Varken ute eller inne. Må-bra-grunkan på armen säger att jag lever, nyheterna på nätet säger att världen som jag känner den står kvar. Jag har nyss avslutat frukosten. Jag kanske inte kan säga att "just nu, i detta ögonblick, är allt perfekt", men jag kan meddela att det känns jäkligt bra!

Vid den här tiden för 8 veckor sedan var jag förmodligen inne på mitt andra glas vin, jag minns inte så noga. Minnet var lite luddigt efter att jag druckit från morgon till kväll i en vecka. Bortkastad tid. Ett töcken.
Jag vill inte dit igen, jag skall inte dit igen.

Jag kan inte påstå att jag känner avsmak eller äckel inför alkohol. Tvärtom kan jag känna en viss längtan efter känslan jag får efter 2-3 glas vin, när konturerna börjar bli lite luddiga och de skarpa kanterna rundas av och inte skaver så förbannat längre. Tyvärr stannar det aldrig vid 2-3 glas. Tyvärr är kanterna minst lika skarpa och skaver minst lika mycket när man vaknar dagen efter.

Om jag ger efter för denna längtan? Jag väljer att kalla det för vad det är. Min bil har ingen autopilot, om jag åker till bolaget är det en viljehandling från min sida. Då har jag bestämt mig för att ta ett återfall.
Om jag tar en klunk av alkoholen jag köpt är det inget misstag, jag tar ett återfall, och det kommer inte att stanna vid en klunk.
Inget irreparabelt, men då är jag tillbaka på ruta 1 och måste gå igenom samma elände ännu en gång för att bryta återfallet och inte hamna i samma missbruk som tidigare.
Jag vet inte om jag skulle klara av det, så för min del är det nolltolerans som gäller. Jag måste vara kompromisslös för att hålla rätt kurs. För det mesta är det lätt, ibland är det ett rent helvete.
Idag väljer jag att vara nykter.

Så skönt att höra när du beskriver att din bil inte har autopilot och din hand som ev lyfter ett glas inte är fjärrstyrd.
Att inte dricka handlar så himla mycket om att omfamna varenda del av detta till en del av mig, och ansvar.
Sen är detta en sjukdom men olikt många sjukdomar så finns tillfrisknandet inom räckhåll.
Jag hejar på din kompromisslöshet och om jag skulle grotta ner mig i tankar om 2 glas vin är det möjligt att jag skulle kunna längta efter det, men den dörren är stängd och jag umgås inte längre med de tankarna. Heja dig! Kram ?

Ja, det är en sjukdom det handlar om. Var och en av oss måste hitta sin väg till tillfrisknandet.
Jag tror på ansvar, ja. Jag kan få hjälp på olika sätt i mina försök att bli kvitt sjukdomen, men ingen kan göra jobbet åt mig. Ansvaret är helt och hållet mitt. Det är min väg.

Tack för glada tillrop ?! De värmer och gör det lite lättare.

Vi har väl alla blivit lite tilltufsade av livet och har all rätt att tycka lite synd om oss själva. Det gäller bara att inte låta den känslan ta över. Lycka till med koft-brasan?, och låt dig själv må bra. Du är värd det.

...kring ansvar.
Det finns liksom ingen genväg där - till syvende och sist måste jag ta ansvar, bestämma mig, gneta på, inte gå in på systemet, inte öppna flaskan, inte dricka första glaset!
Underbar liknelse med grannen Andrahalvlek:-)
Ja - detta att bli nykter och att hålla sig nykter är en ensam dans....i meningen att det bara är jag som för. Sedan finns det tack och lov bra musik och andra fina människor som står bredvid och också lär sig att dansa. Utan det sammanhanget hade i alla fall inte jag klarat av att hantera denna sjukdom.
Ni här på detta forum är en så viktig del av den musik som får mig att fortsätta....och sedan finns det en del bra böcker och klipp och annat.
Men i ngn mening är man alltid ensam - och ansvarig för.,.
att inte ta första glaset.

Det känns som om saker och ting bara rullar på av sig självt. Jag motionerar och låter bli att dricka alkohol. Det gör att jag mår bättre och hanterar mina triggers, stress och konfliktartade situationer, bättre. Mindre triggers = mindre sug efter alkohol, osv.

En lite skum grej : Jag vill gärna vara klar med frukosten innan 7 även när jag är ledig. Det känns som om jag slösat bort halva dagen annars.
Iofs har jag inte många måsten på helgerna, men jag får gott om tid att ta hand om dem på det viset. Jag kan fnula och fixa i mitt eget tempo.
Det är kanske lite som Se Klart skrev, Jag bara gör, och det bara blir. Jag skulle vilja lägga till en sak: Jag bara är!
Just nu är det lätt!

Var starka, ni som brottas med lördagssuget!??

Det låter höra sig. Att det gått som tåget framåt är ju underbart att få ta del av. Motion hjälper till att hålla suget på plats tycker jag. Men upp innan 7 på lediga dagar, nä dit har jag inte kommit än. Ha det bäst. Jullan

Så glad för din skull, att det rullar på som det ska. Suget blir verkligen lättare med tiden. Kommer mer sällan och är inte lika högljutt.

Frukost innan 7 låter onödigt plågsamt. Straffar du dig själv för alla bakfulla sega lördagar?

Kram ?

Det känns lite viktigt, eftersom jag tar min nykterhet en dag i taget. Att skriva in antalet i kalendern varje kväll blir ett kvitto på att jag klarat av det jag föresätter mig varje morgon: idag skall jag vara nykter.
Idag skrev jag 63. Nio veckor! Dessutom var den första (helvetes)dagen utan alkohol 13 Juli. Det betyder att jag varit nykter i två månader.
OK, det är som en fis i världsrymden jämfört med hur länge jag har druckit och med hur länge en del av er här inne varit nyktra, men jag har aldrig klarat att vara nykter så länge utan Antabus och stöd från beroendemottagningen.

Den här gången har jag andra verktyg. Min egen vilja och forumet. De räcker väldigt långt. Tidigare har jag nog inte riktigt haft viljan att bli nykter, utan har ersatt den med Antabus. När medicineringen upphört har jag inte haft någon vilja att luta mig mot. Återfall. Får se hur jag lyckas den här gången.

Verkar det som att jag är lite stolt över min nyktra tid? Helt rätt! Samtidigt är jag ödmjuk inför det faktum att Jävelberg när som helt kan kliva ut ur skuggorna och kräva uppmärksamhet.

Jag har fortfarande inga planer på att dricka alkohol inom överskådlig framtid. För varje dag jag lyckas vara nykter flyttas den bortre gränsen för vad som är överskådligt en dag längre bort. Never ending story, lixxom.
Jag får börja med att vara nykter imorgon, sedan får vi se. En dag i taget.

Och nej, AH, jag ser det inte som en bestraffning, jag belönar mig själv med så många nyktra timmar som möjligt :) (smileys på laptop blir förjävla lama!).

Förstår verkligen att du är stolt och glad - och det ska du verkligen vara! Svinbra jobbat med nykterheten ??

Den mentala resan är så viktig, med eller utan antabus som krycka. Att gå från ”stackars mig som inte får dricka” till ”jag vill inte dricka eftersom det skadar mig”. Då har man lättare att släppa tanken på att ”dricka lite”, för varför skulle man vilja göra det liksom?

Så glad för din skull ❤️

Kram ?

Två månader är grymt bra, och du verkar klara det här galant! Så klart du ska vara stolt.?

Det glädjer mig verkligen att det går så bra för dig! Du slet verkligen i början och nu får du välförtjänt belöning i form av välmående. Tror som du att det är viljan det kommer an på. Det är nog i själva verket den som kan försätta berg.

Jävelberg... vilken bra benämning, det tar jag o snor rätt av?. Grattis till 2 månader. Vi som har problem drickande i oss vet att det är en stor bedrift.

Så mäktigt med två månader, stort grattis, och det vet vi ju alla hur den flesta tiden kan vara rätt tuff.
Jag räknar månader nu, men VARJE dag ett nytt löfte om att vara nykter idag. Mitt staket.
Hejar på dig!

Jag ligger lite efter med att svara, så det får bli en virtuell gruppkram som tack för respons?
Ni har ju alla varit där jag är nu och vet hur det kan vara. Utan stöd, pepp och kloka inlägg från er skulle det här inte fungera för mig. Rätt inställning och en god portion vilja skadar inte heller.
Jag är tacksam för att forumet och alla ni som skriver här finns.

Ja, det är häftigt hur stor skillnad det gör att läsa och skriva här. För mig blir det en bekräftelse på att det jag uppfattat som ett problem är verkligt, inte något som kan avfärdas med att jag inbillat mig alltihop. Man får ständiga påminnelser om anledningar till att vara nykter, både negativa och positiva. Tror att jag skulle ha fallit för "det var nog inte
så farligt"-lögnen om jag inte hittat hit.