närhet som tröst istället för nappar, leksaker i mängder, godis & glass & kakor, pengar, sluppit att hjälpa till hemma... Hela tiden läser jag och hör: "Älska dig själv, sätt dina behov först, älska dig själv mer, beröm dig själv, tänk bra om dig själv, sluta ta skit av andra, älska dig själv mest av allt..." Men.. om man redan gör allt det där då och gjort det ett bra tag? Det är grymt häftigt att älska mig själv, men det räcker inte med självkärlek.. Man behöver en massa annat, som jag inte har..än! Sysselsättning, vänner som bjuder med en på roliga saker, skratta, nån hobby som upptar ens tankeverksamhet... till exempel. Jag har tänkt skapa en tråd om problemet med att inte ha "rätt" vänner, så håll utkik efter det ni som ev. har intresse!