Jag har ljugit om mycket saker i mina dagar när jag valt alkohol och fel vanor... sagt saker som jag inte gjort eller undanhållit saker jag gjort.. jag vill glömma att jag gjort dessa saker, att jag varit en olojal människa. Men jag vet inte hur.. desto mer nykter jag blir desto hårdare klankar jag ner på mig att jag gjort detta förut. Jag vill ju inte erkänna alla fel jag gjort nu när jag inte behöver hjälp att upprepa dem, jag har ju liksom klarat mig igenom det ensam! Har ni några kloka råd som kan ge mig frid inombords att faktiskt förlåta mig.

Med vänlig hälsning en alldeles förstörd tjej som har ångest varje dag och ser faror överallt att fly ifrån, allra mest mig själv och tillbakablickar.

Min teori är att till viss del är ångest över tidigare misstag en krok som beroendet slänger ut för att få dig att dricka igen... Så att man ska känna sig som en dålig person och att ingen kommer förlåta en, lika bra att ge upp. Men, så är det naturligtvis inte. När du känner dig mer stabil kan du be om ursäkt och förklara dig om det är något särskilt som gnager. Jag tror de allra flesta vill både förstå och förlåta någon som tar ansvar för sitt eget beteende. Sen tycker jag man kan anlägga ett större perspektiv, det är väldigt sällan en skada är irreparabel, du har skapat en andra chans åt dig själv, var stolt över det, och städa upp i oredan lite i taget, det är inte bråttom.