Hej!

Reggade mig här idag, detta blir mitt första inlägg. Jag är en man i Stockholm, 36 år, varannanveckas-pappa till ett litet barn.

Nu börjar min resa. Jag har i många år funderat på att lägga ner alkohol helt, och den 4:e januari nu tog jag äntligen det beslutet. Nu börjar en kamp antar jag.

Jag har ända sen jag flyttade hemifrån i 20-årsåldern grundat, tagit det lungt med öl hemma först, för att sedan på fyllan och villan ramla runt på stan. Dvs, jag har aldrig haft ngt motstånd mot att dricka själv.

Alkohol har för mig varit två saker, dels en fantastisk resa att sitta hemma och lyssna på musik, se filmer och allt sådan blev fantastiskt tillsammans med alkohol. Nästa del har varit att träffa kvinnor, vara på krogen, vilket jag alltid behövt alkohol för att "klara av". Inser hur dumt det låter, men även idag är det största argumentet mot att sluta med alkohol att jag inte kan göra sånt på krogen som jag är "van" vid.

Dock har detta inte varit problemlöst de senaste åren. Kvällar på krogen har alltid slutat vid 7-tiden på morgonen, även fast jag haft familj. Jag har aldrig ngt problem att fortsätta dricka direkt på morgonen, eller vid 12 när jag vaknar igen. Har jag haft chansen så är 2-3 dagar inget konstigt alls med konstant ganska rejäl fylla. Första dagen är typiskt på krogen, dag 2-3 är hemma i sängen med musik och filmer.

Jag har aldrig blivit aggressiv eller så på fyllan, men en hel del konstigheter med att bli utslängd av vakter, en gång fyllecell, konstiga sms, och annat skit har förekommit.

Abstinens och bakfylla har blivit otroligt plågsamma de senaste åren. När jag gjort en av mina 2-3 dagars fyllor så tar den nästan en vecka av panik, ångest och svettningar, innan jag återigen känner mig stark och börjar bli sugen på "fest".

Dessa 3-dagars grejor har gjort att jag ibland tagit ledigt från jobbet, ofta planerat för dessa och avbokat grejor med vänner. Senaste året har jag skruvat på mig för all planering inför ledigheter för att jag istället tänkt på hur jag ska få till dessa dygn.

Dessa dygn är verkligen bland de bästa jag vet, när jag är där. Därav rubriken på detta inlägg.

Det händer även att jag druckit en del när barnet somnat, och nu när jag ensamt har hand om barnet är det ju givetvis helt galet. En av anledningarna till att detta måste upphöra.

Jag har flera gånger under de senaste åren trappat ner till ett måttligt drickande, men det har varat ett par månader innan jag är tillbaks till en 3-dagars grej igen.

Nån sorts vändpunkt kom nu kring nyår, då jag drack måttligt under hela kvällen med vänner, men när jag kom hem fortsatte jag i betydligt högre takt nyårsdagen, den 2:a och den 3:e. I ångesten och tankarna efteråt hittade jag denna sida, och efter ha läst ett par dagar här tog jag beslutet.

Nu slutar jag dricka helt.

Vet inte om det kommer vara hela livet, men på överskådlig framtid ska jag ej dricka alkohol. Jag läste någon här som sa att efter ca tre år upplevde hon att alkohol inte längre upptog något av hennes tankar. Dit ska jag.

Tack för att ni alla skrivit era berättelser, nu börjar jag också min resa.

Dag nr 11 idag.

hade ett trivselberoende och trivselsug just efter matlagningsglaset när jag bestämde att det är slut på vindrickandet. Jag saknade hela situationen några veckor men det går lika bra med nåt annat att smutta på medan man rör i grytorna. Har haft ett antal intressanta upptäckter i mitt ca 3 månader långa solidariska avstående från alkohol. Alla upptäckter har hittills varit positiva. Förvånansvärt positiva!!! även om jag druckit sparsamt. Det finns många fina smaker för en finsmakare:) Ha det bra / mt

Här går det undan, dag 80!!! :)

Dejtar en bra tjej. Vilken grej att inleda ett förhållande utan någon som helst "hjälp" av alkohol! Har jag aldrig tidigare gjort i mitt liv. :)

Livet är bra.

Jag läste Allen Carr-boken som nämnts flera gånger här, som handlar om att sluta dricka utan "viljestyrka", dvs genom att istället förstå att alkoholen bara är dåligt och därav inte se några positiva sidor alls med drickandet.

Funkar hyffsat, och jag gillar många saker av det han skriver.

Framför allt det om att alla upplevda fördelar med alkohol antagligen en är illusioner. Inget är äkta, och det du känner som positivt har du ju faktiskt gett bort till alkoholen, ngt du kunde tidigare känna utan alkohol.

Det tycker jag är det viktigaste att förstå, att alkoholen ger dig inget som du inte först givit till alkoholen. Får du ut glädje eller ro av alkohol är det för att du redan gett alkoholen kontroll över din glädje och ro. Det fina är att det går att ta tillbaks allt!!

Ingen människa behöver egentligen drogen för att slappna av, må bra, eller ha kul. Drogen skänker oss inte dessa fördelar, vi har själva skänkt de fördelarna till drogen.

surran

Hej Fredde!!

Det var det bästa jag läst idag. Alltså det inlägget här ovan. Måste bara läsa den boken.

Hade ett samtal med min älskade dotter idag. Hon är sexton år och så klok så klok!! Gumsan...
Jag frågade om hon ville följa med på ett möte och det ville hon!! Nu blir jag så där blöt i ögonen igen. Blir det för att hon är så fin och för att jag älskar henne så mycket och för att hon finns kvar i mitt liv fortfarande!! Vad gör det om det ligger skor i hallen eller om det står disk i köket?? Eller att hon använder tusen strumpor i vecken? (tränar mycket). Inte ett smack!! Hon finns här och om några år flyger hon sin kos till ett eget liv. Jag måste passa på att ge henne så mycket jag kan av min kärlek. Min nykterhet.

Det är jag skyldig henne och mig själv. Jag tänker inte bli som min mamma. Fullkomligt egoistisk och totalt okänslig...

I morgon när jag vaknar kommer jag att må bra! Jag kommer att kunna kliva upp utan ångest och jag kommer att kunna hålla i min kaffemugg utan att skaka. Hallelulia!!

Kram

det är hoppfullt att följa med vad ni skriver. Även dagar som idag när jag känner starkt tvivel. Inser att jag måste jobba med det för min egen skull. Det är bara sitt eget liv man har makt över. Ha det gott och njut av livet! / mt

Dagarna rullar på, 109 idag, men vem räknar? :)

Min känsla för att allt alkohol kunde ge mig, kan jag skapa själv, och bättre, sitter i. Med andra ord inga större svårigheter att välja bort drickandet. Varför tog det 15 år? och när kommer problemen igen?

denial

du skriver och när kommer problemen igen
vet inte om jag kommer ihåg rätt
men det finns 48 olika återfallssitutioner
det finns skäl att vara uppmärksam
rätta mig om jag har fel med antalet
denial

vana

att det uppstår återfallssituationer ett par ggr om dagen...när jag skulle haft anledning att vika in på systemet för en dunk vin.

Karriäristen

Bra jobbat och vilken supermotivation du har! Jag gillade din reflektion om "En utmaning om hur gör jag livet intressant utan alkoholgenvägen.". Jag ska se om jag klarar av att följa ditt goda exempel? /K

I natt kom drömmen igen, drömmen om att jag plötsligt befinner mig i en situation där jag precis druckit en öl eller en snaps.

Jag känner en sorts panik på en gång, hur gick det här till, varför varför dricker jag!? Mina dagar är tillbaks på noll, och jag fattar inte att jag kunde göra det.

Sen vaknar jag, och känslan sitter i i säkert en minut innan jag fattar att det var en dröm.

Nu i vaket tillstånd minns jag känslan från de tidigare försöken till nykterhet jag gjort, att avskyn mot spriten släpper efter bara något glas. Det kanske är det jag är rädd för i min dröm. Tur att jag ännu lever kvar i min avsky för drinken, för den avskyn är lätt förgången.

Jag var ute i skärgården i påskhelgen, traditionellt firande med mat och snapsar. Jag studerar nu förtiden folk dryckesvanor mer nogrant än tidigare så klart, då mitt fokus fortfarande kretsar kring alkohol.

Under och innan lunchen var det en del prat om hur man dricker, det nämndes att aldrig innan kl12 och att ölen var under 5%. Jag tror att så fort någon nämner ngt liknande, om regler eller hur bra dom har koll på sitt drickande, så är det ett tecken på att mycket kommer drickas. Och mycket riktigt, framåt kvällen tömdes all öl, alla vindunkar och faktiskt alla whiskeyflaskor.

Samtalen är ju fullständigt meningslösa för någon som är nykter, och jag hade turen att kunna umgås med en annan nykter person större delen av festligheterna.

På morgonen reflekterade jag inte ens över att jag slapp bakfylla, utan mina tankar hamnade naturligt på frukosten och om jag skulle förmå mig bada i det kalla vattnet! :)

I bilen hem minns jag hur dessa hemresor alltid varit plågsamma, man har varit rastlös i bilen och ofta undrat om man är nykter nog att köra. I helgen var det faktiskt kul att sitta i färjekön, köpa glass och inse att jag fick en strålande eftermiddag hemma i trädgården när jag kom hem också! :)

Återigen drömmarna.

Dagarna går av bara farten nu för tiden, jag har ingen längtan, eller knappt tankar på alkohol. Känner ingen svårighet att vara på tillställningar där andra dricker.

Men drömmarna kommer tillbaks. I morse vaknade jag och var säker på att jag druckit flera dagar i sträck, den störande tanken på att mina dagar är tillbaks på noll, och hur jag ska formulera mig här på forumet när jag berättar om återfallet.

Lättnaden är givetvis enorm när jag sedan inser att det var en dröm, och det är en bisarr känsla att jag fick "känna på" hur man hanterar ett återfall, om hur jag skulle komma tillbaks till nykterheten.

Hjärnan är skum ibland.

Jag tror din hjärna håller på och bearbetar din nya nykterhet, och kanske övergår till en acceptans...
Den håller väl på och slutbehandlar den med minnen och är väl på väg att arkivera den i arkivet för dåliga minnen, antar jag...
Ett fortskridande som säkert kommer att hålla på ett tag, inte så behagliga att uppleva...

Och de första svettiga minutrarna efter uppvaknandet med mycket hög puls är inte heller speciellt sköna,
men känslan den är hemskt närvarande och känns väldigt äkta...
Sedan när man hajjar att det bara var en dröm så kan man pusta ut, men känslan den finns kvar...
Så din hjärna har nog upplevt det som jobbigt eftersom efterdyningarna verkar vara det också..

Men där behöver du ju inte göra någonting, det löser sig med tiden, ja om du inte tar ett återfall vill säga..

/Berra

mr_pianoman

Jag har också drömt inatt och tar till mig Berras kloka tankar.

Hjärnan är en underlig kompis.

Jag sitter och tänker på detta med att aldrig mer dricka i sitt liv... Den stora tanken som alltid känts så främmande och skrämmande. Ska jag aldrig få uppleva det "fina" igen? Knappt under de värsta perioderna kunde jag tänkte mig ngt sådant, att säga upp allt det bra helt och hållet?

Då kom första beslutet, som vi alla känner till, jag dricker inte idag och inte imorgon. Sen får vi se. Mycket kraftfullt sätt att tänka, och dagarna samlar på sig.

Jag är idag på dag 123. Nu är tanken på "aldrig mer" inte så skrämmande längre. Det är nästan tvärtom, det känns mer som en frihet. Min tanke faller naturligt på allt det jobbiga jag slipper, nästan inget faller tillbaks på det positiva jag upplevde när jag drack.

Denna frihetstanke skapar ett stort lugn, ett naturligt ihållande lugn som jag antar är svårt att skapa med droger.