av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
sön, 2020-02-16 - 07:29

en sallad. Ska ha lunch med barn och barnbarn idag i en speciell och trevlig situation. Fick en så stark tanke att jag måste skriva några rader; är så innerligt tacksam över att jag och mannen orkat ta oss igenom de svåra timmarna, ibland dagarna, även efter att han valde nykterhet. Först med de vita knogarnas kamp och sedan hans eget val. Även åren med eget val har inrymt svåra tider och stunder. Längs vägen har jag alltmer hittat mig själv och styrkan att göra mina egna val - och stå för dem. Jag har förstått mitt vuxna barn. Jag har insett att jag genom livet lugnat och tröstat mig med mat och ändrat mina matvanor. Nu har vi allt oftare en djup och nära gemenskap och däremellan ’respektfulla strider’ var och en för sitt.
Så innerligt tacksam är jag för detta forum! Min första ingång till ett annat liv (i slutet av 2010). Lika tacksam att jag hittade tolvstegsprogrammet som gett mig livsviktiga verktyg att hantera vardagen. Tacksam att jag hittat nya vänner, mänskor jag kan dela gemenskap med på vars och ens egna villkor.
Idag vill jag bara tacka❤️?❤️ och om jag kan förmedla hopp till någon är det bra.
Jag slutar med det som blev mitt mantra: Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! Jag är en av dem som vet det. Från insidan. / mt

Fenix
fre, 2020-02-28 - 11:15

att läsa ditt inlägg Mulletant. Makten över sitt liv, inte lätt men möjligt och värt att jobba för!?

mulletant
mån, 2020-03-02 - 08:26

Och grattis till nyktra dagar som jag läst om! Det ÄR verkligen möjligt att ta makten i sitt liv! Inte lätt varje stund men möjligt. God gemenskap gör mycket, hjälper till. Allt gott, lev väl? / mt

mulletant
fre, 2020-05-01 - 11:00

är det åtta år sen mannen steg upp till sin förhoppningvis sista dagen-efter-dag där jag tror skammen och det själsliga illabefinnandet vida överskred huvudvärk och andra kroppsliga uttryck. Återfallet tog han efter nästan ett och ett halvt års nykterhet, som helt klart var på väldigt vita knogar. Då kändes det som en lång tid. Idag ser jag i backspegeln hur kort det var. Jag förstår också vad Adde menade när han talade om ’di gamle’ - jag har ju träffat dem nu på landsmöten och konvent.
Jag läste här på forumet i morse och blev påmind om att räkna dagar. Det var otroligt viktigt för mig ganska länge - och då räknade jag mannens nyktra dagar. Numera är jag långt mer fokuserad på mig själv och mitt medberoende. Även på mitt osunda ätande. Jag jobbar aktivt i tolvstegsprogram med båda.
Jag kan inte vara nog tacksam över allt jag lärt här och alla kontakter jag hittat här, både alkoholister och medberoende. Den här sidan har bidragit, varit avgörande, till mitt liv som det ser ut idag - jag vet ju inte hur det skulle sett ut annars... men jag skulle inte vilja byta ut det. Vi lever oftast lugnt. Vi är mer ärliga, mer rakt på sak, bråkar om fler saker och löser - eller helt enkelt släpper - fler saker vi tycker olika om eller har olika behov av.
Jag är tacksam över allt vi har kvar, över allt vi kunnat lämna och över mycket nytt som tillkommit i vårt liv. Numera bär jag sällan på irritation eller nertryckt ilska. Jag känner mig oftast genuint nöjd och fri från grubbel. Det kan låta tillrättalagt och kanske naivt - men de som följt mig vet att det verkligen inte alltid varit så. Livet är inte fritt från problem och utmaningar men de tar inte överhanden.
Idag flaggar vi för våren! Den kommer trots corona och allt den för med sig. Vi har en gård, vi får röra oss rätt så fritt och vi har frid i hemmet. Jag är tacksam och jag står fortfarande fast vid mitt mantra: det är möjligt att ta makten i sitt liv! Gör det du också! Glad vår? / mt

mulletant
sön, 2020-06-28 - 15:48

mitt senaste inlägg. Livet går sin gilla gång, präglat av corona. En bra sak för mig och oss är att pandemin gjort att det finns mängder av möjligheter att gå på möten online. Allehanda 12-stegs-möten!
Jag skaffade mig en sponsor i Alanon för drygt ett år sen. Jag har arbetat intensivt med fjärde och femte steget och det har gett mig otroligt bra insikter.
Maken har gått mycket på AA-möten online. Ibland har jag deltagit som besökare/lyssnare på öppna möten. Så som på konvent men med fler möjligheter och helt oberoende av plats! Så otroligt nyttigt, har hjälpt mig att ännu bättre förstå missbruk/beroende och även mig själv.
Det som inspirerade mig att skriva just idag var ett inlägg från Torn. Vilka tankar får en partner när man hänger mycket på mobilen. Vilka gränser om sin egen person är okej att ha i en relation?

Jag skrev ungefär: En viktig fråga du aktualiserar. Jag har skrivit spaltkilometer här som anhörig, min man har alltid känt till det men läst väldigt lite. Jag ville inte ha några hemligheter att bevaka. Samtidigt förstår jag väldigt bra betydelsen av att ha en egen plats där man kan formulera sig tryggt.
Jag tänker att frågan i grunden, eller på metanivå, handlar om ’rätten’ att inte behöva dela allt, säger ’allt’, med sin partner. Och om tillit - om vi öppet ger varandra utrymme till ’egna rum’ - kan vi då lita på att där inte sker något ’otillbörligt’. Att det till och med behövs för att göra gott för en själv och därmed relationen. Eller - inse att vi aldrig kan äga varandra, aldrig kan äga rätten till en annans tankar... att varje delande är en gåva och ett förtroende.

Vi, mannen och jag, har pratat mycket om att ha sin ’egen plats’ vilket ju inte betyder att vara oärlig. Det har inte alltid varit varken lätta eller lugna samtal - men så viktiga för grunden i vår relation.

Att gå på möten påminner om att nykterhet och frihet är ett ständigt pågående arbete. Men trevligt! Och så värt!
Så tacksam jag är, än idag, att jag hittade hit då för snart tio år sen. Det här forumet var min livlina och min läroplans under många år. Här har jag knutit så värdefulla kontakter och även vänskapsband. Här har jag förstått att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! Jag gjorde det och jag har behållit den. Det har hjälpt mig att leva kvar med min mullegubbe, min käraste. För det är jag oändligt tacksam! / mt

VaknaVacker
sön, 2020-06-28 - 22:27

Du är en riktig förebild. Vill traska i dina fotspår?‍♀️?‍♀️

Tänkt på att jag vistas här på forumet, varit mycket men mindre nu. Om jag skall berätta för mina barn och min man.
Inte gjort det. Vi har gett varandra stor frihet från början i vår relation, jag är den otrygga pga otrohet i mitt tidigare äktenskap i flera omgångar. Jag frågar rakt på ifall jag är orolig... det funkar då han är trygg.
Funderat på om det gagnar ens familj att läsa det man skrivit här. Denna sida är viktig. Tacksam jag med!

mulletant
sön, 2020-08-23 - 08:53

Ååååh .... det gör ont i mig
att läsa inläggen ovan. Det väcker minnen och smärta. Välkomna ni alla i tråden!
För tjugo år sen var jag på väg dit där du/ni är och för femton år sen var jag där.... Jag insåg att mannen jag älskat - och ännu älskade i sitt nyktra sanna jag - var alkoholist och jag hatade insikten. Jag gjorde allt för att hjälpa och ingenting av det hjälpte. För ganska precis tio år sen hittade jag hit och började också läsa om medberoende.
Strax före årsskiftet (2010-2011) beslöt jag att lämna honom, jag hade tänkt på det länge men beslutet kom plötsligt. Då insåg han.... valde och lovade att sluta dricka. I ett och ett halvt år var han nästan helt nykter med enstaka korta och ’små’ återfall. Sen tog han ett rejält återfall och det blev hans egen verkliga vändning. Han hittade till AA och sen dess har han varit nykter.
Det här forumet var min livlina under flera år. Adde och Berra som skriver här ännu blev mitt hopp om att det är möjligt för vuxna män att vända väg. Jag hittade Alanon och det hjälpte mig att förstå och ändra mitt eget tänkande. Jag insåg också att jag hade ett inlärt medberoende sen barnsben, min pappa var alkoholist.
Jag har haft en oerhörd hjälp av att läsa på de olika forumsidorna här och att gå på öppna AA-möten. Nu finns också poddar, t.ex Medberoendepodden och Alkispodden.
Det är en nödvändig och ofta lång väg till insikten att man inte kan förändra nån annan än sig själv! En nödvändig insikt för att kunna släppa taget. Det är också viktigt att inse att beroende, oavsett vilket, är en sjukdom och inget som någon valt. Att lyssna på människor som kämpar med beroende har gett mig respekt för det jag tidigare kände förakt för.
Sök kunskap, sök stöd hos Alanon och andra som har erfarenhet. Fortsätt läsa och skriva här. Sluta skyla över och hemlighålla. Du är inte ensam❗️ Vi är många, både beroende och medberonde❗️
Glöm aldrig att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv❗️Det är inte lätt men det är möjligt❗️ / mt

Pi31415
sön, 2020-08-23 - 14:27

och en varm sensommarkram sänder jag över till dig mulletant.

Ja visst har du rätt i att det går att bryta sig loss från ett beroende, och ta tillbaka makten över sitt liv.

Hoppas du får en fin sensommar och höst.

/Pi31415

mulletant
lör, 2020-10-24 - 15:18

några rader - bara för att, eller så. Kommenterade miss lyckads tillbakablick och ’sammanfattning’ och kom ihåg hur ofta jag gjorde såna... som en slags lägesbestämning. Så var det - och så är det idag. Här och nu.
Mitt här och nu är lugnt. Jag har gjort mycket 12-stegs-arbete med sponsor och det har gjort mig gott. Jag har fått spegla skuld och skam och göra mig fri från sånt som tynger och tär - så otroligt befriande. Jag har svårt att fatta hur det kan vara så hjälpsamt, tror det kan ha att göra med ömsesidigheten, att jag inte behöver känna mig i nån sorts underläge, som en sämre människa.
En av de viktigaste sakerna jag lärt mig är att besinna mig; att agera och inte re-agera Som det står i 12-stegs-böckerna. Jag har lärt mig sätta gränser och att ’nej’ är en fullständig mening (det krävs inga förklaringar). De slagord eller deviser som finns i programmen är till stor hjälp. Så tacksam att jag hittade till 12-stegs-gemenskapen.
- Men före jag hittade dit hittade jag hit. Det var mitt första insteg till ett friare liv. Tio år sen ganska precis nu. Då var livet verkligen inte bra... Det är det oftast idag och de dagar det inte är det har jag verktyg och vänner som hjälper mig hitta tillbaka till det rätta. Oändligt tacksam / mt

santorini
fre, 2020-10-30 - 08:21

Så långt du har kommit i ditt arbete. Det har nog inte varit enkelt. Personlig utveckling. Själv har jag också, äntligen, börjat tänka lite innan jag agerar. Innan jag säger vad jag tycker. Behöver kanske inte ens säga min åsikt? Funderar mycket kring hur det blev som det blev och varför. Man kan fortfarande ändra sej och bli bättre. Det gäller rent allmänt, alkoholen är jag nog färdig med för gott. Inga tankar på att jag kanske kan...Men jag undrar hur det är med Holknekt?;)

mulletant
sön, 2020-11-01 - 11:11

Jag tittar ju inte in här så ofta numera, men just idag kände jag plötsligt att jag vill skriva. Återkommer till det. För - jag blev så glad när jag såg ditt inlägg. För att du finns kvar. Nykter? Vet du, jag läste häromdan, det fladdrade förbi i flödet, att Holknekt spelat bort miljoner och var sur på spelbolagen! Jag berättade för min man om att ’en på forum’ skapat begreppet ’göra en holknektare’. Han H har tydligen inte fattat, eller tagit till sig insikten, att beroendet är ett. Att det alltid finns risk när man slutar med ett att byta till ett annat så att hjärnan hålls nöjd. Jag har ju själv lärt mig vara uppmärksam på mina risker. När jag började se mina medberoendemönster såg jag också hur jag använt olika flyktbeteenden.... en tid var vinet en del i det men det slutade jag med i tid. Numera har jag stenkoll på vad jag äter och hur jag använder till synes oskyldiga dataspel som kan fånga min tid o uppmärksamhet. Jag vill äga mina egna val.

Det jag tänkte skriva börjar med några rader av Tranströmer, helt fritt ur minnet: ’skäms inte för att du är människa / var stolt / du blir aldrig färdig / och det är som det ska vara / inom dig öppnar sig valv efter valv / oändligt’.
Nyligen såg jag än en gång hur min nyktre man förändrades, blev lite snarstucken, lite giftig, lite ogin och trött och några andra tecken jag känner igen när han inte är i balans. Jag påtalade det (har gjort det förr) och det blev rätt så dålig stämning.
Det är ändå helt annorlunda nu än när han var berusad av alkohol, det är en viktig, avgörande skillnad. Det är riskfritt!
Just nu kan jag nästan inte komma ihåg var och hur det slutade, jag sade vad jag ser och hör och att det gör mig illa. Att jag tänker att det är att vara ’torrfull’ och att det inte är självvalt utan en konsekvens av (hjärn)sjukdomen.
Det hela resulterade i alla fall i att stämningen svängde, vi kunde prata utifrån den kunskap och medvetenhet vi båda har idag. Både om beroendesjukdomen och då vi gått på många 12-stegs-möten, både enskilt och tillsammans. Resultatet blev en så vilsam och skön Allhelgonahelg i grådis och höstrusk men med värme i hjärta och sinne. Sinnesro. Verkligen sinnesro.
Än en gång vill jag uttrycka min tacksamhet för den här platsen. Här som jag hittade mina forumbrorsor Adde och Berra - de första som gav mig hopp - här som jag hittat vänner, mest alkoholister, som jag har kontakt med och som lärt mig respekt både för människan och sjukdomen. Men också anhöriga och medberoende som jag vet att delar mina erfarenheter.
Jag är så innerligt tacksam... för att jag tog de där stegen, rakt ut i snön till en oviss tillvaro. Att jag vände tillbaka med en ny inre styrka. Att vi hittade till 12-stegs-programmet och stannade kvar där. Att jag skaffade en sponsor och gjorde stegen i Alanon. För alla möten som idag finns online över hela världen.
Tacksam för livet som det är. Att jag tog makten i det livet som är mitt. Mitt enda. Tack ?/ mt

mulletant
lör, 2021-03-20 - 15:04

Jaha... Här är allt nytt. Måste kolla hur det fungerar. / mt
Kan passa på att skriva lite när jag väl är här. Livet är bra - även om coronaeländet lägger sin skugga även över mitt liv. Jag är ändå priviligierad på många sätt; jag har min livskamrat, gott om utrymme, mycket att göra både ute och inne och ett extra krypin om jag vill flytta på mig lite. Jag vill inte ens närma mig tanken på hur det skulle varit om detta hänt medan mannen var aktiv. Ett helvete skulle det har varit. Inget annat.
Coronan har medfört det goda att det växte upp 12-stegs-möten online som svampar ur jorden. Jag har aldrig gått på så mycket möten som nu, inte livskamraten heller. Så fina möten, små grupper och stora, men samma fina och välkomnande anda oavsett.
För ett halvår sen gjorde jag klart Stegen i Alanon med en sponsor som passade mig perfekt. Nu ger jag vidare genom att sponsra andra. Så meningsfullt och så lärorikt om livet.
Om en månad blir det nio år sen maken tog sitt senaste, förhoppningsvis sista, återfall efter drygt ett års nykterhet. Redan då var livet långt bättre men osäkert på olika vis. Idag har jag ett fint liv med en nykter och kärleksfull man. Emellanåt grälar vi och bråkar men hotet om katastrof infinner sig inte längre. Ibland reder vi upp och ibland får det rinna ut i sanden.
Jag gjorde det som jag uppmuntrat andra att göra, det som blev mitt mantra: Tog makten i mitt eget liv - det enda jag har makt och rätt att påverka. Tack Alkoholhjälpen och forum! Tack Carina Bång för din dåvarande blogg! Tack Adde och Berra som blev mina representanter för hopp! Tack alla jag fått följa som kämpat och tagit återfall - av er har jag lärt mycket, inte minst har jag fått respekt för alla som kämpar i alkoholismens bojor. Tack Stigsdotter, Victoria, vana och några andra kvinnor - alkoholister - tack för att jag har fått bli er vän.
Så fint att Alkoholhjälpen fortsätter och utvecklas! Allt gott med det nya! Ni gör skillnad! / mt

Andrahalvlek
sön, 2021-03-21 - 00:22

@mulletant skrev:"Coronan har medfört det goda att det växte upp 12-stegs-möten online som svampar ur jorden. Jag har aldrig gått på så mycket möten som nu, inte livskamraten heller. Så fina möten, små grupper och stora, men samma fina och välkomnande anda oavsett."

Så fint att det funkar lika bra online. Jag upplever samma sak i mitt jobb. Jag börjar bli så van vid videomöten nu att jag ser bortom ”verktyget” och ser ”innehållet”. Nu känns det som personerna jag pratar med sitter på andra sidan mitt köksbord 🙏🏻

Kram 🐘

mulletant
sön, 2021-05-02 - 13:45

Just i dagarna nio år sen jag omskakad bevittnat mannens återfall, förhoppningsvis det sista. Jag skulle knappast komma ihåg dagen om det inte vore för att det var Valborgsmässoafton. Alla traditioner finns kvar - men i nykterhet. Just nu sitter jag självvalt ensam, i stillhet en stund mitt på dan i mitt eget krypin. Loggade in och läser några inlägg från trötta kvinnor med onyktra män. Automatiskt går tankarna tillbaka och jag fylls av tacksamhet över att jag en gång hittade hit till detta forum. Det hjälpte mig igenom de första åren då jag vacklade hit och dit. Numera står jag stadigt på egna ben och ger vidare det jag fått genom att finns som stöd till andra - det hjälper mig att hålla mig påmind om medberoendets fällor. Det finns en anledning till att ordet tillfrisknande blir bestående för den som levt i missbrukets skugga. Men tidiga och senare sår bekymrar mig inte idag, jag har verktyg och vänner som hjälper mig att leva mitt liv och göra mina egna val.
Oändligt tacksam är jag idag, över livet som det är just nu. Bättre än jag nånsin kunde föreställa mig! Till dig som läser och är nära att tappa modet - ge inte upp! Det finns hjälp att få också för dig!
Allt gott, och kom ihåg att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! / mt

miss lyckad
tis, 2021-05-04 - 18:58

Hej! Kul att höra ifrån dig..🍃🌼🍃..Läste i någon tråd att du tänker på beroende kring mat..Visst är det kusligt likt andra beroenden..Med sug, smussel, och självbedrägeri..Jag brukar se på tv-program om just fetma och andra matberoenden..Skillnaden är ju att mat måste vi ha, men inte droger och alkohol..Finns det forum för andra sorters beroenden tro? Jag har stött på de flesta beroenden i jobbet eller privat..Men jag blir ofta förvånad när jag inser hur mycket hänger ihop genetiskt..Flera generationer tillbaka..Hoppas du tittar in då och då med dina fina inlägg..Kram..🍃💫🍃

mulletant
mån, 2021-07-12 - 06:45

Tittar in, som jag gör rätt sällan numera, och läser….. Översköljs av minnen och känslor från förr. Och av … sorg. Det jag läser är som en kopia av inläggen när jag började läsa här för mer än tio år sen. Såg att några tyckte att det borde vara giftsymbol på a-flaskor och kan hålla med om det. I synnerhet efter att ha läst en lite längre stund. Så mycket alkoholen kostar i sjukdom och lidande. Jag tänker ett varv till - egentligen är det väl okunskapen om beroendesjukdomen i stort som är ett stort medicinskt- och samhällsproblem som drabbar den enskilde. Beroendet tar sig många utlopp och gör alltid stor skada för den drabbade och dem runtom.
Jag är så tacksam att forumet fanns när jag vacklade som mest i livet! Forumet var min livlina under flera år. Livlina och plats att reflektera, vrida och vända… en plats där jag insåg att jag inte är ensam. Att beroendesjukdomen och medberoendet har starka gemensamma drag - även om livssituationen ser olika ut och även om alla människor är unika. Oavsett om ramen är förgylld och bred eller en smal furulist har mönstret på tavlan starka gemensamma drag. Den beroende som ’smyger, gömmer och ljuger’ och de runtom som tvivlar på sin egen upplevelse och så gärna vill tro… Maktlösheten inför drogen.

Idag lever jag fortfarande med min man som är nykter sen nio år. Utifrån sett ser vårt liv likadant ut som förr men ’mönstret på talan’ är mycket annorlunda. För min del, och därmed vår, var forumet startpunkten till förändring. Sen kom mannen till AA och jag till Alanon. Jag är tacksam!
Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv - det enda liv jag har makt att förändra!
/ mt