av Bullret

Se klart
tors, 2020-10-15 - 23:30

47 dagar, och så en massa tänkande och reflekterande, jag är himla imponerad. Bra att börja att nysta i rötterna som jag efter en tid här verkligen inser, är olika för alla.
Jag lär mig varje dag av alla som skriver här. Hejar massor på dig! Kram ?

HerrÅgren
fre, 2020-10-16 - 12:28

Kul att höra Bullret. Det här behöver du. Fortsätt. ??

Ilskan kan ofta komma från obearbetade upplevelser och känslor.
Att uppleva besvärliga saker som barn när vi inte kan förstå eller uttrycka oss, är traumatiskt. För alla.
Vi har alla våra trauman i någon omfattning. Det är normalt. Det måste inte vara "taskig barndom" .
Det kan vara en så enkel sak som ett bråk med ett annat barn på dagis eller att du kände dig orättvist behandlad någon gång. Det där kan sitta kvar i ens undermedvetna. Det kan vara bra att ta upp sådana minnen med din psykolog.

Psykologer har tystnadsplikt. Bara om det gäller brott som kan ge minst ett års fängelse har de möjlighet, inte skyldighet, att polisanmäla. Fråga mig inte varför jag vet det ??

Bullret
fre, 2020-10-16 - 18:34

Idag efter jobbet hade jag en sån jävla fredagsfeeling! Jag vart faktiskt lite sugen på alkohol en kortis, sen frågade en vän precis då om jag skulle med och träna, SJÄLVKLART ska jag det!!

Suget försvann direkt och jag är nu nytränad och på topp. Fortfarande mycket funderingar kring uppbrottet med senaste exet dock. Jag tror att det skulle kunna finnas en framtid för oss tillsammans nu när jag börjar se klart och inte dricker längre.

Samtidigt så känner jag att jag aldrig hade tagit steget fullt ut till nykterhet utan en rad olyckliga omständigheter. Typ som att jag skulle operera mig direkt efter flytten, jag och exet bröt upp och att jag flyttade till en helt ny stad. Fatta vilka jävla omständigheter samtidigt som gjort att jag faktiskt börjat se världen som den faktiskt är...

Det är mycket tankar i huvet, men nu ska jag hem till en vän och njuta av en alkoholfri öl eller två.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Bullret
fre, 2020-10-16 - 19:05

Jag har alltid haft en känsla i mitt liv att det är orättvist. Att jag inte blev bränd på brännbollen i skolan, att jag inte fick hjälp i skolan för att jag hade det lätt för mig, att jag inte fick gå före i bostadskön, att jag inte fick bidrag utan var tvungen att jobba etc. etc. etc. i all evighet.

Nu börjar jag lugna ner mig. Fruktansvärt skönt. Innan kunde jag irritera mig på saker som andra gjorde, till exempel så var det en unge på gatan mitt över som åkte sparkcykel i gatan istället för att åka på trottoaren, vilket ledde till att mötande bilar var tvungna att stanna. Innan hade jag irriterat mig över detta, speciellt då föräldern gick bredvid. Nu är jag mer likgiltig och tänker att "det påverkar ju inte mig, och gör det verkligen så mycket egentligen?". Det jag menar med detta är att jag känner mig mycket mer harmonisk i kroppen.

Samma sak med att jag tidigare i mitt liv sökt konflikt och diskussion. Men varit så jävla aggressiv i min argumentation att de jag diskuterat med ofta blivit ledsna/arga. Nu undviker jag konflikter, inte helt när det är viktigt, men jag försöker tona ner konflikter/diskussioner så mycket det bara går då jag inte "får ut något" av det längre? Det låter helt sjukt men jag är helt övertygad om att det har med alkoholkonsumtionen att göra även det...

Jag är helt enkelt inte arg längre. HAHAHA OCH JAG ÄLSKAR DET!!!

HerrÅgren
fre, 2020-10-16 - 21:20

Jag själv kom hem från krogen nu kl 21. Lagom. Åt en god middag och druckit 4 flaskor 0% öl.
6:e dagen nykter och fixat en AW utan problem.
Nu firar jag detta med chips och godis. I morgon ut på en brunch kl 11.
??

Andrahalvlek
fre, 2020-10-16 - 21:33

I nykterheten är jag mycket mer chill med det mesta. Låter disken stå till imorgon. Eller övermorgon. En jobbig gubbe tjafsar. Låt honom hålla på, jag kan gå. Långa köer i affären. So what. Jag väljer mina strider. Men det betyder inte att jag är mesig. Om någon försöker köra över mig får de med mig att göra, men på ett mer sansat och konstruktivt sätt.

Men jag har haft problem med ilskna utbrott i nykterheten. Jag tror att det beror på att jag inte varit så ilsken tidigare. Jag har i alla fall inte visat det så tydligt. Nu kan ilskan invadera mig från alla håll och kanter, växa inombords och explodera. Jag skällde ut min chef inför andra i våras så det ledde till orossamtal. Hon hade förtjänat det, men det var ändå väldigt fel och omoget.

Framför allt blir alla känslor i nykterheten starkare. Kan börja gråta när jag tänker på något eller hör en låt. Skrattar så jag kiknar. Kan bli så glad att jag hoppar. Alla känslor är starkare och mer genuina. Otroligt häftigt!

Kram ?

Bullret
fre, 2020-10-16 - 23:40

Ja, själv så kom jag hem precis nu efter en lugn kväll med en ny vän. Det har varit jäkligt jobbigt att flytta i samband med alla andra förändringar i mitt liv och jag har inte riktigt kunna dela med mig till någon i min nya stad förrän ikväll. Jag sa att jag får ångest av att dricka alkohol och att jag inte ska göra det mer. Han accepterade detta och tyckte att det var ett vettigt beslut. Drack några alkoholfria öl på en krog och kände att jag inte ens saknat det. Att vara ute och dricka alltså.

Kände mig nöjd med att ta en alkoholfri öl eller två och sen tacka för mig och gå hem. Mycket tankar på exet också, då jag om jag haft samma inställning framför allt det sista året, så hade vi nog aldrig brutit upp. Känns jävligt tungt att tänka på men jag kanske var tvungen att nå en ny low.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Västligvind
lör, 2020-10-17 - 08:31

Wow @Bullret! Vad härligt att känna att du kan ta två afria öl och sen gå hem.. Jag är nog inte riktigt där än ☺️ Kanske om det varit som din situation, att det är en ny vän. Men du vet hur det är med gamla vänner och gamla vanor. Jag håller mig undan det tills vidare.

En sak jag tänkte på med din tjej. Varför inte skriva ett brev till henne. Skriv ner dina tankar, att du saknar henne och om din nya nykterhet, kanske be om ursäkt för något om det känns så. Då har du i sämsta fall bara fått ut dig dina känslor och tankar som jag ser snurrar i dig eller i bästa fall så svarar hon. ☺️

Kram på dig

AkillesU
lör, 2020-10-17 - 10:03

Skönt att höra att du liksom jag ser så mycket positivt i att vara nykter. Jag är på dag 76. Känslorna har verkligen gått upp och ner de senaste två månaderna men får bara mer och mer energi. Ser så fram emot vad livet kan bjuda mer på? Nu ska jag gå ut på en långpromenad i solen. Undrar hur många som är bakis idag. Inte vi iallafall ?

Bullret
lör, 2020-10-17 - 17:39

@Västligvind
Ja, jag vet precis. En stor anledning till att det är så enkelt för mig att vara nykter är att jag bor i en ny stad där ingen sett mig full tror jag. Håller mig lite undan att åka ner till studentstaden just för att mina vänner där ofta är ute och dricker.

Ja, jag tror att jag ska skriva ett brev till henne förr eller senare. Tänkte prata lite mer med psykolog först och behöver nog ännu mer tid för självreflektion.

@AkillesU
Ja, livet är sjukt trevligt när man är nykter!! Ingen ågren, det gör mig så fruktansvärt glad! Har inte varit full sen slutet på juli men drack en öl i mitten på augusti och två öl i slutet av samma månad. Även de små mängderna påverkade mig negativt känner jag. Jag kände i första fallet att jag inte kunde säga nej då jag erbjöds en öl, och i det andra fallet att jag var så JÄVLA taggad att jag inte kunde låta bli...

Idag på morgonen har jag tagit en powerwalk i solen, vilken toppendag!!

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Bullret
lör, 2020-10-17 - 23:20

Hej,

Nu på kvällen är första gången på länge som jag upplever riktig ensamhet. Jag känner mig ensam och jag är ensam. Detta i min nya stad. Jag har (ännu en) ganska ny känsla i kroppen och det är att jag inte känner att jag missar något när jag är hemma. Det är ett helt annat lugn. Däremot så blev det ensamt idag eftersom jag inte träffat någon på hela dagen, och orkade inte riktigt vara på heller.

Imorn är det nya tag. Då blir det gym och bilfix hoppas jag. Kanske ska köpa mig en monstera också.

Jag har verkligen märkt att ha växter är något jag trivs med nu när jag är nykter. Något som jag kan ta lite hand om och se växa.

Fy fan med en ensam lördagkväll dock. Det är tungt i min situation.

HAHA höll på att glömma. Hade en rätt dyr öppnad flaska rom hemma. Och en Russian standard platinum vodka. Båda halvfulla. Hällde ut det i vasken. Jag ska aldrig mer ha alkohol hemma.

Så är det bara. Aldrig mer första glaset.

Andrahalvlek
sön, 2020-10-18 - 00:09

Hälla ut alkoholen var riktigt bra gjort! Och klokt. När svackorna kommer ska man inte ha skiten hemma.

Jag brottas också med att känna mig ensam, men jag väljer hellre ordet självsam. Åkte till och med på semester i somras självsam. Fördelen är att man får göra precis som man vill!

Och jag trivs bättre och bättre självsam faktiskt, men fan vad jag pratar när jag träffar folk. Det är som om pratet lagras och kommer ut när jag får chansen ? Jag var social i mitt tidigare liv också. Nu är jag om möjligt ännu mer social, men inte på ett rastlöst sätt. Jag trivs numer som sagt med att hitta på saker eller sitta hemma helt självsam.

Kram ?

Bullret
sön, 2020-10-18 - 10:20

Jag håller med, att vara själv eller självsam börjar kännas helt okej. Men ibland känner man sig ensam och det ser jag som en negativ sak. Det är när det inte är självvalt för mig.

Idag vaknade jag utan klocka vid 8-tiden. Vet inte när jag gjorde det på en söndag utan alarm senast. Om det ens har hänt. Kroppen börjar anpassa sig efter att inte få i sig gift längre. Så även om kvällen igår var tuff, så var morgonen idag helt orimligt bra. Jag var ju nykter. Ingen bakfylleångest över vad jag gjort dagen innan.

Haha, det här är livet. Hade nog aldrig klarat det utan att flytta. Nu känner jag att jag kan åka till min förra hemstad och säga som det är, att jag är nykter från och med nu.

Pratade med en vän igår, och han sa "jag trodde aldrig att du skulle bli nykterist". Det kändes väldigt ovant och jag relaterar inte till att vara nykterist. Jag är ju snarare nykter alkoholist...Eller någon som valt att vara nykter p.g.a. mina alkoholrelaterade problem...

Men egentligen är det ju skitsamma vad man kallar det, JAG ÄR KLAR.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Andrahalvlek
sön, 2020-10-18 - 10:28

Du går verkligen från klarhet till klarhet. Du tillhör dem som kommer att stå på barrikaderna och folkbilda om hur alkoholen fördärvar både individer och samhälle, det känner jag på mig ?

Själv kallar jag mig varken nykterist eller nykter alkoholist. Jag brukar nog bara kalla mig nykter. ”Nej tack, jag är nykter”. Ungefär som man sa när man körde bil tidigare, men då la man till ”i kväll” på slutet.

Men oftast säger jag nog att jag har slutat dricka alkohol eftersom alkoholen fördärvade min psykiska hälsa. Då öppnar jag för en fortsatt viktig diskussion, om motparten vill.

Kram ?

Bullret
sön, 2020-10-18 - 15:59

Tack, Andrahalvlek!! Dina kommentarer här på forumet ger både mig och andra väldigt mycket. Ta åt dig av det!

Jag är inne på samma spår som du, jag är bara nykter. Och alkoholen har påverkat min hälsa alldeles för länge.

Idag har jag varit på en blomsterhandel och köpt en växt!! Haha, det är det sista jag trott att jag skulle göra om någon hade frågat mig för tre månader sen. Jag var alltid irriterad på växterna hemma i den gamla lägenheten med tjejen, och var alltid irriterad över att jorden skitade ner överallt. Nu har jag alltså själv köpt jord och planterat om en växt i min egna lägenhet. Och jag var inte ens irriterad när jag skitade ner hela min diskbänk.

Jag tar livet mer med en klackspark och det krävs mycket, mycket mer för att jag ska bli arg eller irriterad nu för tiden. Vet knappt hur det känns. Tidigare fick jag väldigt jobbiga känslor i kroppen bara av såna enkla situationer.

Jag ska prata med fd. sambon förr eller senare om det här också. Fyra år försvinner inte på 2 månader, och inte 3 heller. Så det är egentligen ingen stress med den saken. Fokuserar mycket på mig själv och mitt välmående så får allt annat komma efterhand :)

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Bullret
sön, 2020-10-18 - 19:00

I mitt nya liv, precis som det gamla, så är det söndagarna som är den värsta dagen på veckan.

Jag har haft en toppendag men kan inte sluta tänka tillbaka och älta mycket av det jag gjort fel de senaste åren. Att jag svikit mig själv så många gånger i mitt liv att jag slutade räkna för länge sen. Och framför allt att jag gjort andra ledsna. Hur går man vidare från det egentligen? Eller är det bara något man kanske lär sig att leva med. Innan har jag ju bedövat denna känsla med alkohol...

Men det vet ni vid det här laget att det aldrig händer mer. Dag 50 avklarad. 86 dagar sedan jag var full. Jag börjar bli varm i kläderna och trivas :) Men tankarna kommer titt som tätt.

Hur har ni gjort förresten, är det någon som delat med sig av att de skriver här för partner/vän eller är det er egen grej?

Bullret

Bullret
mån, 2020-10-19 - 16:17

Hej igen,

Igår kväll pratade jag med en vän i över två timmar om allt som hänt mig den senaste tiden. Direkt i början av vårt samtal så började jag gråta över att det är jobbigt med mitt ex. Helt otänkbart för några månader sedan att visa såna känslor. Jag har betydligt lättare till starka känslor nu än vad jag haft tidigare. I alla fall till positiva sådana känslor. Jag är så jävla ledsen över att jag låtit det gå så långt att jag förstört mitt senaste förhållande med alkohol. Att jag varit en person som man inte kan lita på att man kommer hem över huvud taget när man "bara ska ta en öl". Jag har ju vetat om mina problem och jag kallar till och med min tråd "dags innan det är för sent". Nu är det för sent och jag lärde mig inte ett skit av det. Jag känner mig stundtals helt jävla värdelös som inte kunde inse mitt problem förrän det var för sent. Jag ska aldrig dricka mer och vill bara må bra. Jag hatar det här. Det är det värsta jag har varit med om på ett sätt - just för att jag hanterar mina känslor och problem nyktert. Jag kan inte döva mig som jag inser att jag gjort de senaste 10 åren. Det fungerar inte längre.

Jag och min vän pratade också om min alkoholkonsumtion. Hon sa att jag har ju brottats med den här problematiken ganska länge nu och att det är ett väldigt sunt beslut från min sida. Jag kan inte förstå varför jag inte pratade ordentligt med mina vänner tidigare. Jag känner att min problematik verkligen eskalerade efter att jag skadade kroppen i vintras. Men det här har fan hållt på länge, det vore ett svepskäl att säga så.

Jag vill bara må bra, jag tror att jag har en del att bearbeta och måste nog prata med senaste tjejen förr eller senare, det här är ohållbart.

Bullret

Inombords
mån, 2020-10-19 - 18:00

Hej Bullret!
Vad fint och ärligt du skriver. Jag är på dag 70 och brottas precis som du med tankar på saker som jag gjort och sagt, människor i min närhet som jag sårat gång på gång. Jag har bett om ursäkt och uppriktigt sökt förlåtelse, försöker gottgöra, pratar med min sambo om mina känslor men skammen försvinner inte. Har till och med skrivit ned mina fyllesynder på ett papper och bränt upp det. Jag tänker kanske att genom att skriva ner dem här så kanske jag kan sätta dem i perspektiv eller få förlåtelse/förståelse eller något. Någonting måste kunna ändra hur det känns.

Vilken resa du är på! Jag får känslan av att vi haft ett liknande studentliv med likadana dryckesmönster. Känner igen mig i mycket. Svårt att få en sund blick över allt som pågår i studentstäder när man är mitt i det, blir liksom normaliserat.

Så underbart att du redan nu väljer dig och ditt välmående! Jag håller på dig!??

Bullret
ons, 2020-10-21 - 23:57

Ja, studentlivet kan verkligen vara skit för folk som har ett problematiskt drickande med sig. Jag var inte tillräckligt stark som människa att komma till en ny stad och passa in att jag blev nykter i samband med att jag började plugga. När jag festade som mest var det ca 5 dagar/vecka i ett år. Då blev det minst 12 öl på en kväll, ofta mer. Efter den perioden drog jag ner en hel del men jag tror att mitt "riktiga" problemdrickande där jag inte insåg konsekvenserna av min alkoholkonsumtion började där. Jag hade ju inget annat sammanhang än fest i min studentstad. Och allt dumt skit man gjorde skrattades bort och glömdes bort av mig i takt med nästa fylla. Snacka om att döva sin ångest med alkohol. Kan inte fatta att det gick så långt. Det gör mig ledsen ibland men jag får vara glad över att jag fått chansen att märka det så pass tidigt i livet ändå. Och att jag inte gjort bort mig i arbetslivet!

Denna vecka har jag köpt ett gymkort, har en vän som ska hjälpa mig att få in övningarna rätt och köra 3-4 gånger i veckan med honom framöver :) Så jäkla skön känsla att komma igång ordentligt med träning, det skingrar verkligen tankarna på riktigt. För ett kort tag åtminstone.

När jag drack hade jag ofta problem med att jag hade ont i händerna, vilket jag blev påmind om i detta inlägg https://alkoholhjalpen.se/comment/297343#comment-297343

Jag kom på när jag läste det att jag inte har ont i handlederna över huvud taget längre.

Det är så jävla mycket grejer som är relaterat till alkohol för mig. Jag är så glad över att jag är fri. Lever snart mitt bästa liv!

Förutom att jag har brustet hjärta då förstås.

Aldrig mer första glaset

Bullret