Har varit här under två andra nick tidigare. Försökt att sluta så många gånger innan. Vad är skillnaden den här gången? Vad kommer få mig att lyckas? Två stora tankar ploppar upp:

1) Trots alla försök att begränsa, trots alla insikter så blir varje fylla värre och värre. Kräks, minnesluckor, ramlar och slår mig osv. Det blir oftare och oftare, dricker varje dag. Detta skrämmer mig, jag kan inte med självreglering kontrollera mig själv efter ens en mun vin/öl. Just rädslan för hur det skulle bli om jag fortsatte såhär.
2) Jag är så FRUKTANSVÄRT trött på att dricka och vara bakis. Livet bara går och alla dagar som skulle kunna levas kastas bort. Ångesten håller på att förgöra mig. Just nu skulle jag inte ens dricka under tortyr. Jag är klar!

Det är dag 2 för mig idag. Vet inte hur mycket jag kommer skriva än. De svåraste dagarna funkar det bäst att bara läsa trådar som visar mig hur bra det kommer bli om jag bara stå ut. Ni som ger mig lugn är Se Klart, Andrahalvlek och Torn. Ni andas harmoni. Jag plockar ut de bästa bitarna och lever lite genom er när jag sitter orkeslös i fåtöljen. Era ord går rakt genom skärmen. Tack Torn för att jag får låtsas ha energi när jag inte har det. Tack Se Klart för dina ord som är som en vacker vals. Tack Andrahalvlek för din tydlighet och att du tar makten över sjukdomen med att ligga steget före med fakta som får vilken alkoholdjävul som helst att vika sig.

Tänkte att jag ville tacka er eftersom jag smygläser era klokheter och hjälps av dem. Vill även tacka alla andra för att ni delar med er, vågar vara sårbara och öppna. Har bara inte orkat läsa så många trådar än. Vilken fantastisk mötesplats det här är!

Kram ?

Det betyder jättemycket för mig att det jag skriver också kan hjälpa andra. Snacka om vinn-vinn ?

Och jag tycker att du ska skriva MYCKET härinne nu när du slutar dricka, för sista gången! Du kan åtminstone helt släppa tanken ”kanske kan jag dricka litegrann om några månader”.

Det är en befrielse att slippa ha den tanken gnagande i bakhuvudet. Tanken att man kanske kan dricka lite framöver tror jag försvårar läkningen.

Det handlar ju om att etablera nya vanor. I varje sammanhang då man tidigare har druckit alkohol för att dämpa eller förhöja känslor så ska man istället göra något annat. Och det tar tid att etablera vanor.

Idag när jag körde hem efter spa-helg kände jag mig rejält trött. Vad längtade jag efter? Inte vin i alla fall. Jag längtade efter att krypa ner i min säng, surfa här på forumet, och sen ta en höneblund ? Dags för den nu.

Kör på nu! Jag ska stå här bredvid och peppa och hejja!

Kram ?

Så lyder din tråd. De orden säger allt. Det är sant, och det bästa livet har ingen möjlighet att ta plats bland flaskor och burkar, minnesluckor och ångest.
Om jag, vi här, kan bidra någon endaste lilla, oj så stort det är.
Men du vet ju, att du måste göra jobbet. Men vi kommer att springa bredvid, heja på.
Om jag ska vara helt frank tycker jag du ska undersöka möjligheterna att ta hjälp, forumet är fantastiskt men det är inte dåligt med en livs levande människa heller.
Kontakta rådgivarna här, som kanske kan hjälpa dig vidare, eller beroendenottagning i din kommun?
Berätta gärna mer om hur vi kan hjälpa till! En dag i taget, men det är ju ingen nyhet för dig! Stor kram och stanna kvar här nu. ?

Till slut så kommer den dagen då man inser att ens drickande inte kan fortsätta. Det är ohållbart och man ser vart man är på väg om man fortsätter. Mina tankar på slutet
var ungefär följande: Det här är inte jag, det här är inget liv, det här kommer gå åt helvete om jag inte slutar för gott. Den här gången är det på allvar, jag lägger av nu, en gång för alla. Och det har visat sig vara mitt livs bästa beslut. Jag har aldrig mått bättre.?

Det ser ut som det är dax för dig nu, du har fått nog, då får man den kraften som behövs för att bli fri från alkoholen. Kraften man inte trodde fanns. Så håll i nu och kämpa, det går och det är värt allt, för det handlar om ditt liv. Man lever bara en gång och den gången den är NU!

Blir så glad av att höra att jag har kunnat ge dig lite lugn.❤️ Sådant betyder mycket för mig.

Kram ?

Sov som en kratta inatt, men det är sen gammalt när man frisknar till. Full fart på jobbet idag. Kissade först kl 13:30. På ett sätt har det varit bra, jag har knappt hunnit tänka på att jag varit nykter. En sak är säkert, hade jag varit bakis hade jag längtat efter att slippa vara nykter... men jag får se över mina pauser, stress är en av många triggers. En inte alltför jävlig måndag iaf.

På vägen hem kom den automatiska tanken, ta ett (tre) glas vin för att slappna av. Men jag klappande tanken mothårs, åt mat, slappade för att sedan jobba lite till. Nu har jag tröstat mitt barn i sina tankar på döden, utan att lukta alkohol. Vilken stolthet jag kände över mitt beslut. När jag låg där tänkte jag på hur skönt det skulle bli att slippa skydda henne mot mitt missbruk, "enbart" skydda mot alla andra faror en förälder oroar sig för.

Jag har nog som ni säger kommit till den punkten, där det är dags nu.

Nu ett stort glas kall mjölk och lägga mig och läsa tills jag somnar.

Kram alla ?

Dag 7 och jag håller ut. Vissa dagar och stunder går lättare och andra är riktigt riviga. Igår, ni vet torsdagen är ju den nya fredagen, var det riktigt tufft. Ville dricka massor för att koppla av. Tänkte att jag kommer inte klara första fredagen. Men rutinerad som jag är i att sluta dricka så intalade jag mig själv att jag får dricka på fredag, men inte på torsdag. Nu är det fredag och jag får, men vill inte dricka idag. Det kommer vara klurigt, men det får det vara. Det är inte farligt. Gäller bara att härda ut.
Nu börjar det hårda jobbet. Nu när jag glömt bort hur bakis jag kände mig. Har dock två riktigt stora blåmärken från förra veckan, de kommer inte läka på ett par veckor så det är bara att titta på dem när suget sätter in.

Behöver en plan för kvällen. Vill inte ta alkoholfri öl eller bubbel, det har triggat mig innan. Har ni några tips? Gillar inte söta smaker, chips, ostbågar eller godis... Popcorn är givet. Skräckfilm.

Jag är väldigt bestämd, kommer inte dricka. Men det är svårt när motorvägarna i hjärnan är så hårt trafikerade. Tar tid att trampa upp nya stigar. Behöver hitta härliga saker bredvid stigen att njuta av.

Kram ?

i hjärnan. Jag är en väldigt visuell människa, att måla upp bilder kan bli väldigt starkt för mig. Skriver ner min bild av motorväg och stigar här för att kunna komma ihåg.

Längs den trafikerade motorvägen ligger burkar och vinboxar slängda. Jag svischar fram på min cykel, ni vet hur jäkla fort det går att cykla när man är full! Några kompisar som triggar mig raglar omkring och pratar om och pratar om samma sak eftersom de glömt bort vad de sagt. Jag stannar till och säger och gör väldigt ångestladdade saker. Kanske flirtar opassande med någon olämplig. Det är halvmörkt och ibland står mina barn och man vid vägkanten. Barnen ropar på mig och jag sluddrar ett heeeej tillbaka innan jag far förbi. De ser ledsna och oroliga ut.

Stigen börjar trampas upp genom snårigt naturreservat. Allt är orört och ingen får röja upp nedfallna träd. Det är högt med blåbärsris och mycket stenigt runt omkring. En krispig höstdag och löven börjar ändra färg, solen värmer fortfarande lite, jag vänder upp ansiktet och blickar upp mot den blå himlen. Snubblar till och känner mossan och krossade blåbär i handflatorna, en liten rispa men den läker. Ingen fara. Reser mig upp igen, mina barn tittar oroligt på mig. Gick det bra mamma, vill du vila? Ja, vi sätter oss här på stenen. Minstingen i knät. Den äldsta lägger sig ner i riset och skyfflar in blåbär i munnen. Jag känner lugnet och uthålligheten, krafterna kommer tillbaka och jag är stark igen. Lyssnar på fåglarna och ekorrarnas klor mot trädstammarna. Det susar lite i trädkronorna och jag ler. Redo att fortsätta på min nya stig. Kärlek och tacksamhet, trots att det svider i handen. Det gör inget. Jag skapar mitt eget, mina barn går bakom mig på min nya stig i livet. De kommer göra avstickare när de känner sig trygga och skapa sina egna vackra stigar, inte gå längs den fula asfalterade motorvägen som om det inte finns någon annan väg.

Målande bilder. Det är tydligt att du valt stigen, den som kan vara snårig ibland och man snubblar. Men faller mjukt i mossa och blåbärsris istället för på motorvägen asfalt. Barn, blåbär och skog är värt att vara nykter för. Sin egen frid likaså. Styrka till dig på din stig!

Jag som var så bestämd. Nu sitter jag här, full utav återställare. Mår så fruktansvärt dåligt av att vara onykter. Drack massor igår. En sketen tisdag. Varför? Tja, jobbat 11-12 h både måndag och tisdag. Ingen ursäkt men kunde inte stå emot den lätta tillfälliga stresslindringen. Den här gången har jag inte ångest alls. Bara ännu mer beslutsam om att det här är inget liv värt att leva. Vill ha mer av livet. Jag som började bli pigg och se ljuset i tunneln. Min man och jag har nu hällt ut allt vin jag köpte igår och han är med mig på min väg. Till att börja med: Ingen alkohol förrän nyårsafton. Kan inte tänka "aldrig mer" det blir för stort. Men jag tar ett nytt beslut strax innan nyår och jag vet vad jag vill att det ska bli. Men en dag i taget fram till nyår. Ringde min pappa idag och han kommer stötta mig.

Så kan det gå, nu vet du vad som är en farlig trigger för dig, så du kan vara förberedd nästa gång. Bara att skaka av sig dammet och hoppa upp på hästen igen. Du har ju bestämt dig och vet vad du vill, så det är lugnt. Kram ?

igen. Uppe på hästen igen och försöker blicka framåt. Tack för ditt stöd, Torn. Kommer aldrig att ge upp. Vill vara alkoholfri.
Kram ?

Aldrig ge upp. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Var stolt och glad över att du börjar om och räkna dagar direkt!

Kram ?

Ja, snubblade lite i skogen men reste mig direkt utan att ligga kvar och vältra mig i självömkan.
Trött och sliten idag men jag står ut.
Kram ?

Så himla trött, vill bara lägga mig. Känns som att jag kommer börja gråta närsomhelst. Orkar ingenting, bara sitter med telefonen hela tiden.

Jag kommer aldrig att ge mig. Jag ska bli fri från detta helvete. Nu satsar jag på nytt igen. Så innerligt trött på att vara trött och bara se livet passera. Vill ha mer. Jag ger mig själv så många försök som det krävs för att det sista försöket kommer bli varaktigt.
Kram ?

Så bra att du inte ger upp! ? En gång är den sista. Det gäller att tro på sig själv och gå all in för att bli nykter.

Hade ett par ärenden på stan och dividerade med alkoholdjävulen fram och tillbaka. Inte bara en utan två gånger styrde jag kosan med bestämda steg mot systembolaget. Båda gångerna vände jag tvärt några meter ifrån ingången. Med sorg i hjärtat sörjde jag att inte kunna dricka. Men det var inte slut där. Hela eftermiddagen var jag på väg att åka dit men det gjorde jag inte. Känner både sorg och saknad men lite förvånad över min styrka.

Svårt att motivera mig nu, den gråa vardagen är så jäkla skitgrå. Inget är kul, jag vill inget, orkar inget och allt känns eländigt. Men jag drack inte idag heller. Om jag bara kunde känna glädje över det.

Kram ?

Det är nog så att de första veckorna efter senaste gången man druckit alltid kommer kännas deppiga. Jag tror att det är beroendet som försöker deppa sig till att få dricka igen. Så fortsätt gneta trots allt, ta promenader i dagsljus, och rätt vad det är vänder det, det har du ju märkt tidigare. Styrka till dig!