hjälp mig snälla

Jag har sådan panik. Jag är väl medveten om att jag helt klart inte bara har lite problem med alkoholen utan att jag faktiskt är alkoholist. Jag har de senaste 5 åren inte varit nykter en enda dag. Och jag dricker mycket, minst en liter vin om dagen. Jag är så redo att ändra detta men jag har sådan panik! I ett helt annat ärende har jag lämnat blodprover och resultat var inom referensspannet förutom dessa:

- S-Ferritin var 174 mikrog/L (ref: 10-150)
- P-CRP var 10 mg/L (ref: <3)
- P-Alkaliskt fosfatas (ALP) var 2,1 mikrokat/L (ref: 0,7-1,9)
- B-Erytrocyter var 5,4 x10(12)/L (ref: 3,9 - 5,2 x 10(12))
- B - Hemogobin var 158 g/l (ref: 117-153)
- B-EVF: var 0,49 (ref:0,35-0,46)

Hjälp mig! Hur mår min kropp egentligen? Har jag någon leversjukdom? Tilläggas kan att jag är kraftigt överviktig också. Väger 102 kr och är 167 cm lång.

Är mina avvikelser ovan "stora"? Finns det någon utbildad här i forumet som har koll? Är det kört för mig nu? Hjälp mig med svar snälla...

Och om jag tar upp detta med min läkare imorgon. Vad händer då? Jag har barn och körkort. Skrivs det anmälningar? Jag har alltid skött mitt jobb osv fläckfritt. :(

Jag har själv varit i en liknande sits du var. Jag är dock inte utbildad. Men jag har hunnit lära mig en hel del på den tiden jag har studerat detta empiriskt. Jag önskar att jag också hade haft någon som kunde förklara lite för mig när jag var där du är nu.

Det första jag kan säga är att det går inte att säga hur illa ställt det är med levern endast baserat på leverprov och därmed punkt. Det finns människor som har haft otroligt höga värden, men som efter att ha tagit bort orsaken(ofta alkohol) har fått normala värden och inte fått några skador. Det finns å andra sidan de som har haft nästan normala värden men ändå haft skador. En djupare utredning av din lever, där man tittar på symptom och sen tar vidare prov, ultraljud skulle vara en första grej o.s.v.

Det andra jag kan säga är att för din egen skull bör du göra två saker just nu. 1. Bli inte rädd att det är något allvarligt. 2. Behandla det som om det vore allvarligt.

Med dessa värden är sannolikheten ändå stor, skulle jag säga, att du kan vända på det. Det finns inga garantier förstås, men du måste börja nu.

Tro mig. Du vill inte göra dessa förändringar när det redan är försent.

1. Upphör helt med alkoholen tills de att de avvikande värdena är färdigutredda.
2. Undvik skräpmat/processad mat och minska ner på salt och socker.

Har du några andra symptom du känner av?
Trötthet?
Illamående?
Magbesvär(lös eller hård)?
Kliande hy?
Andra tilltagande hudbesvär?
Något annat du kan tänka på?

Fortsätt att skriva här.

Vet du vilka andra värden som kollades samtidigt? Du säger att det var för ett annat ärende. När man kollar specifikt levern så brukar man också titta på ALAT, ASAT, Bilirubin, GT och några till. Om dessa är inom sina referensvärden så kan det vara lite lugnande för dig, kanske. Men vet inte vad det är du har kollat.

hjälp mig snälla

Tack för svar TappadIgen. Mår så in i bängen dåligt av detta. Har nog aldrig haft ångest förut - men nu så... Jag har en kronisk tarmsjukdom så jag lämnar prover för - det var ett bra tag sedan nu - jag har liksom dragit mig för det...

ALAT var taget också. Det var 0,51 (ref:<0,76).

Jag vet liksom inte hur jag ska gå vidare nu. Ska jag vänta på att mitt läkarbesök i morgon förmiddag och sen se vad de säger? Och om detta kommer upp - ska jag då från min magläkare be om hjälp? Eller ska jag ringa min vårdcentral imorgon? Eller göra detta online? Det jag är som allra mest rädd för är delirium. Jag skulle vilja sluta men är jätterädd för att liksom få krampanfall och dö typ... :( Om man vänder sig till sin vårdcentral - hur gör de då? Finns det någon medicin man kan äta för att inte få delirium?

Ok, mitt ALAT var lätt förhöjt första gången jag tog det, men är numer ok. Jag har gått igenom och jämfört de siffror du har och de jag hade över tid och vi tycks ha haft lite olika värden. CRP är väl den enda som vi båda hade förhöjt på, även om vissa andra värden var närmre referensvärdena, även om de var inom.

Mitt första råd är att inte ha sådan panik. Jag vet att det är lätt att säga, men det är så. Du kommer att klara detta. Det bästa du kan göra för dig själv är att sätta dig ner, ta de lugnt och se över vad du behöver göra och sedan utföra det. Det kan bli tufft ett tag, men du kommer att tacka dig själv efteråt när allt är över och du har vänt på skutan.

Just delirium är en sådan sak jag själv inte har erfarenhet av. Dock ska du väl med den konsumtionen du har ta det som en allvarlig risk. Om du har ett beroendecentrum i din kommun så kan de hjälpa dig med det. De har tillgång till mediciner för att motverka effekterna av delirium, ja. Jag hade egentligen tänkt ge dig mer råd om levern, men just nu tror jag att det räcker med att det är viktigt att du tar dig ur detta med alkoholen först. Sedan kan du gå vidare till nästa steg.

Det jag kan säga igen är att ta detta på allvar, men få inte panik. Tar du tag i detta nu så har du stora chanser att komma ut på andra sidan som en ny människa. Men vänta inte. Det är det många som önskar att de inte gjort.

hjälp mig snälla

Åter igen tack. Jag tar gärna emot råd kring levern ändå om du har några på lager. Förstod inte riktigt vad du menade kring att vissa värden var närmare referensvärdena men det kanske inte är av vikt. Jag funderar på att ringa min vårdcentral i morgon. Men vad 17 säger man? "Hej, jag dricker alldeles för mycket alkohol och har gjort det en längre tid - jag behöver hjälp?" Egentligen så tror jag att jag kan sluta själv, bara så nedrans rädd för delirium.

Hur har du gjort för att sluta? Har du slutat själv eller med hjälp?

Det första du behöver göra, är nog att sluta. Jag drack också större mängder, men vet inte om jag periodade tillräckligt för jag hade aldrig några abstinensbesvär. Således, när jag drack sista gången den 8 augusti i år, så gjorde jag ingenting. Jag fick dock feber och magbesvär efteråt som började med feber 24 timmar efteråt, vilket väl förvisso kan vara abstinensbesvär, men inte skakningar, illamående, huvudvärk, o.s.v. Så det kanske inte var tillräckligt illa.

Jag borde kanske ha oroat mig mer för möjligheten till delirium. Jag förstår din oro. Har du inte hållt upp en dag på 5 år? Jag har ju som sagt inte erfarenhet av just denna biten. Det jag vet är att beroendecentrum har tillgång till medicin när man går igenom en avgiftning. Jag har läst om andra som har trappat ner själv, bland annat här på forumet, men det är förmodligen mycket mer riskabelt. Det är väl kanske främst av den anledningen jag har svårt att ge mer råd om detta. Jag hoppas att någon annan kan hoppa in.

Däremot det där med levern och leverprover då. Jag tycker att det får bli nästa steg för dig och ta det där med att sluta först. Det jag kan säga som kanske kan kännas lugnande är att jag efter att jag slutade fick ner mina levervärden och jag har även fått göra andra undersökningar som ultraljud. Det jag har blivit diagnostiserad med är fettlever, vilket du garanterat också har. Det är dock reversibelt så länge man avhåller sig från alkohol och lever förhållandevis sunt i övrigt. Det är många saker som påverkar levern utöver alkohol, som skräpmat och smärtmediciner.

Det tycks alltså som att jag lyckades sluta i tid och kan vända på detta. Levern är förhållandevis väldigt förlåtande på det sättet, men den har en gräns och den kan jag lova att man inte vill passera. Dina värden, baserat på min erfarenhet, bör du ta på allvar. Dock är det inget som tyder på att det skulle vara försent. Om du lyckas vända på det, som jag, så kommer du nog också att bli frisk och få normala värden, även om det kan ta ett tag. När du väl lyckats sluta med alkoholen blir det nog aktuellt att ta mer specifika blodprover för levern. Det tar sin tid, men är inget jag tycker att du ska vara orolig för.

Jag har samtalat med många med leversjukdomar och läst om många fall. Man kan googla på internet om symptom o.s.v, men tycker jag ger inte så mycket. Jag har tyvärr talat med flera som fick en varning från levern, som du har fått nu och jag fick innan, men som inte tog den på allvar. Det slutar aldrig väl. Samtidigt har jag läst om andra som har gjort slag i saken och slutat dricka som har blivit bättre av det. Jag har många anekdoter på lager.

Jag slutade alltså själv för 12 veckor sedan. Jag har inte tagit någon hjälp egentligen, men har nu hittat hit och läser och skriver här då jag vill fortsätta att vara nykter. Både för min hälsa men också för att jag mår mycket bättre på andra sätt också.

Men jag vet hur det kan vara med alkoholen. Jag önskar att jag kunde hjälpa dig mer angående din rädsla för delirium. För jag tror det är viktigt att du slutar så snart som bara möjligt, men där finns ju en risk.

Välkommen hit?

Jag är inte medicinsk kunnig men har druckit alkohol under kanske ca tio år. Har under många år tänkt att sluta men inte lyckats pga olika anledningar. Tror dock att jag kommit t en punkt då min kropp även blivit fysiskt beroende så jag behöver verkligen sluta. Är överviktig och har högt blodtryck.

Vi alla är olika individer, lever i olika situationer..en sak har vi gemensamt här på forumet och det är att alkohol har blivit ett problem för oss. Eftersom du är starkt oroad tänker jag att om jag vore du skulle jag ringa vårdcentralen säga att du har ett alkoholberoende, är orolig för din hälsa men behöver hjälp.
Har du tur träffar du en bra läkare som lyssnar på dig och ställer de frågor som behövs/gör de undersökningar som behövs och kommer fram t något dom hjälper dig vidare. Det krävs även att du är ärlig för att få rätt hjälp. Första gången som jag skulle berätta hur mycket och hur ofta jag drack kanske jag talade 60% sanning dels för jag inte ville inse hur allvarligt det var dels för att jag skämdes. Nu talar jag va 98% sanning.

Jag tänker att ditt körkort tar ingen från dig såvida du inte sätter dig bakom ratten onykter eller har en sjukdom då det är farligt att köra bil. Kör du bil onykter?

Läkaren frågar säkerligen om du har barn vilket man har frågat mig men jag har vuxna utflugna barn. Om läkaren känner stor oro för hur dina barn har det är han skyldig att göra en anmälan vilket inte är detsamma som att hen gör det eller att Socialtjänsten tar dina barn. Du kan även be om hjälp på en beroendemottagning. På vissa orter finns de inom landstingen men min erfarenhet är att på mindre orter är det inom kommunen.

Här på forumet kan du få stöd men att få medicinskt stöd är på vårdcentralen.

Lycka till❣️

Till hjälpmigsnälla:
Välkommen hit! Jag kan inte svara varken angående svår abstinens eller leverskador, men jag vill välkomna dit hit!

Ring sjukvårdsupplysningen till att börja med kanske? Vårdcentralen är nog van vid den typen av samtal annars.

Till Tappadigen:
Otroligt bra att du delar med dig av allt du har lärt dig! Minns dina första inlägg och hur otroligt orolig du var för hur skadad din lever möjligen hade blivit. Skönt att det inte var så illa som du hade befarat.

Det gör mig riktigt glad att jag delar månadsdag med dig ? När jag firar 9 nyktra månader den 9/11 så firar du 3 nyktra månader ⭐️⭐️⭐️

Kram ?

Vill bara förtydliga...vill absolut inte skrämma...det kändes som om jag gjorde det för du nämnde körkort och dina barn...och var rädd för anmälningar. Jag vet det är läskigt med anmälningar...jag har varit där ..när min dotter drog iväg ca 16 år gammal. Jag har inte jobbat med barnutredningar men skolkurator och familjerättssekreterare...så jag vet att det krävs ganska mycket innan man omhändertar ett barn...men det är läskigt! Föräldrar har skyldigheter och barn har rättigheter...och för barn så är föräldrarna SÅ viktiga....därför jobbar Socialtjänsten för att barn och föräldrar ska kunna vara tillsammans. Och, om då föräldrarna på något vis har problem så försöker man hjälpa till...lever du ensam med dina barn eller tillsammans med barnens föräldrar?
Så ...bästa hjälp mig snälla...det finns hjälp att få:)

Stor kram och styrka till dig:)

Hej och välkommen, vad bra att du hittat hit. Det jag kan säga är att kroppen har en stor förmåga att läka. Och det kommer din kropp oxå att göra. Vilka och om det blir bestående skador är omöjligt att svara på. Vi är alla olika och reagerar på olika sätt. Jag kontaktade beroende centrum och har gått där i ett 1/2 år. De tar kontinuerliga leverprover och peth prover, jag hade inga anmärkningsvärda provsvar, men de har ändå sjunkit över tid. Om du går till beroende centrum eller vc, är jag ganska säker på att du får den hjälp du behöver, de är väldigt duktiga, inte minst på abstinens. Så gör dig själv en tjänst och sök hjälp är mitt råd. Du är värd ett bättre liv och du kommer tacka dig själv för tjänsten. Det är jobbigt de första veckan, veckorna, men man känner sig rätt fort bättre. Lycka till och kämpa på. Jullan

Hjälp mig snälla:

Hur har det gått? Som Jullan säger så kan man inte veta förrän senare om det blir några bestående skador. Det jag menade innan var att när jag jämförde dina värden med mina så var det olika värden som vi hade som inte var inom de gränsvärden som satts. Men det går inte heller bara att säga från blodprov exakt hur det är ställt. Med det sagt är det väl ändå så att du med de värdena du har inte har anledning att vara orolig just nu. Men det är samtidigt viktigt att sluta snarast, så att läget inte förändras, för det kan gå snabbt. Har du fått hjälp med att sluta?

AndraHalvlek: Fettlever har de flesta som överkonsumerar alkohol och/eller äter skräpmat etc. Slutar man i tid så kan man dock vända på det och bli återställd, vilket är vad jag tänker göra. Men det gäller som sagt att vända på det i tid. Den 9e närmar sig :)

hjälp mig snälla

Höll mig borta från google och datorer (förutom jobbsaker) igår. Får ren och skär panik när jag googlar på diverse saker och tänker att jag kommer dö knall fall...

Igår hade jag mitt möte med min mag-doktor. Hon nämnde inte mina leverprover speciellt mkt sa bara att "de var lätt förhöjda" men mitt CRP var högt. Jag ska tillbaka om 4 veckor och lämna nya prover. Jag tog tjuren vid hornen och berättade. Jag sa att jag dricker alldeles för mycket alkohol osv, jag skrädde inte orden, och då sa hon att hon skulle ta utökade leverprover osv. Det höjda CRP-värdet kan ha med inflammation i min mage att göra eller att jag eller någon i min familj är förkyld osv. Innan min mag-doktor ringde ringde jag också min vårdcentral och sa att jag inte visste var jag skulle vända mig - berättade att jag tyckte att detta var ett jobbigt samtal - men att jag behövde hjälp med att sluta dricka så vansinniga mängder alkohol. Läkaren var världens bästa - han sa att detta är ett vanligt problem och sen så hänvisade han mig till en mottagning. Den mottagningen tog jag kontakt med via 1177.

Sent i går eftermiddag fick jag svar från beroendemottagningen - de hänvisade mig till en annan mottagning då de var specialiserade på "enklare fall" (tror mängden alkohol och hur längde jag överkonsumerat spelade roll). Jag kontaktade även den andra beroendemottagningen i går eftermiddag via 1177 men har inte fått svar därifrån ännu.

Jag berättade även detta för min mag-doktor - att jag tagit kontakt med beroendevården - och då sa hon att om jag inte kommit vidare i processen till nästa gång vi hörs så kan hon skriva en remiss. Så jag känner mig faktiskt lugn och ganska trygg i detta. Konstigt nog.

I förrgår, så drack jag inte en droppe för första gången på åratal. Kväll nummer två, i går kväll alltså, kände jag inga abstinensbesvär alls och jag fick nästa liksom övertala mig själv att dricka lite vin för att jag inte skulle få något delirimanfall och liksom braka ihop här hemma. Så jag drack 3 glas vin. Mycket mycket mindre än jag brukar. Tänker att det var tillräckligt för att inte hamna i svår abstinens. Hur jag gör idag vet jag inte. Antingen dricker jag ingenting (om jag vågar), eller så tre glas.

Varafrisk: Nej, jag kör inte bil onykter, har aldrig gjort. Är så väldigt nojig över det, det skulle aldrig falla mig in. Under de senaste åren har jag (på mitt initiativ) skilt mig men träffat en ny man. Vi är särbos men bor allt som oftast hos varandra. Han har inte samma riskbeteende som jag kring alkohol alls. Barnen bor hos mig varannan vecka och då häller jag liksom i mig alkoholen när de lagt sig. Jag skulle nog påstå att jag är högpresterande vad jag än företar mig. Inget görs liksom halvdant. Det kan vara en fördel hoppas jag när det gäller att ta tag i detta kanske? Jag är väl medveten om barnen, hur de mår osv. Jag har många kontakter med sjukvården för mitt ena barn som har ett ovanligt syndrom, och allt detta, vårdkontakter, skolkontakter osv är alltid min prioritet.

Andrahalvlek: Tack! Och ja - bollen är i rullning och det känns så skönt!

TappadIgen: Jag är så tacksam för dina svar, och att du faktiskt var den första som svara mig här inne :). Nu tog ju min mag-doktor bara två leverprov men hon sa att ett bara var lätt förhöjt och det andra normalt. Så jag vet inte. Hon sa att jag ska försöka trappa ner vilket jag ju också håller på med. Fler prover för levern tar hon nästa gång. Shit - nu blev jag så där skraj igen... Undrar vad de proven kommer att visa?! Tilläggas kan att jag för 2017 vägde 64 kilo. Nu väger jag 102. Så jag gått upp jättemycket i vikt minst sagt. Jag ska ner igen. Kanske inte till 64 för då var jag svårt sjuk och inneliggande för inflammation i magen men många kilon ska bort. Så är det bara. Och jag tror att om jag slutar hälla i mig vin så blir det mkt lättare att gå ner i vikt.

Jullan65: Jag har sökt hjälp men väntar på svar. Hoppas på svar inom några dagar för att veta hur jag ska gå vidare. Under tiden så försöker jag trappa ner själv. Jag hoppas hoppas hoppas detta kommer gå bra. :)

Detta låter ju väldigt positivt. Jag hinner inte skriva mycket just nu, jag har en liten paus i arbetet bara. Det är bra att inte googla för mycket, för man hittar mycket skräckscenarion där. Det jag kan lugna dig med är att det i de allra flesta fall när man upptäcker avvikelser i leverprover är i ett sådan skede att man kan vända på det. Men det gäller bara att vända på det och det är dit du är på väg. Visst, det finns aldrig någon garanti. Jag hade själv mycket ångest ett tag men har nu efter utredning fått att jag inte har några oreversibla leverskador. Fettlever kan man ju bli av med om man lever nyttigare och undviker alkohol. Då går även provresultaten tillbaka till det normala.

Men fokusera först på att sluta nu. Just delirium tremens kan ju vara lurigt som sagt. Var uppmärksam på signaler.

Detta fixar du!

hjälp mig snälla

De ringde från mottagningen jag vänt mig till - och jag bara känner en sån panik för att de ska ta mina barn... :( Mina barn far inte illa. De har ett stabilt och fint liv. Jag dricker ju när de inte är med eller ser. Fan fan fan. Vad har jag gjort?!?!?!? Jag skulle inte ha ringt dem känner jag nu. Jag borde klarat av detta själv. Har någon någon erfarenhet om detta med minderåriga barn? Snälla hjälp. Hon tog upp fall som "Lilla hjärtat" eller "om polisen hittar dig på stan", men så är det ju inte. Men vart går gränsen liksom? Hjälp!

Det är bra att soc ställer frågor, så att de får se att dina barn har det bra. Jobbigt för dig förstås, men med tanke på mediala fall på senare tid som ”Lilla hjärtat” så är soc nog extra på tå nu.

Du tar ansvar för det här nu! Du har kontaktat beroendevården för att få hjälp att sluta dricka. Du skriver här på forumet för att få extra pepp och stöd. Du kommer att fixa detta! Att vara all-in är vanligt för alkisar, och det är en egenskap du ska använda nu också. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” hittar du en massa tips på böcker, poddar, Youtube-klipp om alkoholberoende. Det gäller att mata skallen med fakta!

Och soc tar inte barnen ifrån dig om de har det bra ❤️

Kram ?

Oj det låter märkligt, en beroendemottagning ska ju ta hand och hjälpa dig. Du får väl ett besök inbokad och sen samtal. Jag har aldrig hört talas om att sociala tar ens barn för att man har alkoholproblem. Jag tror inte du ska oroa dig så mycket, för att omhänderta barn krävs grav vanvård och det låter det inte som du har alls. Kram

Oroa dig inte, dom har en skyldighet att anmäla en sådan sak. Den är rutin.
Sedan är det upp till socialen att antingen påbörja en utredning, eller att avsluta en ej påbörjad utredning.

Har dina barn det bra hos dig, behöver du inte oroa dig ett dugg!
Beroende på åldern på barnen kommer de även att prata med dom.

Du gjorde absolut rätt som sökte hjälp. Om socialen vill följa upp att dina barn mår bra så har de med sig i bedömningen att det var du själv som tog tag i dina alkoholproblem, det är positivt. Om man ska vara realist så brukar alkoholproblem eskalera, så om du inte gjort något nu så kanske en lärare eller annan förälder skulle göra en orosanmälan längre fram, om läget skulle förvärras, och det skulle vara mycket värre.. Vi får se alkoholberoende för vad det är, när man väl tappat kontrollen vet man inte hur det kommer sluta. Jag tror det finns många alkoholiserade föräldrar därute som älskar sina barn lika mycket som alla andra och aldrig kunde tänka sig att göra något som fick barnen att må dåligt, men så tog alkoholen över... Och då är det bra att socialen finns där. Se dem som ett skyddsnät som du själv troligtvis aldrig kommer behöva...