av Garageper

Garageper
mån, 2020-08-03 - 00:13

Jag har sista veckorna försökt förstå vad jag vill med resten av mitt liv. Ena dagen övertygad, nästa helt vilse. Tankarna snurrar och jag söker ständigt efter mening. Jag är inte ledsen eller depressiv på något vis, bara lite vilsen.
Tankarna går ständigt mot stora projekt och planer. Vandra med ryggsäcken mot okända mål, cykla genom Europa. Jag vill men samtidigt inte. Det är onekligen fram och tillbaka i mitt tänkande och vad jag egentligen vill vet jag faktiskt.
Att fortsätta vara nykter så klart och det går fint.
Problemet är bara att det räcker liksom inte på långa vägar för mig att bara vara, även om jag önskar att jag kunde.
Denna ständiga längtan och sökande efter annan mening.
Tufft men samtidigt spännande, snart finner jag min stig och då tänker jag vandra den stigen tills jag får stanna för att tömma gruset ur skorna, därefter går jag säkert en annan väg?
?
Sköt om er och ha en fin lördag!
GP

Majblomman
sön, 2020-08-02 - 10:54

Funderar även jag på hur jag vill leva mitt liv. Tankarna kring det varierar, känns som en bisvärm i huvudet ibland om du förstår hur jag menar. Söker efter något som jag inte vet vad det är, ännu.
Hoppas att du finner din rätta väg till slut. Bra gjort med nykterheten??.
Jag börjar om på dag 1 idag(igen)

Kram och ha en fin söndag?

Garageper
mån, 2020-08-03 - 00:12

Det är synd att jag inte bara kan vara helnöjd med att vara nykter. Jag vet att alkoholen varit en ljuddämpare och bromsolja i mitt medvetande och tänk.
En riktigt dålig sådan.
Nu måste jag bara få läka ut och hjärnan få återhämta sig. Tror jag helt enkelt inte ska göra så stor affär av att det surrar mycket oklara, diffusa känslor och tankar just nu. Tror det helt enkelt är nog att försöka bli nykter och tänka harmoniskt runt det. Alla andra storslagna planer kommer finnas kvar när jag är tryggare i min nykterhet. Det tar tid att dricka sönder sig, men jag tror det går relativt snabbt att återvända till ett normalt liv och sunda tankar om man kommit till insikten att man är alkoholist och klarar att bryta med allt det bisarra runt hela myten om alkohol.
Vi kör vidare och tar hand om varandra, eller hur?
GP

Sisyfos
mån, 2020-08-03 - 08:06

Har funderat mycket på det du skriver om just nu. Den här rastlösheten som jag tror vissa av oss härinne har. Längtan efter något och längtan efter att bara vara i nuet och njuta. Jag har inga svar, men jag har sett den rastlösheten hos en anhörig som var nykterist... jag undrar ofta hur det varit om han valt att dricka. Det fanns nog inte på kartan hos honom. Han sökte ro genom att göra olika saker, gå i skogen, fiska, bygga, måla, umgås med barn och barnbarn. Alltid i farten. Var han nöjd och lycklig... ja kanske ändå. Men alltid på väg. Bor man i stan finns inte riktigt närheten till naturen som ändå kanske kan bidra lite till lugnet i själen. Eller så får man helt enkelt leva med sin inre rastlöshet och förverkliga det man orkar. Sätta mål kanske för att samla energierna dit och inte i ett virrvarr. Jag är också sån... skulle önska ibland att jag vore glad vid gamla hjulspår men nä... uttråkad efter ett tag. Får acceptera att det är så jag är och det är kanske också såna som driver utvecklingen framåt.
Men just det där med mål är nog en bra sak, kortsiktiga och långsiktiga. Samt att ha något man kan fokusera på intensivt, nåt meditativt. Fiske, promenader, sticka, odla, klättra, tälja... Så att själen får sin vila. Jag känner såväl igen mig. Behöver ordning, lugn och ro, men har ibland ett kaos av planer som är svåra att leva med. Nu är det dock ”check” på en del av dem. Så skönt!
Hoppas du hittar din ro och just alkohol gör väl precis tvärtom tycker jag... vrider upp på högvarv.

Andrahalvlek
mån, 2020-08-03 - 08:11

Fokusera på nykterheten och sen löser sig allt annat efterhand. Framför allt kommer du att tänka och känna annorlunda om typ allt efterhand.

Min upplevelse är att jag känner ett enormt inre lugn nu efter snart 6 mån nykterhet. Jag stirrar inte upp mig över saker på samma sätt längre, oroar mig mindre.

Kram ?

Garageper
mån, 2020-08-03 - 11:42

Kära Sisyfos,
Så sant och underbart att läsa ditt inlägg. Det hjälper mig enormt att inte vara ensam. Jag känner igen Nykteristen du berättar om. ?
Har mött några sådana i mitt liv. Jag har ofta velat tränga in i deras medvetande för att uppleva vad som pågår och rör sig där inne. Jag har sällan skådat speciellt mycket harmoni i deras beteende. Sedan har vi de kreativa måttlighetsdrickarna som får massor av saker gjorda och ändå kan sitta i lugn och ro på ett meditativt vis och le med livet. Förvisso ett sällsynt släkte skulle jag tro? ?
Andrahalvlek, dina ord och pepp bär mig framåt och just nu är det helt enkelt så att jag VILL INTE dricka!
Visst är det en enorm skillnad på vill och får inte.
Det du nämner om att inte stirra upp sig och oroa sig har jag också upplevt tidigare. Det tog mig nog 6 månader innan jag var där. Mitt i min starkaste period blev jag utsatt för massiv stress, hux flux hade jag varit i butiken och köpt en flaska whiskey som jag svepte under följande kväll. Händelser som dessa, när man tror sig ha klarat det eller är trygg är helt enkelt skrämmande. Att det överhuvudtaget kan ske efter så lång nykterhet?
Det bevisar bara att man aldrig får sluta tänka på sin bakgrund och ständigt utmana sina egna tankar....?
Sköt om er där ute.
GP

Garageper
tis, 2020-08-04 - 17:17

Det är siffran med nyktra dygn just nu.
Kan inte påstå att mina tankar är fria från alkohol. Hur länge tar det tro innan dagarna utan tankar på öl & vin infinner sig?
Kanske aldrig helt och fullt?
Det är inte alls svårt att motstå sug och romantiserande tankar runt en kall öl i varm solnedgång.
Som Dalai Lama så enkelt och klokt uttryckte det runt jobbiga tankar som stör eller plågar dig "Sluta tänk på det"
Ja, i princip är det nog så enkelt men samtidigt så svårt?
Jag märker ju att det går skjuta undan sådant som plågar men det går väldigt snabbt tills tankarna knackar på igen.
Ingen fara med mig, jag mår väldigt bra och är otroligt tacksam över allt jag har i mitt liv just nu.
Familj, kärlek och i det ytliga materiella finns inget mer att önska.
Jag har det förbannat bra och redan efter 31 dagar så ser jag faktiskt saker och ting i ett annat ljus, tidigare var det ett mer dunkelt ljus och ibland ganska mörkt och suddigt.
Jag vill fortfarande inte dricka.
Kärlek och kramar till er alla.
GP

Andrahalvlek
tis, 2020-08-04 - 17:42

Stort grattis till din första nyktra månad! Fortsätt fokusera på fördelarna med nykterheten så kommer suget att göra sig mindre och mindre besvär.

För att helt släppa den romantiserade bilden kan du söka på intervention på youtube. Det är där man hamnar till slut om man inte lyckas sluta. Alkoholism är en progressiv sjukdom.

Det finns en del bra dokumentärer också på tuben. Sök på ”alcohol documentary”. Att se en knallgul 29-åring som väntar förgäves på levertransplantation skrämmer iväg allt eventuellt sug hos mig på nolltid.

Kram ?

Garageper
fre, 2020-08-07 - 10:44

Min nykterhet tickar på.
Mitt fokus på att "missa" och stå utanför fest och glada upptåg i alkoholens tecken har sakta börjat skifta. Jag är besviken över mitt drickande under alla dessa år. Så hejdlös och gränslös när det kommit till tillfälle att dricka. Nästan allt har handlat om att få festa och dricka. Jag har försummat väldigt mycket annat men har ändå varit mycket kreativ och nyfiken trots mitt missbruk. Jag undrar stilla var och hur jag varit om jag inte druckit?
Det får inte spela någon större roll just nu, fokus är att tillfriskna och landa i nykterheten. Det är prio ett just nu.

För varje dag som går utan alkohol är en seger. Som jag nämnde ovan så vaknar jag nu på morgonen med ångest över allt som varit tidigare. Hur har jag kunnat hamna där jag är? Hur har jag kunnat prestera och sköta jobbet? Alla de tillfällen jag varit skitfull under resa, både på och utanför jobbet. Alla de dagar jag legat i bädden med ångest och fyllesjuka från helvetet.
Jag tror inte jag ska älta detta allt för mycket men ändå viktigt att komma ihåg som en påminnelse över att dit vill jag aldrig mer.
Nej, nu fokuserar jag på nuet och låter det vara en del av min återkomst till mig själv.
Sakta men säkert ska min alkoholdränkta hjärna läka och nya impulser som är viktiga ta över.
Fan vad skönt!
Ta hand om er!
GP

Surkärring
fre, 2020-08-07 - 11:09

...det gör ju ingen nytta.
Försök tänka "tänk om jag INTE kommit till insikt, vilken tur att jag ändrade mina vanor".
Älta är ju sånt vi gjorde när vi hade bakisångest.
Men jag vet det är tufft.
Det är lättare att ge råd än att följa dem själv, så är det iaf för mig.
Men jag försöker tänka, att trots alla tokigheter en gjort trots alla fyllor så finns vi HÄR, just NU. Vi andas. Vi tänker. Vi känner. Vi lever.
Och det är fantastiskt.
Livet NU och det som var före det, är redan förbi.
Någon så en gång "sorgen ska skrivas i vatten, glädjen i sten".
Vår ångest ska försvinna med vågorna, vår glädje ska minnas för evigt.
Tänk så underbart att du har fått dina insikter, och jobbar med dem.
Tänk så stark du är.
Just nu.

Kram på dig!

Garageper
fre, 2020-08-07 - 19:23

Dina ord och fraser är klockrena för mig och alla andra levande människor! Självklart är det så att ånger, sorg och elände ska skrivas i vatten och glädjen i granit. ?? Hahaha svårt dock att mejsla i granit men det kanske är oviktigt i sammanhanget? ?
Jag tar med mig dina budskap och inser att älta har varit en av mina mer meningslösa egenskaper så långt tillbaka jag kan minnas.
Slut på det.
Jag mår trots morgonens ältande väldigt bra!
Kram från GladPer

Sisyfos
lör, 2020-08-08 - 04:42

Ni har så rätt båda två, det funkar inte att älta och grubbla. Sen som GP skriver är det ju viktigt stt minnas och ta ansvar. Så likväl som att ta en av sina planer i taget kan man plocka ett minne då och då när man mår bra i övrigt. Berra är ju en mästare härinne också på att tänka på hur det istället hade varit om han druckit nu... ta fram ett litet minne och gläds över att nu är nu. Då var sämre. Känner igen det där att allt på en gång är så enormt svårt att hantera. Både minnen och planer. Men någon/några i taget är lättare. Viktigt är också att känna glädjen och stoltheten i att nu är nu. Kram på dig GP!

Garageper
tors, 2020-08-13 - 00:01

Att ta mig själv på allvar och stå upp för mig själv är något jag haft svårt för att göra i mitt liv.
Nu tror jag banne mig att både tid och rum är helt rätt för mig att göra det!

GP

Garageper
tors, 2020-08-13 - 14:28

När man levt så länge som jag gjort ?och så länge jag kan minnas haft ryggsäcken lastad med alkohol, så är det väldigt lätt att koppla ihop alla sorts upplevelser, tankar och känslor med ruset och "glädjen" att förstärka alltsammans med alkohol.
Förrädiskt och självdestruktivt!
När bleknar denna koppling tro?
Någon som kan berätta av egen erfarenhet?
Soliga kramar.
GP

Torn
tors, 2020-08-13 - 22:44

Jag har varit helt nykter i drygt 7 månader nu. Den i särklass längsta nyktra perioden jag haft sedan jag började dricka för ca 30 år sedan. Nu vet jag inte hur långa nyktra perioder du har haft men för min del så började det lossna ordentligt efter ca 3-4 månader. Det sista rastlösa skavet försvann och vanan att göra saker i nyktert tillstånd stabiliserade sig. Tiden har gjort underverk. Viktigt för mig har varit att aktivera mig, göra saker fast det har känts ovant och nervöst innan. Jag har många gånger blivit förvånad över hur kul det är och inte alls jobbigt, trots avsaknad av alkohol. Jag har också blivit väldigt lösningsorienterad och blir inte arg och irriterad på saker som inte går att göra något åt. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle må så här bra och trivas med livet som jag gör nu. Så mitt råd är, håll ut, ha tålamod, låt tiden jobba. Du kommer inte ångra dig.

Ha det bra! /Torn

Andrahalvlek
tors, 2020-08-13 - 23:13

Jag inbillar mig att det är som med sorg kanske. I början ständigt närvarande, sen bara vid vissa tillfällen och sen ytterst sällan och inte lika smärtsamt.

Varje situation och reaktion som tidigare har förknippats med alkohol måste programmeras om. Det kräver aktiv handling tills det blivit en ny vana som kan tankas ner i det undermedvetna.

Det kräver en del jobb, men det är så värt det. Jag bestämmer i mitt liv. Inte alkoholen.

Kram ?

Garageper
tors, 2020-08-20 - 01:39

I lördags hade jag en dag då jag gjorde precis det jag kände för. Tog min MC och drog ut på en härlig tur i grönskan bland sjöar och krokiga vägar. Det var extra roligt för min dotter hängde med där bak på bönpallen. Solen sken varmt och allt var frid och fröjd. Inte hade jag en aning om att jag senare i kvällssolen skulle dricka mig berusad. Hur detta kom sig har jag spekulerat i och situationen var den att jag senare på eftermiddagen var väldigt rastlös och bar på en svag oro över något jag inte riktigt förstod vad. Min dotter berättade under dagen om hur hon besökt farmor, min mor alltså, och där fått nedlåtande, missunsamma kommentarer till nästan allt hon försökte berätta. För mig som ständigt blivit utsatt för denna psykiska misshandel sedan barnsben fick givetvis igång tankarna, känslorna det väcker till liv är otrevliga och omedelbart kommer känslor av otillräcklighet, osäkerhet, hat och vrede.
Jag tyckte mig ganska raskt skaka av mig dessa känslor men något i mig gnagde och rastlösheten blev värre. Inte gör det saken bättre att frugan sitter där i solens strålar med ett glas kylt mousserande i handen. Dessutom att föregående kvälls gäster hade ett vinlager med sig som lämnades kvar här hos oss. ? Jag tror mig hantera att det normalt är lätt för mig att strunta i detta, men inte i lördags. Det var så många fällor och jag gick rakt in i dem allihop. Det slutade som det brukar, ensam kvar i natten med välfyllt vinglas tills jag ramlar i säng. Dagen efter är Satan från Helvetet där igen och gör mig till en liten, sjuk, förvriden och förtvivlad varelse igen.
Nu så här fyra dagar senare är jag tillbaka på den nyktra stigen igen för det är den jag vill vandra. Visst blir jag bedrövad över att falla men denna gång är min fallskärm i alla fall halvt utvecklad då jag vet att detta inte kommer fortsätta. Det är trots allt en väldigt skön känsla att bära med mig. Så snart 50 dagar nykter och bara en av dem på fyllan. Så räknar jag min resa numera.
Kram på er!
GP

Andrahalvlek
tors, 2020-08-20 - 10:31

1/50 är ingenting. Faktiskt. Bra att du skriver ner det så du blir varse vilka dina triggers faktiskt är.

Och sen är det nog bra att inte ha alkohol hemma. Tillfället gör tjuven. Jag skulle aldrig våga ha alkohol hemma, just för att jag vet att de riktigt svaga dagarna kan komma.

Kram ?

Garageper
lör, 2020-08-29 - 17:35

I samma takt som de nyktra dagarna rullar in så snurrar tankarna fritt och ofta. Det är absolut lugnare flöde just nu men funderingar på mening och sammanhang går ibland igång med full kraft. Att jag är driven av livsprojekt och äventyr av olika slag är tydligt. Att jag även uppskattar det lilla och enkla i vardagen är verkligen också sant på alla sätt och vis. Att min själ är rastlös och drömmande är oftast enbart positivt. Det blir ganska kreativt, saker och ting blir liksom gjorda och numera inte av tvång utan när jag själv har lust, ork och glädje av det.
Jag är väldigt tacksam för livet, att jag har min familj och ett fåtal riktigt goda vänner.
Att ha planer för framtiden gör mig levande och mindre inlåst.
Nu ska jag bara försöka hitta ett meningsfullt arbete också. Det blir kanske svårare? Vill helst vara självanställd och starta det jag så länge tänkt och velat. Har inte vågat och varit alltför rädd att misslyckas och förlora en massa kosing.
Dags att investera i mig själv på alla möjliga och omöjliga sätt i vis.
?
Ja banne mig, nu kör jag!
Nykter och på väg.
Jo förresten, runt jorden på MC är en tanke som spinner mjukt just nu.
?
Kram och god lördagskväll till er alla!
GP