Är kvar men varit tjafsigt till och från de försöker fasa ut stesoliden och de går så där så de fick sätta in en stess till. Men nu ikväll har de vart lungt och haft någorlunda bra samtal med ena sjuksyrran. Utskrivningen börjar närma sig och är orolig för hur de ska bli fram till den 10 aug då behandlingsgruppen startar upp igen efter semestern. Plus min soc gått på semester idag så nu har jag inte henne att bolla med. De tycker jag ska gå på öppenvård 3 dar i veckan blåsa och prata med en sjuksyrra lite men ser inte riktigt vitsen med det. Varför blåsa? Sånt har aldrig fått mig låta bli dricka för de blir ju ingen konsekvens om jag nu inte skulle dricka och inte blåsa grönt.Sen tycker de jag ska äta naltroxen. Om man dricker på det ska effekten av själva alkoholen inte i finna sig de där tar jag med en stor dos nypa salt. Klart min hjärna funkar så ibland så de fattar jag med, problemet med mig är att de går så fort så jag har hunnit öppna käften inan jag ens fattat jag är arg

Jobbig dag blev tjafs efter lunch tror de tror jag har någon form av störning men de bjuder jag på. Ska bli utskriven i mån, men sen då? Ja då kan ju få träffa sjuksyrran på öppenvård 1 el 3 ggr i veckan och exakt hur ska de hjälpa mig hålla mig nykter? Komma dit blåsa svara på frågor om hur jag mår sen hejdå syns på onsdag dessutom inte på bestämda tider utan man ska va vara här kl 8 så man får första plars i kön (de öppnar 8.30) sen sista väntan 1-2 timmar på få komma in till sjuksyrran, skulle inte tro det. Ser inte nyttan med kliva upp strax inan sju på morgonen åka över halva stan vänta utomhus 30 min sen vänta inomhus 1-2 timmar för blåsa och få 5-10 min samtal som jag kan hålla med mig själv. De där man ska blåsa är för man ska låta bli dricka men om du druckit blir de ingen konsekvens så varför ens blåsa. Ser de bara som att de försöker kontrollera mig och risken att jag tar en öl inan för bevisa att de inte kan kontrollera mig är stor. Så mej triggar de bara. Deras svar var att man blir motiverad när man ser man inte druckit på ex dagar jag räknar aldrig nyktra dagar jag blir inte imponerad över mig själv om jag tex inte druckit på 10 dagar (och nu räknar jag som druckit att jag supit rejält, har jag tagit en öl el 3 på en kväll är de inte att ha druckit i min värld) utan ser de som ok haft en period med bra mående och lägger ingen värdering i det. De viktiga är inte hur länge du låtit bli supa utan att man försökt och lyckats och skulle man inte lyckats nån dag el flera är de bara feedback på man gjort fel nånstans på vägen och de ledde till man drack då får man kolla på vad de vad då man lär sig av de misstaget.

Ingen verkar veta när jag ska skrivas ut har just nu 3 olika bud, söndag, måndag el tisdag ja ja lär visa sig. Vill hem men är orolig för jag ska börja dricka igen ganska omg. Mina vänner har ju nu återgått till jobba igen, en här tyckte jag skulle skaffa en kontaktperson kanske bra idé men behöver ju kontaktperson redan när jag skrivs ut och socialens kvarnar maler ju inte fort direkt min soc gick på semester nu i fredags 4 veckor och en kontaktperson om 1-4 månader (måste ju utredas först) fram ni känns ju meningslöst.

Har inget bra råd att ge, men det känns ju riskabelt att du tror att du kommer börja dricka igen. Hoppas du får stanna ett par dagar längre.. Varför tror du att du kommer dricka? Är du inte motiverad att sluta, eller är det något som gör dig särskilt stressad eller så just nu? Finns det något som du kan se som skulle hjälpa dig att inte dricka? Håller tummarna för att du får stanna lite till...

Ångesten är för kraftig att stå emot och när jag blir utskriven så blir de inga mediciner medskickade som dämpar ångeste. nämnvärt utan bara gör en trött. Pratade med läkaren idag och tydligen håller de mig här tills mina behandlingar startar upp och sociala ordnar så jag kommer få hembesök 2-3 ggr per dag. Läkaren här är bra och han har insett att mitt liv har varit allt annat en en dans på risotto och nu släpper inte han mig förens han vet att jag fått de resurser jag behöver och att de fungerar. Känns bra men samtidigt fast på en avd i nästan 2 veckor där man bara få gå till Hemköp 1 gång per dag i samlad trupp och massa regler jag har mega svårt att tolerera känns sådär. Men de är de bästa för mig just nu fast de suger

Ingen verkar veta nånting här och alla säger att de får du ta med soc, soc hänvisar, till Nordhem, de där hänvisar till deras läkare osv osv. Jag är medicinskt färdigbehandlad så långt är vi alla rörande överens. Min behandling börjar om ca 2 veckor. Läkaren på Nordhem vill ha mig kvar här tills behandling, kontaktperson mm är ordnat för mig som sagt vi pratar minst 2 veckor. Nja säger jag. Personalen tycker jag är medicinskt färdigbehandlad och ska ut.
Jag vet att släpper de ut mig nu så är risken megastor jag börjar dricka igen ganska omg och de är ju vad läkaren vet ochså, Soc har gått på semester, så får kontakta hennes enhet i mån men de lär väl stå likna handfallna de. Känns som jag bara blir kastad fram och tillbaka mellan alla och allas tyckanden och de pratar inte med varandra så jag får olika bud mm, och fattar negering och blir bara jävligt stressad och irriterad. Vet de finns ett ställe som dit kvinnor kan kommer för bo tills man blir mer stabil el tex i väntan på egen lägenhet i fall man bott på behandlingshem el nyss kommit ut från kåken el som mitt fall behöver stöttning tills behandling mm kommit i gång. mm. Men just nu hade personalen inte tid prata med mig utan hänvisade mig till soc. Som naturligtvis stänger tidigare på sommaren. Alltid jävla samma sak bara massa strul och ingen hjälp och man känner att man bara är till en jävla belastning.
Borde byta namn till den hopplösa

Blir utskrivning i mån, till ingenting. Så lär väl hamna här snart igen. Dessutom berättade personalen de på kvällen så jag varken kunde få tag på soc el den bra läkaren (den läkare som tog beslutet i dag skriva ut mig i månår en sån där som så klart knappt kan svenska och som inte är intresserad av de ska gå bra för folk) Så de blev personalen som fick ta utbrottet och min arm. Hatar när folk fattar beslut ovanför mitt huvud och talar om mig. Han hade ju kunnat komma upp på avd. (Vi pratar en trappa upp samma byggnad) och snackat med mig de kanske inte hade blivit som jag viljat men jag hade ju i alla fall fått en chans att ge min syn på saken och fått komma tilltals. Nu fattade han en massa beslut utan ens veta vad jag vill el behöver han har aldrig ens träffat mig. Och den idioten ska jag ha utskrivningsamtal med i morgon de kommer ju gå galant NOT

Snusen, du bestämmer själv. Du har makt över ditt liv. Du kan välja även om du inte ser det så just nu. Jag tycker att du har gjort så många kloka påpekanden i andras trådar så kunskap och insikter har du. Du ville verkligen inte nerbär du började skriva här. Nu är du färdigbehandlat och nykter och kan börja på nytt. Alkohol är sämsta medicinen för ångest. Leta djupt inom dig själv och hitta det som får dig på andra tankar. Någon av de som faktiskt lyckades med sin nykterhet här efter många misslyckade försök beskrev det som att hon hittade sin ryggrad. Du kan och du är inte maktlös. Jag hoppas att du faktiskt fortsätter där du var. Du verkar vara en så fin person.

Hoppas du orkar trots ångesten... Tror du har mer styrka inom dig än du själv tror. Hemskt att bollas mellan olika läkare, och så synd att inte den kloka läkaren fick bestämma, men ge inte upp nu....
Styrkekram!

Den andre läkaren va ok när han äntligen lyssnade på mig och inte personalen som hade noll koll. Kontaktade soc ang kontaktperson de hade jaglika väl kunnat låta bli. Då min soc har semester fick jag mejla en kollega till henne, tyken jävla käring. Kontaktperson va inget de på vuxenenheten kunde va behjälplig med de gjorde enheten för funktionsnedsättning dvs de som mår psykiskt dåligt bara. Ok var i min utredning framkommer de att jag mår psykiskt bra? Varför lämna in remiss till psyk om jag inte mår psykiskt dåligt?

Dessutom kunde hon bara hjälpa mig med akuta saker dagtid och vardagar. Ja just de var väl tanken bla med en kontaktperson någon man kan snacka med, träffa även på helgen, kvällen. Att jag nyss blivit utskriven, har ångest dygnet runt trots medicin, knappt kan sova trots narkotikaklassad insomningsmedicin. Och kämpar som fan för låta bli dricka är inte akut, tydligen. Frågade henne om de är brukligt att personer som söker hjälp frivilligt hos soc ska eskalera i sitt missbruk i avvaktan på hjälp. Ska väl va tvärtom. Jag bad om hjälp för de inte skulle gå så här långt. Fick då till svar att men behandlingen börjar ju på måndag, öhhh nej. De öppnar mottagningen på måndag och jag är ju knappast den ända klient de har så de är ju inte säkert jag får en tid den veckan. Skrev ochså att jag kan inte lova jag äf i skick att ens gå dit nästa vecka el om 2 veckor och kanske behöver avgiftas en gång till vad kostar inte det? Både ekonomiskt och i mänskligt lidande?

Sen som om de med soc var nog arbetsförmedlingen är ta mig fan lika dumma dom. Fick en handläggare i början av 2019, en idiot. Hon ville veta vilken kodning jag hade så hon kunde sätta in rätt insatser och vad som gör jag ej kunnat bara ta ett jobb. Svarade då att jag varit deprimerad nyligen fått behandlingv5 ggr hos vc psykolog. Då jag var arbetslös så blev decaldrig tal med psykologen om hur de funkar på jobbet mm. Så de kunde hon inte använda sig av för kodning. Detta informerade jag henne om vid vår första träff. Men hon var absolut tvungen se de själv de tog ända fram till okt 2019. Under de månaderna kunde varken jag el soc få tag på henne.

I okt säger hon att jag nu är kodad tänkte inte mer på det. Sen gick människan upp i rök. Svarade återigen vare sig på mejl el tel. Soc tyckte då vi skulle skita i af o h gå via Alc. Funkar jättebra men så ville de på Alc veta vilken kod jag hade på af. Mejlade/ringde sen april men hon på af hade gått upp i rök igen. Försökte byta handläggare gick inte tillslut mejlade jag ex antal chefer och fick reda på min kod 61 psykisk funktionsnedsättning kronisk. Höll på smälla av, till slut får jag reda på vem som gett mig denna kod. Nån jädra käring som aldrig någonsin träffat mig el ens samtalat med mig. Där tog de hus i helvetet Och jag blev vansinnig och tro jag mejlade 5 chefer på,af och ifrågasatte hur i helvete nån som aldrig träffat mig kan sätta en kod på mig utan ens ha utrett mig ens.

Plus min handläggare mejlade mig och glatt informerade mig om att hon nu inte längre sen en tid tillbaka inte var min handläggare. De tror jag inte på utan tror hon blev rädd när jag mejlade halva af och hotade med jo anmälan. Fick svar av en av cheferna som då berättar för mig att den utredningen jag gjorde 2006 i en helt annan stad har de utgått i från för koda mig 2019. Där brann de för mig kan jag säga rejält. Skrev tillbaka till. Heden att mitt mående 2006 går inte ens att jämföra med mitt mående i dag jag hade typ klippkort på både avgiftnigen, psykakuten med vet inte hur många inläggningar, söp typ varje dag. Ex antal självmordsförsök helt jädrans sönderskurna armar. Att ens bedöma min arbetsförmåga där och då de var fan inte ens etiskt ok.Min terapeut viste inte från dag till dag om jag ens levde. Han ringde mig flera ggr per dag/kväll/helg för kolla om jag levde .

Till och med psyk sa jag var ett hopplöst fall. Den jävla utredning är jag numer kodad på skrev de till denna chef och förklarade att visst jag har problem i dag men jämfört med då så går de inte ens jämföra. Så nu ska en ny utredning på mig göras. Plus de kommer få sig en fet jo anmälan på sig. Idiot chefen till och med erkände att de ej fanns papper på att jag ens godkänt att de inhämtat dessa gamla uppgifter från den externa aktör som gjorde utredningen. Vet hon handläggaren frågade jag sa nej de vet jag, jag förklarade ochså att den utredningen är helt inaktuell och dessutom helt fel vinklad. Har till och med kvar den jädra utredningen. Och den är så jädra fel, försöka utreda en med svår Ptsd för hur vederbörandes arbetsförmåga är de är fan skrämmande.

Psykiska störningar och beteende störningar orsakade av alkoholen
Osjälvständig personlighetsstörning ha ha de finns ingen mer självständig än mig är snarare för självständig
Social fobi varje gång jag berättar för folk som träffar mig och de hör om denna diagnos håller de på garva ihjäl sig för den är så jävla fel är jättesocial både med folk jag känner och nya bekanskaper
Inte undra på man var som man var när man hade konstant ångest, blev utsatt för övergrepp, våldtäkter, sålde sig, drack, självskadade, en mamma som svikit och övergivit mig och hade precis börjat i terapi och öppna upp inför allt de jobbiga. Kanske inte konstigt man verka helt jädra körd.
Jo dystymi var en av diagnoserna ochså de lyckades få med tror fan jag fick alla diagnoser från a till ö :)
Som sagt hopplöst fall var vad de kom fram till fast de skrev ju det med lite finare ord.
Och de mest sjuka med den utredningen var att 2 månader senare bedömde f-kassan mig fullt frisk och att jag kunde stå till arbetsmarknadens förfogande till 100 procent. Brukar kalla mig själv ett medicinskt under :) De var ju den perioden då alla skulle ut i jobb el FAS 3 jobb tack och lov så mådde jag för dåligt för fas 3 och hade inga problem med få socialbidrag och inte behöva stå till arbetsmarknadens förfogande de insåg att jobb var inte de viktigaste just då utan att jag kom på banan, tack och lov

Om man ska se något positivt i hela denna slitiga process du har varit med om, så visar du ändå förmågan till förändring. Om du kunde ta dig så långt fram från hur du mådde 2006 så kan du ta dig vidare och uppåt även från 2020. Kämpa vidare, ångest är hemskt, men den varar inte för alltid..

Kennie: Måste orka men vet inte hur, men har bra stöd av enna vännen tack och lov. Och i går när jag va på väg hem från stan och kände att nä men en öl el många fler inte skulle va dumt så messade jag en vän och mer el mindre beordrade henne in till stan för äta middag ute med mig så jag kundecdlå ihjäl några timmar och tänka på annat :)

Sisyfos: Ja de är faktiskt helt sjukt man dricker för döva ångesten, sen får man ångest för man druckit, något osmart :)

Tack både Sisyfos, kennie och undrare för fina ord och hjärtan ?

Fortfarande nykter men märker att vid lilla minsta irritationsmoment så vill jag dricka. Men låter bli. Även när jag druckit värre än nu har mina levervärden alltid varit bra. Nu är de lite förhöjda men ändå inom gränsen för anses vara normalt. Några dagar in på avgiftningen fick jag jätteont där ungefär levern sitter och även ont på motsatta sidan under nedre revbenen. Såg ochså att jag var svullen runt anklarna och underbenen kändes stumma på nåt sätt. Och magen såg ut som jag var gravid i 12:e månaden. Då jag är hypokondriker så blev de ju googling och ja får levern jobba för hårt för länge så kan man bla få svullna anklar! Svullna upp magen mm. Smärtan börjar avta och underbenen känns inte stumma längre och magen blivit lite mindre svullen men fortfarande svullna anklar. Och trycker jag vid nedre revbenen el äter fet mat så känns de mindre skönt. Så varje gång jag känner för dricka så tänker jag på levern. Jag är inte lättskrämd av mig att värdena va lite höga var jag ju beredd på men när de började göra ont och anklarna svullnade och jag såg mega gravid ut då blev jag lite små spak faktiskt. Så mitt delmål just nu är hålla mig helt nykter, äta bra mat, röra på mig varje dag fram till nästa lördag. Då är de fest lovat mig själv att då får jag dricka, korkat? Ja troligtvis men jag har bestämt mig. Kräftskiva och 90 års kalas och inte dricka alkohol jo tjena. Är ju som julafton utan Kalle anka.

Vad bra att du står emot när suget kommer! Och levern är ju en bra motivation, den vill man inte vara utan. Fortsätt med dina delmål, och tänk på hur kroppen frisknar till... Angående kräftskivan, tänker du att du bara ska dricka den kvällen och sen hålla upp igen? Brukar det fungera för dig? Låter riskabelt, och just det där att liksom hålla sig en vecka för att sen belöna sig med alkohol, känns som att det går emot vad du slitit med senaste veckorna, belöningen är ju att slippa dricka skiten som förstör så mycket... Personligen brukar jag för övrigt passa på att ta en promenad just under Kalle Anka på julafton... Och till kräftor är alkoholfri cider det absolut godaste tycker jag, testa! Håller på dig, du är på rätt väg!

Missar ja Kalle på julafton då kan hela jädra julafton läggas ner de är ju starten på själva resten av julaftonen :) Ett år gick strömmen 10 min i 3 jag svär hade strömmen inte kommit igång hade jag ringt och mord hotat Gbg energi :) Vissa saker ska bara va som alltid på julafton. Där är jag som som pappan i serien Svensson Svensson som dessutom ochså alltid ska ses på julaftonen :) Och den där jävla Karl Bertils jul fast den är helt jävla värdelös :)

Mår jag bra psykiskt har jag inga problem dricka en kväll några öl el vin och dricka lagomt och sen inget mer. Nu mår jag iofs inte psykiskt bra men har bestämt mig och har jag bestämt mig för något då kan inte ens vilda hästar stoppa mig, envis som en åsna på både gott och ont :)

Levern har jag för tillfället bedövat orkade inte stå emot suget idag men dricker rätt lite men köpte ju inte så de bara skulle räcka i dag utan typ hela helgen. Ja vet dumt och jag kommer ångra det :(

Hej! Vill bara skicka styrkekramar!
Ångest och psykisk ohälsa är boven. Självklart är det lätt att självmedicinera med alkohol om man inte har något annat. Men jag hoppas och tror att du får hjälp inom vården tills sist. Just nu mår du för dåligt för att klara det här på egen hand.
Håll ut!

Tack. Bett om hjälp men min soc har semester just nu och den som soc jag ska kontakta istället kan inget göra enligt henne själv bara om de är akut. Försökt förklara för henne, att om jag inte får hjälp nu kommer de bli akut. Fick då till svar de inte jobbar med människor som mår psykiskt dåligt, hennes ord så hon bad hon mig vända mig till vården. Ville ansöka om kontaktperson. Försökte förklara att så lätt är de inte de få vård omgående de ligger dessutom 2 remisser till psykiatrin beroende. Men sånt tar alltid tid inte så man får tid direkt. Och sätta sig på akuten i 10-14 timmar för få prata med en läkare i 5 min som med all sannolikhet inte kan göra mer än vad de på avgiftningen redan gjort är bara slöseri med min och deras tid. Plus just nu är de högtryck på psyket knappt någon kommer ens in på lpt just nu är tvärfullt. Jo jag vill men ibland tappar jag motivationen speciellt när jag känner att myndigheterna inte i ser allvaret och alltid måste låta de gå för långt för mig

Ibland är det svårt att läsa din tråd eftersom du skriver ner innan exakt när du ska göra något dumt. Jag kanske borde vara exakt så ärlig, först då kan man ju göra något åt problemet, men nej jag låtsas ha 0-tolerans och ”snubblar”. Men det gör ont att läsa att du planerar en fylla, det gör ont att läsa att du faktiskt lägger ansvaret för allt utanför dig själv. Jag vet att det är svårt, jag är inte klar elller perfekt, men jag tror faktiskt inte att någon är maktlös inför alkoholen. Efter första glaset ja, men innan har vi ett val. Du kan faktiskt välja. Du mår dåligt nu, men just den här jäkla skitdrogen får dig inte att må bättre. Varken på en kräftskiva eller annars. Kalle kan jag förövrigt kanske hålla med om.
Ser att du fallit, men nu har du ett val.,, du kan lägga av direkt och se det som en engångsföreteelse eller fortsätta. Världen kommer aldrig att vara så perfekt så att du inte kan hitta en anledning att dricka. Jag vägrar att acceptera att man är ”maktlös”. Vi har säkert olika utgångslägen, men jag tänker ändå att du faktiskt har ett val nu. Du har så enormt många färdigheter. Du skriver bra, du ger andra råd. Du ska ha tid och ork att fullfölja din jo-anmälan.. Drick inte bort det, du har kapacitetshöjande kan ha ett annat liv.
Kramar!