av sereeso

sereeso
mån, 2020-11-09 - 13:31

Idag är en tung dag.... Jag har under ganska många år levt i förnekelsen av att jag varit i ett missbruk. Detta drabbar ju inte mig! Jag vet att jag druckit för mycket, men har viftat bort det genom att ha vita dagar mellan gångerna. Mitt problem är i första hand att när jag dricker ser jag inte botten...jag fyller på tills jag lägger mig, vilket är totalt förödande! Varför inte bara ta något glas vin eller öl och njuta? Detta är det stora problem som jag nu gett mig fan på att lösa! Jag vill kunna dela en flaska vin med min fru, utan att det ska fyllas på hela tiden. Att jag nu skriver här, är något jag aldrig i min vildaste fantasi skulle trott tidigare. MEN NU ÄR DET FÖRÄNDRING!
Steg 1 = erkännande inför mig själv och mina nära! Ett tufft erkännande, men nu har jag äntligen gjort det!
Steg 2 = gör något åt det och sätt upp målen! Detta har jag nu påbörjat i och med detta!

Kaye
mån, 2020-11-09 - 16:23

Välkommen?
Har du gjort programmet här på alkholhjälpens sida?
För det fick mig att inse att jag hade problem, och inte kunde låtsas längre.
Jag tror det är bra om du klarar att berätta för dina nära och din omgivning.
Det är inte lika lätt att återgå till förnekelsen då.
Läs och skriv här på AH, det är som terapi och gör resan lättare.
Kram⚘

Kennie
mån, 2020-11-09 - 16:43

Hej!
Vi är ganska många här som insett att vi har problem fastän vi inte drack varje dag. Just det att inte kunna sluta när man väl börjat är det många som upplever. Jag rekommenderar programmet på Alkoholhjälpen. Jag fick rekommendationen där att först ta tre nyktra månader för att sen besluta hur jag skulle gå vidare. Jag läste på mycket under tiden och upptäckte hur bra jag mådde utan alkohol, så nu har tre månader blivit sju. Jag äter gärna en god middag med min man, men med alkoholfritt i glaset. Har insett att det går jättebra att vara livsnjutare även utan alkohol. Lycka till och skriv och läs mycket här, det ger perspektiv och hjälper en att inte glömma...

sereeso
tis, 2020-11-10 - 19:05

2:a dagen efter mitt erkännande, något som jag i sig inte har problem med. Det som trycker mig nu, efter att ha berättat för fler nära är att jag känner skam, förnedring och samtidigt vet att jag tagit i detta innan det blivit för stort. Mitt mål är ju att jag framöver ska kunna ha en sund inställning, vilket jag haft vissa tillfällen då man kan njuta av en flaska gott vin till maten utan att boxvinet ska fylla på glasen tills man lägger sig med en överdriven berusning. Detta VET JAG att jag kommer att komma till, men innan jag tar det steget har jag bestämt mig för att hålla helt en period, köra 3 månaders programmet, och sedan fortsätta med ett "normalt" beteende. För mig finns inget annat! Jag har ett uttryck jag använder väldigt ofta "Where there is a will - there is a way", och detta genomsyrar allt jag gör. Så, att ha tagit detta steg, är att förlika mig själv med mitt uppdrag att lösa detta. Även om det är ganska tufft med att prata med de som är nära, måste jag säga fundera på vad alternativet hade varit..... Dit ska jag inte igen, och då blir det så mycket lättare...
Hmm, hade nog heller aldrig trott att jag skulle skriva av mig så mycket, men tydligen kan det vara en bra hjälp.
Så, ha en trevlig kväll och på återseende!