Vi som har varit nyktra ett tag må låta klämkäcka ibland, men nykterheten gör faktiskt tillvaron mer klämkäck. Faktiskt. Men nykterheten kräver också ärlighet, så det är inte påklistrat fusk.

Nykterheten gör oss också duktigare på att vara här och nu, i närvaro med andra eller på egen hand, och uppskatta småsaker.

Så du har verkligen mycket att se fram emot Blenda ❤️ Jag håller med dig om att acceptans är nyckeln till mycket, men att älta och grubbla har inte bidragit till att göra någon frisk.

Chill helgkram?

Jag känner igen mig. Mina stråk - faktisk som svart men stundtals skimrande på vågorna.
Jag har mycket svårt med självhjälpsböcker och enkla lösningar på komplexa problem.
Men. Detta har nykterheten lärt mig, och jag ska försöka uttrycka mig så jag inte missförstås nu.
Det finns mer ljus i mig när jag drar undan gardinerna.
Jag har lika stor rätt som random människa att förundras över och känna glädje över att finnas till.
Jag har ingen sorgfågel tatuerad på ryggen som alltid syns. Jag trodde det. Men så är det inte.
Mina koffertar är stundtals tunga att bära men jag får lov att ställa ner dem och vila.
Jag ligger under täcket ibland.
Det hör till just mitt liv.
Jag väljer att inte dricka för det finns inget förutbestämt i mitt liv att det ska leda mot undergången, eller mörker och ensamhet.
Att VARA nykter gör att jag stundtals känner mig som en femkronors-maskin med små lyckokaka-lappar. Och det är helt okej ?
Kram Blenda, vi bara gör det, och bara fortsätter. ?

Mina mörka stunder ska inte få mig att ta till glaset igen.
Det är absolut inte det som jag menar, tvärtom.
För att bibehålla nykterheten måste jag tillåta mig att vara ledsen.
Inte älta men sörja på riktigt. För då kommer ljuset tillbaka.

Som nykter har jag fortfarande alltför mycket skyddande skal, det gör det svårt att gråta.
Skydd som jag har tvingats bygga upp genom åren för att inte helt gå under.
Jag tycker egentligen om lättnaden i att gråta.
Kanske har fyllan och bakfyllan också varit en ventil för att få ut tårar och ilska.
Men jag tror er när ni säger att äkta känslor kommer tillbaka.

Blev mycket upprepning nu, men bra som självterapi.

Och igår hade jag en fantastisk dag, glad, fnittrig, nästan hög, hela dagen. Utan att behöva lura mig själv en enda sekund. Långpromenad med hund, konstutställning, fika med dottern ute i solen, second-hand-fynd, och start av favoritserie (The Sinner). Lite för mycket av det goda rent kalorimässigt, både kaka, godis och glass, så det balanserade präktigheten litegrann :)

Idag är det tyngre i hjärtat, men det är arbetsdag i kollektivstallet hela dagen, så jag måste jobba hårt med kroppen och det brukar vara bra för humöret.

Jag tror du ha nyckeln där Blenda.
Vi måste klara alla känslor, bra och dåliga utan A.
Få självförtroende att vi fixar dessa mörka stunder själva.
Ibland får man ligga i soffan och må dåligt helt enkelt.

En nykter hjärna klarar också att förstå varför man har dessa tankar.
Jag tror på dig med hela mitt hjärta⚘⚘

Dag 7 och jag har i stort sett mått bra hela helgen.
Men jag hittar ingen frid i detta relativa välmående.
Och det beror inte på abstinens. Åtminstone inte bara.
Jag är helt enkelt rädd för att må bra.
Har en katastrofinställning som det är svårt att bli av med.
Varje gång som jag har tillåtit mig att pusta ut under de senaste åren har något nytt riktigt jobbigt hänt.
Alltså tungt på riktigt. Inte jobbigt som att en tvättmaskin går sönder, utan nära människor som kraschar, blir allvarligt sjuka eller dör.
Därför kan jag inte sänka garden, vågar inte känna harmoni, jag håller uppe en ständig mental krisberedskap även då jag "mår bra".
Det där är något som jag verkligen behöver hjälp med för det tar för mycket på krafterna och förstör sömnen.

Någon alkohol blir det inte idag, oavsett mående.

Det är nog ovant för dig att må bra, därav katastroftänket. Där hjälper nykterheten dig också, för det ger dig mer känsla av här och nu. Se den blå himlen, känna lukten av multnande löv, känna kylan bita i kinderna.

Musik har varit ett bra sätt för mig att verkligen njuta, och jag sjunger med och dansar så rutorna skallrar. Ingen plats för oro där inte.

Allt man övar på blir man bättre på, kanske också på att må bra?

Kram ?

Ganska oroligt inuti, men med en del lugnare stråk. Så tror jag att sammanfattningen får bli.

Ingen alkohol.
Jag har större längtan efter ett mer meningsfullt liv än efter en drink just nu.
Övar på att tillåta mig vila. Sluta prestera.
Påminner mig ofta om att den enda riktigt viktiga uppgiften året ut är att vara nykter.
Inga andra krav.
Som att vara på behandlingshem, men i eget hus.
Det funkar än så länge, men är ju bara på dag 9 sedan senaste återfallet.
Å andra sidan har jag totalt 33 vita dagar och 8 dryckesdagar sedan jag började skriva på nytt här.
Och med tanke på att jag tidigare drack mer eller mindre varje dag så är det ju en framgång.

Jag har ofta under min nyktra tid nöjt mig med att vara nykter. En stor omställning att försöka tysta de många krav och borden som ofta flaxar över mig som en grupp fåglar.
Överlag har det varit en viktig utecklingsgren. Sänka kraven så att jag faktiskt orkar utan att ta till alkohol som bränsle.
När jag ser tillbaka upplever jag att krav på mig själv, både egna och andras- sammantagna- varit lite för många för en enda människa.
Och så skarvar vi med vinet (i mitt fall) för att öka kapaciteten.
Helt paradoxalt förstås men mitt i karusellen är det svårt att stoppa farten.
Tänk på nykterheten som livets projekt, stort och krävande och mycket tankemöda. Och att det räcker bra.
Heja dig och alla dina nyktra dagar! Kram ?

Inte ens en dysterkvist som jag kan förneka att helgen varit fantastisk.
Båda mina vuxna barn hos mig, båda har mått bra och jag har varit 100 % närvarande genom nykterheten.
Skrattat hejdlöst åt youtube-klipp, sett ett par riktigt bra filmer, gått långa hundpromenader i solen och galopperat på stubbåkrar. Ja, dessa dagar har jag i sanning älskat mitt liv.
Min äldsta sa att jag såg ung ut. Det tror jag faktiskt är de vita dagarnas förtjänst.
Imorgon vaknar jag till dag 14.
Även om det kommer tyngre dagar så kommer jag inte att dricka alkohol.
Så känns det nu. Jag klarar det här.

Grattis till en undebar helg och två veckor nykter! Och efter två veckor (10 dagar enligt Annie Grace) är alkoholen helt ute ur kroppen. Tycker alltid det är en lättnad att höra ?

Tror vi var här samtidigt för några år sedan. Jag hade ett annat nic då.Har haft bra och sämre perioder samt blivit sambo med en bra person men med ett eget problem kring alkohol. Känns ändå som han påverkats av min nykterhet. Tack för den vackra diKten. En fantastisk författare.,I det mörka finns också det vackra som en silver lining. Tänkte lite på den låten med First aid kit. Nu är jag på nio dagar plus fyra. Tänker att denna gången ska vi lyckas. Försöker ta fram min egen kraft och energi att hålla ut. Styrkekram från mig

Igår kväll uppstod en vidrig situation som jag lät bli att milda med alkohol. Det är en stor seger för mig.
Min man och jag är ju separerade men bor grannar, en ohållbar situation som jag snart måste orka ta tag i.
Min yngsta dotter (vuxen, 20 år) bor hos mig.
Igår kväll kom mannen in för att försöka hjälpa henne med någon teknisk pryl, han var otrevlig och dryg mot mig och lyssnade inte på min dotter utan körde sitt eget race (hade troligen druckit). Det slutade med svår panikångestattack för dottern, varvid mannen flydde ut med all sin passiva aggressivitet och svarta ögon.
Sedan började han anklaga mig via sms för allt mellan himmel och jord, att jag altid curlat och skämt bort barnen, att jag vänt dem emot honom etc...
Det enda som jag hade gjort under kvällen för att väcka denna vrede var att sitta tyst på en stol och existera.

Det går sönder i hjärtat att mina barn har en så dålig relation med sin pappa, att han tror att det är mitt fel och att han inte ser sin del i problemet över huvudtaget. Tror att det är sorg hos honom som vänds till aggression mot mig, så har det varit genom alla år.
Har en oöppnad rödvinsflaska som jag fått i present. Visst bubblade den upp en kort stund i huvudet igår kväll, men det kändes faktisk inte på allvar som ett alternativ.
Istället grät jag och dottern ut tillsammans, sen gick jag en promenad med en förvånad hund – mitt i natten med pannlampa i ösregn.
Jag tror att min nykterhet provocerar min man. En ännu större anledning att hålla fast vid den, hålla huvudet kallt och låta de andra vuxna människorna i min familj ta ansvar för sina egna relationer.

Går in i dag 18 med stor förtröstan.

PS Tack Mattan för dina ord. Ja, nu är det vår tid att lyckas. Styrkekram tillbaka!

Vilken seger för dig att orka uthärda den jobbiga situationen utan att ta till den tröstefilt som du alltid tar till.

Låt ditt ex bli provocerad, visa honom att du tar ansvar för ditt liv och att du skiter i vad han tycker. Radera hans sms utan att ens läsa dem. Spela inte på hans planhalva.

Och tänk vilken svinbra förebild du är för din dotter ❤️ Barn och ungdomar gör inte som vi säger, de gör som vi gör.

Häll ut vinet nu! Tillfället gör tjuven. Nästa gång kanske du inte kan låta bli att dricka, och det är onödigt att utmana ödet.

Kram ?

Vilken svår situation! Så himla starkt att inte öppna den där vinflaskan...jag hade aldrig fixat det!
Men jag säger som Andrahalvlek...häll ut den.

Jag är tacksam för dina inlägg i min tråd för du är väldigt förstående...kan känna in min situation med barn som mår dåligt och hur man blir påverkad. Man behöver vänner som förstår för förebrå sig det gör man så bra själv.

Önskar dig en fin fredag?

Duktigt att uthärda situationen!? Och häll ut vinet så det åker ut i avloppet där det hör hemma. Om så vinflaskan är värd 100000 kr så är det mycket mer värt att vara nykter. Låter väldigt jobbigt att bo granne med sitt ex, som dessutom beter sig illa och verkar berusad på en blank torsdag. Men när du har varit nykter några månader så kommer du inte ha några som helst problem med att orka ta tag i saken och flytta.

Kram ?