Håller med om att man inte har så bråttom hem till fyllan längre, och då finns det tid att stanna kvar och fånga stunden.

Vilken gåva att dina syskonbarn kan ha en extra vuxen i sina liv, och nu finns möjligheten att utveckla de relationerna ännu mer. Att intressera sig för deras intressen är perfekt, sådant orkar inte alltid föräldrar med tyvärr. Det praktiska går alltid före.

Skönt att du inte sörjer ett eventuellt liv med fru och barn. Det hade ju varit otroligt slöseri med energi, för det går ju inte att göra ogjort.

En fru och bonusbarn och bonusbarnbarn finns det dock fortfarande tid för ? Men det är helt rätt att man ska må bra själv först innan man släpper in andra inpå livet.

Jag tror på ödet. Allt som ska hända händer om man bara är öppen för möjligheterna och vågar ta de chanser som ges.

Kram ?

Ja det är nog en gåva åt båda hållen - jag tycker ju om dem också, sen är det bra även för min bror att ha mig där ibland, nu när han blivit singel. Inte alltid varit lätt för honom.

Jag hoppas att brodern faktiskt inte skuttar in i en ny relation allt för snabbt, utan ser till leva själv ett tag så han hittar sig, mår bättre och prioriterar sig och barnen. Det har låtit så, vilket gör mig nöjd. Även om han stryker barnen hårt mothårs om de gör fel så lever han verkligen för att de ska ha det så bra som möjligt. Inte materiellt överflöd men ett bra liv där de får höras, bestämma, inom gränserna han ser är kloka.

Jag tror på någon annan, men kanske på en nivå samma sak som ödet - allt samverkar till något gott, när tiden är inne, och man är redo.

Våga lita på sitt eget värde, trots allt som man gjort, eller varit med om, inte dra på sig och somna i offerkoftan allt för länge, underlättar.

Sedan är ju frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt - en dum liknelse här... men man kan glädjas åt det som man har eller bli bitter över det man saknar. Hmm. det gäller ju även frånvaron av en flaska öl i handen, man kan lära sig uppskatta att det går göra annat, eller gräma sig åt det - och sakna den för livet.

Jag har varit tacksam mer än en gång jag varit själv, inte minst när jag sett hur andra bråkat, hur eländigt det varit, vänner som mått dåligt av andra skäl än äktenskapstrassel, men fått det trasslet om halsen också. Då kan man lätt stoppa skrattet i en burk och lägga bort den. Inte kul.

7 veckor
Jag har ju lite att fira inser jag, det är sju hela veckor sedan jag snubblade in i flaskan sist. ? Om det inte var för att jag skriver här och gör lite anteckningar i dagboken skulle jag nog glömma bort att det faktiskt gått en ansenlig tid. Det är inte bara en dagsnyck och något som jag inte klarade av, om det är det nya normala, ja, kanske, lite tidigt säga det ännu. Men på god väg.

På jobbet var det fullt ös i omgångar på förmiddagen, alltså, jag gillar stöka undan saker direkt de kommer in, istället för att det ska ligga ogjorda saker, i alla fall av de enklare. Jobbigare och tråkigare saker, som att planera frör hur vi skall jobba vidare med GDPR nästa år, den planeringen skjuter jag gärna framåt samtidigt som jag blundar ?. Det tål att upprepas det jag skrivit tidigare - jag är mer lugn och mer närvarande i det mesta idag. Mer nöjd grundton i livet känns det som.

Idag blev det 4.5 km nonstop i joggingspåret. Tempot var i form av en supersnabb snigel, men ändå riktigt nöjd :-) Jag hade *aldrig* klarat av komma i denna form konditionsmässigt om jag fortsatt dricka - inte för att det är omöjligt kombinera, men för att det är omöjligt att hålla rutiner om det viktigaste efter jag sprungit är att få sitta en stund o pimpla öl, eller att jag planerar att springa på morgonen för att kvällen ska vara tillgänglig för ruset.

Så här kunde det stå i min dagbok för knappt ett år sen:

"Ganska meningslöst
8 öl + en stor öl, köptes in direkt efter jobbet. Alla utom den stora försvann under några dumma timmar. Gjorde väl inte mkt vettigt alls av något den kvällen. Kunde knappt somna för jag var faktiskt för full för att kunna ligga ner och blunda utan att det snurrade i skallen.

Nu på morgonen... ont i huvudet, lös i magen! Och törstig (vatten). Ska inte anklaga mig själv, utan ta ett kliv frammåt och gå vidare. Kanske genom att förneka att det hänt. Lite glad det inte blev värre. Även om mitt humör just nu är... uttråkat, trött. Less. Så är det inte hopplöst."

eller, ungefär samma tid, året innan:

"5 plus fyra öl
Inte nödvändigt att handla öl efter jobbet. Men så gjorde jag.
Ville koppla av på balkongen.
Slut innan nio.
Huvudvärk dagen efter."

Så även om jag verkligen velat sluta länge, varit en av de där som börjat sluta varje gång jag druckit så var det först i sommar som jag faktiskt slutade.

Rejält meningslöst livet var innan, alltså även om inte levern höll på koka sönder riktigt än, så ändå, att vandra i tankarna mellan jag måste planera in, hoppas ingen hör på rösten, och så dimma ett par timmar, okontrollerat, så att någon gång ibland så kunde jag inte ens sova. Och så upp på morgonen... 200% risk i det beteendet, för det kunde ju ha slutat precis hur djupt som helst.

*blä*

Det är verkligen värt att kommit så långt som sju hela veckor. Och längtar inte tillbaka, det är bra med en dagbok som påminner vad som hänt ett år tillbaka. Hur eländigt det faktiskt kunde vara.

Visst är det häftigt att så mycket hinner hända på 7 veckor!? Varje dag ger nya aha-upplevelser. Och det bara fortsätter och fortsätter.

Kan inte påstå att varje dag ger mig aha-upplevelser efter 6 nyktra månader, men varje dag reflekterar jag över att min närvaro och grundnöjdhet är så mycket bättre.

Som senast igår när mötet med min chef gick så bra, lite oväntat. Jag är mer medveten om nyanser, dofter, miljöer, tonfall. Det reflekterar jag över varje dag.

Tidigt i nykterheten tänkte jag nästan varje dag frustrerat ”åh, den här känslan brukar jag dricka vin på”. Nu tänker jag istället nästan dagligen ”vad bra jag reagerade/agerade på den situationen”.

Kram ?

Ja fortfarande är det ju ganska nytt, kan tänka mig att efter 6 månader så kommer inte aha-upplevelser varje dag, men då har det verkligen hunnit bli ännu mer vardag. Ser framemot att fira jul och ha gått igenom en nykter höst.

Allt är ju inte enkelt, ilsknade till - utan anledning idag - men det gick att titta på ilskan och förstå att han som hörde av sig inte var ond på något sätt, utan det var min egen frustration över att vissa saker aldrig blir lösta ordentligt (teknik går inte alltid lösa utan man får leva med en del jox), men sådana saker, några styckna hade definitivt kunnat trigga mig att unna mig något. ja du vet...

Det kommer alltid vara viktigt vara på sin vakt för mig, oavsett hur lätt det känns just nu, så finns ju gamla hjulspår att akta sig för. Men oftast verkar det handla om att lära sig leva i nuet :)

Kram

Torsdag kväll
Det är annorlunda att jobba mot att ha semester - det har jag skrivit redan, men reflekterar över det fortfarande. Det är bra att det blir massa spontana sociala kontakter med jobbarkompisarna, och korridorsprat.

Däremot, så försvinner ju fritiden i ett nafs, bara några timmar om kvällen.... Jag *SKA* hålla mig till att löpträna 3 ggr per vecka. Mina promenader om morgnarna är borta just nu, men jag cyklar till o från jobbet och går där ganska mycket så det får räcka. Hoppas kunna hålla i matlagningen, åtminstone några gånger i veckan - varje dag är ju totalt onödigt om man är singel, för det blir ju liksom 4 portioner varje gång, och frysen ska ju inte svämma över av mat direkt. :) Kanske blir det riktigt tråkigt och mycket frestelser när novembermörkret kommit, men det får jag ta då. Förhoppningsvis är det lite aktiviteter med kompisar o bekanta som går göra trots 2 metersgräns och 50 pers max.

Efter jobbet var jag idag ner på stan och köpte toner till min laserskrivare, cyklade förbi både massa uteserveringar där det redan satt folk och drack öl, och bolaget, tittade knappt åt dem, var inte sugen eller intresserad alls. Kändes bra att ännu en gång bara se det och vara ganska nollställd.

Lämnade även igen en deckare jag läst ut - Ön av Ragnar Jónasson; hans deckare är bra, inte extremt blodiga, korta kapitel, och intressant handling. Dessutom om Island - ett kargt land jag gärna besöker igen någon gång i en avlägsen framtid när det går resa utan vara rädd... Jag hittade en annan bok, som jag hörde om på radion i går eller i morse - Distraherad : hjärnan, skärmen och krafterna bakom av Sissela Nutley. Det är ett ämne som intresserar mig, vad tekniken gör med oss, det oemotståndliga i pushnotiserna, och att vi alla går med krökta nackar numera. Får se om den är bra :-)

Jag har en gladare grundton inom mig, det är bra, för det är ett av alla kvitton på att jag valt rätt :)

Sissela Nutley skriver riktigt intressant och pedagogiskt. Alla som har barn borde läsa den boken.

Och vi gamlingar borde ta åt oss också. Jag är gravt skärmberoende ?

Tre andra böcker på samma tema:
? Mer än hjärna, Anna Zetterberg
? Skärmhjärnan, Anders Hansen
? Hjärnstark, Anders Hansen

Kram ? Och tack för pepp!

Bra boktips, någon av Hansens böcker har jag nog i hyllan, hittills tycker jag det verkar som Nutleys bok har bättre infallsvinklar. :-)

Jag vägar inte ha pushnotiser på något, enda som kan generera ett pling i min telefon är ett samtal eller något automatlarm från jobbet. Sms är tysta. Mina vänner har lärt sig att jag inte alltid svarar direkt. Men petar på telefonen så ofta ändå så det brukar gå ganska raskt att de får svar ändå? men om jag gör något, läser, cyklar, går så kan jag känna lugnet om jag vill.

Dag 50 tror jag detta är, och nu är jag ganska trött mot tidigare morgnar. Vaknade förvirrat av väckaren då den spelat radio en god stund, men jag lyckades åtminstone kravla mig upp och dricka ett par koppar kaffe. Det blev bil till arbetet idag... Tröttheten släpper nog på en stund.

I mitt "gamla" liv hade jag tänkt, aha, jag ska ta bilen idag, då måste jag ta med mig en ryggsäck, ta med lite vatten, kanske datorn, så jag kan vara lite fri och göra något roligt efter jobbet.

Fast det jag tänkte var ju alltid - med ryggsäcken med då kan jag gå in på bolaget och stoppa påsen med ölflaskor i denoch få upp flaskor in i lägenheten utan att någon granne överhuvudtaget ser. Det gällde alltid att gå lugnt och stilla, kanske trycka någon jacka eller mössa mellan flaskorna, för de fick ju inte låta....

Den tanken hade jag inte alls nu, utan tog bilen bara för jag var trött, kanske tvätta den efter jobbet, eller bara åka hem. Men tänk vad man kan planera för "failure", en hel del automatiskt av bara farten, inte konstigt saker blev självgående.

Hoppas alla får en ganska okay dag. Och att vi slipper för mycket regn :)

All denna planering av inhandling. Handla på olika ställen, planera resvägen efter det, passa tiderna, lämplig väska med sig, fundera över mängden och så vidare.

Allt det slipper vi nu, tjoho!

Jag har besökt Systembolaget en enda gång under dessa sex månader för att jag skulle köpa en Oddbird Spumante. Den var god, men inte så god att jag känt behov av att köpa den sen dess.

Minns att det kändes som jag var på studiebesök ? Två hela hyllor med alkoholfritt imponerade på mig. Lukten därinne fick mig nästan att kräkas.

Kram ?

Och köpa fin öl så ingen i kassan ska tänka "där har vi någon med begynnande alkoholproblem" - som om de inte sett många gå ner sig genom alla år de jobbat på bolaget...

Tog mig en hamburgare-take-away till lunch och satte mig nere vid älven och åt upp den. På en bänk stod två öppnade ölflaskor, ena full, andra tom. Jag hann tänka både en o två saker som var mindre bra, även om jag nästan är 200% säker att jag inte skulle halsat en öppen flaska... så var det ändå lite irriterande... Sen var fantasin över när jag insåg "det är ju alkoholfri öl". Faran aldrig över gissar jag.

Undrar hur lukten är inne på bolaget, men ska inte dit och kolla. Absolut inte än....

Lördagmorgon

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag tidigare denna sommar startade tråden här - tredje gången gillt kanske. Men att det var nog, att jag var tillräckligt less, tillräckligt trött för att göra ett till försök, lite mer på allvar. Det jag förväntade mig var nog att jag skulle kunna hålla upp och låta bli flaskinköpen. Det gick inte på första försöket, hade ett uppehåll på en vecka innan jag "råkade" trilla dit (för jag ville och gick med på rösterna i huvudet), men sen har det ju faktiskt gått som tåget.

Mycket annat har blivit bättre, inte EXTREMT mycket bättre, men jag har nog mer pengar på banken ;-), sover bättre och vaknar lite mer utvilad, det är lättare att hålla koll på vad jag äter, mycket lättare att ha rutinen att träna (inget kommer vägen, oavsett om det är bakfylla eller drömmar om att köpa mer öl), det är också mer givande vara med de få vänner jag har, och med syskonen, jag är inte på väg någon annanstans.

Även om allt som jag hittar på inte har guldkant på sig är det ändå viktigt fylla på med bra aktiviteter - alltifrån umgänge, bokläsning, filmtittande, fysisk aktivitet, städning ;-/, eller bara sitta och lata mig. För det ger motkraft mot alla tankar som kan leda in tillbaka till flaskkramandet, saker som "det är trist", "meningslöst", "kan unna mig" och så, blir ju mindre intressanta om mitt liv faktiskt ligger och bubblar på några plusgrader ganska ofta.

Jag har mindre bråttom och är lite mindre stressad. Allt behöver inte hända nu, livet måste inte vara superfyllt av aktiviteter, som i går kväll, fredag, jag hade jobbat hela veckan, var lagom nöjd o seg. Efter jobbet blev det en joggingtur i skogen - som delades med något Coronasäkrat evenemang eftersom delar var avspärrat "max 50 får finnas här" stod det på en skylt. På kvällen blev det balkonghäng med lagom mycket musik på stereon, och läsandes lite böcker, surfandes för att göra lite omvärldskoll. Sen somnade jag tidigt, så skönt :-)

Det är lite oklart vad jag ska göra idag, men ska åka förbi en av bröderna för att låna ut en borrmaskin, och troligt stanna där en stund o busa med barnen. Sen tror jag att jag ska ut och paddla. Det har inte funnits tid för det riktigt ett tag, men "paddeltarmen" drar, speciellt som jag råkade språka en stund med en kajakpaddlare igår när jag satt och åt lunch, det är alltid kul prata med "gelikar" som förstår tjusningen och charmen :)

Men först, ska kaffet drickas upp, frukost göras, och naturmorgon på P1 lyssnas klart på..

Ha en bra lördag.

Hoppie

Fint och inspirerande att läsa! Jag tror, eller tror... det är väl självklart, att man mår så mycket bättre utan alkohol. Tyvärr drack jag vin igår efter att ha hållit upp i 10 dagar, så idag mår jag skit och är fylld av självförakt. Men det var kanske nyttigt för mig. Att falla för att kunna hårdfatta att alkohol inte är ett alternativ för mig.
Så därför var det upplyftande att läsa ditt inlägg.

Det inre lugnet känner jag också. Allt behöver inte hända nu, men när det händer saker är jag mer närvarande i stunden. Stannar längre.

Kajak är något jag verkligen vill lära mig. Det finns en kajakklubb i närheten som jag funderar på att bli medlem i. Rädd att jag är för stel och tung för att klara av det bara ?

Kram ?

Testa! åk med dem ut på några turer, om du gillar avkoppling, ro med närhet till natur finns det få saker som slår paddling. Du kommer nog komma i oavsett hur stel du är, kan vara lite värre komma upp... Som idag när jag varit ute och inte märkte att vänster ben domnat bort förrän jag halvstod i vattnet med ena benet i kajaken o andra på stranden och hade jag inte tänkt mig för hade jag kunnat plumsa i eller råka skjuta iväg kajaken ut.....

:-)

... att hålla sig i form alltså. Blekingekusten är som gjord för att uppleva i en kajak ?

Det finns folk som pendlar till jobbet med kajak, coolt! Eftersom jag har tre mil till jobbet och man måste följa kuststräckan hade det dock varit omöjligt ?

Kram ?

Ja, och det är ju en väldigt lågintensiv träning om man vill det, eller extremt krävande om man gasar på och dessutom ger sig ut i dåligt väder ;-) Blekingekusten - innehåller den massa öar, isfåfall är det nästan straffbart att inte varit ute där någon gång åtminstone.

3 mil... kanske går göra en eller ett par gånger för man vill njuta av det, men inte regelmässigt *skratt*

Här där jag bor vet jag om en som pendlar till jobbet med kajak, så länge det är öppet vatten, men det är kanske bara 5-7 km enkel väg. Men ändå....

Många havsvikar, stora och små öar. Som sth skärgård i miniatyr, minus allt folk. Vinn-vinn ?

Länet har fått sitt namn efter ordet bleke, det stilla vatten som ibland bildas mellan öarna. Det sker inte ofta, men ibland är havet spegelblankt och helt stilla, det vill säga det är bleke.

Kram ?