Jag har gjort en lyckad viktväktarresa för väldigt länge sedan, över 25 år sedan, innan jag fick barn. Jag gillar upplägget och numera finns det även Community-peppning från medlemmarna, ganska likt det här forumet. Tror det är en viktigt grej för mig, kontakten och samhörigheten med andra som kämpar. Det är nog också därför jag helst tränar i grupp, har svårare för gym. Men jag tror det är ett bra råd som du ger, så att livet inte blir alltför trist. Och jag ska låta vikttappet ta sin tid, men kändes ändå viktigt att bryta den okontrollerade vägen mot alltför stor övervikt.

Känner verkligen igen mig i dina ord. är också i 60 års åldern och har äntligen tagit tag i mitt missbruk. Har alltid druckit för mycket och på senare år i princip varje dag. Det eskalerade efter sjukdom och död i familjen plus ett av mina vuxna barn mådde dåligt. Lätt att ta till bedövning då livet känns tungt. samtidigt har alla mina sociala kontakter druckit då vi setts ( inte lika mycket som jag) men lika fullt har det varit lätt att ta A vid möten. Har nu varit nykter en månad vilket inte hänt någonsin vad jag kan minnas. Varit jobbiga veckor med huvudvärk, frossa mm. Nu känns det bättre, så det blir bättre. Kämpa på, vi gör resan tillsammans. Kram

Dagarna rullar på, lite i limbo som för så många andra i denna konstiga tid.
Sug då och då, men inget så starkt så att det har varit nära att lyfta glaset. Läst på forumet att det kan komma rejäla svackor nu. Att det är först efter 90 dagar som många verkligen upplever fördelarna med nykterheten.
Så jag kör på mot dessa 90 dagar med gott mod. Men med garden ständigt uppe.
Jobbet går bättre. Att ta tag i övervikten innan den bokstavligen växer sig för stor känns också bra.
Summa summarum – Allt känns rätt okej, om än lite beigt.
Jag har formulerat en tydlig tanke om att använda denna hemska Corona-tid till att ta hand om min hälsa. Lika bra att passa på när allt ändå är så eländigt, det är så uppenbart att vinet och godiset endast ger kortsiktig tröstefrist. Jag vill inte möta livet plufsig, vinfet och trött när världen slår upp sina portar till ett friare liv igen.
Då ska det vara Blenda 2.0 som möter resten av livet med nyktra och pigga ögon.

Efter ett tag har man lämnat ”skräckbilden” bakom sig. Det är inte lika illa längre, man minns inte riktigt hur illa det var faktiskt. Då är det dags att börja formulera målbilden ?? Precis som du har gjort nu! Bäst av allt - allt du gör som gynnar din hälsa kommer att gynna både nuet och framtiden.

Kram ?

Jag mår absolut bättre än för 6 veckor sedan.
Sover bättre och – framför allt – vaknar mer harmonisk.
Klarar av saker som jag inte trott mig fixa utan att ha lite promillestyrka i blodet.
Tycker lite bättre om mig själv.
Inte så mycket eufori, men heller inte så mycket djupa dalar.
Beige är modernt och grått kan vara vackert.
Framtiden ser ljusare ut.
Ödmjuk och tacksam.

Stort grattis till 6 veckor!? Bra jobbat. Det märks att du mår mycket bättre nu. Beige och grått är bra mycket bättre än nattsvart. Och fortsätter du så här så så blir det rosa och vitt snart också.

Kram

Så glad för din skull ? På sex veckor har du märkt fördelar som du inte kan läsa dig till, man måste uppleva det själv för att förstå storheten i det lilla.

Kram ?

Pratade precis med min äldsta i telefon, vi vågade beröra en hemsk alkoholrelaterad krasch som höll på att kosta vår relation i våras. Jag var den hon litat mest på i livet och jag svek, lång historia...
Nu är förtroendet tillbaka, och jag är så gränslöst tacksam för att jag lyckades bryta mitt beteende i tid.
Att jag både får och och orkar vara en klippa för mina barn. Nykter.
Tår i ögat och ett hjärta som nästan sprängs av tacksamhet.

Och tack alla ni som kommenterat mina 6 veckor. Fler ska det bli <3

Så som Wikipedia beskriver vemod är på pricken mitt sinnestillstånd just nu:
En stillsam stämning av saknad och sorg över något som man känner har försvunnit och gått förlorat.
Ett svårmod och en sorgsenhet full av längtan.

Jag behöver sörja mina förlorade drömmar. Idag känner jag mig gammal och trött. Liten, skör och rädd för framtiden.
Men jag söker inte tröst i flaskan. Är inte ens i närheten.
Önskar bara jag kunde hitta något annat förlösande sätt, att något krampaktigt inuti skulle släppa taget, och att jag fick gråta ut ordentligt.
Allt svårmod sitter som taggigt stålullstrassel kring hjärtat, det gör ont och jag vet inte hur jag ska kunna lirka upp och få bort det.

Så känner jag också. På onsdag firar jag en månads nykterhet ( den här gången )
Den första euforin har lagt sig och nu är det som om en stor blöt filt har lagt sig över mig. Allt är bara trist och sorgligt.
Förstår att det är ett tillfälligt sinnestillstånd som förhoppningsvis kommer att ändras. Tycker att det är betungande att räkna minuter och bara vilja att tiden ska gå.. vill bara och leva här och nu. Känns svårt just nu.
Ingen risk att ta till flaskan än, men känner viss oro för framtiden.
Idag skiner ju solen och den ska vi njuta av.
Nyktra och obakis, eller hur?

7 veckor idag,
Igår hade jag riktigt sug, för första gången tror jag, åtminstone var det det starkaste hittills.
En stark önskan att dricka följde mig nästan hela dagen, men jag var ändå inte i närheten att agera på suget, trots att jag var tvungen att parkera på torget vid Systembolaget för att hämta paket i en butik där intill. Lite märkligt, men bra (tror jag).
Nu finns det nog en risk att suget blir värre, enligt vad jag har läst mig till. Förstärker min gard. Det som hjälper är tanken på att inget ska utvärderas förrän efter tidigast 90 dagar nollad. Innan dess är dörren tillbommad. Finns bara ett rungande nej, ingen förhandling.

Suget lyfter inte glaset till munnen. Du behöver inte agera på suget. Tänk dig att dörren är stängd, igenspikad. Köphinder.

Suget blir värre om du börjar ”leka med tanken”, så gör inte det. Som någon skrev ”ett nej är ett nej”.

Kram ?

...ska ha ett svårt samtal med mannen imorgon. Är djupt oroad för hur det ska landa.
Eller kanske ännu värre, att jag inte vågar, eller inte kan, formulera mig så tydligt som jag måste för att få till en nödvändig väg framåt.
Jag får inte falla för frestelsen att ladda modet med alkohol. Jag SKA inte.
Så alla kloka människor i detta forum – ge mig era bästa argument för att jag ska kunna klara detta eldprov spiknykter. (Han lär inte vara det...)

Innan jag åker ut och fiskar. Är det något som jag har lärt mig under min resa så är det att man
ska inte oroa sig för saker och ting i förväg/onödan. Det blir som det blir, och allt fixar sig.
Tro på dig själv, du är nykter nu och alla dina sinnen är skärpta. Alltså är du starkare
och bättre än din man. Det är lugnt, eller ingen ko på isen som jag brukar säga.

Kram ?

Tänker på mina egna sug, som var värst i början. Man kan resonera lite med det som... jag noterar att du ( suget) är här, och det beror på blabla ( om man vet varför ex stressad), jag gör ingen affär av det, accepterar att det finns, vet att det går bort snabbare om jag inte förstorar det. Jag hjälper min hjärna till nya atomatiska tankar genom att minnas den hemska upplevelsen som a resulterade i sist. Jag tänker ( fast jag kanske inte riktigt känner) Att jag slipper dricka, att jag är tacksam och stolt över mig. Jag är värd det bästa. Det funkar 9/10 ggr, annars får man bara härda ut, det går över och det blir lättare. Kram Jullan