Hej, ny här.
Det är så här - jag blev skickad till företagshälsovården nyligen, jag har sömnproblem som gör att jag ibland har en tendens att försova mig.
Människan jag var hos på fhv sa nästan direkt när jag kom in genom dörren att de har tystnadsplikt och jag kan prata om vad som helst, så vi pratade ett tag om hur jag mår, vilka bekymmer jag har, att jag försöker sluta röka osv.. sedan fick jag också frågan om alkohol, och dumt nog(?) svarade jag ganska ärligt.

DÅ heter det plötsligt att företaget behöver ha kännedom.. vad i H! får de verkligen göra så?
De verkar inte ha gjort något ännu, då hade jag säkert blivit inkallad till samtal, men jag går som på nålar och bara väntar på "smällen".

Jag berättade också för den här människan att jag inte dricker i veckorna, det är enbart fredag-lördag. Det verkade inte som om h*n trodde mig, men det är faktiskt sant.

Nu hör det till saken att jag själv har funderat en del på mina vanor och vill dra ned/sluta och har tänkt ett tag på att ev söka hjälp, men INTE via jobbet, jag vill inte att någon där ska veta.

Det heter ju så fint att företaget har ett ansvar att se till att man kan få den hjälp man behöver osv, men f*n trot - De kan vad jag vet inte ge mig sparken enbart för att de får veta att jag dricker för mycket, men vill de bli av med problemet kan de säkert hitta något svepskäl.

Ja, förlåt, nu pladdrar jag:
Jag har ju som sagt tänkt ett tag att jag skulle behöva lägga ned drickandet - har försökt ett antal gånger att intala mig själv att "Nu ska jag bara dricka max si eller så mycket", men det brukar inte bli så, det är antingen inte alls eller mycket.
Den här helgen var ett klassiskt exempel:Jag hade intalat mig själv hela veckan att på fredagen kunde jag unna mig att handla EN flaska, men gjorde jag det? Nejdå, det blev 2 flaskor OCH jag promenerade ner till bolaget igår och köpte 2 till... Jag vet inte ens hur många gånger jag gjort liknande saker, blir så less på mig själv.

Just det här med jobbet är jag extra orolig för av ett par anledningar:
Dels vill jag inte bli stämplad som alkis, även om jag nu råkar vara det.
Dels är jag rädd för vad som kan hända med min anställning - de kanske hanterar situationen schysst, men det VET jag ju inte. Min närmaste chef är helt ok, men ledningen i övrigt känner jag liksom inte, vet inte alls hur de kommer agera. Och om jag nu skulle förlora jobbet är jag rädd att det skulle gå utför - Jag tror att huvudanledningen till att jag lyckats hålla mig ifrån alkohol under veckorna är just att jag ska upp tidigt och jobba, och vill inte vara bakis på jobbet - eller i bilen för den delen, jag kör dit.

Sen är jag tyvärr också sån att jag kan vara lite motvalls - Om någon säger till mig att jag MÅSTE något så vill jag inte, inte ens när jag själv vet att det är det bästa för mig. Dumt, jag vet, men tyvärr sant.

Men jag har ju också egna skäl till att vilja komma till rätta med det här:
Jag mår inte bra, jag har sömnproblem, blir deprimerad, får absolut inget vettigt gjort i helgerna, får ångest emellanåt, gör nästan inget längre (förr tränade jag regelbundet och mådde bra, drack visserligen då också, men inte alls lika mycket) Ibland känns allt meningslöst (inte så att jag är självmordsbenägen, men jag VILL liksom ingenting längre). Dessutom är det omöjligt att sluta röka så länge jag dricker, jag brukar sluta på måndagarna och trilla dit igen på fredagarna :/

Samtidigt känns det jobbigt att tänka att jag aldrig kommer kunna dricka igen - aldrig känns som en väldigt lång tid - Jag kanske får ta det en vecka i taget. Idag är det dag 1, jag har ingen alkohol hemma och vill faktiskt inte ha något heller.

Och, jag gjorde en gastric bypass för några år sedan - det har blivit värre med drickandet efter det, jag påverkas snabbare och mer. Nu ska jag inte skylla enbart på det, jag var på väg att utveckla ett problem innan också, men det hjälper ju inte direkt - Jag är fortfarande lite bitter på vården för att de (anser jag) inte varnade mig ordentligt. Att många som genomgått GBoperation har fått ökade problem med alkohol är något jag läste mig till efteråt - Inte gick jag ned särskilt mycket i vikt heller, ligger fortfarande på en stadig övervikt.

Du ska inte kunna få sparken för att du dricker för mycket. Företaget är skyldig att hjälpa dig.
Tog de några prover också? Då borde de visa att du kanske inte dricker så jättemycket. (Dock är ju mängden per gång väldigt hög).
Håller med dig om att vården borde ha informerat om riskerna med Operationen. Det är många härinne som hamnat i ett beroende. Eftersom jag inbillar mig att jag har medicinerat järnbrist med alkohol så undrar jag också ibland hur de som har gjort en GBoperation har det med övriga värden. Varför har man lättare att hamna i ett beroende? Jag tror att en viss del av svaret finns i näringsupptag Har du kollat upp flera blodvärden? Du känner dig trött och orkeslös. Visst, alkoholkonsumtionen på helgen gör en del av det, men det kanske finns nån annan förklaring.
Sen skulle du ju såklart må bra av att träna igen både för att få hjälp med sömnen och med alkoholen. Fick du förövrigt nån hjälp med sömnproblemen? Det är svårt att må bra om man inte heller sover ordentligt och alkohol är ett elände för sömnen också.

Förövrigt är det nästan tjänstefel tycker jag att informera om tystnadsplikt och sen säga att man har en skyldighet att informera arbetsgivaren. Men gör det bästa av den här situationen och se till att du får stöd.

De tog prover, tyvärr inga bra värden - antagligen pga mängderna per gång som sagt.

Ja det där med operationen: Alkohol nämndes bara lite i förbigående i infon jag fick, de gav inte intryck av att det skulle vara någon stor skillnad, men det har det definitivt varit för mig.

Det kan nog stämma det där med näringsupptag. Jag blev iaf rekommenderad att börja ta multivitaminer efter operationen just för att kroppen inte kan tillgodose sig på samma sätt - Jag gör det varje dag, och jag har ändå låga järnvärden.

Jo, jag fick svar i en annan tråd att de nog måste informera om vissa saker (som detta?)eftersom företagshälsovården s.a.s går via arbetsgivaren - men då kunde väl människan ha kläckt ur sig det med en gång istället.

Tar du järntabletter? Om inte, gör det. Många av de besvär du har, har jag haft. Har läst om andra med liknande symptom på järnbrist.
Du kan inte ana hur mycket pigggare man blir och börjar känna igen sig själv. Hoppas du får samma känsla.
Lycka till nu!