Mistral

Är en dålig människa. Sökt arbete i många år men får inget. Behöver sysselsättning för att inte dricka.
Självkänslan är i botten. Känner att det är dags att ge upp allt nu. Ger upp med att söka arbete, ger upp alkoholen och ger upp med att hitta ett bra liv.
Försöker acceptera som det är.

Ge aldrig upp! Varje gång du faller, res dig igen. Även om det är så jävla svårt! Vad söker du för jobb? Finns det andra sysselsättningar? Något ?

Du verkar ha varit på en jobbig plats igår när du skrev, med tuffa tankar riktade mot dig själv. Klokt av dig att skriva här! Hur känns det idag, och vad behöver du för stöd just nu?

Oavsett får du gärna fortsätta skriva och berätta om hur du har det.

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag tänker så här, så länge man inte medvetet och kontinuerligt skadar andra människor och djur, med intentionen att göra just det, så är man ingen dålig människa. Jag tror inte att du skulle döma någon annan i en liknande situation som din som dålig, eller? Sen kan man ibland ofrivilligt göra andra ledsna genom sitt handlande, men det är något helt annat. Ser i dina tidigare inlägg att du kämpar, både för dig själv och dina barn. Du är en god människa som länge kämpat med olika problem. Alkoholen bidrar till hopplöshet. Om jag får råda så ska du kontakta en läkare och berätta allt, både om alkohol och hur du mår psykiskt. Jag tror att du behöver och kommer att få hjälp. Du är värdefull. Ta hand om dig.

Mistral

Tack för era svar, ni som skrivit?
Kristoffer, den bästa hjälpen jag kan få är att jag får ett arbete där jag trivs. Inte helt lätt att trolla fram..

Barnen och jag har gått varandra på nerverna ett bra tag nu. Corona har gjort allt värre, jag är alltid hemma och barnen är hemma ofta då de har distansundervisning varannan vecka. Vi går bokstavligt talat på varandra då vi är trångbodda.
Igår bestämde vi att de ska bo hos pappan ett tag. Han har arbete och bor större. Först kändes det konstigt och sorgligt men faktum är att idag känns det riktigt skönt!
Jag får en andningspaus, kan göra det jag vill och behöver i min egen takt. Behovet att dricka för att lugna nerverna känns inte alls så stort längre. Jag blir inte längre ständigt avbruten av att någon skriker ”Maamma! Var är mina jeans? Kan du skjutsa mig? Kan vi åka och köpa smink nu, mitt är slut? När ska vi äta?” Etc.etc.
Nu hör det också till saken, att min äldsta har anmält mig till soc då hen tycker att jag dricker för mycket. Återstår att se vad som händer där. Det får bli hur som helst, för som sagt - jag har gett upp. Jag har slutat kämpa. Nu tar jag paus från allt - jobbsökande, barn och alkohol. Är nykter. Är också helt j-la slut. Vila...

Om du kan låta bli alkoholen kommer saker klarna och kännas bättre efter ett tag. Alkoholen göder ångesten. Du kommer få ny energi och bättre självkänsla om du inte dricker. Och orka ta tag i saker igen.

Mitt råd är att ta en sak i taget. Börja med alkoholen.

Hoppas du har en bra kväll.

Kram

Mistral

Behöver vila. Komma bort från alkohol, krav och vardag.
Finns det något vilohem man kan få komma till utan att man blir ruinerad? Vet någon?

Jag vet inget på rak arm, men kolla med sjukvården, det kanske finns något subventionerat de kan rekommendera. Om du är med i Svenska kyrkan kan du kontakta en diakon och se om det finns till exempel någon stiftsgård där man kan få bo någon vecka.