av Ensam1984

Ensam1984
tors, 2020-08-06 - 12:01

Ännu en nykter dag. Jobbar hemifrån i dag istället så åker till jobbet i morgon.

Har väldigt liten motivation att göra något, men gör det ändå. Då det är jobb. Men är arg och irriterad, jag vet dock inte anledningen. Har inget speciellt som hänt - men känner mig helt vansinnig typ, alltså jättefrustrerad.

Ont i huvudet också och skulle behöva gå ut och gå lite, men är så hungrig att jag inte orkar, och för hungrig för att laga mat... när jag kommer in i en sån cykel så fastnar jag. Usch vad trött jag blir på mig själv.

FAN jag vill bara få må lite bra snart, jag orkar verkligen inte med detta mer. Kommer närmare och närmare flaskan även om jag inte vill dricka. Känner mig så jävla hjälplös och vet inte hur jag ska ta mig ur denna känsla. Får väl gå o lägga mig och försöka sove helt enkelt.

Vill bara få må lite halvbra en dag, snälla.

men väljer att inte dricka i dag, har inte ens ork att tvätta håret så även om jag skulle vilja åka och handla så går det inte ändå.

Se klart
sön, 2020-08-09 - 23:03

Kikar in här på söndag kväll för att höra hur du har det och hur helgen varit. Hoppas tröttheten har gett med sig lite! Allt gott till dig. ?

Ensam1984
tis, 2020-08-11 - 16:51

Har inte varit inne på några dagar. Behövde ett brejk kände jag. Är nykter och dricker inte i dag, ingen tanke att göra det i morgon heller.

Har åter startat att jobba på allvar så mycket energi går till det, så är helt slut efter jobbet. Men det är bra att jag fått tillbaka rutinerna, jag mår bäst i mig själv när det finns ett syfte.

Väljer att inte dricka i dag, nu ska jag istället ta det lugnt då jag precis tagit mig en långpromenad på 1,5 timme ?

Torn
tis, 2020-08-11 - 18:47

Så skönt att höra att du har det bra! Man blir ju lite orolig när någon som brukar skriva här mer eller mindre varje dag plötsligt blir knäpptyst.? Har saknat dina inlägg. Grattis till 61 dagar också!

Kram

Mirabelle G-S
ons, 2020-08-12 - 19:16

Känner igen det där att vara för hungrig för att kunna ta sig samman och göra något åt saken... inte ens bre en macka. Jag är en sådan där person som glömmer att äta, när jag är fokuserad på något annat (typ jämt alltså...). Klockan kan lätt ticka förbi middagstid utan att jag fått i mig något annat än kaffe på hela dagen. Så smäller hungern till sådär så man skakar, blir yr och kräkfärdig. Och helt oförmögen att fixa problemet. Men med åren har jag lärt mig ett trick. Det gäller att ha energirika drycker på lager i kylen. Ett glas juice, mjölk, näringsdryck, nyponsoppa eller liknande är en bra ”Pick me up quick fix” som kickar in direkt. Och vips så får man energi till att lösa hunger-problemet. Jaja jag vet att det är aja baja och sådär får man verkligen inte leva för det är så obra... men om man ändå gör det... år ut och år in... trots att man passerat 40 och borde ha lärt sig att göra rätt, förebygga och eliminera problemet istället för att låta det uppstå igen och igen och igen... Ja då är väl det näst bästa alternativet att hitta den där strategin som hanterar problemet när det uppstår :)

Så jobbigt för dig med den här håglösa funken du har hamnat i :/ Jag tror fortfarande att det är anpassningssvårigheter till förändringar i tillvaron, och ett slags antiklimax efter fullbordat faktum, som du känner av. Det värker långsamt ut, och tar den tid det tar. Jag vet att man inte tror det när man hamnar i det stämningsläget, så jag försäkrar dig om det nu - Det blir bättre. Per automatik faktiskt. En hutlös tanke i dessa tider då vi ska ”jobba med oss själva” ”tänka positivt” och kämpa så förbannat för att komma framåt hela tiden, som om själva livet måste forceras. Men ibland är det faktiskt så att man behöver stanna upp, pilla sig i naveln utan att göra något alls och låta livet komma ikapp istället.

Kraaaaaaam

AkillesU
ons, 2020-08-12 - 19:32

Känner detsamma nu när man börjat jobba trött och trött!
Hoppas veckan går fort och man blir mer van.

Kallekandricka
fre, 2020-08-14 - 03:51

Undrar bara hur det går det för dig Ensam?

Återkopplar till det du skrev den 5:e. Jag hade också lista att göra före semestern, och jag har en lista att göra innan semestern är slut. Jag brukar skriva sådana listor, de kan vara bra.

På senare tid har jag insett att de inte alltid är bra. Kanske mer till för att inte slutföras så jag kan racka ned på mig själv för att jag inte hann, inte orkade, inte kunde göra klart. Orealistiska listor med högt ställda mål är jag bäst på, som till exempel min "sommar-bucketlist". Jag har slarvat bort den, det är nog lika bra, annars kommer nog hela sommaren te sig som bortkastad.

Du behöver inte heller känna dig nedstämd över att du inte fixade sakerna på din lista. Man får se dem som en målsättning och inte något definitivt. När jag är riktigt nere och känner mig överväldigad av sysslor skriver jag första raden "Skriva klart en att-göra-lista" med en checkbox som jag får fylla i direkt när jag är klar med listan. Då har jag utfört åtminstone en punkt :)

Tänker på det där du skrev om din mor och vikten, att din mor har bantat hela livet säger kanske en del om hennes inställning till mat och förhållningssätt till sig själv. Det är jobbigt att aldrig vara i balans och känna skuld för att man unnat sig under helgen och kompensera med dieter i veckodagarna. Gå ned i vikt och andra livsstilsförändringar gör man för sin egen skull. Lite rund och sund funkar också.

Vill också skriva att jag tror du är nära en positiv vändpunkt och ny riktning i ditt liv. Det kanske inte känns så alltid, och förstår det måste vara tufft nu när jobb dragit igång igen, även om rutiner är skönt och jag ser själv fram emot när jag börjar jobba igen. Men nykterheten, din npf-utredning som är på gång, kostförändringar, lägenhetsprojekt! Det är kämpigt, men du är på rätt väg. Och jag är glad över framsteg du gör. Och tycker du gott kan känna dig stolt fastän du inte alltid får ut exakt allt av dagen du från början ville eller tänkte.

Ta hand om dej

Ensam1984
ons, 2020-08-19 - 15:33

Tack alla som skriver!

Är nykter i dag med :) men har haft en väldigt jobbig vecka då jag mått superdåligt och knappt kunnat ta mig till jobbet. Livskris/identitetskris delux typ. Skulle ha hört från de som gör utredningen nu men ringde i går och som vanligt så är det något som gått fel. Läkaren har slutat så de måste kanske göra om en intervjudel. De återkommer i slutet av nästa vecka. Jag sa till dem att jag mår så dåligt att jag inte vet vad jag ska göra. De sa att de skulle skynda sig. Vården och psykiatrin är ju inte alltid jättekul, speciellt om man inte riktigt har orken att kämpa själv.

Skulle nog behöva hjälp NU men när psykologen frågade om jag skulle komma in och prata med en läkare så jag kunde få antidepressiva så blev jag bara arg. Jag är inte emot det, visserligen har jag inte mått så bra av dem jag tog förr, men jag vill inte ha ett samtal på 10 minuter och sen några mirakelpiller. Piller kommer inte lösa mig. jag måste få veta vad mig är först, vad som skapades annorlunda i mig som jag kan få hjälp med att hantera. I vilket fall...

Har fått jättemycket stöttning från min mor dessa dagar, hon har varit sådär lugn och bara kärleksfull. Det är jag så glad för. Men när vi satt och pratade om mående så frågade jag henne om hon någonsin mått dåligt, på samma sätt som mig. Att man avskyr sig själv, det man gör, eller som man ser ut så mycket att man bara vill krypa ur sitt eget skinn. Hon sa nej. Det gjorde mig glad för att det unnar jag ingen. Men samtidigt lite ledsen då jag inte förstår var det kommer ifrån. Blev aldrig mobbad som barn, aldrig utsatt, inga familjebekymmer, två underbara föräldrar och far/mor-föräldrar... jag har liksom inte någon vettig ursäkt till varför jag är så fucked up. Min pappa kan jag ju inte riktigt prata med om sånt här, han är inte så öppen.. men gissningsvis så kommer allt detta från hans sida.

I vilket fall, i dag mår jag okej. Inte bra, men inte så dåligt som i går. Håller mig nykter i dag, det är det enda jag kan lova.

Så väljer att inte dricka i dag, istället försöker jag att inte skriva listor såsom kallekandricka föreslår ;)

Adde
tors, 2020-08-20 - 08:43

svårt att vägleda såhär men för mig känns det som att du behöver häva ur dig det som du samlat på dig under din aktiva tid. Kan du tänka dig att söka reda på en präst eller diakon som har erfarenhet av 5-stegsarbete ? Det har inget alls med religion att göra utan de baserar sitt jobb på AA's 12 steg där 5e steget är det svåraste OCH nyttigast som jag känner det.
Det finns ju andra som använder samma sätt men det viktiga är ju att de vägleder dig med att få bort dina gamla troll du har med dig i ryggsäcken. När jag kunde släppa min ryggsäck kunde jag äntligen räta på ryggen och börja leva mitt nya liv.

Kram !

Mirabelle G-S
tors, 2020-08-20 - 22:32

Jag vet inte om det hjälper, men jag förstår precis det där att avsky sig själv så man vill krypa ur sitt eget skinn... Har haft många samtal med en av mina tonåringar (Autism+ ADD) under senaste tiden om just det. Det är en sådan märklig paradox att hen kan avsky sig själv så intensivt... Trots att hen är en väldigt självsäker person, med stark integritet och sund självkänsla. Hen är grundad i sina savanta förmågor... men avskyr samtidigt allt hen gör. Hen vet att hen är attraktiv... men avskyr samtidigt hur hen ser ut. Hen har goda vänner, ett tight litet gäng... men känner sig fortfarande ensam, isolerad. ”Mum it’s like I’m always in a bubble, looking out at everyone, removed.” Jag har ingen aning om hur man ska lyckas hjälpa. Annat än att våga ställa frågor, och lyssna utan förfäran... Känns som du skulle behöva få gå och prata med någon som ställer rätt frågor ❤️

Mirabelle G-S
tors, 2020-08-27 - 20:46

Vink vink... Kikar in då och då... Hoppas att du har det bra... Hälsan tiger still? Kram

Ensam1984
lör, 2020-09-12 - 10:43

Jag föll lite, tillbaka till dåliga vanor. Försöker att inte banka för hårt på mig själv. Pressen blev för mycket. Ångesten och förvirringen tog bara över.

Men nu har jag inte druckit något på några dagar och även om det inte är kul, så känns det ok. Har varit sjuk med halsfluss i veckan, knepigt nog kom det direkt efter jag var hon psykologen och fick svar på min utredning.

Det visar sig att jag har ADD och Aspergers, det känns skönt, knäppt, ledsamt, förklarande... det är bara massor av känslor. Det känns skönt för att jag har känt mig annorlunda och inte riktigt trott att jag funkar som alla andra. Men det är ledsamt och knäppt då jag bryter normen en del för vad någon ska klara av med en sån diagnosbild. Jag har ett heltidsjobb, jag är högutbildad och var väldigt duktig i skolan, älskade skolan, var aldrig mobbad... inte populär men hängde ofta med de som var populära. Har aldrig känt mig konstig eller annorlunda inför andra på ett dåligt sätt, har mer känna mig överlägsen de flesta pga. mitt intellekt (jag vet att det låter ofantligt narcissistiskt) men jag tänker ofta annorlunda och konstigt nog utanför boxen än de flesta andra vad gäller vissa situationer.

Nu börjar jag se mig som mer annorlunda och ifrågasätter om andra också kan se det, fundera vad de tänker. Om alla andra redan vetat om det men ingen sagt något. Jag tror inte det, men jag kanske inte kan läsa av sånt?

Det är skönt att veta att jag inte valt att vara som jag är själv, det är ledsamt att ingen sett detta hos mig förut, att jag diagnosticerades när jag var 36 år. Tänk om det kunde skett för 10 år sedan, vad mitt liv kanske hade varit annorlunda.

Mycket tankar och ifrågasätter alla mina val, val av yrke som säkerligen inte passar mig men jag gillar ändå, men som är väldigt krävande för ”en sån som jag”, livsval osv...

Känner mig lite mindre som människa också, jag vet att det inte ska vara så eller är så men längre ned på näringskedjan ändå. Att ha ASD, ADD och vara alkoholist är ingen mysig kombo direkt.

Ska träffa en läkare, vet inte riktigt när ännu men ska börja ta medicin i vilket fall, sen ska jag troligen träffa en arbetsterapeut och diskutera min jobbsituation. Kan ju få hjälp från LSS och det vore kanske inte dumt om jag kunde testa att gå ner i arbetstid då jag vanligtvis känner mig död efter 5 timmars arbete (men så är det kanske för alla).

Det är mycket att ta in.

Började dricka lite smått, har inte haft några riktiga utsvävningar men jag vet att det inte gör mig gott. Det stillar rastlösheten tillfälligt, men besattheten är hemsk. Den är tillbaka. Men håller igen på oviss tid nu. Ska bli helnykter framöver. Just nu tar jag en dag i taget, en nykter dag i taget.

Ska försöka gå in och skriva mer här, mår ju bra av det. Kommer inte räkna dagar, det viktiga är bara i dag ❤️

Väljer att inte dricka i dag, istället fokuserar jag på att hålla hjärnan igång med andra aktiviteter. När klockan slår 15 är jag fri ?

Ensam1984
lör, 2020-09-12 - 10:52

Gudars, det slog direkt in i hjärtat Mirabelle.

Din tonåring och jag har ju samma diagnoser, det innebär ju inte att vi är samma person. Men det du beskriver, det har jag känt hela mitt liv utan att riktigt kunna sätta ord på det. Och jag är ganska bra på att sätta ord på mina känslor ändock.

Att ständigt slitas mellan två läger och inte veta vad eller vem man är, var man passar in, om man vill passa in där, eller om det är bra i sin egen bubbla... världen är tydligen inte skapad för oss. Men ta mej tusan, om det så är det sista jag gör så ska jag se till att om än med små steg försöka göra den lite bättre själv.

Andrahalvlek
lör, 2020-09-12 - 14:37

”Konsten att fejka arabiska” med Lina Liman. Väldigt bra! Finns som ljudbok. Hon är också högfungerande, men har mått väldigt dåligt psykiskt.

Boken ”En annorlunda barndom: En kvinnas berättelse om sin autistiska uppväxt” av Iris Johansson är också svinbra. Hon pratar bland annat om skillnaden mellan vet-känslor och känn-känslor, så att jag som är ”normal” faktiskt kan förstå.

Skönt att du är tillbaka!

Kram ?

Mirabelle G-S
tis, 2020-09-15 - 18:42

Jag trodde nog du skulle känna igen dig i min beskrivning av tonåringen ? Min man är precis likadan som våra barn... och dig nu... Men som hög beslutsfattare i näringslivet och allmänt lyckad människa har han aldrig blivit utredd, trots en önskan om att förstå sig själv bättre. Han har också ett överlägset intellekt och en skrämmande effektivitet i sitt yrkesliv. Rakt igenom topp-presterande i en nischad bransch. Numer högt upp i näringskedjan. Tonåringen är också överlägsen sina jämnåriga intellektuellt, och lustigt nog även vad gäller socialt samspel på ett teoretiskt plan. Observera, reflektera, dra slutsatser. Och samtidigt så ”liten” på andra sätt, tex socialt samspel i praktiken. Hen är ”en av de populära” pga att hen har turen att vara savant inom just de områden som står högt i kurs. Det är bara det att hen vill inte vara populär. Hen vill få vara ifred och skapa... Selektiv mutist. Pratar bara med de absolut närmaste vännerna (och en lärare, om sagd lärare envisas). Alla andra verkar helt ok med att hen är tyst. De exekutiva funktionerna matchar heller inte tonåringens intellektuella förmåga. Att organisera sig själv och sina tillhörigheter för att byta om till idrotten kan tex vara omöjligt. Samtidigt som hen kan komponera fantastiska musikaliska verk med full kontroll över varje liten detalj i processen... skriva noterna själv, skriva lyriken själv, spela in alla olika instrumenten själv och sjunga in alla stämmorna själv, för att sedan klippa ihop till en storslagen helhet. Ojämn i sina förmågor. Japp.

Jag tror det är toppen för dig att få dina diagnoser. Nu kan du börja skapa verktyg, få hjälp med det som är extra svårt/omöjligt för dig, och spara på din energi. Kram

Ensam1984
lör, 2020-10-24 - 08:22

Just nu är jag hos en vän, är vaken tidigt som alltid. Min andra vän sover i sängen brevid. Vi hade pyjamasparty i går kväll, 36+ ? men det var så mysigt. De drack en del och jag hade kul nykter.

I dag har var varit nykter i 14 dagar. Har inte haft något val då jag börjat äta Concerta för min ADD som jag bla. nyligen blev diagnosticerad med. Det blev lite som ett ultimatum jag satte för mig själv, ett Clean break. Jag gav upp alkohol.

Medicinen är fortfarande på låg dos men märker att den hjälper mycket, är inte lika hjärntrött längre och orkar saker jag inte tidigare gjort. Jag har också fått impulskontroll, vilket har saknats lite, den där extra tanken inombords innan man gör något, den har aldrig kommit naturligt för mig. Jag har kunnat ”agera” så det ser ut som jag har det inför andra, då man inte vill vara konstig. Men inför mig själv har jag inte haft mycket till spärrar inom vissa områden.

Men det bästa med att äta medicinen (och detta kanske inte stämmer, men det är min upplevelse) allt sug har försvunnit. Jag har inte under dessa 2 veckor haft något sug, inte ens en önskan att dricka, att bli full, att försvinna, att dämpa, ingen abstinens. Jag har inte ens tänkt på det. Det är helt annorlunda än förut då all tankeverksamhet var kring A tidigare när jag var nykter och känslan av att ha förlorat något. Nu kan jag inte äta medicinen och dricka - och det räcker tydligen för mig. ?

Det är så tydligt att jag använt A för självmedicinering. Tänk om jag hade fått reda på detta med ADD och Aspergers för 10 år sen, ja för 36 år sen hade ju varit bäst såklart. Men ingen annan ser det ju på mig. Tänk vilket liv jag kunde haft. Jag vet att jag fortfarande kan ha ett bra liv men när man gått så länge och gjort en sak, funkat på ett sätt och sedan bli medveten om varför och få stöttning, förståelse och hjälp genom medicin så är det ändå svårt att vända på invanda mönster och våga sig ut i världen. Jag är ju rädd för allt som är okänt liksom.

Jag tar en dag i taget, precis som jag alltid gör. Fortsätter min nyktra resa ? Räknar dagar på en app men lever mest livet hoppas att det håller i sig

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag fixa hemma efter jag kommer hem från min vän, ordna i förrådet, tvätta och njuta av lite ? höstlov

Ensam1984
fre, 2020-10-30 - 16:53

Nu har jag varit nykter 20 dagar. Har inget sug, det är inte jobbigt alls. Inte ens en tanke på att dricka, men så äter jag ju medicin som gör att jag inte får dricka.

Har varit väldigt stressad och har brutit ihop lite de senaste dagarna, sånt som är något litet för en person blir för mig med autism jättejobbigt. Är glad att jag inte känt för att ta till flaskan, men jag är ju inte stolt, jag har ju inte aktivt valt att inte dricka. Jag har inte ens haft något val, jag har inte ens tänkt tanken. Det är då konstigt.

Går nästan och väntar på att suget ska slå till... men den där känslan jag hade förut av att unna mig är som bortblåst. Tanken att hälla i mig massa vin för att få försvinna bort känns nästan lite skrämmande. Jag som har så svårt när jag inte har full kontroll.

I vilket fall, detta skulle aldrig ha skett utan att jag fick veta mina diagnoser, men speciellt att jag fick min medicin. Önskar att alla kunde känna såsom jag gör inombords nu, och de flesta gör säkert det. Jag trodde jag kände som alla andra hela mitt liv, men wow vilken skillnad. De mentala konturerna är så skarpa, en inre motor startar av sig själv - inte som en trög gammal gräsklippare som man måste dra upp.

Jag tror att vi är många odiagnostiserad adhd/add-alkoholister. Önskar att alla kunde få den hjälp som jag fått.

Ha en fin fredag på er alla, låt den bli nykter, då blir morgondagen så mycket mer skön ❤️

Ensam1984
fre, 2020-11-06 - 20:42

Livet pinnar på, är lite trött och har fått jobba hemifrån ett par dagar denna vecka.

Höjt min medicin och kan inte påstå att effekterna är så goda, huvudvärk, hudutslag och en känsla av att stundtals vara klumpig och lite seg/full (ni vet när man rör på huvudet och allt följer med lite lite efter). Men det är inget farligt, måste låta det gå ett par dagar så kroppen vänjer sig. Ska inte klaga, dessa mediciner har gjort under hittills.

Har fortfarande inget sug efter A, inte ens en tanke att ens vilja gå till systemet. Jag och alkohol har just nu gjort slut känner jag. Jag vill, orkar inte och behöver inte ens tänka på A, i någon bemärkelse. Det är som A är utsuddad från min hjärna, typ.

Är för övrigt trött på allt som har med presidentval, överkänsliga människor och covid just nu... jag vet allvaret, tro mig. Tur att man kan välja att inte hålla sig uppdaterad!