Ångesten tar mitt liv...

3683 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
märta (inte verifierad)
Måndag

Hellu Berra och alla andra aktiva här. Undrar varför Povel Ramel sjöng "ja det är måndag morgon....."? Fyfan vilken måndag jag har haft, blir tokig på en människa som snor allas energi. Vi rök i hop i dag, jag sa vad jag tyckte om hennes beteende i gruppen och då blev hon som en våt ledsen hund och då ska jag sitta med skammen. JAG BLIR GALEN!! Snacka om härskartekniker. Varför är det så att i alla konstellationer, i alla sammanhang, så finns den här typen som suger energi ur andra människor? Och hur skyddar vi oss från dem?

Måndag som sagt, hoppas att resten av veckan bara blir bättre och bättre. Annars får jag väl hoppa från någon höjd. Skämt åsido, har någon forskat om vad som händer i en människas kropp när hon utsätts för frustration?

Kram Märta

mulletant
Märta, meditation förändrar hjärnan...

... det är intressant - för att motverka frustration!

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=12718&ar...

Tidigare forskning har visat att munkar som mediterat i 10 000-tals timmar har hjärnor som ser annorlunda ut. Men nu visar nya studier att det räcker med att meditera i två månader, redan då börjar det hända saker med hjärnans strukturer.

Tätare hjärnstrukturer vid meditationVet nyheter Meditation (1:54)
Kan man meditera bort stress? Ja, nu har man visat att av bara åtta veckors meditation så förändras hjärnan - och hjärnans ägare - till en lugnare person. Lägg till i spelkö Spara som favoritklipp Dela Facebook Twitter Digg Del.icio.us Direkt länk till ljudet Öppna i spelaren En välgjord studie presenteras i Psychiatry Reseach där oväntat stora effekter på hjärnan kunde påvisas vid meditation. Det var positiva förändringar som syntes redan efter åtta veckors meditation.

Förändringarna skedde i en liten del av hjärnan som kallas hippocampus. Den tätnade och växte i omfång. Hippocampus är det område som står för just minnen, känslor och sinnesförnimmelser.

Men vad forskarna däremot inte kunde se är på vilket sätt hippocampus har blivit större, det berättar Jörgen Borg, som är professor vid Karolinska Institutet och arbetar med hjärnans rehabilitering efter skada.

– Den mest spännande tolkningen är att antalet nervceller ökar, men det kan också bli tätare synapser, förbindelser mellan enskilda nervceller. Men skulle det vara celltillväxt sker det här överraskande fort, säger Jörgen Borg.

Referens:
Hölzela, B, K. Et al. Mindfulness practice leads to increases in regional brain gray matter density

Berra
fy f*n vad less jag blir...

skulle älta hur min j*vla skitmåndag var...

Knackade in minst en halvtimmes välformulerad gnäll här på forumet...

..och vad händer...

Lite halka på tagentbordet, svosch! och så var skiten borta i tomma intet...

Känslan går inte att återformulera igen, det var skrivet med hjärtat...

Bara att lägga till handlingarna, detta var.....en Måndag...japp!

/Berra

Fenix
God morgon Berra och grattis

God morgon Berra och grattis till din tisdag. Bara tre dagar kvar till fredag:-)
/Fenix

vana (inte verifierad)
retas

För att retas lite kan jag härmed kungliggöra att jag är alltid LEDIG på måndagarna,men idag är det tisdag o jag är fortfarande ledig,o på lördag,jaaa..nä de skriver jag i min egen tråd.
Ha en bra tisdag....eller som gubben i historien..ha en bra....tiRsdag :)

märta (inte verifierad)
Hej Mulletant

Jo, jag tror på meditation, har själv arbetat mycket med mindfulness. Men vad jag retar mig på och INTE kan förhålla mig till är de människor om definierar sig som tex "spontana åsiktsmaskiner" och som säger till oss andra att " jag vet att jag tar mycket utrymme men ni får stoppa mig om jag blir för jobbig". Men herregud, vet man om att man har dessa tendenser och att får reaktioner från omgivningen, TA ANSVAR! Det är som att säga : jag vet att jag dricker för mycket och blir elak" men då får du säga till mig eller försöka stoppa mig. Vems är ansvaret?

Tisdag, en ny dag och nya prövningar. Fick minst två "hintar" från denna matrosa inför hela gruppen, men jag stängde av. Jag har bestämt mig för att hon är guds prövning till mig. OCh faktum är att när jag blir som en gås som man häller vatten på så kommer hon inte åt min energi. I morgon onsdag, ett par möten väntar och lite annat. Jag får en vilodag och tänker koppla av med en rött te, honung och en kattfröken på fötterna. Lugn och ro, bara landa i nuet. TELEFUNKEN!

Kram Märta

mulletant
Hej Märta - Prövningar

På mitt jobb har vi sett Kay Pollaks filmer, han säger ungefär att det är en mening med att möta utmanande (jobbiga) människor, typ Guds prövning. Vi kan skratta åt det som en gemensam kod. Men inte är det lätt alla gånger, jag fick tanken att nästa gång nån säger " jag vet att jag tar mycket utrymme men ni får stoppa mig om jag blir för jobbig" kunde man fråga, helt seriöst "vill du verkligen det? Är det något du vill ha hjälp att bli mer medveten om?". Ungefär. Annars är gås-modellen helt okej om man klarar den och inte börjar må dåligt själv. Jus nu har jag mycket att göra med en person som jag har svårt att hantera ... så jag ansluter mig till te, honung och katt. Har två fina katter. Ha det bra Märta, en intressant känsla att föra dessa anonyma samtal som samtidigt är så djupt personliga. Kram, mt

Berra
Idag...!

..blev det en bra dag...
Har lyckats hålla alla själaätare på en armlängds avstånd, och fått ro i mitt jag och i min livssituation...
Har tusen bryderier men har inte låtit dem fått tagit över, var och en har sin sak och sin tid...

Men gårdagen, ja den går till historien...igen..

Kanske jag sätter garden för hårt på Måndagar, och bara inväntar allt jävelskap..
Men till saken hör, att mina Måndagars-grejor kan inte bara vara en slump, 80% av hela veckans skit händer just på en Måndag...
Det är precis som om det bygger upp sig självt, för att totalt brisera första arbetsdagen, och inte är det jag som bygger upp det...
Möjligen är jag extra känslig, men med den historiken jag har på just Måndagar så kan man inte vara annat...
Jag önskar att jag kunde sätta mig ner, och bara garva åt eländet, men se det går inte, eländet står på kö...

Jobberbjudandet?, jo det var mitt om jag var villig att dumpa min lön med 1/5, men med trivsel betalar man inga räkningar, tyvärr...
Så det skulle ha blivit ett omvänt stressförhållande mot det jag har idag, och det lika illa det med, tyvärr...

Chefen fick smaka på mitt arbete idag, fick honom till hjälp att lyfta på ett 200kg tungt skåp, men han pallade inte trots att vi var 4 man..
Jag fick lösa det med en ventilationstrummevinsch, och se där!, ett pinnhål till för Berra...

Min närmaste kollega som fick ta över mitt projekt som stöp i startgropen för dryga året sedan, håller på och kreverar inför allas tyckande och velandet...
Tack säger jag till någon högre makt, att jag inte då gjorde något fel, och trots att förutsättningarna har förändrast till det bättre,
så får han ändå känna på vilket litet helvete det var/är, han har kommit halvägs och budgeten är slut!!!
Jag sa att det skulle barka åt pipsvängen, och det gör det nu, varför lyssnar aldrig folk på mig?
Är jag skadeglad?, jaha..det kan ni ge er på!

Okej, han tordes misslyckas, det vågade inte jag..
Men...det ska bli intressant och höra bortförklaringarna, jag gissar redan nu vem som kommer att få bära hundhuvudet....

meeeen..det är någon annan dags problem, kanske rentav ett Måndagsproblem...haha!

Det bästa med Tisdagen är....att det är som längst kvar till nästa Måndag, sex dagar av inre frid, sju dagar av nykterhet...

Mors Berra

Berra
Yes, nu kan det bara gå utför....???

..med arbetsveckan!!!, nedförsbacken är påbörjad och det rullar på allt snabbare...
Visst är det härligt när man inte behöver skjuta på längre...

Saker och ting går lättare, och man tänker...äh vad fan, det är ju snart helg, och den ser man ju fram emot, eller hur?
Okey, den är hårdplanerad, men inte mer än att man kan lägga in lite luckor här & där för att reflektera...
"..vad gör jag här?" Trivs jag?, hinner jag med mig själv, är jag ikapp tiden, känns det bra typ?

Och framför allt, har jag kontrollen, har jag kontrollen över mitt (egna) liv, kan jag bestämma vad jag vill, och kan göra?
Lagom tid med luckor, men inte för många och för länge så att det hinner bli långtråkigt...
Inte för tajt så man känner stressen komma, utan ha så pass mycket att man fortfarande hinner längta innan, och uppleva under tiden,
och minnas i efterhand, då...är det perfekt...

Lite granna som den där semesterresan, den blir väl aldrig direkt dålig heller, eller?
Så jo!, mina helger är som mina semestrar, 4 veckor ledigt, och 48 veckor kvar till nästa semester!!!
Inte undra på att Måndagarna känns tunga..

Och man kan välja, antingen kröka bort hela "semestern" och bara uppleva baksmällan när man kommer tillbaka till jobbet...
Eller välja bort den, och uppleva den lite mera äkta känslan av ledigheten, men den kräver lite mera egna initiativ..
Man kan formulera dagboken med återupplevningsbara minnen, eller en grå massa av en massa kludder...
Kluddret ser lika ut, från dag till nästa, rätt enformigt, hä?

Det är inte förbjudet att drömma, men att drömma om att få glömma (med alkoholens hjälp..),
för att återigen få drömma om att glömma med Ågren'en...

..det blir till slut att man glömmer om att drömma, för det blir till slut bara en blandning av olika mardrömmar...
Och den som inte drömmer längre tappar sina illusioner, och blir fantasilös...

Jag drömmer...

/Berra

mulletant
Klokt Berra

Ha en bra torsdag! mt

Fenix
Det är faktiskt ganska

Det är faktiskt ganska häftigt att få beröm av sig själv. Vet ni, jag har börjat med att klistra in en guldstjärna i min fickalmanacka, varje dag jag vinner kampen mot alkoholen. Känner en riktig glädje när jag gör rätt val, och nu är jag stolt över stjärnorna som glimrar på sidorna.I dag såg jag att det var torsdag, och jag har en ledig dag framför mig. Kändes så härligt. Börjar också att planera en nykter helg, och då finns bilresor som startar på förmiddagen som ett alternativ. Bara det räcker för att känna lugn och frid i själen. Idag ska jag till min shrink igen, det är spännande för att jag vet inte vad som kommer att hända med mig alls, var tankar och känslor tar vägen. Förra gången grät jag floder och det rensade upp en hel del i det mentala avloppet.
En bra dag till alla
/Fenix

viktoria
Käre Fenix! Det känns

Käre Fenix! Det känns fantastiskt roligt att läsa om dina framgångar! Är mycket glad för din skull...Din entusiasm gör mig gott. Ska till jobbet nu, och ska försöka bära med mig den känsla du gav mig nu genom dagen : )

måne (inte verifierad)
tack alla goa vänner för

tack alla goa vänner för givande läsning

vana (inte verifierad)
Fenix

Jag kramar dej i andanom

märta (inte verifierad)
Fredag, helg och vila från

Fredag, helg och vila från matrosan. Jag pratade med vår projektledare i veckan, jag är tydligen inte ensam om mina känslor och tankar. Dock sa jag att det är en ledningsfråga att stoppa henne, det får inte läggas på arbetsgruppen för då blir det konflikter och omöjligt att jobba tillsammans.

I dag har vi snöstorm, jag längtar efter solen, värmen och fågelkvitter. Ha en fin och vilsam helg alla ni

Kram Märta

Berra
...ännu en dag att lägga till mitt liv...

..har passerat under namnet "måndagen" utan att den har drivit mig till vansinne, och man tänker...är detta sant?
Den var som alla andra dagar, utan att göra ont, utan små grejor som gjorde lite ont, men inte själamördande...

Kände att jag var tvungen att lägga en liten kommentar på forumet, för här är det väldigt dött just nu...
Tänker ofta tanken, är det bra, ..eller dåligt...
Är det bra för att folks problem med alkoholen har blivit mindre, och behovet av att prata med andra har lagt sig för tillfället???
Eller är de uppgivna och har slutat prata med andra om sina problem, det går ändå inte...typ..
Eller faller det sig bara naturligt, att det ibland är svackor där det inte finns något behov att behöva yttra sig...
Men alla kan väl inte ha sina svackor samtidigt heller, ..eller?

Lite ur Berras dagbok...
Helgen som gick var som under de senaste åren, helt suverän, ingen spånken, ingen ågren...
Fredagen blev en dag där vi alla tappade kontrollen helt, vi kom inte till jobben, eller skolorna...
Vi blev insnöade helt och hållet, det gick inte att komma ut på vägen med 3 dm tjockt snölager, redan på Torsdagen fastnade vi på gatan,
och efter ännu mer snö under natten, så var det bara att ge upp.....

Ge upp!, aldrig, det måste gå att komma till jobbet, men inga bussar, inga tåg, ingen sophämtning, ingen skolmatleverans, ingen post, ingenting...
Stressen var total, tills vi i sinnet fick acceptera faktumet, idag bli det inget arbete, ingen skola, utan bara att vara hemma, oplanerat...
När acceptansen infann sig, och till slut plogbilen varit framme, ja då ville vi inte åka till jobbet längre, det fanns ju trots allt två timmar kvar..!
DET var en nyttig erfarenhet, ge upp någon gång, envisa människa, det finns inga möjligheter kvar...

Och det var rogivande så här i efterhand, jag var åter igen tvungen att ge mig, acceptera mitt nya läge, så här är det!
Lite granna som att upptäcka sitt läge med alkoholdrickandet, ge upp...så här är det!

Idag på morgonen så myser jag i mitt inre...
"Bitchen" har lyckats reta upp andra på jobbet, och de går i taket, aggressionerna och upprördheten är total, jag är inte inblandad...
Jag tittar och lyssnar och tänker....hade jag rätt, ...eller hade jag fel..???
Jag väljer att inte ta någons parti, utan ser helheten, vad är det som händer, finns det någon som drar igång en diskussion bara för att det ska hända något!
Är det någon som är själa-ätare här på min arbetsplats, varför ger de sig aldrig, ska alltid ha rätt, ge upp envisa människa..!

Märker de inte att hon vill bara jävlas, hon lyckas dra i de rätta trådarna för att trigga de andra, och gensvaret är totalt..
Hon får som hon vill...skapar ett kaos, och intrigerna är i full gungning, men jag är inte med...
Jag har genomskådat kärringen, och låter allt bero, de ska inte lyckas dra in mig i deras ställningstagande, jag är "större i själen" än de...
Jag tänker bakvägen, om jag inte mår bra av en sak, så ska jag välja att inte gå in i det, utan låta det passera oberört...

Så skapar jag mig en inre ro, inga fingrar i andras syltburkar, ett stängsel mot alla gläfsande hundar, och funderar på...

Vad är viktigast???
Att jag mår bra, naturligtvis, och om jag kunde kliva ur min kropp och råda mig själv, vad skulle jag säga som en vän..till mig själv...
Sluta göra dig själv illa, gör inte saker du inte mår bra av, älta inte problemen, observera dem, men ta inga beslut...
Frigör tankar till fritt tänkande, så kanske det onda inte längre har ett majoritetsinnehåll...
Om man inte vet vad som gör en gott, sluta tänka på det onda, så kanske något gott växer sig starkare och blir en god tanke..
Kan man inte tänka på en enda god tanke, tänk då på ingenting...

Ge allt 2 minuter i ditt huvud, om det inte bådar gott, släng bort den tanken och börja tänk på en ny tanke...
Allt behöver inte bli bestämt som bra eller dåligt, de kan vara obeslutade i sina tankar också, och bara lagda åt sidan...
Ja det är ett nytänkade, och för vissa fungerar det, bryta "tungtankar" till "lättankar", så frigör jag utrymme till bättre tankar..

Just nu tänker jag på en kund som jag gjorde glad, och det skänker mig också en inre glädje...
Imorgon KAN det bli en skitdag, men det är morgondagens problem, jag vill leva i nu'et...

En dag i taget..

Mors Berra

märta (inte verifierad)
Lite glädje

Trololo Berra och alla andra.

Måndagen passerad, idag är det tisdag och snön faller sakta härute. Trist med mer snö för en som älskar våren men kan ändå inte låta bli att tycka att det är vackert. Stillsamt på något sätt och skänker mig ro i kroppen. Långt kvar till helgen är det och jag har brottats med något så trivialt som att Christer Sjögren fullständigt mosade en av mina favoritlåtar av Bowie i helgen. Så jag bifogar det värsta av det värsta, s, lyssna och tja,,, njut om du kan. Christer, släng dig i väggen!

Kram Märta

http://www.youtube.com/watch?v=dnLjr8TaE1Q

Fenix
Men snälla

Märta, varför skickar du oss en sådan länk, just när man mådde bra??
Urrrkkk!
/Fenix

Berra
...å så en da' till..

..på min livslinje...

Läste det jag skrev igår, och det känns helt rätt idag,... också...
På ett sådant sätt kan jag knyta ihop gårdagen med den nya dagen, dagar förändras, men min för tillfälliga mycket bra sinnero'n är oföränderlig...
Det känns stabilt, och det är ju viktigast, även om en sinnesro både kan betyda att det är uppåt eller nedåt, men det är stabilt...

Har inget speciellt att "längta" till, inget som kan ge mig någon kick, men ändå känns det bra, det är onormalt för mig, tro det eller ej...
Där ligger lite i personligthetsförändringen, att söka sig bort ifrån alla kickar, alkoholen gav mig kickar tidigare...
En "kicksökare" som stänger av alla kickar borde explodera, eller implodera (omvänd explosion)...
Men se...det kommer lite nya inputs med tiden, lite långsammare "kickar" som ger lite substans till livet...
Och nu sitter jag här och är harmonisk i själen, utan en enda j@vla anledning, det känns helmysko...

Allting är inte lugnt i min närhet, bilproblemen är (för tillfället) lösta, och inte längre en själa-gnagare..

På jobbet är det kalabalik som vanligt, lyssnade igår på hur chefen skällde ut en av mina anförtrodda kollegor högt och ljudligt i kontorslandskapet..
Fy f@n vilken j@vla social misär det är på min arbetsplats, undrar om man kan be arbetsskyddsombudet stänga arbetsplatsen pga psyko-sociala problem?
Chefen har det inte lätt han heller, men istället för att lyssna på oss andra, så väljer han att köra över oss, han kör på auktoritetstilen istället...
Får han med oss på det sättet, nä knappast, han får omotiverade kollegor som lägger sin energi på att hata ledningen istället...

Människor i sin närhet måste man få låta lysa om man har en chefsposition, även om det bär en emot, en släckt låga gör ingen nytta eller skapar ingen glädje.
Han delar också upp oss i två grupper, de som han har anställt och han håller under sina vingar, och som dessutom "spionerar" på oss gamla...
Vi gamla som sitter på nyckelpositioner och där firman skulle rasa om han kickade iväg oss, det vet han, han är beroende av oss...
Vi har mycket i bagaget sedan tidigare krascher, och skulle nog behöva en shrink som tog oss an våra medärvda problem sedan den tiden..
Han är ny och lovar ledningen guld och gröna skogar, och istället för att ta sig an problemen så piskar han oss hårdare..
Jag tror inte att det krävs så mycket, bara att var och en får ett erkännande och några små enkla saker som motiverar dem att jobba bättre...

Men...vem är jag att döma?,... och vem är jag att råda?, ..när ingen lyssnar på mig längre!
Det är som att skrika rakt ut i ett vakum, i universum...det finns ingen som hör på ljusårs avstånd...

Därför knyter jag all min energi på att behålla mitt förnuft fånget istället, det må vara kaos runtomkring mig, men inom mig SKA det vara lugnt...
Jag ska ha MIN kontroll, och det är den allra sista instansen där jag verkligen KAN ta kontrollen...

Så idag är det lugnt och harmoniskt......på insidan...

/Berra

Berra
..å så snart....HELG!

....det finns få saker som glädjer mig så mycket som en analkandes helg...
Det spritter i kroppen av vällust, och jag mår bra av det..(ytterligare en sökning efter "kickar"...).

Vet inte exakt vad som står på tapeten, jo en del måsten finns det ju, men ändå...
I själva mentaliteten så ligger det ett signifikant lugn, det ska bli bra...det SKA bli bra...

Jo jag slipper stressen med att planera in exakt VAD som ska hända, så att det finns ett utrymme för att dricka alkohol,
ingen middag, ingen fest, ingen annan ursäkt för att få "måste" dricka alkohol...
Inte ens klämma några bira framför TV'n, kan inte ens skylla på ett fravoritprogram längre..

Jag brukar istället välja att klämma en chokladkaka till mitt efterlyst som brukar gå på onsdagar...
Men..jag är ju inte ensam om att älska choklad, har ju verkligen lyckats få de generna hos barnen...
Så det får blir hela 3(!) st chokladkakor om man ska få en chans att få lustcentrat mättat..
Så man undrar ju lite, är det därför ungarna också följer mitt favoritprogram, därför att det vankas snask?
Vad vet jag, men det är ju en trevlig möteplats för hela familjen, och den fungerar och är "helig"...

Nu kan man ju förfäras över att ens barn ser på sådana program, men detta är ju dagens verklighet,...egentligen...
Man kan sluta mata dem med Disney-fantasier när de kommer upp i tonåren, och visa dem, det är så här det går till...
Läktarvåld, våldtäkter, rån och slagsmål, detta är våran vardag idag, inte för alla, men för de som är drabbade..
Och oftast under vilka influenser, jo alkoholen naturligtvis, denna hemska "krydda" här i livet....
Jag förbereder dem för vad som kan hända, och jag har själv valt bort denna händelsefulla dryck...

Mitt liv är inte torftig för det, tvärsom...det har hänt "massor" i mitt liv på sistone som jag bara tidigare har tagit för givet...
Vad finns det istället för denna "kemiskt konstlade lycka" som man ganska ofta finner i just alkoholen???
Är den inte falsk egentligen?, är det så som man tror att ens liv är?
Om det sedan dalar, vill man tillbaka till sin konstlade toppkänsla igen, för att man inte gillar det riktiga livet?
OM det nu är så, då måste det ju vara något fel på ens riktiga liv, eller hur?

DÄR tror jag många stöter på en av de svåraste motgångarna med att just bli nykter, vad hade jag tappat bort?
Att åter börja få söka efter det som ger en tillfredställelse här i livet, ja det är f@n inte lätt...
När det är så mycket enklare att åter falla tillbaka i sitt gamla missbruk, det löser ju sig självt, eller hur....?
Man skiter ju i hur man har det engentligen, man blir ju lycklig ändå på något sätt, trots all kaos..

Att ställa sin livssituation mot väggen kräver en del prestationer, den största heter nog envisheten...

Jag brukar som jag tidigare har skrivit, titta upp mot natthimlen och förundras över stjärnorna och allra helst nu den otroligt vackra fullmånen...
Och tänka mycket på hur mitt liv ser ut, ur ett himmelsk perspektiv...
Mina 0,1125 m3 volym som jag upptar av världen är verkligen en fjärt i rymden..
Är jag då ingenting?, gör mitt liv ingen skillnad, sätter mitt liv inget avtryck för framtiden, betyder jag ingenting..
Kanske inte kroppsligen, min mylla bekommer ingenting om några miljoner år, men jag skapades från substanser som redan skapades under dinosaurernas tid.
Och då blev ju deras mylla viktig för framtiden, och för mig, inte på individuell nivå, men som helhet...
Det vi gör och det vi skapar idag har en mikroskopisk påverkan på framtiden,men om ingen fanns, så fanns inte heller mänskligheten alls...
Men i våra själar och hjärtan och tillsammans med vår intelligens skapar vi idag andra förutsättningar för framtiden..
Vi kan visst påverka framtiden, de beslut vi gör idag har en mikroskopisk påverkan, men ändock en påverkan...

Kanske en del av oss inte längre låter oss fortsätta att utveckla en "försupen" generation till...
Visst kan alkoholen fortfarande få finnas som ett avnjutningsbart substans, men att tillåta den styra ens liv helt och hållet..
Ja det går i alla fall fetbort för min del, då tar jag hellre biten med "the real life" istället...

Jag har slutat missbehandla mig själv, och visar mitt egna jag lite självrespekt...

..därför ser jag fram emot en nykter helg!

/Berra

märta (inte verifierad)
Fenix

Förlåt, men ändå inte, jag tycker ju den är så roligt underbart hemsk, skrattar galet när jag ser den hahahahahaha

Önskar er alla en underbar helg i det vackra vädret

Kram Märta

lillablå
Berra, finaste Berra!

Blir alltid lika glad och varm i hjärtetrakten när jag läser dina inlägg,
oavsett om de är dina egna eller riktade åt någon annan...
önskar att jag kunde få vara en katt och få bo hos er en vecka, bara
få gå omkring och stryka mig mot ett ben här och där, få lite mat när jag
är hungrig, sova, vila, gärna i en solig fläck i soffan, och få känna av
hur det är att bo i en familj där det största av allt är kärleken!
tack för att du fortsätter finnas till här för mig och andra! dina inlägg är
livsnödvändiga!
kram!
/k

Berra
Hej Kristin..!

..jag älskar katter...

..men måste nog byta ut min fru först, hon vet nog vad som vankas henne...
en andreplats...

Ingen kliver frivilligt ner ifrån tronen utan ett slagsmål...

Jag är uppvuxen med en stor svart hankatt, när jag var 15 år så tvingades jag att avliva den, den var 17 år då..
Aldrig har jag mått så dåligt som då, jag tog livet av den som lyssnade allra mest på en tonårings problem,
jag tog livet av den som älskade mig helt kravlöst, utan att vi talade samma språk...

Det var nog en av mitt livs största och svåraste val..

Aldrig mer vill jag binda sådana band till en annan levande varelse igen...

/Berra

Berra
Helgen är slut...buhuu..!

..ja inte är det någon härlig känsla att allt det där fina är snart förbrukat, min helg!
Försöker göra ett avslut med någon form av sammanställning...

Läser in mitt förra inlägg, försöker uppleva den igen, men se ...nej, det går inte att ta in den känslan igen...
Det är lite som Julaftonskvällen när man var liten, alla klapparna är öppnade och "provlekta" med...
Euforin är nedlagd och verkligheten kommer krypande, is this it!, var det allt, tutto?
365 dagar att längta ihjäl sig till, nu då "bara" 5, men julafton kommer lite oftare så..

Ja hur blev den då, mycket bra tack...
2 saker, bara två sketna måsten, som var planerade i hela helgen, inte ett dugg mera..
Och det var ingalunda några jobbiga måsten, morsans kalas, tjocka-släkten-träff, varmt trångt och högljutt...

Minns känslan av hur jag gjorde mig lite extra fin, med hyvelrakning, ansade skägg och klippte bort lite hår över öronen.
Lite finare kläder och gjorde mig fin, så där lite extra, så att man mår bra på insidan av kroppen också...
Funkar skitbra emellanåt, men sedan bara att få komma hem och byta blixtsnabbt till myskläderna...
Sladdrigt mjukt och värmande, så att man blir så där lugn i kroppen, okey inget sexobjekt, men en myspappa i hög grad..

Vi har bara i stort sett umgåtts i familjen, ja svärsonen inräknad (han tillhör ju klanen numera..).
Vi har latat oss, å slappat, lagad god och lyxig 3 rätters middagar dagarna två...
Vi har burrat ner oss med kuddar och filtar i soffan, kollat TV och filmer om vartannat..
När det blivit trist har vi busat och allmänt apat oss inför varandra för att visa hur j@vla galna vi KAN vara...
Vi har varit ute så lite det bara går, det är ju pisskallt därute, men visst är det vackert, genom fönstret!!!

De ringde och tjatade om att jag "måste" åka till jobbet, mycket olägligt och jag kände bara en sak....
Jag "måste" ingenting, är det något jag måste, så är det att fortsätta tänka på mitt välmående, och det gör jag inte på jobbet..
Jo jag tänker på det på jobbet, men jag upplever det hemma,...på helgerna!
Så att våga tacka nej är ett sätt att våga stå upp för mig själv, erkänna min självkänsla, och den är större än den dumambitiöse Berra'n...
Ska jag verkligen sabba MIN HELG, nä så in i h...te heller...
Jag har helger som är fullsketna med saker som går i ett, detta är och var inte en sådan helg, detta var en vilohelg, och den dyrkar jag...
Det är viktigt att lägga upp små pauser här i livet, och framförallt planera i dem, så att de blir viktiga också...
Med pauser så klarar man av de lite hårdare delarna av livet också..

Så om du med detta menar att det finns kärlek i min familj lillablå, så håller jag med dig...
Relationsvård skulle jag vilja kalla det för, ge varandra den uppmärksamhet de behöver, uppskatta deras närvaro, ge deras liv all cred som går...

Motsatsen till detta skulle jag vilja kalla alkoholkonsumtionen för, då kryper man in i sin egna lilla värld, och till det yttre blir man alltmer egoistisk.
Jag vill fortsätta att vara i det här tillståndet, och låt inga andra komma in i mitt liv, man sluter sig i sin lilla bubbla...
Alla som hotar mig att ta mig ifrån mitt tillstånd är mina fiender, och jag bli alltmer anti mot det mesta...

Därför tror jag nykterheten ställer krav på livet, den kräver verkligheten...och den är inte alltid så lätt att hantera...
Verklighetsflykten har blivit främmande för mig numera...
Därför har jag valt att kunna styra den mycket ...mycket mera...

..men en sak har jag inte kunna påverka så mycket...

Min känsla för Måndagar...hua!

/Berra

Berra
Läste runt lite i andras trådar...

..och såg en sak som jag direkt inte kunde hålla med om...

Man blir nästan aldrig direkt lycklig när man slutar dricka alkohol, det finns ingen euforisk lycka som kommer som en kick...
Mera en avsaknad av all annan olycka, dvs baksmällan, ångesten, huvudvärken, illamåendet, allmänna familjensituationen...
OM man har upplevt den i en högre utsträckning, ja då känner man en tacksamhet över att inte längre få känna den hemska känslan...
Men någon kick blir det aldrig, man bara återgår till "normalstadiet"...

Normalstadiet, som det en gång var, när man INTE vaknade upp i en svettig söndagssäng...
Då genast tankarna börjar mala om..vad var det som hände?
Var är mina kläder, hur ser de ut, har jag plånboken med mig hem, varför har jag en blodig skorpa fastkletad i håret till kudden????

Dessa frågor direkt på morgonen!, ja de är skönt att få slippa dem...

Normalstadiet är att få vakna upp efter en god natts sömn, utvilad och mellan torra lakan...
Man vet att man kom i säng i hyfsad tid, man vet i vilket stadie man kom ner i sängen, jag har inte fler ovänner idag än vad jag hade igår...
Man kan upptäcka solens strålar in genom fönstret, det kalla golvet och morgonrocken som doftar gott av tvättmaskinens sköljmedel...
Man kan uppskatta doften från kaffebryggaren och dricka den för sin smak, och inte bara sin nytta...

Att våga leva i nuet, uppskatta livet som sker i just detta nu, inte rannsaka minnet vad som hände igår...

I alkoholismens spår så lever man i tre stadier...
Längtan.... till nästa alkoholkonsumtíon...
Upplevelsen...när man fyllnar till och blir besviken på upplevelsen, frustrationen tar sig nya vägar varje gång..
Rannsakan...vad i he..te gjorde jag eller sade jag så för...

Om livets ekorrhjul innehåller snart enbart dessa tre stadier, ja då har man en verklig obalans i livet...
Alkoholen har tagit sig en allt för stor plats, och har nu börjat styra ens liv...

Vart ligger arbete och familjeliv på denna prioriterings-stege???
Jag kan tänka mig att i våra huvuden planerar vi aldrig så...att t.ex
barnens läxläsning har en lika viktig priortitet som att hinna med och handla på systemet på vägen hem från jobbet, men den borde ha det...
Fyllan pissar du ut, ungarnas lärdom borde ju sitta i för livet...

Finns det något annat sätt att belöna din arbetsvecka än med just alkoholen???
Fundera på den, låt hjärnan bryta nya tankebanor i ditt huvud, det är nyttigt...

Det finns ingen halleluja-upplevelse med att bli nykter, men en nyupptäckt känsla av ...
Vad i helsefyr höll jag på med!
Tllät jag hela mitt liv styras av en enda substans...alkoholen...

Livet är allt för komplext för att göra det enkelspårigt...
Det finns andra saker i livet som förtrycktes av alkoholen, men som nu i mitt fall börjar åter blomma upp igen...
Glädje och sorg som kommer på ett naturligt och äkta sätt, känns mera verkligt...

Jag vill absolut inte förbjuda den, alkoholen, den skapar nog glädje för de som kan hantera den...
Men för oss andra, så önskar jag att det fanns lätttillgängliga verktyg att göra sig av med den...
Det lönar sig, men det kommer ingen storvinst på lotto för det...

Livet bli bara så mycket enklare, så som det skulle vara, OM man nu står ut med det..

/Berra

denial (inte verifierad)
hej berra

lycka vet jag inte
men jag kände stor upprymdhet
jag gick igång
kanske har det med nåt slags uppvaknande att göra
jag tog tag i saker
var trött på att döva
vänligen denial

antIbus (inte verifierad)
Den där jäkla ångesten

Hej!

Jag är inne på min andra dag som nykter, efter månader av nästan konstant drickande. Ångesten kommer som ett brev på posten när inte alkoholen längre finns tillgänglig. Jag fattar inte hur jag ska palla ens veckan ut. Nu har jag i och för sig inte mycket till val när jag från och med igår tar antabus, men har ju sett att det finns vägar att kringgå antabusens verkan på alkoholen.
Är det någon som har tips, råd, idéer för hur man lyckas hålla sig nykter? Hur man vågar? Hittar viljan/motivationen till förändring för att stanna där? När allt bara går emot..

Mvh

Berra
Hej antibus...

Ja inte har jag några så där jättebra tips på hur man kringår själva avgiftningen...
Du kan ju läsa lite i början på min tråd, sådär 53 sidor tillbaka...

I själva hjärtat så tror jag på att det måste finnas en motivation, ingen kan tvinga någon annan att sluta dricka eller bara sluta röka t.ex.
Man måste i sitt innersta verkligen vara övertygad om det beslutet jag har tagit här och nu ska lösa mina problem på sikt...

Resultatet kommer inte pangboom, först ska den senaste ångesten få glida ur kroppen, från det senaste dryckestillfället...
Sedan kommer de långsiktiga ångesten, den som har långsamt fått fylla upp sig till bristningsgränsen...
Oftast tror jag just att den långsamma ångesten är den som har ökat på motivationen till att orka/våga sluta dricka...
Andra aspekter är ju den fysiska hälsan, relationsproblem med sin familj, barn, släkt och vänner...

Hur många har man försökte ljuga sig undan ifrån, hur många falska lögner har man försökt pränta in i sina arbetskompisar,
som man egentligen vet ju att de vet sanningen, men de har beslutat sig för att inte röra upp slammet i botten...
Det som får sedimentera försvinner i glömskan, eller?

Beslutet om att JAG ska sluta dricka måste komma inneifrån en själv, ingen annan beslutar det åt mig...
Så kan jag inte heller beskylla ifrån mig att det var någon annans fel att jag började dricka igen...

Så beslutet är mitt eget, ingen annans, det är viktigt att komma ihåg!
Orsakerna kan vara precis vad som helst, det MÅSTE INTE finnas en orsak till precis allt, kom ihåg det..!

Svaret kan vara så enkelt att jag helt enkelt INTE VILL dricka mer, så ..thats it!, OK?
Ingen orsak alltså, inget försvar, det handlar om VILJAN..!

Skulle nu orsaken förändras, t.ex du lovade frugan/jobbet att sluta, och du skiljer dig/byter jobb, så har grunden förändrats, eller hur?
Men VILJAN finns kvar, för den är ställd mot dig själv, oavsett hur saker och ting förändras...
Så byt orsak mot vilja, det är mitt råd!

Sluta tänk på hur du ska försvara din nya nykterhet mot andra frågande människor!!!
Ändra frågan istället till varför de fortsätter att välja att dricka alkohol, när de vet hur farligt och vanebildande det är..
Det är DU som går ett vinnande val ur det här.., tänk på det!

Avslöja alkoholens lömska sidor...
Skriv ner på en lapp olika negativa sidor som DU har upptäckt med just alkoholen, det är inte oviktigt..
Ta fram lappen när du känner att du tappar motivationen, skriv gärna ner känslorna kopplade till dem...

Känslorna är en starkare upplevelse än bara tomma ord...
"Man ska inte dricka alkohol för att det är dumt", är en dålig motivation...

"Jag ska inte fortsätta dricka alkohol, därför att...."

-jag blir grälsjuk...
-säger saker som jag ångrar dagen efter...
-blir elak...
-snackar en massa konstigt bludder, som inte skapar sans dagen efter
-jag kräktes ner grannens soffa senast....
-körde bil på fyllan...
-etc
-etc

..det handlar att koppla situationer till sina dåliga erfarenheter av just alkoholen, och MINNAS dem...

Trots allt så handlar det ju om sans och reson, gör jag vettiga saker på fyllan överhuvudtaget??
Den som kan svara ja på den frågan, behöver nog inte tänka på att sluta dricka alls, den verkar inte ha ett problem, eller?

Erkänna sig slagen av alkoholen, jag kan inte hantera den...(jag har ett problem!)
Men att ha ett problem behöver heller inte betyda att jag inte kan besegra den...

Här skapas lite jävlaranamma, jag SKA klara av det, karaktär..

Sätt framtida mål...som om jag klarar av det här så ska jag...(..åka på utlandsemester osv..)

Sätt delmål, som ...en dag i taget..

Man klarar aldrig för stora mål på en gång, så sätt dem lågt...(man kan dricka 1 liter vatten, men inte i EN klunk..)

Om man trillar dit en dag, är precis allt förlorat då?
Nej knappast, räkna antalet nyktra dagar fram till senaste bakslaget, det gick ju så långt, eller hur?

Klarar man sex dagar av veckans sju, så är det fortfarande 6/7 delar (85 %) så bra som att vara 7 av 7..
En gång i månaden, ja då sniffar man på 96%..

Det betyder inte heller att det är OK att fyllna till då, men det är ingen ursäkt för att lägga ner hela arbetet..

Vi är "bara" människor, och vi är alla olika, och våra sätt att ta oss över hinder sker på olika sätt...

Men jag har personligen satt alkoholen som att inte längre vara en "belöning" för mig, utan som en "bestraffning"...
Och vill jag frivilligt ha en "bestraffning"?, nej knappast..

Varje dag för mig är ett framåtskridande, oavsett hur dåligt eller bra det går..
Och jag behöver ingen "hjälp" eller bestraffning av alkoholen, jag måste klara mig själv, så är det..!

/Berra

antIbus (inte verifierad)
Hej Berra,

Jadu, det var ett mycket vettigt inlägg du kom med, och det tackar jag för!

Det som känns absolut svårast är att faktiskt ta steget fullt ut och fortsätta våga avstå alkoholen, att inte skylla på andra "men den sa ju si och den andra sa så, därför kan jag göra så här..." och hela tiden ta ansvaret till sig själv och inse att det faktiskt är ett problem. Ett problem för mig, även om andra (som själv varit i riktigt tungt alkohol/drogmissbruk) tycker att mitt liv är en bagatell i jämförelse (jämförelse - är det rätt att jämföra?) inte tycker det.
Det där att våga ta ansvaret själv, att det är mitt beslut och ingen annans.

Jag har ju insett nu att jag helt enkelt måste välja - livet eller alkoholen. Ett bra liv eller att förstöra allt. Viljan att ändra beteende finns där, ungefär några minuter i taget, sedan är det bara en djävulusisk kamp. Alkoholen finns här, men jag kan inte ta den nu på grund av antabusen - eller kan jag ?
Står och väger för - och nackdelar med att dricka och inte dricka hela tiden. Jag kan ju avbryta medicineringen med antabus men då faller resten som ett korthus. Men det känns så lätt att bara låta det göra det eftersom det helt enkelt är att ta den enkla vägen.

Fenix
Berra är en riktigt klok

Berra är en riktigt klok människa, som har förmågan att dela med sig av sina insikter. Och stannar kvar här och gör det efter två år, det är respekt!
Till antbus: Visst, du kan alltid avbryta medecineringen, men det tar minst en vecka, helst 10 dagar innan du kan dricka igen utan att få mycket negativa följder rent fysiskt. Därför ger dig antabusen du börjat med en respit just nu, du kan prova på hur det är att vara nykter, för om du bryter tar det långa tid innan du kan dricka igen och då hinner man tänka väldigt mkt av de bra tankar du redan här delger.
/fenix

Sidor