av Vjlo

AmandaL
mån, 2020-07-27 - 00:12

Bra skrivit andrahalvlek. Jag ville svara men visste inte vad. Tack för att du gjorde det ?? Jag hejar på din nykterhet villjulevaockså ?

Vjlo
mån, 2020-07-27 - 07:47

Tack för input.

Andrahalvlek, det var oberoende av det du skrev i ditt inlägg, utan en ny situation i min familj i sommar, eller mer en återupprepning av gamla mönster och monster.

Ringar på vattnet är en bra bild, det är lite det jag har försökt göra till alla tre inblandade ”parter” (lustigt prata om sin familj så), jag har tänkt att lösa upp det får de ta ansvar för själv.

En part har av olika skäl dragit sig undan ordentligt, men jag har ju kontakt med alla tre parter. Så när jag berättar att jag umgås med alla tre, för de andra så bubblar ju saker upp. Lite över allt.... Inte inom mig, men hos dem. Förutom att jag själv hamnar mitt i skottlinjen och får 2000 frågor känns det som... Det är nog den jobbiga delen. Försöker hålla en låg profil men inte dölja jag umgås.

Tidigare skulle jag nog pratat minimalt eller inget att jag besökt den o den, utan bara varit tyst, burit det inom mig, för jag visste det skulle bli frågor och familjekonflikten skulle komma upp. Nu vägrar jag, jag tänker inte smyga med att jag umgås med alla.

Problemet blir ju att två frågar ut mig vad allt beror på. Och jag VILL INTE, KAN INTE, SKA INTE svara på det för mycket, för då sviker jag faktiskt förtroende från en av parterna. Då denne sagt lite vad allt beror på, några av sakerna i ilska, och några andra ”jag har inte sagt det här till någon”. Då måste jag respektera det, och hålla intigritet. Det enda jag förmedlat ordentligt är hur jag själv håller kontakt med den part som dragit sig undan (så de vet själva hur de kan få kontakt), sen har jag kort nämnt något om att det inte beror på er, utan det är annat, jag inser nu att det inte var hela bilden, gamla ekon från djupa grottor av elände dyker alltid upp när någon mår dåligt.. Mja jätteknepigt förklara utan att gå in djupt i alla detaljer.

Man känner ju ofta sin familj som sina egna handskar... Vet alla reaktioner, sett dem förr. Haft dem själv delvis.

Angående förändra mitt eget förhållningssätt. Jag vet jag nog alltid bara ignorerat sådant här, och sagt så lite (inget alls) men tror det behövs lite normalt prat:

Det jag ska fundera att förmedla är oron övriga känner, eller ställa en fråga till en part. I all välmening. Så får bollen studsa om den vill studsa, eller krossas i knytnäven i fickan om det är så det blir.

De måste själva vilja, och jag tror nog det gäller alla tre. Jag ser dock obearbetade spöken i alla deras reaktioner, så jag vet inte riktigt hur långt de kan komma, men grunden - de måste vilja själv och göra det själv tror jag står fast för mig. Det är spöken från det förflutna som jag nog bearbetat och gjort upp med någolunda sedan länge.

En hel lerkurka ser ut som en hel lerkurka. En krossad kan vara krossad på alla möjliga sätt, men den funkar inte, allt vatten rinner ur den.

En funktionell välfungerande familj fungerar som alla andra välfungerande familjer (undrar hur många sådana det finns). Man har omsorg om varandra, man löser konflikter, man ser varandra som man är utan vilja att tvinga den andre att förändras. En dysfunktionell medberoende familj kan vara trasslig på alla möjliga sätt, men gemensamt är nog just att de inte fungerar.... Man har omsorg - som yttrar sig i åsikter förmedlade via andra hur man ska vara, hur man ska göra, alla andra har fel, men sina egna säger man aldrig. Man isolerar sig i bitterhet och ilska, det är inte lönt, de fattar inte de är dumma, och gömmer sig. Man är förorättad. Samtidigt är man så i behov av bekräftelse - eftersom det är ens föräldrar eller syskon, så man går långt för att de ska älska en, och så blir man besviken att de stack en kniv i ryggen.

Jag står sedan många år på egna ben gentemot min familj, jag är inte oberoende dem, men inte beroende för att må bra känslomässigt, jag odlat andra relationer där jag kan få det, för skulle allt välmående kommit via min egen familj skulle jag nog inte överlevt. Ett litet nät av kompisar och några bekanta i församlingen jag är med i är bra att ha som ventiler när det blir jobbigt, eller bara för att umgås och ha trevligt med :-)

Jag skriver i luddiga ordalag och förtäckt om min familj, men även här på forumet vill jag inte hänga ut dem för mycket. :-) Säkert kan den som läser inlägget räkna ut exakt hur situationen ser ut, vem av alla tre som dragit sig undan osv ;-)

Nåväl. Måndag igen. Försov mig. Skönt.

Ute är det halvmulet. Men när jag vaknat tror jag det kommer bli en bra dag. Idag blir det träning (joggning), och nog en cykeltur. Först kaffe!!

Jag ska Inte köpa A, inte deppa, men ska titta runt på de känslor och tankar som jag upplever.

☀️

Vjlo
mån, 2020-07-27 - 07:39

Jag kan inte härbärgera många viktiga tankar samtidigt, och jag förstår jag kommer grunna lite på det jag skrev i förra inlägget ett tag idag och kanske senare under veckan.

Eftersom det inte handlar om mig själv direkt mår jag inte dåligt personligt av det, men känner ju med dem, och funderar.

Har just nu inte energi att skriva så mycket glatt i andras trådar känner jag, men ska sätta mig och läsa igenom och se hur era liv fortskrider.

Hoppas alla får en ganska / superfin dag idag!

Aldrig. Första. Glaset.

Livet kommer då.

Andrahalvlek
mån, 2020-07-27 - 11:06

Min upplevelse är att ibland när jag börjar skriva i ena ändan så börjar nästan texten resonera med sig själv. Det kommer fram lösningar efterhand som jag inte trodde att jag härbärgerade i min skalle.

Jag upplevde på avstånd en sorglig konflikt i helgen. Den äldsta dottern och hennes kille har bott hos hennes pappa ungefär är en månad på försommaren. Givetvis uppstod gnissel. Inte mellan dottern och hennes pappa utan mellan hennes kille och hennes pappa.

I helgen, då de var på besök igen, fick jag vetskap också. Jag fick först info av hennes pappa på lördag kväll och av dottern på söndagen när vi promenerade på tu man hand.

Konflikten var en skitsak, men den var toppen av ett isberg. Hennes pappa tål MYCKET, men när han väl sätter ner foten så gör han det rejält. Långsint är han också tyvärr.

Dotterns kille är helt oförmögen att medge att han någonsin har/gör fel. Han är helt inkompetent på det området eftersom han är otränad på det hemifrån. Hans pappa är precis likadan. Kusligt.

Stackars dottern står mitt emellan som ett filter. Hon förstår bådas åsikt, men vill förstås inte välja sida. Och hon ska inte heller välja sida!

Vad kan hon göra? Jo, hon kan berätta för sin kille hur han på bästa sätt kan blidka hennes pappa, så att de åtminstone kan börja prata med varandra om vad som hänt. Och det sa hon till honom. Upprepade gånger. Utan resultat. Tjurskalle till kille ?

Vad kan jag göra? Jo, jag kan lyssna på min dotter och stärka henne i hennes upplevelse om konflikten, som jag har total samsyn med. Jag kan också lyssna på hennes pappa och stärka honom i hans upplevelse, och försöka nyansera bilden lite till killens fördel.

Jag kan också säga åt hennes pappa att agera som den vuxne i rummet och sträcka ut en försonande hand. Något som jag vet att han är duktig på eftersom vi levt ihop i 24 år.

Han lyssnade på mitt råd och gick direkt upp till dotterns kille och sa ungefär ”igår var igår, jag blev skitförbannad, men idag är idag och jag vill gärna att du kommer ner och fikar med oss, och vill du prata om det som hände så finns jag här.”

Utan resultat hos killen, som fortsatte tjura. Så gör man i hans familj. Sen åkte de hem och den bilresan önskar jag inte min värsta ovän, än mindre min dotter ?

Och nu kan vi föräldrar bara fortsätta prata med vår dotter om hur hon upplever situationen, och hoppas på att tjurskallen till kille mognar och kommer till sans. Han är bara 24 år och det krävs kanske de dubbla antalet år innan han gör det ?

Det är tufft att se närstående bete sig som idioter, men det är inte du som äger problemet egentligen. Du kan bara finnas till hands och lyssna och råda, och markera dina egna gränser. Svara på tusen frågor skulle du inte behöva göra, det hade jag vägrat.

Kram ?

Vjlo
mån, 2020-07-27 - 12:24

Kan nog instämma, i alla fall är det utvecklande skriva av sig. Att jag skriver här, och inte bara i min egen dagbok över livets vedermödor, gör att jag tvingas tänka efter lite över formuleringarna o vad jag menar - jag vet att texten kommer läsas av någon. Blir lite mer dialog även med mig själv i och med det.

Du har ju blivit medveten om dina egna styrkor och brister, och det är nog en väldig trygghet och kraft när det gäller konflikter, då man fått lite förståelse för *varför* man är som man är. Smärtsamt när en sådan skitkonflikt drabbar din dotter, inget kul alls, men du verkar ha hanterat det klokast och bäst ☺️

Det går ju inte svara på en hel del av frågorna, det har jag sagt i från, tydligt när de kommit. För det skulle vara svika ett syskon, eller en förälder. Skulle jag börja svara på en del så går jag tillbaka och blir som dem och sviker, baktalar och är besserwisser.

Nog längtar jag efter att man kan besöka någon i familjen utan att vara osäker om det kommer vara dränerande eller givande. Jag har blivit ganska bra på att plocka upp och försöka minnas det positiva. Det är nog inte helt troligt det hinner hända eftersom föräldrarna är gamla nu, men kanske vi syskon kan försonas åtminstone.

Jag hade nyss ett långt konstruktivt samtal med en god vän om situationen, och jag håller på landa i att mitt sätt nog är bra; vara med överallt, säga det jag tycker o tänker, utan att skvallra på någon, utan att ta ansvar, men ibland hålla upp en liten spegelbild.

Väldigt fånigt behöva vara i en situation där ens snart 80-åriga föräldrar är som barn. Fast förfrusna i den skador och bitterhet de bundit fast sig i, vägrar släppa för de inte vet hur. Och som en kompis sa, din pappa har ju en väldigt liknande relation med sina syskon. Ja, trasigheter går i arv ?

En sak till. Det kommer vara mycket lättare hantera och göra rätt i det här trasslet när jag inte flyr in i A-träsket. Mindre röriga känslor, mer sammahang, mer sammanhängande. Livet är inte uppstyckat, det försvinner inte 4-8-12 timmar en dag bara för jag "råkade".

Resten av dagen vet jag inte hur den blir än, men känner mig lugnare mer tillfreds i denna konfliktfråga. Har gjort min cykeltur, träffat lite bekanta. Käkat en snabbt ihoprörd lunch...

Ska bli skönt ut o jogga senare i kväll efter middagen.

Vjlo
mån, 2020-07-27 - 12:34

När jag pratade ut om konflikten inom familjen med min kamrat idag så nämnde jag igen detta med A, och även att jag hittat ett forum på nätet jag brukade skriva av mig på. Fick bara god feedback, min kamrat är inte den som dömmer eller ger pekpinnar, men var glad att jag fortsatte på min nyktra väg :-)

Sen att kamraten hjälpt narkomaner och alkoholister ur missbruk tidigare gör ju det inte omöjligt för mig att känna trygghet i att jag blir bemött med respekt och förståelse. Tryggt.

Skönt nämna det igen, odramatiskt....

Andrahalvlek
mån, 2020-07-27 - 15:14

Jag tror att du gör helt rätt när du umgås öppet med alla parter, vägrar välja sida och inte tillåter att de snackar skit om varandra till dig, samtidigt som du fokuserar på fördelarna med alla relationerna. Då föregår du verkligen med gott exempel ?

Skönt med en kompis som verkligen förstår storheten i ditt beslut. Hade han någon aning om att du har haft problem?

Kram ?

Vjlo
mån, 2020-07-27 - 15:18

Familjen är ju ibland ett gäng surpular, inräknat mig. Men ska inte föda den sidan av mig eller någon ?

Jag hade redan berättat om det för några år sedan :-) men kompisen är ”obrydd”, fokuserar nog mest på att vara där och ha en bra relation. Säkert för att det jag behöver ta tag i kan jag bara göra när jag är redo. Nykterhet går inte tvinga på någon.

Vjlo
mån, 2020-07-27 - 19:01

Lätt regn och joggning är faktiskt en riktigt mysig kombination kände jag när jag var ute på kvällsturen nyss. Det gör verkligen ingenting att det är pölar på marken, eller att ansiktet blir alldeles blött av regnet. Bara härligt! Känner man lever.

Och sen så skönt, att sitta på den svala balkongen och varva ner. ?

Jag ska inte bli en maratonlöpare och aldrig mer tävlingar Men om jag kan hålla detta att jogga/springa/löpträna tre gånger per vecka, framgent också, så skulle jag vinna andra vinsten av det jag vill uppnå i sommar. Vore häftigt klara av springa en mil igen, men det får ta den tid det tar att få sån kondition o form på lederna.

Utan A kommer det gå.

Kennie
mån, 2020-07-27 - 22:39

Vad härligt att följa din nyktra semester, bra kämpat! Jag joggar också tre gånger i veckan, väldigt skönt för både kropp och själ. Bra att du tar det lugnt., läste tips från nån läkare som berättade att det är lätt att dra på sig skador i början på grund av att konditionen förbättras snabbare än vad musklerna byggs upp. Så bra att ligga kvar på samma sträcka och inte öka för fort fast man känner att man skulle orka. Vet inte om det hänger ihop, men mycket lättare att få kontinuitet i träningen när man inte dricker tycker jag. Kanske för att det aldrig kommer några bakfyllor ivägen längre..

Vjlo
tis, 2020-07-28 - 06:05

Tre gånger i veckan är lagom. Jag gillar joggning för det krävs ett par skor, och kläder att springa i.. sen inga ursäkter. Långt tillbaka sprang jag året om, det kunde vara härligt även på vintern, i snöstorm. Alltid skönt efteråt dessutom. Till skillnad från A, som bara luras...

Jag tror konditionen kommer igång snabbare än vad leder och muskler gör, så det är lätt få skador. Jag har tidigare ignorerat onda knän vilket förstört allt en gång, kunde knappt gå hem sen ?

Bakfylla, mindre motivation, eller om man tränar på kvällen... oj, jag råkade ta ett glas, jag tränar i morgon, skönare sitta och pimpla. och så gör man det några gånger sen kommer ju träningen i skymundan :)

Vjlo
tis, 2020-07-28 - 08:12

Idag känns det lite som en mellandag, i den meningen att jag inte ska göra så mycket, mer vila, ta igen mig, slumra lite. Lyssna på poddar eller ljudböcker och så vidare.

Surfa runt på hemnet och fantisera om den sommarstuga jag aldrig tar mig i kragen och faktiskt köper. Kanske? Vem vet, kanske jag kommer vidare i livet även där nu när jag inte slösar bort kvällar och pengar på öl.

Ingen idé stressa fram det beslutet..

Detta med snus borde vara nästa sak ta tag i, någon gång, när jag är stabil. Vi får se. Ekonomiskt är snuset en större katastrof än öl. Det är säkert ett par tusen i månaden.... nåväl. Sen borde det vara lättare komma i form, hjärtat jobbar nog onödigt mycket. Men en last i taget, tack.

Vjlo
tis, 2020-07-28 - 20:03

Det har varit en ganska bra ”mellandag” ; träffade på en kompis spontant idag, vi tog en cykeltur och pratade, hittade ett fik, umgicks helt enkelt. Jag gillar spontana saker, för då är det liksom inte i förväg planerat vi ska dit o dit o göra det o det, utan det blir som det blir.

Det känns inte som jag haft sug på ett par dagar nu, inte tänkt på A i den formen. Det är garanterat över med risker än på ett bra tag.

I slutet av veckan ska jag och en av mina bröder och hans barn åka till fjällen ett par dagar. Sist vi var där så drog han ju till bolaget, och skulle sitta o knäcka öl på kvällen. Jag tror jag tog en, även om jag kunnat dricka upp alla ?. Denna gång kommer jag inte dricka något alls oavsett vad han hittar på. Jag sa ju till min andre bror när vi sågs och alkohol kom upp på tapeten (vi hade ju kunnat, om du inte körde bil - det är lungt sa jag, jag dricker inte), så då kan jag säga något liknande till denne broder.

Solen lyser ute, jag borde gå på en promenad, men har ju sagt till mig det är en mellandag, så jag sitter hemma och latar mig, lyssnar på musik och undviker göra så mycket ?

Andrahalvlek
tis, 2020-07-28 - 23:12

Fy för att bära på öl i fjällen var min första tanke ?

Visa du för honom att det går utmärkt att njuta utan öl! Jag tror din upplevelse av fjällen blir ännu mäktigare som nykter ?

Jag gillar också spontana saker. Om inte innevarande dag så åtminstone inte med så många dagars framförhållning. Passar det så passar det.

Spontana sammankomster tenderar dessutom att bli så mycket mer genuina och ärliga. Ingen har planerat och fixat innan, man tar det som det kommer.

Kram ?

Vjlo
ons, 2020-07-29 - 09:06

Så sportiga är vi inte, och det hade varit onödigt jobbigt släpa upp dem i ryggsäck, men vi ska bo i en stuga och bara göra dagsutflykter. Sist jag var ordentligt i fjällen slutade jag snusa, men det ska jag inte utsätta dem för ?

Idag - mulet, lite blåsigt. Men jag har jogging på tapeten i dag, samt stöka undan lite hemma (det är roligare komma hem om det är ordning). Vi åker först vid lunch i morgon, så jag har ingen brådska direkt att fundera över vad jag ska packa. Måste tömma min bil också, så vi ryms allihopa.

Vjlo
ons, 2020-07-29 - 19:42

Ett par tankar på kvällen;

- Ingen längtan efter A.
- Jag tror det ska bli roligt åka iväg ett par dagar, utan att se resan som en transportsträcka (dold) till nästa chans dricka i smyg. Jag kan säkert komma vara stressad över att ha barnen runt ikring mig 4 hela dagar (vi brukar ju mest ses några timmar), men jag tror det övervägande kommer vara roligt.
- I början av nyktra resan gick jag hårt ut med att promenera, styrketräna, och jogga, cykla och flänga runt. Det fick jag lägga ner ett efter ett, det blev för mycket. Ingen vila alls. Jag kan tänka mig det var helt nödvändigt från början, för att fylla ut och distrahera mig. Nu finns en del cykelturer i lugn och ro kvar, promenader också. Jogging 3 ggr i veckan håller jag stenhårt på. Det SKA jag fortsätta med, även nu när jag ska resa bort - då tar jag med mig skor o ger mig ut en kort sväng på fredag.

Allt väl annars.

?

Vjlo
tors, 2020-07-30 - 06:34

Det regnar ute igen, rejält. Jag ska ju dra iväg ett par dagar till fjälls, så måste nog ta mig ut på en liten morgonpromenad så jag orkar sitta i bilen massa timmar.

I övrigt - det kommer bli bra med miljöombyte ett par dagar.

Att jogga är ju skönt - och nu gör jag det mest för att komma iväg ut, få en kick, och få bättre kondition. Det är härligt även om jag ännu bara kommit halvvägs till målet att springa en halv mil utan uppehåll. Jag behöver ta det lugnt, för mina leder behöver fortfarande vänja sig vid joggingen. Hjärtat klarar av joggingen mycket bättre nu än första veckan, då var det gryyymt jobbigt och flåsigt. Jag tänker det är bättre att ha ett långsiktigt mål: Jogga 3 ggr per vecka, for ever, typ. Än en sprint där jag skadar mig. Så har det varit tidigare, då har jag gått hårt ut och knappt klarat ta mig hem från löpspåret efter någon månad, för jag skadat mig utan att lyssna på kroppen.

Jag har passerat fem veckor nu, och har slutat räkna dagar. Just största kampen mot A är nog (tillfälligt i alla fall) vunnen. Jag trodde nog jag skulle tappa vikt o kunna klämma in mig i byxor jag inte kunnat ha på ett tag, men... mina matvanor har inte varit så bra under semestern, men... vad gör det? Att inte dricka är viktigare än att förändra precis allt.

Jag förstår av en del händelser som hänt bakåt att det inte är över detta med A, som igår när jag skulle stänga köksfönstret så kom tanken, ja, det vore ju skönt... Alla dessa händelser som min hjärna förknippar med vanan att sitta o ”njuta” behöver upplevas, sägas nej till. Just köket, köksfönstret - där brukade jag för massa år sen tillbringa ganska många kvällar pimplandes öl och smita från livet, i höstmörkret.

För er som studsar in och läser även min tråd - jag kanske inte läser o skriver lika mycket nu några dagar, men det betyder ju inte jag halkat in i dimman.

Ha en fin torsdag, fredag, lördag o söndag!

Torn
tors, 2020-07-30 - 07:00

Fjällvandring låter så härligt! Jag vandrade en del när jag var liten och glömmer det aldrig. Ska bli mer av det i framtiden. Bra att du förvarnar om mindre aktivitet på forumet.? Du känns så stabil nu så jag hade nog inte varit orolig, men det är alltid bra att flagga.
Till sist, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.?

P.s Tack för fin kommentar i min tråd! Ha det gött.

Vjlo
tors, 2020-07-30 - 07:30

Har bara gjort en ordentlig fjällvandring i mitt liv, den var jättehärlig - även vakna en morgon i hällregn, sätta sig utanför tältet och göra gröt var ju mysigt.... Myggen var väl inte så mysiga ;-)

Jag skulle gärna göra det mera, så kanske jag får mersmak nu.

Vi kommer hyra en stuga, och ha med oss tre ungar/barn, så det blir inte så avancerade utflykter :-) Däremot ska en av grabbarna fiska, och det kommer bli gemytligt ändå. På söndagen har vi ingen brådska hem hoppas jag, utan kan göra en utflykt även den förmiddan.

Ja, exakt - inget dåligt väder, bara usla kläder. Jag försökte övertyga min bror att ta med stövlar.... men de ägde ju inget sånt, men goretex-skor och oömma byxor/jackor, fleece. Det är ju lite oklart hur varmt det kommer vara. :-)

Varsego - det är ju onödigt att du slutar vara glad o skämtsam här tycker jag, det behövs.

Ha det bäst.