av Bullret

Bullret
tis, 2019-10-15 - 03:34

Jag har haft problem med alkohol egentligen lika länge som jag har druckit. Jag är i 25-årsåldern idag och har druckit i princip varje helg sedan jag gick i gymnasiet. Min alkoholkonsumtion har gått ut över många i min närhet och jag har alltid tänkt att jag kommer ta hand om det senare. När jag gick i gymnasiet var det när jag börjar jobba. När jag började jobba var det när jag flyttade till en ny stad och blev student. Som student har det varit "när jag börjar jobba på riktigt". De negativa konsekvenserna från alkoholen har förföljt mig hela mitt vuxna liv och jag är trött på det nu.

Ett axplock av det som drabbat mig är att jag hamnat i bråk, jag har varit medpassagerare i en bilolycka med en person som kört onykter, jag har blivit skjutsad hem av polisen, jag har betett mig illa mot mina vänner, mina riktiga vänner har sagt upp kontakten med mig (mina problem var dock större i form av att jag tappade kontrollen ofta i tonåren så dessa vänner är till stor del tillbaka i mitt liv igen - Något jag är väldigt tacksam för). Jag har även betett mig illa mot tidigare flickvänner och förälskelser upprepade gånger.

I mitt liv i dagsläget har jag hamnat i någon sorts limbo där jag supit för att inte behöva hantera min vardag - vilket har gått ut över två av mina närmsta vänner, min syster och min sambo bara de senaste två månaderna.

Jag är livrädd för att bli nykter och att behöva säga det till mina föräldrar då jag inte bor i samma stad som dem längre, jag vill inte att de oroar sig för mig.
Jag är livrädd för att bli nykter även för att man då erkänner att man har problem. Men det är inte hållbart så som jag håller på längre. Jag har ju prövat i nästan tio års tid. Jag har på något sätt fått för mig att det är för sent att fixa till detta med min sambo, och jag förstår inte varför hon fortfarande vill vara med mig. Hur hon kan älska mig då jag inte älskar mig själv.

Den senaste tiden har hon sagt till mig att jag måste sluta hålla på som jag gör - vilket förstärkt känslan av att jag inte duger som jag är.

Majoriteten av mina vänner är ett gäng som är glada i spriten - De är också ett gäng som jag skulle kunna prata med detta om. Men hur bygger man en gemenskap med något nytt efter så många år? Jag känner att det finns en förväntan hos mina gymnasiekompisar att vi alltid ska ses över att dricka öl. Vi umgås aldrig nyktra någon längre tid vilket är sjukt påfrestande. De är ju bra människor, hur kan jag umgås med dem nyktert?

Många funderingar, mycket tankar. Jag ska ta en dag i taget och jag har insett att "bara ta en öl" inte är något som fungerar för mig. Jag sitter ju här med ångest igen och undrar hur det blev såhär. Ska reda ut helgens problem jag orsakat och ta en dag i taget, samt inte fly från den verklighet som alkoholen kan få mig att fly ifrån. Finns det någon annan som känner igen sig, speciellt i det med kontakten med ens vänner? Vad ska man annars hitta på med dem?

Har nu varit nykter sen i lördags så det är väl två dagar nu. Tar en dag i taget framöver.

Brokenamy
tis, 2019-10-15 - 05:37

Hej. Ja vad man kan ställa till det med alkohol . Att man fortsätter dricka fast konsekvenserna är så stora att man inte står ut med sig själv. Känner igen din ångest som min egen . När man ska försöka gå igenom sin dimma vad gjorde jag vad så jag och den outhärdliga känslan / vetskapen att man har gjort bort sig och gett sig på sina egna , familjen eller vännerna. Du har precis som jag insett att alkoholen inte är för oss nu gäller det att hitta en ny väg och det är svårt. Länge har man gjort samma saker men när mönstret tar en till ställen man inte vill så måste man byta riktning helt. Jag tror att med kommunikation och ärlighet så tar man ett steg i rätt riktning. Berätta för dina vänner hur du mår och känner ❤

Andrahalvlek
tis, 2019-10-15 - 07:23

Att du skriver här är ett stort och viktigt steg. Om du läser runt här mer så hittar du mycket igenkänning.

Jag tycker att du ska involvera din sambo i detta fullt ut också, hon verkar lika redo som du för det.

Och här inne finns det nästan alltid någon vaken som kan gd råd eller tröst när allt suger. Join us ?

Andrahalvlek
tis, 2019-10-15 - 07:24

Nattetid är det tråkigt nog inte så hög aktivitet här inne. Men det beror förstås på att man sover så mycket bättre utan alkohol i blodet och hjärnan ?

Bullret
tis, 2019-10-15 - 17:38

Hej igen,
Tack så mycket för alla svar jag fått, jag kan säga att det känns väldigt skönt att ha någon att bolla med som är lite mer i samma situation. I den krets jag umgås (student) så är det ganska standard att skratta bort sådant här och gå på lika hårt helgen efter igen. Men nu har jag ändå bestämt mig att det inte är något för mig. Om jag ska ha barn i framtiden vill jag skona dem från de negativa konsekvenser alkohol kan ha så gott jag kan. Och om jag dricker kommer jag inte kunna lova att det händer. Jag har rett ut mina problem från helgen och har redan sagt till de jag ska umgås med denna helg att jag kommer att hålla mig nykter. Det viktigaste för mig nu är att hålla detta över tid så att jag kan bygga upp förtroendet till mina nära och kära.

Min sambo har en grym förståelse för detta, och jag pratade med henne i morse om hur jag vill ha det i framtiden och kommer prata mer med henne i veckorna som kommer. Jag har läst en hel del trådar här i forumet och känner igen mig i många av historierna och tycker att det är skönt att ta tag i detta innan jag har barn. Jag och min sambo planerar ju för framtiden tillsammans, och för min del är inte alkoholen en del av det.

Jag har tidigare i mitt liv haft kortare uppehåll där jag varit på fest nykter och haft minst lika roligt av det - Nu gäller det att hålla det och se till att satsa på träning och annat som får mig att må bra. Jag gillar att laga mat så på söndag så ska jag köpa en god köttbit att laga till som för att belöna mig själv.

Detta känns för övrigt lite som att sluta snusa. Det gjorde jag "cold turkey" och har inte tagit en enda snus sedan dess. Det jobbigaste kommer vara att berätta för vännerna, men de som inte är allra närmst (och mina föräldrar) kommer jag säga att jag tröttnat på alkohol och satsar på att träna ordentligt för en gångs skull i mitt liv.

Jag är trött på att ligga hemma till på tisdagen nu.

Det svåra för mig kommer nog att vara att hålla detta när ångesten från senast har lagt sig helt.

Andrahalvlek
tis, 2019-10-15 - 19:15

Bra att du berättar för din omgivning! Svika sig själv är tyvärr plättlätt, svika andra är lite svårare.

Du verkar bestämd, bra!

Bullret
ons, 2019-10-16 - 20:37

Hej igen. Idag har jag börjat komma tillbaka till mina "normala" rutiner och skippat att sova halva dagen efter att ha varit vaken halva natten. Är ganska trött och sleten och har fortfarande lite ångest över helgen men det kommer att repa sig. Har varit själv större delen av dagen och haft en del tid på att tänka. Tänker igenom mycket av vad alkohol ställt till med i mitt liv och ser fram emot att inte vara dödstrött på söndagar framöver och be min partner efter en kram för att jag har så mycket ångest över helgen.

Att jag har haft ångest av alkohol är inget nytt för mig och jag har alltid haft kemisk ångest - Även de gånger då jag vet att jag inte gjort något dumt. Det är helt sjukt att man ändå ska utsätta sig för det. Just nu känns det som att jag inte vill dricka. Bara för att pröva om jag blir en bättre person, vilket jag efter att ha läst runt en hel del mycket väl skulle kunna vara.

Mycket tankar, mycket känslor. Att vara ensam förstärker känslorna men det är ändå lugnt. Ännu en dag har gått och jag hittar så sakteliga tillbaka till mina rutiner och det känns bra. Men det är för mig inte helt ovanligt att det går fram till nästa fylla som går bra innan ångesten släpper. Så ska det inte bli den här gången - så får vi se om jag lär mig något av det.

Sofia
tors, 2019-10-17 - 14:06

Vilken ärlig och modig tråd du har startat! Du har verkligen reflekterat på djupet kring vad alkoholen ger dig och vad den tar från dig och är nu redo att testa något nytt för en period. Starkt! Du vill så småningom bli en kärleksfull förälder som barnen och din sambo kan lita på, en förälder som tar ansvar för sitt liv. Det är viktiga drivkrafter för en förändring.
Stort lycka till och återigen, varmt välkommen!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Bullret
tors, 2019-10-17 - 21:38

Tack för de fina orden.

Jag har fortfarande ångest i kroppen men vet med mig av erfarenhet att det brukar bli bättre när jag tränat och efter en nykter helg. I morgon ska jag på fest men inte ens dricka alkoholfri öl. Det är många sammanhang som nästan kräver att man förklarar varför man inte dricker. Om någon frågar kommer jag bara säga att jag inte vill.

Magge
fre, 2019-10-18 - 09:13

Hej Bullret! Jag känner igen mig i din situation så oerhört mycket, jag slutade av samma anledningar, en öl eller ett glas väcker något i mig som jag inte kan stoppa, attityden blir "livet är en fest" och slutar med ångest då man betett sig illa mot nära och kära eller som jag oftast vaknar och inte har någon aning om hur slutet på kvällen varit. Att du tagit steget hit är ett stort framsteg, jag är inne på min dag 13 nykter efter en katastrofhelg och haft sån ångest och har nu provat AA och första mötet gjorde mig gott så jag hoppas att jag kommer gå på fler. Det jobbigaste är att få vänner mm att förstå och hoppas dina vänner accepterar när du inte vill dricka, mina gjorde det på sätt och vis med det blev många fester som det slutade med att jag drack iallafall, jag blev lätt övertalad när alla blev berusade och tjatade så jag själv inbillade mig att jag var "värd en öl" men som sagt det blev ju inte riktigt så. Kämpa på! Jag kommer följa din tråd här då den får mig att inte känna mig ensam med problemet. Tack för dina delningar! /Magge

Bullret
sön, 2019-10-20 - 23:36

Ja, för vissa av oss så är alkoholen mer av en fiende än något som är roligt och positivt. Problemet jag har haft denna höst som gör att jag för en gångs skull tar tag i mina problem är att jag har haft svårt att dra mig hem från en enda fest tidigare än 03, och oftast betydligt senare än så. Därtill att dricka ca 12 h i sträck med ett jäkla tempo gör ju att det blir suddigt vad man än dricker. Jag försökte länge intala mig att "så länge jag inte dricker sprit är det lugnt" - men varje gång det bjuds har jag tackat ja det senaste och inte ens reflekterat över varför JAG inte skulle klara av det.

Jag har inte kontaktat AA utan gjort så att jag skrivit av mig här istället och kommer gå tillbaka och läsa i forumet när jag känner för att ta mig "bara en öl" för att reflektera över mina livsval.

I övrigt så har helgen gått bra för mig. Var på fest på fredagen hemma hos ett par goda vänner och tog med mig en ramlösa, en coca cola och en citron och gjorde mig en enkel "virgin grogg" på ramlösa/cola+citronskivor+is så är det ingen som riktigt frågar vad det är man dricker. Jag pratar lika mycket när jag är på fest nykter som onykter, den största skillnaden är ju att det inte är så roligt att vara med på ölspel och stanna kvar sent på kvällarna. Det märkte jag främst på lördagen då jag fixade ett kalas för ca 20 gäster, att de efterhand blev för fulla för att jag skulle uppskatta deras sällskap fullt ut - Och jag var hemma vid 01 båda dagarna.

Jag tror att det är lättare att vara nykter på fest så länge man är naturligt utåt, vilket jag är. Jag blir nästan placebofull bara jag är i rätt stämning och det känns positivt. Att få de positiva delarna utan att dricka en droppe.

Idag så såg jag till att träna, vilket jag inte har orkat någon söndag tidigare den här hösten, på grund av att jag varit för bakfull och legat hemma med ångest.

Min ångest har nästan släppt helt, och jag börjar misstänka att jag har druckit på det sätt jag gjort för att jag inte mått så bra. Detta utan att veta om det. Men det får vi se i veckorna som kommer.

Bullret
ons, 2019-10-30 - 21:16

Det rullar på för mig, jag har inte druckit en droppe på 18 dagar och känner mig glad över att kunna prova en annan livsstil nu när jag bestämt mig för att jag inte vill dricka. Jag måste komma förbi mina grundläggande problem innan jag eventuellt dricker igen. Jag drabbades av utmattningssyndrom 2017 som jag börjar märka nu att jag inte bearbetat på riktigt till exempel. I övrigt rullar det på bra och jag är positiv till den nära framtiden för första gången på länge. Normalt brukar min ångest sträcka sig in på onsdagen. Att man ens kan kalla det normalt är helt sjukt. Det är inte normalt någonstans och det borde fått mig att vakna betydligt tidigare. Å andra sidan har jag nog vaknat till tidigare än de flesta andra, kanske inte i konsekvenser i mitt privatliv men åtminstone i ålder.

I helgen blir det att hänga med sambon på fredag och heldagsfest på lördagen. Jag känner mig taggad på att prova på den utmaningen helt nykter.

Bullret
mån, 2020-10-05 - 00:24

Hej.

Jag sitter här och försöker en andra gång. Förra gången jag var alkoholfri höll jag det i 70 dagar, det var förra hösten. Efter den perioden gick jag in i en väldigt destruktiv period med mycket supande för att slå bort vardagen. Det är något som inte var bra för mig och mitt förhållande med min sambo.

Jag var grinig mer eller mindre hela tiden och kände det som att alla i hela världen var emot mig. Mycket gick ut över henne i form av mina humörsvängningar.

Jag tänkte att jag skulle klara av att supa igen men jag tappade det helt och höll på att förstöra allting i form av en hemsk midsommar. Jag söp ner mig något så fruktansvärt och helt utan konsekvenstänk trots att jag vet hur jag blir.

Efter midsommar lyckades jag hålla mig nykter i någon vecka innan några bärs slank ner och till slut så blev det alldeles för många öl en helg i slutet av juli.

Efter helgen i juli kunde jag skylla på att jag skulle operera mig och därför var tvungen att avstå alkohol. Det var nu 70 dagar sen, men efter ca en månad så orkade jag och sambon inte fortsätta tillsammans längre.

Jag är väldigt glad över att det i slutändan primärt inte är alkoholen som slitit oss ifrån varandra (i form av att jag gjort bort mig totalt och det orsakat vårt uppbrott) men nu när jag haft ytterligare en månads nykterhet i mig så inser jag att det kanske är just alkoholen som gjort att jag varit som jag varit? Allt är sjukt förvirrande just nu, och jag har många förändringar på gång samtidigt i mitt liv med nytt jobb+flytt till ny stad, att lära mig att vara själv, rehabilitera kroppen och samtidigt passa på att sluta dricka alkohol.

För mig är det lättare att skylla det på något annat. Jag tänkte fortsätta skylla på att jag inte känner mig emotionellt stabil nog för att dricka i samband med uppbrottet med sambon. Den här gången tror jag faktiskt att jag är stark nog att lyckas bryta mitt beroende för gott. Men jag vet att jag måste hålla i och verkligen inte dricka även om saker förändras i framtiden.

Jag hoppas innerligt att det kan bli jag och tjejen igen - Vi ska ses i början på nästa år och känna efter. Tills dess måste jag ta mig tiden att reflektera själv över min alkoholkonsumtion och vad jag vill i mitt liv, nu när det stora orosmolnet i form av alkohol börjar skingras. En dag i taget i resten av mitt liv.

Jag behöver se till att reflektera och få möjligheten att må grundbra. Jag börjar tro på mig själv och min förmåga. Jag börjar inse att någon skulle kunna älska mig precis som jag är. Jag börjar fundera över om jag snart kanske till och med kommer kunna tycka om mig själv?

Andrahalvlek
mån, 2020-10-05 - 07:05

Du har förmågan att uttrycka dig väldigt bra i skrift, och det ska du utnyttja. Skriv, skriv, skriv. Sätt ord på vad du tycker, tänker och känner.

Ibland när man skriver börjar liksom texten resonera med sig själv. Får man dessutom svar från någon som vet hur jobbigt man har det känns det extra berikande.

Kram ? (8 mån nykter fre 9/10)

Bullret
mån, 2020-10-05 - 18:09

Tack, jag har varit borta från forumet ca ett år och inser att det är vettigt att komma tillbaka för att få till en ständig förändring. Även om det nu inte skulle gå vägen med mitt ex när vi ses igen så är det sjukt viktigt att jag inte faller dit den här gången. Jag tror att om jag börjar supa nu när jag haft så många andra förändringar i mitt liv så är det helt ärligt livsavgörande för hur resten av mitt liv ska se ut. Det är första gången sedan gymnasiet som jag har tillfälle att lära känna människor genom andra sätt än alkoholen och jag är redan övertygad om att de accepterar mig precis som jag är.

Jag är fortfarande inne på att jag behöver skylla ifrån att jag inte vill dricka alkohol på något. Jag får spritutslag och hög puls ganska ofta när jag dricker så funderar på att säga att min läkare sagt att jag inte ska dricka, då är man inte helt borta från sanningen och det är lättare att hålla på det. Det blir också mindre "kom igen då" tänker jag. Sen måste jag se till att bjuda hem mina gamla vänner till min nya hemstad och kanske undvika staden jag pluggade i ett tag, bara för att kunna leva mitt nya liv fullt ut.

Jag kommer skriva här så fort jag får feeling och kommer verkligen läsa igenom det jag skrivit tidigare för att reflektera igen över hur jag känt. Tack för feedbacken Andrahalvlek!

Andrahalvlek
mån, 2020-10-05 - 19:56

Vita lögner är helt okej, och det är ju dessutom sant!

Jag brukar säga att jag slutat dricka alkohol eftersom det påverkar min psykiska hälsa negativt. Alla som känner mig vet att jag haft problem med utmattning, ångest och depression. Så det är ju också helt sant!

Kram ?

Bullret
mån, 2020-10-05 - 22:50

Jag och mitt ex bröt upp för ungefär en månad sen. Vi hade det verkligen inte bra sista året (av 4) och som det står i något av de första inläggen här i tråden så känns det som att jag söp en del för att trubba av mina känslor.

Som person har jag fullt med känslor, både upp och ner och det gör sig påmint i situationer som den här. Det är också det som har förstärkts med alkoholen, mina toppar blir jävligt höga och mina dalar väldigt djupa. Jag har nog egentligen hela mitt liv känt att jag redan sabbat allt och det gör att jag flyr. Jag känner att ingenting är någon idé. Detta förstärks också av alkohol och jag tror att jag gjort något jättefel, en känsla som det inte är helt lätt att bli av med.

Jag anser också att jag inte är värd något bra, vilket också förstärks extremt mycket åt alla håll. Jag och exet bestämde egentligen att vi skulle ses i januari, men vi kom överens om att vi skiter i det. Så att man kan försöka börja släppa varandra, även om vägen dit är sjukt lång. Är det menat så kommer vi hitta tillbaka till varandra, det är inget snack om den saken.

Först måste jag lära mig att älska mig själv precis som jag är. Jag är grym och jag ska ta mina humörtoppar och göra det bästa jag kan av situationen i alla lägen, samt försöka trycka bort dalarna...

Och när allt känns som tyngst är det faktiskt lite frestande att ta ett ordentligt sup och gå ut på stan och ragga hem någon brud. Men så kommer det inte bli den här gången. Jag måste ta ansvar för mina handlingar. Vem är jag och hur mår jag när jag är mitt bästa jag?

Jag ser till att få professionell hjälp genom en psykolog som jag ska träffa en gång varannan vecka framöver, tills jag känner att jag inte behöver det längre.

Nu är det dags för mig att prioritera mig själv, utan alkohol.

Se klart
mån, 2020-10-05 - 23:28

Är verkligen det allra viktigaste. Du skriver också om vänner, f d sambo, föräldrar (tidigare inlägg). Jag tänker att detta att sluta dricka handlar så mycket om att prioritera sig själv. Att du är viktigast. Att inte dricka är viktigast. Sedan får allt komma efter det, en fin svans men du är motorn i ditt liv.
Försök att hitta öote lugn och förtröstan - alltså tillit- till att du tar ett bra beslut och om du håller i, så kommer livet bli väldigt mycket bättre.
Så bra att du skriver här, forumet har Sveriges högsta densitet av fina personer! In och läs. ?