Ångesten tar mitt liv...

..så lät min magister i högstadiet, snubben som aldrig kunde uttala "rrrr".
Kanske låg det något dialektalt i det, men det lät roligt när han ropade på La's i klassen...
Vi har som jag berättat tidigare ett par asiater på jobbet som absolut inte kan uttala bokstaven mellan p och s,
den bara finns inte, och går inte heller att lära dem...
Jag brukar skoja med dem och säga "..jaha du menar..." och sedan säger jag ordet som det stavas..

Å så tänkel jag, ..ska det vala så svålt att läla sig...

Ja, hur lätt var det att låta bli att tänka alkohol då?
Som finns i så jättemånga sammanhang i Sverige, och nästan allt är förknippat med festliga tillfällen,
då man ska få ha det roligt...
Och dricker man inte alkohol, så har man det inte roligt då, är det så man ska tolka det baklänges?
Och den som sticker ut ifrån mängden, gudbevars är han en utstickare då, ett offer?
Kraven på en som vågar säga nej till det dåliga får nästan alltid gå i försvarsställning,
för att han inte tillåter sig själv duperas av just alkoholen...

Vänd på problemet, vem har inte haft dåliga erfarenheter av alkohol?
Alla måste ha haft någon dålig erfarenhet av just alkoholen, inte fungerar den alltid som det är tänkt...

Alla håller oftast ett stort avstånd till någon på jobbet som är förkyld och snorig, för att inte riskera bli smittade själva...
Varför?, jo för att de har haft dåliga erfarenheter av att bli just förkylda och snoriga...
Man blir inte sjuk alla gånger man har träffat någon annan som är just sjuk...men man tar inga risker, eller hur?

Men med alkoholen håller man inga avstånd, där låter man sig övertalas gång på gång....

..och mixade man dessa två grejor med varandra, så skulle det kanske låta så här...

Kom igen, klart du ska med och ta dig en förkylning!
En liten host kan du väl ta..?
Vill ni ha slemhosta eller torrhosta till köttet ikväll?
Kan jag få en 6:a slem on the rocks?, har du en skvätt ifrån årgången med fågelinfluensan?
Man kan visst köra bil på bara en liten liten snuva?

..det låter sjukt (!) eller hur, men ändå så känns det så fånigt nära verkligheten..
Okey, ingen har väl någon roligt upplevelse med att vara sjuk heller?

Men för den som inte kan hantera alkoholen, så får den heller ingen rolig upplevelse...
Å andra sidan så stärker någon förkylning då och då ens immunförsvar, men alkoholen har inga positiva sidor....för mig

Så jag tar hellre en rejäl influensa, än en bakfylla...

Bakfyllan är bara ett bevis på att jag ännu en gång har missbedömt min situation, och inte klarat av det som förväntades av alkoholen.
Att få ha det trevligt och roligt, även dagen efter...

Är jag trött på att vara sjuk, så håller jag mig borta ifrån de andra som är sjuka...
Är jag trött på att vara fyllsjuk, så håller jag mig borta ifrån alkoholen...
Samma villkor, men alkoholen smittar inte på avstånd, så länge korken är på så händer ...ingenting...

Tänk att du har en förkylning buteljerad på flaska, där har du en bit av kontrollen...

Lite vardagsfunderingar på en Torsdag, i vålat avlånga land Svelige, på väg mot vålen..

/Bella

..och inte vilken helg som helst, en gräsänklings-helg...

Frugan och dottern har dragit iväg till Riga med andra kär...kvinnor för en SPA-helg.
För ett par år sedan betydde detta obegränsat med pizza donken kina-käk och naturligtvis
en platta pilsner...
Sedan när man var mätt och berusad så skulle det här gå's på lokal minsann...
Slänga sina lurviga med småtjejerna på golvet, drägla och vara allmänt ohyfsad...
Mölja i sig en fyllburgare på vägen hem, med snöslask långt över de frusna fötterna i ett par lågskor...
Vakna till ett inferno av skitiga kläder, uppsyltade dojjor och resterna av en förfest med disk och fimpar...
Allting som verkade så "kul" igår, ser mest ut som en svinstia idag, och fattig är man också..
Undrar hur mycket stålar man brännde på kortet igår då, jag som har som regel att aldrig supa upp mer än det
finns pengar på fickan, men regler och regler...?
Det enda som är säkert när man är på fyllan är...att det inte verkar finnas några som helst regler...

Sen jäklar gäller det att jäkta undan och hyfsa till allt innan frugan kommer hem...
Och hon frågar hur min helg har varit..."jorå!, lugn typ..!"
Tänker mycket på Povel Ramels "gräsänklingsblues", ja visst stämmer den..

OCH ALLT DETTA ÄR BARA EN DRÖM!!!
en dålig dröm som inte längre har någon substans, that's history folks!

Det är inte så, inte nu längre...
Jag är fri från mina alkohol-tvångstankar, och där jag redan kan "se" resultatet innan det ens skedde...
Skillnaden är att det inte ens skedde, jag kan backa tillbaka bandet och det har ...liksom aldrig hänt..
Men jag har i mitt minne ändå lyckats uppleva det, men också "rättat till det igen"...
Ja..jo det har ju hänt, men det var länge sedan, många år sedan, och det är numera gammal historia...

Skillnaden är att jag inte "tvingas" in i det igen, jag är fri att välja min egna väg idag...

Och det gör jag...

Och ni frågar då istället, vad ska du göra i helgen då???

Jo jag ska vara med min 13-åriga son, på hans villkor, vi ska också ha en myshelg på far/son-sätt...
HAN ska få bestämma vad vi ska göra, och håller det sig bara inom rimliga ramar...så kör vi!
Hade jag druckigt så hade jag glömt bort honom, helt och hållet...och det skäms jag över..

Men ingenting...ingenting är försent för att inte ändra på...

Därför ser jag fram emot en helg, utan någon som helst form av alkohol..
..för relationen till mina närmaste och käraste "ägodelar"...
Ägodelar som kan säga ifrån sig sin relation till mig, om jag fortsätter att missbruka deras förtroende...

Ingenting är viktigare än kärleken till sina närmaste, låt inte alkoholen spjälka sönder den..!

Nu ska jag fortsätta att längta efter "min" helg, bara timmar kvar...
Fredagar skapar så mycket "pirr" i kroppen ändå, eller hur?

/Berra

surran

Som vanligt när jag läser dina inlägg så hittar jag den kraft jag så väl behöver. Gnällde alldeles nyss på en annan tråd hur tråkigt jag har och att jag inte har några vänner...Hallå baby (alltså jag själv) jag är ju nykter och kan göra allt jag vill!! Och det är skönt att ha tråkigt.

Kram

Jag försöker dagligen tänka på en ganska så viktig sak...
"Åger" jag mitt eget liv nu?
Jag värderar det varenda dag, och funderar på om jag har min egna kontroll...

Det handlar inte alltid om alkoholen, utan om jag har tillräckligt med eget mandat att få göra precis det jag vill...
Och när jag får göra detta, trivs jag med det då?
Jag hatar när andra kör och stressar mig, men jag hatar också att ha ingenting att göra...
Denna helg har jag vikt åt grabben, och har således inget annat jag "måste", urskönt!...

Jag hade gjort en lista med saker vi kunde hitta på idag med 6-7 saker...
Han valde äventyrsbadet, men hey hey, då måste du ta med dig en vän sa jag..
Fassan taggar snart de femtio, och pallar inte tempo-el-gigante i vattenruschkanor etc.
Så han tog med sig kusinen...
Och vilken skön dag, allting skedde på barnens villkor, ingen stress, inga grinigheter...
Fick egen tid att lägga mig i solariet, tog med en hundring och berättade för grabbarna att allt jag ville ha var en slät kopp kaffe,
och resten fick de slösa bort på vad de ville, och så blev det, inga moraliska förpliktelser där inte...
På vägen hem fick de välja vad de ville ha på en gigantisk familjepizza, vilket vi hann att klämma i oss precis innan melodifestivalen.
Sedan i soffan hejade vi på våra tre egna favoriter, ingen av dem vann, men vi hade skoj under tiden...
Därefter tittade vi på en "grabbig" film, Jackass den senaste rulle, och vi skrattade och ömsom hulkade.

Just i detta då, så for tankarna igenom mig, har jag kontrollen över mitt liv, mår jag bra just nu...?
Och det kände jag, jag hade en bra och mysig kontakt mellan mig och grabbarna, och en välbehaglig rysning gick igenom min kropp...
Att för stunden upptäcka att jag har ett bra liv, och att jag ska lägga denna händelse på hyllan för goda minnen..
Åldern har ingen betydelse, inte min pappagestaltning heller, utan vi bara fanns där för varandra...

Och så tänkte jag på det jag skrev här på tråden strax innan, vad skulle ha hänt om jag valde att dricka alkohol...?
Jo jag skulle ha försvunnit in i mitt inre med mitt rus, och även rent fysiskt inte vara i deras närvaro..
Önskat mig bort ifrån den tillvaron jag hade, och tänkt vilken j*vla looser jag hade varit i detta barnvaktande...!!!

Så jag har upptäckt en annan sak med mitt nyktra leverne...jag måste börja acceptera mitt "tråkiga" liv...
Och få finnas i mitt detta nu, och lära mig trivas med det, men det är väl sådana saker man får ta tag i igen,
eftersom det verkar som om man "hade glömt bort" sitt egna gamla liv man hade innan man började dricka..

Där kanske det ligger en ännu större utmaning med att förbli och hålla fast vid sitt egna löfte...
Detta är mitt nuvarande liv, och det finns ingen, absolut ingen...reträtt till det gamla alkohliserade livet kvar längre...
En skön känsla i sig självt, ja ni vet ju hur det skulle te' sig, det är bara att läsa mitt förra inlägg...

Och jag trivs med att leva i nu'et och i verkligheten, och avsaknaden av bitter ånger har jag ingen längtan till heller...

Därför trivs jag med en nykter lördagskväll...

/Berra

sportfånen

Tja Berra!

Du känner inte mig, men det känns som jag känner dig! =)
Jag har läst i din tråd många gånger och det är ett otroligt stöd.
Jag tänkte att jag skulle skriva här då det går bra för en gångs skull istället för att bara läsa/skriva här när man har fylleångest och är bakis.

Hur har min helg varit?
KANON! Har börjat träna på helgen istället för att kröka, känslan att vakna med träningsvärk och gå upp på morgonen och äta nyttigt är helt outstanding!

Nu är det söndag, vaknade för 3 timmar sen och har ätit gröt och ska iväg nu och köra ett pass.

Jag tror att utan din tråd så hade det varit samma gamla visa som för 6 månader sedan för min del...
Dödsångest/bakis hela helgen...

Tusen tack för en bra tråd och fortsätt skriv i tråden!

inlägg som dina gör mig glad och triggar mig till att fortsätta...
Ibland så känns det som om jag bara skriver till mig själv, och momentankänslorna får mig att minnas känslor jag hade bara för någon dag sedan...
Så de hjälper mig också...

Jo jag tror på att "ersätta" drickandet med träning, det ger nog på ett ungefär samma välustkänsla, med endorfiner etc...
Men det bryter inte ner kroppen som alkoholen gör, utan tvärs om...

Jag har läst om många som byter ut suget mot ett rejält träningspass, och det funkar ett tag..
Men att inte heller bli för självsäker och tro att det kvittar ut varandra helt, allra helst en lördagskväll kl 23...
När det är så "enkelt" att knäppa en bira istället för att ta sig till en träningslokal som knappast har öppet vid den tiden på dygnet...

Men se sin kropp öka i dimension, öka antalet reps, och vikterna på träningsutrustningarna måste vara en erkänsla så stor som någon...

Så du gör helt rätt, låt det svida i bicepsen varje gång du känner ett sug, det är "straffet" för att din hjärna spökar med resten av kroppen...

Stå över din egna kropp, och lyssna på dess reaktioner, och gå lite i förväg så att du kan förhindra eventuella sidospår...

Det finns absolut ingen som helst rättfärdigande i att behöva plåga sig själv med dödsångest eller bakfylla..
Vi är alla värda så mycket mer, och tänka bara lite i förhand på vad det är som händer med oss, innan vi tar det första glaset...

Det är inte lätt till en början, men återbetalningen kommer en tillbaka, i små små doser...
Härda ut, och sedan fattar man inte varför i helsefyr man överhuvudtaget tog något med alkohol senare....

Alkohol finns för dem som kan hantera den, jag är inte en av dem...
JAG mår bäst i att undvika den, men inte heller förbjuda den hos andra..
Acceptera att den finns, men den är inte till för mig...

Alla kan inte balansera på en slak lina, men alla kan stå på fast underlag...

Men det gör inte mig till en sämre människa, jag har andra kvalite'er...
..som att se verkligheten t.ex, varje dag i veckan...

Jag flyr ingenstans, och allra helst inte mig själv...

/Berra

..utan en riktigt bra dag, för att vara den första inledande svidande arbetsdagen av dagarna fem...

Ingen har hackat på mig, jag har heller inte gått med skuldrorna i försvarsläge (spänd?).
Jag har varit rättfram med starkt gehör på frågor, ingen dividerande, inte varit något självpåtagande offer...
Folk har respekterat mig idag och givit mig de ytor jag behöver, tom chefen!

Så idag var det en riktigt bra dag, inget tjat, inget hånande, inga gliringar, utan bara ett respektfullt betende...
Det gillar jag, eller...egentligen så skulle det ju vara ALLA veckans dagar, eller hur?
Men jag ska inte ta något för givet, i morgon är det ju en annan dag, så vi får väl se dagskondiset då'rå...

Det finns inga som helst anledningar till att varken fira, eller att behöva sörja idag med alkohol...
Tänk så skönt det känns, ingen anledning till att behöva nyttja alkohol överhuvudtaget...
Inget som "suger", inget att längta till med alkoholens hjälp..
Jag är fri i mina tankar, och kan göra mina egna val...

Har ingen brådska hem, ingen brådska över att slänga i mig käket, ingen brådska att köra bilen någonstans...
Bara för att hinna, eller komma snabbare till berusningen, och det där "sköna" som jag har nu hunnit glömma hur det kändes..

Jag får ha mitt "sköna" i det liv jag lever i just nu istället, försöka njuta av det som går att avnjuta...
Jag har ingen fyllånger t.ex., ja man saknar inte frånvaron av den om man inte heller upplever den...
Och det gör jag, i mitt minne, aldrig ska jag glömma vad den gjorde med mitt liv...

Den som har slagit sig på tummen precis med en hammare önskar sig inget annat än att värken ska gå över...
Men att tänka vad skönt att jag inte har ont i min tumme just nu, när det inte värker, det är det ingen som tänker på..
Men man kan kanske en liten tid efteråt tänka, tänk så j*vla ont jag hade i min tumme när jag hade slagit den med hammaren...!!!
Och då kan man återminnas den hemska känslan...

Precis så tänker jag på min ångest, det är ingen ide' att försöka minnas något man inte har haft ont av....
(menar att... jag har ingen erfarenhet av att banka tårna med en hammare t.ex,
men att missa huggkubben med yxan, det gör s*tans ont i smalbenet, t ex)

På så sätt kan man orientera sin smärta, till olika ställen..
Men att försöka få någon att känna som aldrig har haft en riktig fyllånger, att få rätta känslan, glöm det!
Det är vi unika med i sådana fall, och nå't ska vi ju vara bäst på också...

Man får vara glad över att man lever, brukar de säga...
Jag skulle vilja säga att man får vara glad över HUR man lever...
Inte tvinga sig in i något dit man inte vill, t.ex tron över att allting bara löser sig, bara jag får ta den däringa skvätten alkohol..
Problemet kvarstår alltså, den har t.om växt med ytterligare ett nytt problem, baksmällan!

Idag är det min dag, trots att det är en Måndag, haha!

Mors Berra

märta

Hej Berra

Och alla andra underbara ni. Det var en evighet sen känns det som.... Men jag är tillbaka igen. Något hände mig, väldigt personligt, som det gör i människors liv, och så kan vi låta det vara där. Men nu är jag tillbaka, en måndag som glider över till tisdag. Var så syndfullt trött idag, ville bara stanna kvar under täcket. Men måndag är måndag, det är bara att spotta i nävarna igen. Såg melodifestivalen i helgen, fel låt vann som vanlig hahahaha. Varör kunde inte den här låten få vara med? Det är ju ändå lite drag i den, undrar var man får tag tag i texten?

http://www.youtube.com/watch?v=v1PBptSDIh8 (den är roligast om man tar bort ljudet, kolla killens mimik....)

Kram Märta

..välkommen tillbaka, av vilken anledning du nu var borta (mm måste medge att jag blir nyfiken, men vi låter det var där..)

Den där j@vla låten påminner om min barndom, när man satt och kollade TV'n en lördagskväll...
Man var alldeles fashinerad över att det överhuvudtaget var i färg, sen spelade det ingen roll vad för skit de sände...
Och för en líten knodd som inte hade lärt sig engelska ännu, så lät det ju ungefär så där, alla andra språk...
Bara de var glada och kunde tralla vidare..jojo det var kvalite'tsunderhållning det..
Nä så ALLT var knappast bättre förr, inte ens fyllorna..

Mors Berra

..efter lunchen, känns det inte härligt!, så säg?

Solen skiner och jag har precis varit ute på ett tjänsteärende, jo jag gick faktiskt...
Snönhögarna faller sönder i små små bitar när man går förbi, och mina ögon letar frenetiskt efter första vårblomman bland de gula ihopstryckta grässtråen...
Blir det en snödroppe eller en hästhov (tussilago)???

Jo jag blir väldans glad över solen som har kommit tillbaka, den värmer och sprider ett ljus efter vinterns kalla mörka tid..
T.om snön blir vacker igen när det blänker av smältvattnet i den, och jag brukar se små gångar efter åkersorken i botten på snömassorna...

Jag stannar till...och tänker...NU Berra, NU! ska du njuta en stund, stanna upp och låta livet komma till dig..
Och det gjorde jag, jag njöt verkligen, jag fick en bit av optimissmen inbyggd i min själ, Hejhopp!, tänkte jag...

Jag försöker finna nya stigar till någon form av belöning till mitt sinne, hitta det som gör det roligare att leva, UTAN alkoholen...
Man bör nog försöka finna sina källor till positivt tänkande istället för att påverka den kemiskt...
Jo'rå det finns källor till oro också, hur fanken går det därnere i Japan?, klart man tänker på det...
Jordskalv, tsunami, och härdsmälta, de har större problem än vad jag har just nu...

Men det kommer också stunder där man bör byta impulser och bara se de som är bra för mig, och mitt välmående...
Och sedan får det se ut bäst det vill runtomkring mig, i MIN lilla bubbla, där mår jag bra i alla fall...
Och då kan lite solsken hjälpa till, och ett sökande efter vårtecken vara en alldeles utmärkt terapi för mig och mitt mående...

Sen att det tog typ 2,5 gånger så lång tid att gå den där biten på tjänsteuppdraget, jaha se.. det skiter jag i..haha!

Men jag har "tankat" mig själv med gott sinne, och det ska jag leva på i flera dagar, jag älskar när impulsiva saker som händer i mitt liv...

Inte behöver jag någon alkohol för att orka leva, tvärsom...om man skippar den så orkar man nog leva lite mera, och kanske längre,.. och behagligare...

Det praktiserar jag just nu, och vet ni?....det funkar!

Mors Berra

vana

visst är det en välsignelse att vi stoppade det inmundigandet i tid :)
Igår på jobbet fick jag insikten om hur det står till med mej både fysiskt o mentalt mot förr.
Förr släpade jag benen efter mej när jag var bakis på jobbet.Så fort jag fick tillfälle la jag mej på soffan o somnade tom ibland(när min brukare vilade)
Nu är jag närvarande.jag är närvarande med min brukare och jag ser att jag är en fantastiskt bra resurs på mitt jobb.
Jag är där med hela mej.
Även om jag åxå när jag är hemma eller fotar i studion även där är med till 100% o väldigt målmedveten så skulle jag inte vilja jobba 100% med mitt skapande jobb/hobby/intresse.
Jag tycker om att arbeta med människor,vara lyhörd,peppa,ta hand om,vara vårdande o ge uppmuntran osv.Det hjälper mej åxå.
Det är så himla skönt att ta vara på livet.

..och ingen stress som sköljer över mig om att hinna till bolaget, planera osv...
(Läs Addes senaste inlägg i hans tråd, otroligt bra!)...

Och jag känner en ro, en inombords ro över att slippa dessa tankar, jag är lite av en "fri" själ...
Jag längtar naturligvis till helgen, men inte för att bara hamna i den mentala dimman, utan för att få tid till att vilja leva....
Ja det där kan låta konstigt, men i vårat dagliga liv så finns det saker som vi "måste" göra, jobba t.ex, betala räkningar, städa, handla osv...
De flesta tycker inte om det, det är ett "måste"...

Och måsten måste man göra, men man får inte glömma att finna det som triggar ens känslor, impulser, och glädjeämnen,
det där som kittlar ens sinnen, får en att le, tänka och spinna vidare av egen maskin...
Det finns inget universialmedel eller metoder som får alla att sluta tänka i sina banor runt alkoholen,
som att börja med modellbyggen, det är skitroligt!, nähä, inte för alla, inte frimärksamlandet heller...

Det är verkligen jättejobbigt att försöka tvinga bort tankarna från alkoholen, och vad-ska-jag-göra-istället-för-tankarna...
Mitt tips är kanske inte att ladda direkt på en ny hobby, möjligen något som man funderat på länge, dykning kanske?
Men att pumpa in stålar i en ny sysselsättning och inte vara med mentalt, är det inte pengaförstörning??

Enkla saker som får en att våga/vilja skratta, se roliga filmer, spela spel, snabba och intensiva pass som t.ex laserdome, gokart etc.
När koncentrationen krävs hårt och för en kort tid, så tar man tiden av alkotankarna, men det håller inte för ett långt pass...

Mycket handlar om att bli vän med sig själv och att våga ha det tråkigt, sätta horisonten så att man kan nå den...
Varje dag utan alkohol är en ren vinst, även om det "andra" har kostat mycket pengar eller instatser...
Det gäller att bryta benet på alkoholtankarna så att den haltar, och upptäcka att det finns ett riktigt hyggligt liv UTAN alkoholen...

Men sluta att jämföra!!!, det är jätteviktigt!!!
Jaha, nu är det lördagskväll och jag kunde ha suttit i baren och snackat med polarna efter ett shysst bastubad...Dumpall!
Sluta glorifiera drickandet, och tänk lite längre, hur hade DU sett ut på småtimmarna, raglande och raggande???
och för att inte tänka på herr Ågren dagen efter, blåsa stålars!!!

Du har inte blivit Jesus för att du sitter rakryggad i soffan hemma framför TV'n och NYKTER, sippandes på ett glas mjölk...
Nej du sitter där för att du VILL det, och att vara ute och kröka runt är något som du har tagit en paus ifrån, ett tag eller för alltid!

Man gör inget istället för, man gör det man borde ha gjort, hela tiden, chillat och ta det med ett behagligt lugn...

Det är mer respektingivande att våga möta verkligheten istället för att smita iväg från den med alkoholen...

Det här är mitt liv, så...låt oss göra någonting åt det...
Varje tanke på alkoholen, är en själa-mördare och en livsförtryckare och energitagare..

Den här helgen ska jag ge mig själv tid till att vilja leva, jag ska försöka njuta av varje tillfälle som ge's mig...
Utan alkoholen så går det faktiskt lite lättare, dag för dag...

/Berra

surran

Ja visst är det så Berra.

Jag har min först ensamma helg nu på mycket länge. Helt ensam utan alkohol, män och dylikt....Utan min lilla ängel som ska åka till pappa i helgen.

Ska verkligen försöka njuta av helgen. Ta det som en chans till total avkoppling och rekreation. Jag måste inte ha något inplanerat även om jag vet att det kommer att kännas tomt och konstigt så ska jag verkligen FÖRSÖKA att se det som du gör Berra! Och som Adde gör och alla ni andra med längre nykterhet än jag. Men långt därinne är jag lite rädd för att min självömkan ska komma fram och visa sin fula nuna. Ok, det kanske måste få göra det, men bara en kvart och sen är det nog.

Längtar till fredag kväll. Då ska jag äta godis och dricka cola och glo på tv. I morgon ska jag sova länge och sedan dricka kaffe och titta på tv. Sen hoppas jag kunna komma iväg på den promenad jag planerat för i två veckor nu...fniss. Men som det ser ut med snön utanför så kanske jag skiter i det. Jaja,

Jag har i alla fall planerat två saker i helgen. Ett möte lördag kväll och ett söndag eftermiddag.

Helgen blir ju vad jag gör den till!

kram alla

för berömmet Berra !

Jag kan klappa dig på ryggen också ! Jag har absolut noterat en skillnad på ditt sätt att skriva de sista månaderna. Du har funnit en vardag och ett sätt, ett nyfunnet sätt, att vara och trivas med dina känslor. Du är med i matchen med hela Berra, inte bara en liten bit av honom och det är verkligt positivt att få vara med om den förändringen och även att få känna en glädje att få se din förändring. Jag är medveten om faran i att rescensera en person så här anonymt men det är en sann glädje att få vara med en person som så väl finner sig i sin nykterhet.

Ta hand om dig Berra !!

vana

trevlig helg!
Självömkan är väl ok när man är medveten om det.Då kan man bara låta det vara så rinner det av efter ett tag för det är inge kul att sitta o ömka sej själv ,tycker inte jag i alla fall,det gör att jag blir svagare o svagare o...svagare..o.....men att veta vad det är o igognera känslan eller se den med distans är en annan sak.Då blir den som en möbel som jag kan iakta o bestämma själv om jag ska ha den eller inte.
ha en underbar helg alla!!!!!

..och har suttit och läst lite runt bland trådarna och er mina vänner...

Funderar mycket på er hur det går...om ni fixar denna helgen också, eller faller till föga för drickat...
Vill också säga att jag inte dömer er, utan ser det bara som ett "uppehåll" i erat annars så duktiga framåtskridande...
Varje dag, varje timme utan alkohol ska man se som en utveckling, en vilja att aveckla allt det där svåra och tunga som lastar ens liv...

Sitter här själv med en mage som är alldeles "bylsig" efter kvällens övningar med god mat, dryck och onödigt snacks och godis vid TV'n....
Men jag känner mig ändå nöjd, jag har "klarat" av den här kvällen också, utan alkohol, sen får magen vara lite tjyvtjock som den vill...
Kommer att känna mig lite äckelfet när jag så småningom går och lägger mig, men inte dumfull i alla fall...
Magen måhända vara lite knorrig i morgon bittida, men någon annan ångest lär jag inte vakna till...

Frugan och jag skötte lite åtaganden idag, men på ett lugnt och försiktigt sätt, ingen tidspress...
Vi hann med allt vi skulle och satte oss på ett riktigft gammeldags fik och bara njöt av tiden, med en latte och en semla...

Frugan ler och säger...det HÄR det är minsann kvalite'tstid!!!, och jag kan inget annat än le tillbaka...
Jag vet inte vad jag är mest stolt över, att vi faktiskt sitter här, eller att min "mindfulness" har smittat av sig så rejält på frugan...

Vi "tvingar" oss till små pauser numera i livet, och där vi bara ska sätta oss och njuta av livets..."nu"...
Jisses vi har aldrig tänkt på det förut, vi har bara stressat oss igenom livet hela tiden, utan att ha hunnit uppleva det...

Nu hinner vi prata en stund om livets viktigheter, det som skett och det vi har framför oss närmaste tiden...
Men "tiden" vi har skapat för oss, och miljön på ett sorligt fik, det är vad som skapade våran träffpunkt...

Resten av dagen har gått i ett behagligt tecken, och vi har idag kännt att vi har verkligen levat, ett liv som vi vill leva...

Alkohol då?, jorå jag öppnade en ny dunk åt henne, men det bidde bara ett glas rött till köttabiten, hon var nöjd så???
Hade jag varit i dryckartagen så har jag dragit med henne i träsket, och då hade jag ungefär NU tömt de sista dropparna ur den boxen...

Men det är ett liv som jag levde förut, tack gode (något däruppe..) för det, det blev man en livserfarenhet rikare på det...

Känns bra att jag inte har stannat i något där jag inte längre vill vara kvar...

Sov gott alla mina vänner!, syns i morrn!

/Berra