Förra veckan var ett helvete för min ångest. Så mycket jag har oroat mig.
Jag har många gånger tänkt att jag ska sluta dricka av anledningar och ibland hållit upp i korta perioder!
Men aldrig har jag haft sån ångest som jag haft denna gången.
Kan det vara för att denna gången är det på riktigt? Att jag aldrig mer kan rymma bort i ett onyktert tillstånd! Nu har det gått 2 helger sen jag drack senast, helgerna är svårast men inte denna gång...
Det har iallafall aldrig lockat att försvinna bort så mycket som det gjorde förra veckan, men jag klarade det. Jag hoppas på en fin vecka med goda tankar och att komma vidare från denna skiten!

Jag är duktig som tagit steget.
Jag har en fin framtid framför mig.
Jag är hjälpsam och snäll emot andra.
Jag förtjänar lyckan❤️
Precis som ni✨ Ha en bra vecka

Jag gjorde min 4:e nyktra helg. Den första var jobbigast sen blir det lättare. Man får ta en dag i taget. Min ångest och oro har minskat betydligt då den inte blivit matad med alkohol.

Grattis till två veckor!

Anonym31513

Har också precis lagt min andra nyktra helg bakom mig. Nu kämpar vi vidare! En dag, en timme, en kvart i taget!

Jag tror att beroendet sätter in tunga artilleriet första veckorna för att inte förlora sitt grepp. Ångest, deppighet, trötthet, allt för att få alkoholfritt liv att verka eländigt.. Man får vänta ut det, om man inte matar det tappar det kraft.. Och välmående säkrar mark undan för undan.

Tänk på alkoholdjävulen som en liten ilsken typ som du nu stängt in i en trälåda och spikat igen. Därinne sitter hen och gapar och skriker och gör livet surt för dig.

Utan näring, dvs alkohol, blir hen tystare och torkar bort nästan helt till slut.

Håll ut, draperierna framför livets scen dras ifrån lite i taget ??

Kram ?

Du sätter spiken. Tack för kloka ord och hopp för framtiden, de är det enda jag behöver just nu.. och jag förstår dig

Vad är det som gör att du vill vara nykter? Och vilka tankar får dig att gå emot det?
För mig var boven ångesten åt båda hållen, att vilja sluta för jag hade sån ångest av mitt beteende och sen när ångesten släppte. Jag ville vara som alla andra och klara att dricka! De kändes alltid bra och jag gömde mina känslor längre och längre ner! Nu utan alkoholen.. 18:e dagen så är det ångest för mina handlingar och skuld som drar ner mig. Men jag ska inte dricka igen, och skulle inte klara av det i de skick jag är idag, men jag kommer fortsätta gå med ångest tills jag är framme i det ljusa i tunneln..
att prata här hjälper.. så förklara gärna om du orkar ❤️

Grindvalen

Det beror inte på ångest att jag dricker. Jag får bara ett så otroligt sug ibland, ofta för att jag känner mig rastlös, uttråkad och har en dålig relation med den jag bor med. Suget kommer oftast på kvällen och jag kan bara inte stå emot. Jag vill verkligen sluta eftersom min far var alkoholist och jag vill inte sluta som han.

Har du provat att skaffa en hobby, kanske ett mål för att se det roliga i vardagen där alkoholen inte passar in?
Det där med din sambo måste du försöka ta tag i, vad är det som gör de dåligt och hur kan ni lösa det? Ibland är det tufft och man måste kämpa ihop men många gånger är det inte rätt heller.. nu ska jag inte leka psykolog eller som om att du inte redan visste det. Men ibland är det skönt att bara kunna prata av sig!
Du är redan på en bättre väg än din far, jag antar att han inte ville sluta eller såg problemet som du gör.. men de handlar inte heller om att bara vilja utan man måste göra något åt det! Jag tror att du kommer hitta din balans som ger dig en problemfri vardag, både med din rastlöshet och sambo.
Lycka till och skriv gärna här, det hjälper ❤️