Nu har jag bestämt mig för att de närmsta tre månaderna så SKA jag vara utan alkohol! Jag kommer säkert behöva stöd på många sätt. Så det är väl därför jag skriver här. Jag vet ju så otroligt väl vilken skillnad på livskvallite jag kommer få. Tänker vara en pigg och påhittig pappa i fortsättningen. För nu har jag mest sovit bort helgerna. Tips, stöd och hjälp mottages med stor tacksamhet! Kanske någon vill göra denna resan tillsammans med mig?

lilla jag

Jag är ny på tråden o har gjort några inlägg... Hade min senaste fylla i torsdags kväll...
Har inte så mycket som nosat på en flaska (förutom Coca Cola :-) sen dess!
Jag känner mig glad o motiverad, men i bakhuvudet sitter en STOR rädsla för att
jag ska trilla dit igen!
Jag ringde för första gången en kontakt, "O" på fredagen å grät floder o fick ur mig all
ångest. Jag ringde honom idag igen o berättade att helgen gått bra och att jag kände
mig glad. Det första han sa var "- Se nu till att smida medan järnet är varmt och ta dig
till ett möte (AA)! Slappna inte av, för då är det lätt att tänka att det var inte så farligt"

Först blev jag nästan lite sur för att han inte var stolt över mig! (knäppt va!?) men i nästa
stund förstod jag PRECIS vad han menade! För visst har jag gjort det förut, det jag gör
nu! Lovat o lovat mig själv att det ska bli skärpning... Men det är bara att bita i det sura
och inse att jag kommer ALDRIG mer att kunna dricka alkohol! För jag kan inte hantera
det... Det blir bara fel varenda gång... Precis som en del av er andra så ringer man, sms:ar
och hittar på annat fanstyg på fyllan... sen sitter man med världens ångest dagen efter
och vet inte vad man sagt och gjort.

Nu sitter jag med en liten son hemma och är mammaledig. Min största rädsla är att
han ska bli tillräckligt gammal för att förstå vad mamma gör! Jag SKA klara det här,
och tänker gå på mitt livs första AA-möte på torsdag... För den här gången tänker jag
inte trilla dit igen!!!

lilla jag

Vill ge alla en stoooor kram på Alla Hjärtans Dag!!!
Oavsett om ni sitter med familj eller helt själva, så finns iaf vi
här på forumet som en liten egen familj! :-)

J

Hoppas du får en fin alla hjärtans dag också! Jag är också ny på forumet och tycker det verkar bra. Ska försöka gå in regelbundet även när ångesten efter helgens fylla släppt, så att jag inte glömmer bort och tror att "äh, det är inget sååå stort problem".
Håller med dig i din tanke om att man inte vill att ens barn ska se en dricka så mkt. Även om det bara så är vin till middagen och inget mer. Om de ser en dricka det tre gånger i veckan. Vad får de då för bild av alkohol? Vad sätter man för norm till dem?

lilla jag

Ja, att dricka inför barn är nog det taskigaste man kan göra... Min är (som tur är) såpass liten så han förstår inte än...
Så därför ser jag mitt gyllene tillfälle att lägga av NU! Innan han förstår...
Och inte bara det! Jag måste ju göra det för min egen skull också. Tänkte på det du skrev också... De där tankarna
om "bara dricka till maten..." de har jag haft i flera år! Det är helt enkelt bara att glömma
alkohol över huvudtaget! Det känns som att säga hejdå till en gammal vän, som man brukar
säga. Men jag tror inte att vi som vistas härinne har något val... Men visst är det jobbigt och vi kommer
att stöta på massor av jobbiga situationer! Men jag antar att det bara är att tänka på vad man
ställde till med sist man drack, när man känner sig sugen igen.

J

Ja, det där sista du skrev är nog en bra grej, åtminstone för mig. Att tänka på den sista gången man drack och mådde dåligt av det.
Det är så lätt att glömma det. Jag läste om nån annan här inne som skrev att man glömmer hur illa det var, och sen nästa fest så vill man "ta revansch" och visa att man kan dricka kontrollerat. Det känner jag också igen. Ibland har jag också "tagit revansch", men bara för att dricka för mycket nästa gång.

polaris

Hej alla trevliga vänner.
Ja nu har ågren försvunnit ett tag, förhoppningsvis för gott. Även denna bakfylla överlevde man. men självförtroendet sjunker varje gång.
Hoppas ni alla får en nykter o mysig alla hjärtans dag.

Polaris

lilla jag

Var på restaurang igår... vid var o varannat bord satt man och sippade på ett glas vin.
Kände en viss sorg över att jag inte kan hantera sånt.
Men samtidigt en otrolig lycka över att INSE just det! Att jag inte kan...
Åt god mat, drack mineralvatten och mådde toppen efteråt!

Hoppas ni andra hade en fin Alla Hjärtans Dag!

viktoria

Vad härligt, Lilla Jag...att du kan känna lycka och hopp trots att det mitt i allt ÄR en sorg och saknad. För det är det, men det går över med tiden.
Att samla på nyktra lustfyllda upplevelser, tex att maten smakar så mycket bättre, ingen bakfylla, ingen skam och ångest är toppen, försök tänka på känslan du har/hade mycket och ofta som en påminnelse om varför du ska låta bli, när suget och tvivlet sätter in. Varje sådan seger är ett steg närmare ett nyktert liv, ett liv som är på riktigt. Ett litet knep kan vara att varje kväll be tacksamhetsbön, tacka för de saker du fått uppleva idag som var possitiva - detta för att påminna dig själv om vad du vinner på att vara nykter.
Önskar dig all lycka...

Hillbilly-67

nu är det färdigt, tjejen är inte längre min tjej längre... :-(
FAAAAN !!!!

Nu var det inte alkoholen som ställde till det utan allt annat runtomkring våra liv som fasen inte gick att få ihop utan att rasera allt runtomkring oss...
vi hade byggt upp våra liv efter skilsmässan på olika sätt, hon i en radhusidyll med allt vad det innebär, jag på min lilla hästgård ute på landet, hon har en annan levnads-status än mej( "skulle aaaldrig ta en anställning som gav mindre än 300`000 om året") och lite annat som hela tiden drev små kilar mellan oss fast ingen egentligen ville, lr iaf det är vad jag trodde..

ensamt är det, känns alldeles tomt, ont gör det...
Har inget hemma vilket är tur för då hade jag trillat !, rejält !!!!!!!
Vetefan vadsom händer imorgon, känns som jag skiter i allt !!!.
orkar bara inte mer, tappade sista gnistan liksom.

ska iaf ut i skogen till helgen, att gå ut med bössan ger mej en ro som jag inte kan uppnå på annat sätt, blir kanske en räv lr två, har sett några stryka omkring härute, med tanke på masken så är det bara att skjuta numer !!..

Kram
S

nubaskemig

och välkomna till de nya sedan jag var inne sist :)

Härligt att läsa dina positiva inlägg Lilla jag, och jag känner med dig Polaris. *kram*

Själv känns det som om jag bara är en millimeter från att ge upp helt hela tiden. Så här var det inte innan? När jag satte ut på den här resan kändes det så rätt och lätt och nu känns det som motvind hela tiden. Ja för nu har allt det jag gömt i alkohol förut kommit fram och det kan jag inte gömma igen nu. Trots min überfylla efter en månads nykterhet. Och så är det ju annat sorgligt som händer. Det är både skönt och jobbigt att jag har så mycket på jobbet nu eftersom det tar bort tankarna på det privata elände man har :)
Motvind.
Igår fixade jag så jag kunde fått en flaska rött (ÖRK) om jag kom och hämtade. Men var ute och sprang med hunden och tänkte efter både en och två ggr. Rött gillar jag ju inte ens?????? Så varför skulle jag vilja ha det? Trams! Jag hämtade aldrig det.
MOTVIND!
Jag förstod aldrig riktigt vilken lång resa detta är, hur många gupp det finns på vägen. Det är mycket suckande och jag försöker att inte höja blicken mot horisonten - tittar bara en liten bit framåt åt gången.
Motvind.

Hillbilly - åh vad tråkigt att höra. :( Små saker blir enorma när de sätts ihop och till slut blir det outhärdligt. Min dröm är ju att leva som du gör - på en liten hästgård och skogen runt knuten så man kan ge sig ut och jaga - samdum är en stadsgrabb och vill helst inte behöva greja med saker (inget illa menat mot akademiker, vi träffades på universitetet - men jag borde vetat bättre än att bli tillsammans med en som är min motsats i det mesta ;-) ).
Jag förstår att det känns jättejobbigt och "det blir bättre med tiden"- fraser hjälper föga. Jag har heller inga goda råd att ge eftersom jag VILL vara singel. Jag vill bara ha mig och barnen att tänka på.

Och jag skulle vilja snusa igen..... haha Jag snusar fortfarande papper faktiskt, och det funkar. Synd att det är så fult bara. Men men, man måste väl förfula sig lite så andra tjejer får nån chans?

Nähä, dags att sätta på mer kaffe och kolla vidare på Nickelodeon (jag och barnen är lediga idag - så vi sitter under täcke i soffan och bara myser med kaffe och varm oboy).
Ha en lugn, fin och alkoholfri dag alla - det ska jag ha. :)
Kram
Sussie

lilla jag

Idag har jag var det en vecka sen jag hade min senaste fylla... Och känner mig
fortfarande övertygad om att jag SKA lyckas! Tanken är iofs läskig, för man törs ju
inte vara alltför självsäker...

Känns som en konst det där... Att släppa all ångest och dumma saker man gjort och
sagt, att se framåt. Men samtidigt är det lika viktigt att inte RIKTIGT släppa det helt
utan minnas varför man bestämde sig för att göra en förändring!!!

Ikväll ska jag på mitt livs första AA-möte och är så nervös så jag nästan mår illa!
Jag vet ju att det är människor med samma bekymmer som jag där...
Men det känns ändå väldigt utlämnande att man ska sitta och berätta vad
man har ställt till med. Ångesten och skammen är gigantisk!
Hursomhelst tror jag (eller snarare VET) att det kommer kännas som en jättestor
lättnad efteråt!

Lustigt att man har så himla förutfattade meningar om allt, även om man inte vill!
Första gången jag skulle till psyk. för att få hjälp med mediciner så trodde jag ju
att jag skulle mötas av vita korridorer där det strök runt bleka människor längs väggarna
med tom blick och mumlade för sig själva!

Likaså tänker man att man ska vara den enda "vanliga" människan på ett AA-möte,
bland tufsiga a-lagare (typen som sitter utanför bolaget ni vet!) Men jag är rättså övertygad
om att så inte är fallet... Kan inte låta bli att dra på smilbanden när jag tänker tanken!

Ja, det blir säkert mycket nervositet och tårar ikväll, men jag tror det kommer vara
värt det!
Jag hör av mig när jag varit där!!!

Är det förresten många av er här på forumet som går på möten?? Eller försöker ni
lösa problemen på egen hand?

Kram till er alla!

nubaskemig

Jag måste erkänna att alkolist för mig förr varit PRECIS de där tufsiga a-lagarna! Kunde inte hålla mig för skratt när jag läste det eftersom alkolist för mig nu sedan jag gick med här är: JAG. Alltså jag och folk som jag. Normala människor som har hem, jobb och familj.

Jag tycker du är jättestark som går till AA - det är nog väldigt blandat med det där här. Jag tror att många här som anser att de inte är "riktiga" alkolister utan bara har problem med alkoholen ibland (höhö som jag alltså ;-) )kanske inte tycker att de "platsar" på AA eller nåt. Kanske. Jag vet ju bara min egen ståndpunkt och jag är tacksam för forumet och personer här som är nyktra alkolister och har superbra råd och tankar de delger. Men jag vet att AA är bra oavsett var du är på skalan av alkoholmissbrukare.

Och grattis till en vecka!! =)
kram

Mamma Mu

Lilla Blå,
Förstår att du är nervös, jag trodde jag skulle dö när jag gick på mitt första möte. Men idag ångrar jag det inte en sekund,det har hjälpt mig så otroligt mycket. Och du behöver absolut inte känna att du måste säga någonting, inte på ditt första och inte sen heller. Det är många som bara lyssnar.
Jag har aldrig mötts av en sådan värme och genenskap som jag känner på AA-mötena.. Hoppas du kommer känna likadant som jag.
Lycka till, lämna gärna rapport sen!

Kram!

namnen kan förvilla ibland !! Helst om det börjar på Lilla.......Men helt klart är Lilla JAG välkommen till oss på AA !! Lilla BLÅ trivs nog bäst på Al-anon tror jag !!

Jag gick själv 3-4 gånger i veckan det första året, tom 2 ggr per dag när det hände mycket i skallen på mig. Jag har fortfarande AA som min fasta punkt i tillvaron fast jag inte går så ofta. Men det är gott att komma dit bland folk som förstår mig precis och som vet vad som sker i en alkis-skalle. Jag är alltid välkommen och det känns bra !!

J

Satt och jobbade sent. Åt middag på en varm krog. Drack vatten till maten. För en veckan sen hade det garanterat blivit 2-3 öl till maten.

lilla jag

Har precis kommit hem och "landat" efter mitt första möte på AA! Mycket tårar blev det,
men stämningen kändes så varm att jag lyckades få ur mig massor!!!
Det var så skönt att liksom låta all skit bara komma ut ur mun! Och ingen som avbröt,
kommenterade eller nåt...

Däremot fick jag ett MYCKET varmt mottagande av alla och jag kände mig så himla
välkommen och delaktig. Som att de var GENUINT glada att jag kommit...
Skum men helt underbar känsla från människor man aldrig träffat förut!

Det känns som om en stor sten har släppt från bröstet, och jag kommer gå dit
igen, det är en sak som är säker...

Var så vansinnigt nervös och grät o grät.... Men alla som är där har ju någon gång
varit på sitt första möte, så det var ju egentligen inget att skämmas för. Snarare
skönt att släppa allt lös bara.

Så nu sitter jag här med svullna o röda ögon efter ett rejält känslosvall, men med
ett leende på läpparna :-)

God natt alla!
Kram Lilla Jag

viktoria

Blir så fantastiskt glad av att läsa ditt inlägg Lilla J! Du har ett fan här : ) Det är ett stort steg du tagit, för dig och din lillas skull, vilken fantastisk mamma du är! Kramar