(Uppdaterad)första inlägget skrevs den 19:e Oktober. Sista dryckesdag var 28 Sept 2020 kl 20:00.

19/10 2020: Idag klockan 20:00 så är det exakt tre veckor sedan jag drack den sista kaffekoppen (med vin) ensam i mitt nedsläckta garage!

Anledningen till den ”långa” nykterheten på hittills tre veckor beror på insikten att det jag sysslat med de senaste fyra åren inte har tagit mig framåt i livet överhuvudtaget samt en oro över hur jag ser ut inombords både fysiskt och psykiskt fick mig att googla ”sluta dricka alkohol” och hamnade på denna sida. Jag la upp en plan att kunna sluta men kom inte på annat än att ”bara” just det SLUTA. Jag bestämde mig att om jag klarar tre veckor så ska jag starta en tråd här, har följt många av er här på sidan utan att registrera mig och det har gett mig en styrka att fortsätta den nyktra vägen.

Jag har i mitt vuxna liv aldrig varit utan alkohol mer än en vecka. De senaste fyra åren har det utan att jag själv uppfattat vad som hänt eskalerat ordentligt. Har haft Lördag varje kväll och druckit 3-4 glas (kaffekoppar) vin + någon öl. Det läskiga är att jag trott att ingen har märkt något. Nu visade det sig att min närmsta vän frågade hur det ser ut med alkoholvanorna eftersom hen upptäckt att jag börjat dyka upp senare och senare på dagarna på jobbet.

All den tid som blev över och all förväntan på att pengar skulle göra en lycklig blev för mycket, jag började fylla tiden med alkohol, resor och roliga saker men det blev till slut tomt och jag full.

Man är bra på att lura sig själv i alkoholbranschen, kollade mitt kontoutdrag på alla inköp hos systembolaget de senaste 36 månaderna 161000:-

Googlingen som gjorde att jag hamnade här är jag enormt tacksam för. Helgerna har varit värst att uthärda men Måndagarna bland de bästa dagarna.
Har barn, ensam vårdnad och mycket att förlora! Nu räcker det! Resan har bara börjat och jag ska kämpa!

Inga ”allvarliga” konsekvenser har hänt mig ännu, det har varit nära några gånger men har som alltid klarat mig ur de knipor jag och flaskan har försatt mig i men för varje dag, särskilt de sista veckorna innan alkoholstoppet började bli farliga.

Har klarat tre veckor nu men jag sätter inget ”minsta” datum på hur länge jag ska vara nykter. Sätter jag ett datum så börjar det om det datumet igen med kanske fyra år till om jag överlever det. Poletten har trillat ner här och jag har förstått att total avhållsamhet livet ut är vad som krävs om det här ska gå.

Just nu är jag väldigt stolt över mina tre veckor, det var tufft men det börjar kännas bättre. Suget är där flera gånger /timme men det SKA och MÅSTE gå!

Bra jobbat med 3 veckor ?
Jag har ännu inte vågat kolla mitt kontoutdrag.
Men känner att jag kanske vågar det nu för 161000 blir nog svårt att slå?

Jag är inte riktigt där än. Där jag säger "aldrig mer!"
Hoppas att beslutet ska komma innefrån, mer "Jag vill inte dricka längre"
Känner att Annie Grace bok Tänka klart tog mig en bit närmare

Bra att du startat en egen tråd.
Skriv ner dina rädslor och sug så blir de lättare att hantera.
Kram⚘

Grattis till tre nyktra veckor! Det värsta har du bakom dig. Nu kan du lägga det mesta krutet på att skapa nya nyktra vanor. Vi måste uppleva livet som nyktra. Sen är det väldigt viktigt att aldrig glömma hur illa det varit. Och aldrig ta första glaset, för då sitter vi strax i fylleträsk igen.

Välkommen hit!

Kram ?

Vad bra att du hittade hit. Känner igen det där med kaffekoppar i nedsläckt garage. Då är det liksom dags att fundera på vad sjutton man håller på med.? Försök att kika in här på forumet ofta. Bara läsa, eller skriva om vad du vill. Det är till stor hjälp.Jag börjar närma mig 10 månader nykter nu, och mår hur bra som helst. Jag satte inte heller något mål, utan körde på ”tills vidare” från dag 1. Jag tror det var bra, har sett allt för många som tar återfall när deras mål på 1 eller 3 månader är avklarade. För att fira liksom, ett väldigt dumt sätt att fira på.

Kämpa på nu, det här fixar du!

Tack för alla kommentarer, de värmer. Det har varit illa, så illa att ”normalmåendet” känts okej, då har det normala varit allmänt bakrusig, ofta sjuk och förkyld mm. Bland det värsta med det hela är att jag inte ens märkt det själv eller kunnat relatera till vad det handlat om, allt blev ”normalt”. Tiden har gått snabbt, otroligt snabbt. Åren känns som en grå massa.

Tror jag är i någon orienteringsfas och försöker lära känna mig själv igen.

Just nu mår jag väldigt bra fysiskt och tankarna är klarare men det finns mycket som kommer upp till ytan när man tänker efter. Lättare sagt än gjort är att inte ”ångra något” och tänka att ”det som inte dödar härdar” osv men jag känner att det är så otroligt skört. Idag hjälpte jag en kompis med lite praktiska göromål och fick en ”present” som jag vanligtvis hade uppskattat för några veckor sedan. Den ligger i garaget men ska få flytta till soptunnan imorgon.
Jag har ännu inte utsatt mig för sociala tillställningar eller berättat för så många vad jag går igenom nu samt att det inte heller är så mycket tillställningar i coronatider så där finns ju en risk i framtiden att börja fundera på. Hur det ska hanteras. Det slog mig nu att det ju är en klockren anledning att ”passa på” att sluta dricka när det sociala ”trycket” är mindre! Svårare att hantera sen när allt kanske startar om men fram tills dess så ska jag nog kanske med hjälp av er komma på någon idé för att kunna avböja och säga nej till mig själv.

Jo tre veckor var målet eller min ”alkospärr” på mobilen innan jag ville skriva något här, tänkte att om jag klarar det så ska jag satsa på livet och framtiden som nykter till 100%

Att skriva orden ”nykter till 100%” var svårt och känns enormt stort men det måste vara det självklara målet för mig att sträva efter, ett mål som uppnås hela tiden fram tills det inte gör det för då är nog livet förbi efter något år.

Är inte 40 år ännu och har förhoppningsvis 40 år till framför mig om jag sköter korten rätt nu, Max 5 om det fortsätter som innan stoppet. Är faktiskt ganska rädd.

Oj, kan knappt sluta skriva men tack för svaren. Känns bra !

Välkommen till forumet! Blir alldeles rörd av hur du verkar ta dig och din hälsa på största allvar. Visst är det fint med ett uppvaknade. Och tungt. Vill bara säga grattis till dina tre veckor! Och kämpa på! ?

Du har tagit rätt beslut! Ut från mörkret och bort från kaffekoppar med vin. Du och dina barn är värda bättre, som alla. Du har ett stort ansvar som ensamstående, och det kommer bara att bli bättre om du håller dig nykter! Suget kommer och suget går men din beslutsamhet består. Hm, var fick jag det ifrån - låter som en sån där klyschig sak man skrev i Vänner böckerna som liten :). Ha en bra dag och fortsätt sätta barnen, dig och hälsan främst. Bra jobbat med dina nyktra veckor!

Ja, motivationen är i första hand barnen och att de ska få ha en mer ”närvarande” pappa. Har aldrig druckit framför dom eller varit berusad så att de sett (vad jag vet) men förmodligen har de märkt och känt av mitt mående och jag kan bara hoppas att de inte tagit skada av det. Och om de har gjort det så ska jag se till att det inte fortsätter, kan bara avvakta och se.

Vad jag märkt den senaste veckan är att dom kan kommentera att jag verkar gladare och piggare. Har bekräftat att så är fallet :) men inte sagt vad det beror på. De kanske själva sätter ett samband med mindre vinkartonger i garaget och mindre tomflaskor i påsarna men jag får säkert höra det i framtiden. De är väldigt öppna och har lätt för att prata om sina känslor och vågar framföra positiv och negativ kritik så sanningen kommer jag att få höra förr eller senare. När jag är stark nog så ska även de få höra sanningen och en förklaring eller i vart fall min berättelse om varför det sett ut så här men det finns egentligen inga ursäkter, bara att acceptera. Jag vet inte riktigt hur jag kunde släppa det så långt som det gick.

Jag är livrädd att lova saker jag inte kan hålla och skulle bli väldigt ledsen om jag redan nu berättade och lovade något och sedan sviker. Verkligen livrädd, -det skulle vara som att säga att jag väljer en ”bra” kväll och betalar priset med att begränsa min livstid till endast några år till. Vill ju se i framtiden om jag får några barnbarn och se vad det livet kan bjuda på :) Det är ju ett bra mål.

Det känns bra att skriva här, kan gå tillbaka och läsa hur jag tänkte nu och kanske bli påminna mig själv vilka val jag inte ska göra när marken börjar skaka.

Ett stort steg att börja skriva här. Neråt går vägen uppåt som Robban Broberg sjöng. Och du är på väg upp nu. Sen blir det lite bump på vägen men det ger styrka på sikt. Vi är många som hjälps åt här. Och det mår man också bra av att få göra. Kram

Ska kämpa mig igenom denna kväll också. Det går tungt nu och det känns som på liv och död nu: SKA INTE dricka FÅR INTE, VILL inte behöva, Kommer INTE, Kan inte.

Rosa-Lie

tack för att du delar med dig, Jag känner så igen mig, mina ungar är allt mellan 19-34. Det som får mig att må sämst är att jag under vår svåraste tid (ca 8 år) inte vågade stanna med dem och sörja, jag valde istället att vara den "glada starka mamman" som klarade allt... med "vinet" som hjälp då i smyg när de fått sitt, nu är det så att jag väljer vinet istället för dem. Jag är inte den mamman jag vill vara och det tycker inte de heller. Det är anledningen att jag är här , har läst era trådar sedan en vecka tillbaka, själv har jag avstått från daglig drickande sedan förra torsdagen, mått skit, som värsta influensan, men ska rida ut stormen. Jag vill ha tillbaka en värdig mamma roll. tack för din tråd lycka till! ska följa dig vidare. Kanske även jag till slut vågar ha en tråd. nu litar jag inte på mig själv.

Jag klarade gårdagen! Yes. Nu känns det bättre, försöker att identifiera mina tillfällen när suget kan komma och har hittat i vart fall två saker: när jag är ensam eller har tråkigt / inget att göra. Ska försöka tänka om och sysselsätta mig, igår åkte jag med bilen och lyssnade på musik för att distrahera mig.

Du gör helt rätt som firar varje nykter dag som en stor seger! Det är verkligen en STOR seger! Hela den första månaden och delvis även den andra är tuff som fan. Alla känslor åker berg- och dalbana, humöret är bitvis botten pga att hjärnans kemi inte stabiliserat sig, och man får plötsligt en massa extra tid att slå ihjäl samtidigt som man bara vill sova. Då är varje dag verkligen en stor seger ?

Keep up the good work!

Kram ?

Hungrig, Arg, Ledsen/lonely, Trött. Fyra typiska triggers. Åka bil var en perfekt sysselsättning!

Kram ?

Då är det Fredag och Dag 25! Känns som en bra dag. Har planerat aktiviteter så att jag tvingas köra bil på kvällen samt kliva upp tidigt imorgon. Är extremt restriktiv socialt för tillfället och ”undviker” gamla invanda situationer. Har märkt att jag blir stressad när vänner ringer för jag är rädd att hamna i en situation där det blir svårt att tacka nej. Har vissa ”tillitsproblem” med mig själv :) Ska fundera hur jag ska lösa det långsiktigt men tills vidare och framåt gör jag som jag gjort i 25 dagar hittills!

Grattis till 25 dagar! Smart att undvika sociala aktiviteter som förr innefattade alkohol nu i början.
Själv väntade jag till dag 41. Det var jobbigt och nervöst då med, men då hade jag tillräckligt med
"kött på benen" för att klara det, och det gick riktigt bra. Och som sagt, tänk inte för långt fram i tiden nu,
du tänker helt annorlunda då, och saker och ting löser sig. Dag för dag nu, tiden gör underverk. Men
kortsiktiga planer är bra, och att aktivera sig så mycket det går är jättebra. Sitta och stirra i väggen och
oroa sig för framtiden är det värsta man kan göra.

Ha det gött!

Du har nog rätt i att man inte ska tänka så långt in i framtiden det känns logiskt. Dag för dag är vad som gäller men jag längtar till den dag jag (kanske) inte behöver planera att aktivera mig själv för att undvika alkohol och situationerna på samma sätt. Förr eller senare så blir det nog så att det kommer sig naturligt att säga nej, och att säga nej till sig själv ”omedvetet”.
Det är åratal av invant beteende att jobba med här. Idag kommer det att fungera och det är aktiva och medvetna val (timme för timme) som gäller just nu.