Västligvind

Så vaknar man upp i alla fall med lite mindre ångest. Den ligger och gnager där, men mindre. Mannen sover på soffan. När jag tänker tillbaka till i fredags blir jag såklart arg på mig själv. Men också arg på min man.
Jag har absolut inte varit otrogen. Det var absolut inte så jag menade. Men ingen tror på mig. Jag har sårat min man och det vet jag. Det har mer med hur jag blir som onykter han är arg på en just den situationen tror jag. Han känner nog att han absolut inte kan lita på mig som onykter. Det är svårt att veta eftersom han inte pratar.

Ska jag låta han vara? Eller prata med honom mer? Vi har varit tillsammans länge och vi har alltid stått vid varandras sida i svåra tider. Jag hoppas han står vid min nu.

En dag i taget får det bli igen. Är så rädd att trilla dit igen, har kämpat så länge med detta. Vågar inte gå till vården. Bor i en liten håla.

God morgon på er alla! Idag ska jag i alla fall vara nyker.

Du kan be om ursäkt igen, utan att vänta dig ett svar.

Säg typ: ”Jag förstår verkligen att du är arg och besviken på mig, och jag beter mig som en idiot när jag är full. Jag har fått nog och ska bli nykter nu, och jag hoppas att du vill stötta mig i det beslutet. Du behöver inte svara nu, men jag vill ändå säga det till dig nu så att du vet om det.”

Är det jobbigt att säga - skriv ett brev och ställ vid hans kaffekopp på frukostbordet.

Skriv och läs mycket här på forumet. Distrahera dig med motion i alla former. Kolla min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” som är fylld med tips på poddar, böcker och youtube-klipp.

En dag i taget. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Västligvind

Tack fina ni ? Andra Halvlek, Jullan och Kennie och ni andra som svarat den andra vändan jag var här inne.. ?

Ångesten har lindrats men är fortfarande där. Samma ångest. Samma ego. Känner en stor sorg. För nu vet jag ju verkligen att det inte går mer. Men samtidigt så är det en sorg. Som en gammal vän som alltid funnits där när det varit trist, roligt, hemskt och ledsamt.

Jag har ju försökt att dricka normalt. Verkligen försökt! Läst varenda bok, googlat, pratat med läkare, trappat ner... Men.. Tar mig en redig fylla som får konsekvenser, är nykter en månad (längsta jag gått), börjar så smått, det går bra. Riktigt bra, tror jag är botad ? och så sex månader senare är jag tillbaka på ruta ett.

Jag orkar faktiskt inte mer. Jag orkar inte hålla på att hålla koll, räkna glas, kolla så jag dricker i samma takt som andra, begränsa mig. För det är inte så jag vill dricka och om jag inte kan dricka som jag vill, så vill jag inte göra det alls. Jag vill ju dricka mycket! ?

Jag vet att detta kommer bli den största utmaningen i mitt liv. En utmaning med mig själv som antingen vinnare eller förlorare.

Ska försöka skriva här ofta. Och nu i början kommer jag nog inte vara så aktiv i andras trådar. Jag orkar helt enkelt inte.

Dagen har gått bra. Ångestpåslag ibland. Jobbat. Ätit middag med min man. Och där går det väl bättre tror jag... Ska sova tidigt. Normalt sett somnar jag inte förrän vid 1 men detta måste också ändras på.

Att jag har 3 dagar nyktert betyder inget för mig. Dricker ju sällan på vardagar så det är fredag som blir eldprovet.

Godnatt på er alla ?

Västligvind

Och förresten Andra Halvlek. Det betyder massor att du var inne i min tråd när jag var borta ❤️ Tack för det. Jag kände mig mycket mindre ensam på en gång ?

Det är helt naturligt att du känner sorg inför att göra slut med din vän i med- och motgång. Men den vännen har ett dåligt inflytande på dig, drar iväg dig på äventyr som slutar i katastrof.

Du kommer snart att känna en enorm lättnad. Det är tusen gånger lättare att sluta dricka helt än att dricka ”kontrollerat”. Se bara till att stänga bakdörren, spika igen den.

Håll i. Håll ut. En dag i taget.

Kram ?

Låt tiden gå en dag i taget. När jag började min nyktra period kändes det otänkbart att sluta för alltid. Sen gick tiden och undan för undan slutade jag sakna alkohol. Som när man kommer över nån man varit kär i som dumpat en. I början är det olidligt, sen sorgligt, sen vemodigt. Och så börjar man tänka att var han verkligen så fantastisk, han var ju ofta rätt osympatisk egentligen, och till slut fattar man inte varför man var kär överhuvudtaget. Så låt tiden gå, det kommer inte alltid kännas så svårt att inte få dricka.

Precis så är det. En förälskelse som slutar i förnedring och kaos, och sen känner man sig halv ett tag, och miserabel. Men efter några månader vaknar man upp och tänker ”Hallå!? Vad såg jag hos honom egentligen?”

Kram ?

Västligvind

Morgon.

Hur kunde jag göra bort mig så. Kan inte sova på nätterna.

Men är så trött.
Ja.. Ja... Ny dag och nya tag

Håll din blick där, du kommer behöva fokus på ett enda ställe och det inte på varför du gjort det ena eller andra igår eller förra veckan. Tids nog kommer tid för sånt men nu är nu och en dag i taget! Kram ?

Västligvind

Reflektioner.

Är trött, vill sova ovanligt tidigt. Det är ångesten som tar ut sin rätt. Den kommer och går som i vågor. Man ser något på tv som påminner en. Man hör något. Ett minne flashar förbi. Man mår illa över sig själv. Man tänker aldrig mer. Jag har kämpat klart.

Sen finns det också den där jävla tanken som ALLTID kommer när ångesten börjar lindras. "Men det går nog" "Inte ska väl du vara nykter heeeela livet" "Tänk när du är 68 och sitter på en solsäng vid medelhavet, hade det inte då varit liiite gott med ett glas vitt"

Så. Sjukt.

Jag som har över 30 år kvar tills jag är 68. Ska jag börja tänka på det nu?? Det kanske inte ens blir någon solsäng vid något medelhav om jag fortsätter. Det kanske inte ens blir några 68 år fyllda ens!?

Nej, jag ska som jag sagt inte ha något tidsmål med detta. En dag i taget. Om jag har tidsmål dricker jag på målsnöret. Det vet jag.

Min tråd borde alla som försöker lära sig dricka normalt igen läsa. Jag har försökt. Så många gånger.

Orkar inte försöka mer och orkar inte jobba frammåt. Det är lätt nu att bara skita i allt. Skit samma i jobbet, relationen, huset och livet. Drick sönder allt nu för det kommer hända någon gång oavsett.

Ja så känns det denna gången. Är inte ens "taggad" på att vara nynykter som man brukar bli. Jag är bara less och trött. Har till och med börjat be till Gud varje natt. Att ge mig styrkan att hålla i denna gången.

Långt svammligt inlägg. Men men. Nykter är jag fortfarande i alla fall.

Verkligen jättebra att du sätter ord på det du känner och tänker. Bra för dig att gå tillbaka till, och bra för andra att läsa också.

Förstår att du har svårt att känna dig taggad om du tycker att du gjort detta förut. Men vänd på det, dina tidigare erfarenheter har du med dig - den här gången fixar du det!

Kram ?

Kämpa på en dag i taget. Tror att det att du känner dig otaggad på nykterheten kanske är en del i beroendets försök att få dig att stanna kvar i drickandet. Du behöver nog bara gneta dig framåt ett tag, så tror jag att du kommer få glädjen tillbaks. Och Gud, varför inte? Goda tankar tar oss långt, och vördnad inför det heliga i livet ger även mig styrka, och gör mig mån om att ta vara på det.

Jag är flickvän till en som just nu inte dricker ... Nyss trillade han dit, men verkar ta nya nyktra tag, samtidigt som jag upplever honom låg. ?

De stunder min pojkvän druckit har jag varit arg på situation, inte på honom. (Du nämner ju "situationen" i ditt inlägg.) Han är en helt annan de stunder han är nykter. Killen med gott hjärta. Kanske din man tänker på samma sätt som jag, dvs att situationen är jobbig, att det inte är den "riktiga" du i situationen.

Jag har haft väldigt svårt att prata med honom om vissa situationer fastän jag velat, det har liksom varit stopp! Samtidigt som hela jag upplevt att samtal vore det bästa ... ? Kanske din man och jag är lika på den punkten, en tanke bara. ?

Så här i efterhand konstaterar jag att även min pojkvän haft svårt att prata. Att bägge parter i en relation kniper mun leder, tror jag, att relationen kraschar förr eller senare. Man måste helt enkelt prata, eller kommunicera på NÅGOT sätt.

Att skriva är då som åtminstone Andrahalvlek nämner ett alternativ. Det borde jag tidigare ha gjort känner jag ... Att kanske skriva något i stil med att "jag har som en spärr för att prata, men känner att jag vill nämna några saker ..."

Sköt om dig. Kämpa på. ?

Västligvind

Jobbar men ångesten är inte nådig. Hittar på grejer (hoppas jag) i mitt huvud som jag då skulle ha gjort i fredags. Tänk om jag slog någon? Tänk om jag gjorde si och så? Scenariona i mitt huvud går på repeat. Gjorde jag detta? Var det såhär?

Hur får jag det att sluta? Jag orkar inte med detta.

Vill bara titta in och säga att jag tycker att du är stark som tar tag i detta igen och vill få till en ändring. Jag är också i början av min nykterhet efter många tidigare försök i olika former, dricka lite, dricka sällan, inte med jobbet, bara öl etc. Allt gick åt skogen. Men heja oss att vi kämpar på och tänk vad skönt att aldrig mer behöva vakna upp och fundera på om man slog någon dagen innan! För någon utan dessa problem som vi verkar dela låter det nog helt sjukt men jag förstår precis, den tanken har jag tänkt efter en och annan middag och fest... Läste också dina tankar om att inte kunna dricka vin på solbädden vid Medelhavet när man är pensionär. Exakt samma tanke har slagit mig ☺️ Men tänker att det finns andra sätt att lyxa till det på på ålderns höst och så långt framåt i tiden kanske vi kan unna oss att inte planera redan nu.

Kram☀️

Så jobbigt det måste vara ... ?

Vill du faktiskt veta om något mera hände? Vad skulle du få ut av det? ?

Det som har varit är i det förgångna. Det kan man tyvärr inte förändra. Det man kan göra, är de val man gör här och nu samt i framtiden. Hoppas du inte tar illa upp av inlägget, vill dig bara väl. ?

Västligvind

@AstridK ☺️ Tack för dina ord. Känns bra på ett sätt att veta att man inte är ensam. Vill ju såklart inte att någon ska må som jag men du förstår nog ? Ja, jag är så trött på att hålla på att begränsa mig och hålla koll. Det slutar ju aldrig väl som vi vet. Tack för dina ord ?

@Tröttiz ? Jag tar absolut inte illa upp ☺️ Det första jag tänkte på eftersom jag är paranoid är att "var du med? Vad vet du?" haha ? Det är såklart som du säger. Vad hade jag fått ut av det. Jag kan ju inte ändra på någonting som hänt, bara framtiden. Tack för att du skrev så, det går mig att släppa lite på ångesten ❤️ Och tack för ditt inlägg innan. Det är nog mest hur jag blir, alltså situationen som min man blir arg på precis som du. Att man ändras i personlighet så.

...........

Så lite uppdatering från dagen.
Hade ju en väldans ångest där ett tag. Men jobbade på. Försökte gå helt in i mitt jobb vilket fungerade lite. Hade Rättegångspodden i öronen hela dagen. Det får mig att tänka på annat.

Samt också en reflektion, jag må ha gjort dumma saker i mitt liv. Svikit folk (men bett om ursäkt varje gång), ljugit och druckit lite för mycket, lite för ofta. Ställt till det för mig helt enkelt. Men mitt liv hade kunnat vara så mycket värre. Alla jag älskar är friska, jag har ett bra jobb som jag längtar till, inga katastrofer eller hemskheter. När man lyssnar på en podd om så hemska saker som vissa får gå igenom så lättar det lite för mig. Det kanske är egoistisk och helt fel. Men jag tänker på allt jag faktiskt har och allt som inte har hänt. Det gör det lite enklare när ångesten väl kommer.

Annars har jag tränat idag länge, och kommer göra så hela helgen. På lördag ska vi bort (!) men jag ska köra så det är ok. Båda barnen är med och mannen så nog ska det gå bra. Relationen hemma går bättre.

Är väldigt trött men kan inte sova. Tankarna snurrar. Har laddat ner en app som läser typ godnattsagor för vuxna. Det fungerar faktiskt.

Könns skönt att kunna skriva av mig här för jag har ingen annan att prata med om detta. Eller jo det har har men jag vågar inte riktigt än.

Ta hand om er därute ❤️

Segt och trögt i början och jag har läst så pass många trådar här att jag vet att en gång är den sista som man börjar om.
Sen apropå solsängar och pensionen, alltså jag tänker att om vi är nyktra så länge så har väl hjärnan kvicknat till såpass att den kan fantisera ut annat njut!
Jag ska dricka champagne och röka cigaretter på min 80-årsdag men planerar en del solsäng-häng innan dess! En enda dag i taget, tiden kommer. Kram ?

Västligvind

Fredag.
Min "bästa" dag. Nu är det helg och jag får dricka vin.

Har svårt för denna dagen. Men jag kommer hålla mig nykter idag. Kommer inte åka till systemet och det enda vi har hemma är sambons öl som jag inte gillar. Dom dricker jag bara om jag har druckit något annat innan som tagit slut. Så om jag inte tar första glaset idag kommer det inte vara några problem. Och vi har inget första glas vin för mig att dricka ens.

Har bokat in träning så jag missar de där farliga timmarna mellan 17 - 19:30. De är mina timmar då man kommer hem. Varvar ner, börjar förbereda middag. Vin.

Första fredagen på månader jag är helt nykter om jag klarar denna!

Håll tummarna för mig nu vänner ?