Fredag och lördag förmiddag var hur lugna som helt, men vid ettiden bara knäppte det till i hjärnan och det enda som rörde sig var ALKOHOL! Utan att egentligen tänka satte jag mig i bilen och åkte till bolaget. Drack upp nästan en BIB. På söndagen var det ett par glas kvar. Frampå eftermiddagen åkte jag, nästan i desperation, och handlade ett 6-pack folköl. Jag tror inte att jag varit på sb på en lördag tidigare, och framför allt, jag dricker inte öl! Det var som ett okontrollerbart behov av alkohol.
Naturligtvis var jag korkad nog att handla en tröstlåda till igår. Drack väl 11/2 flaska. BIB, detta satans påfund, gör det lite svårt att hålla koll på hur mycket man häller i sig. När jag vaknade imorse blåste jag i min aklomätare, det var gränsfall till vad som är olagligt att köra på.
Helt skrämmande beteende! Nästan tvångsmässigt.
Jag tog med mig BIBen och slängde den i återvinningen när jag åkte till jobbet.
Det här får inte fortsätta, måste hitta tillbaka till den beslutsamhet jag kände i sommras.
Steg ett blir att inte åka till bolaget på vägen hem i eftermiddag.

Det är nog dags att du verkligen tar tag i detta på allvar. Känner igen det där med att att handla
folköl i desperation. Fysiskt beroende, kroppen måste ha alkohol. Darriga händer på morgonen?
På slutet kunde jag inte knappa in koden när jag skulle handla på systemet på lördagsförmiddagen, även omöjligt att dricka ett glas vatten med en hand utan att merparten skvimpade ut. Det var ett helvete, och
det enda som fanns i tankarna var att dricka alkohol. Du kanske inte är riktigt där ännu, men
om du inte lägger av, så kommer det bara bli värre och värre.

Det gör ont i mig när jag läser hur du har det, det är inget värdigt liv. Hoppas du kan ta ett beslut
att bli fri från alkoholen, det är så ofantligt mycket värt det, jag lovar.

?❤️

Kämpa på! Du fixar detta.
De första 10 dagarna sedan slipper du abstinensen.
Fråga från mig. Dricker du större mängder nu under återfallet än när du drack regelbundet? Mer okontrollerbart?
Kram⚘

Ingen vända till systembolaget idag. Det är lite läskigt att jag handlade på impuls på det sättet som jag gjorde, det har aldrig hänt förut. Å andra sidan har jag väl planerat så att det alltid funnits A tillgängligt. Någon här, minns inte vem, har skrivit att hen druckit handsprit. Att handla folköl en söndag är på ungefär samma nivå i min värld.
Det verkar dessutom som att det blir lättare och lättare att få igång känslan av abstinens. Jag drack inget förra veckan innan lördagens krasch, ändå känns det som om jag varit igång minst en vecka. Det är definitivt dags att, på ett eller annat sätt, tag tag i situationen.

@Torn: Jag känner igen symptomen du beskriver, det var så innan mitt uppehåll under sommaren. Skakig som tusan och en minimal, spretig handstil som knappt var läslig. Jag fick ta ett rejält grepp o muggen med morgonkaffet...Så illa är det inte nu, men du har helt rätt, det blir värre om jag inte slutar.

@Kaye: Nej, jag dricker samma (galna) mängder som tidigare. Ohållbart, ja, men inte okontrollerbart. Jag dricker tills jag blir trött, sedan går jag och lägger mig. Oavsett om jag har vin kvar eller inte. Jag däckar inte, kräks inte, ramlar inte och slår mig. Minnesluckor ibland, ja.
Jag tror inte på att man försöker dricka ikapp efter ett uppehåll, däremot börjar jag om på exakt samma nivå som tidigare.

@Andrahalvlek; Tack, men det råder delade meningar om det just nu. Självkänslan är inte på topp efter att man gång efter annan misslyckas med att hålla sig nykter. Men men, det är bara att ta i ända nere ifrån tårna och försöka igen. Skam den som ger sig.

Dags att gå till chefen och be om hjälp via Företagshälsan? Arbetsgivaren har stora skyldigheter, du får delta i behandling på arbetstid tex.

Annars är det vita knogar som gäller, sysselsätta dig på med allt möjligt. Ut och promenera, storstäda, stryka, vad som helst som håller dig sysselsatt. Har du provat AA? Ensam är inte stark ?

Kram ?

Onkelf, det finns en väg ut. Ta den vägen o låt inget hindra dig. Ta antabus, samtalskontakt what ever. Blir du nykter låt säga en månad eller två med antabus, kan jag nästan lova att du kommer finna ro igen och kämpa vidare för egen maskin. Jag hoppas du tar hjälp, det sitter kanske långt inne att be om, men det behöver vi för att tillfriskna. Kram Jullan

Du säger samma sak som Marcus Birro om återfall?

"Som alkoholist kommer man aldrig tillbaka till den nyförälskade fasen i början av missbruket.
Du faller bara tillbaka till exakt samma ställe i missbruket som där du slutade, berättar han."

Kram⚘

I början av `19 kom jag och min nuvarande chef överens om att ta hjälp av företagshälsovården med mina problem, så det är ingen hemlighet hur det ligger till. Lösningen då blev en 6-månaders antabuskur via beroendemottagningen. Det fungerade bra med Antabus, problemet var att jag såg ett slutdatum varefter jag kunde köra på som tidigare igen.
Det jag verkligen saknar är de samtal jag hade med sköterskan som delade ut Antabus (man skriver inte ut recept där jag bor). Det var som små korta terapisessioner 2 ggr/vecka. Något sådant tror jag verkligen skulle vara till hjälp.
Tyvärr är det enda som erbjuds "Motiverande samtal med kommunens stödpersoner", åtminstone i offentlig regi. Kravspec för att bli en sådan: Minst 23 år med en stabil personlighet, du får gå en 2-veckorskurs. Eeeh, OK?

Jag har provat AA några gånger, men det är inte för mig.

Återstår vita knogar och att försöka hitta beslutsamhet och styrka i mig själv. Det har ju gått sådär hittills, misslyckas jag finns ju alltid vården som back-up.

Att skriva här får vara mina terapisessioner i nuläget.

Men Företagshälsan har väl psykologer också? Att prata med någon som har betalt för att lyssna är verkligen guld. Kbt (kognitiv beteendeterapi) är väldigt konkret och bra, det handlar ju om att GÖRA annorlunda för att få ett annorlunda resultat.

Du klarar detta! Det finns ingen annan väg än döden med alkoholen. Och du vet att det blir lättare med tiden. En dag i taget - inom överskådlig framtid. I början är den framtiden en timme, en halvdag, nästa morgon. Med tiden en vecka, sen en månad och så vidare.

Skriv, skriv, skriv, sätt ord på alla tankar och känslor så ska vi peppa järnet!

Kram ?

Jag funderar på vad det var i samtalen med sköterskan som hjälpte dig. Var det att personkemin stämde, att hon ställde de rätta frågorna, att det var en person som verkligen såg dig etcetera?
Kanske vi kan försöka återskapa rätt stämning här på forumet för att verkligen ge de verktygen som kan vara din krycka. Har du försökt prata med rådgivarna här?

Jag kan känna igen mig lite i det destruktiva. Jag får i vissa mörka stunder en skit-i-allt-och-ge-fingret-åt-alla-lyckade-människor-i-världen-känsla. Och just då finns inget förnuft, i den stunden går det snabbt att falla. Numera försöker jag direkt visualisera mitt yngsta barn när jag får den destruktiva känslan. Har du någon/något som verkligen betyder något för dig, någon relation, någon framtidsplan, eller något annat som du förstör om du super? Något som du snabbt kan försöka få in som bild i skallen och som är starkt nog för att åtminstone utmana tanken på alkohol?

Att du fortfarande är här betyder att du kämpar bättre än så många andra. Vi skulle ju bränna offerkoftor och skåla i julmust. Det är lagom långt till jul, ta en stund i taget, häng på. Bara gör det. Vita knogar och vit jul är jobbigt, men vem har lovat oss att livet ska vara enkelt?

Kram!

Jag har inte vaknat en enda gång, jag minns inte när det hände senast. Trött och seg under dagen ändå, vi har sjukfrånvaro på jobbet och det märks mer än väl att man inte har kraften att ta de där extra stegen för att få saker att fungera som de skall. Tid och tålamod. Det blir bättre.

@Andrahalvlek: Jag övervägde webbaserad KBT innan antabuskuren, men kom aldrig till skott. IRL verkar det som att det är vanligast med grupper. Det skulle inte fungera för mig, är en aning för introvert för att öppna upp inför andra.
Tyvärr litar jag inte riktigt på dem som är kontrakterade för att sköta företagsvården. När jag kom i kontakt med dem ville de väldigt gärna att jag skulle ge dem skriftlig tillåtelse att ge min arbetsgivare "relevant information som skulle kunna komma fram". Helt frivilligt naturligtvis, men det blev liite dålig stämning när jag inte gick med på det. Jag går inte till en psykolog under de förutsättningarna.

@Blenda: Oerhört svårt att säga. De rätta frågorna tror jag. Hon fick mig att reflektera över min situation och att tänka konstruktivt. Hur/vad skall jag göra för att åstadkomma förändring?
Ett par gånger i början, när abstinensen var som värst, satt jag och gnällde som en jättebäbis. Hon sa knappt ett ord, utan lät mig fortsätta tills jag insåg att hon inte skulle ge några färdiga svar eller lösningar. Hon "tvingade" mig att komma fram till dem själv. Skitbra, faktiskt.

Någon form av samtal/terapi skulle underlätta. Att prata med någon vars jobb det är att lyssna är guld värt, absolut. Jag vet bara inte i vilken form jag skall söka det. Men det får bli nästa steg.

Det primära är att sluta dricka. Jag är livrädd för de mentala/psykiska och neurologiska skador som oundvikligen kommer att komma om jag fortsätter som hittills. Inte imorgon eller övermorgon, men förr eller senare.

Julmust är gott! :)

Som Andrahalvlek skrev, skriv mycket här. Det hjälper mycket bara att skriva, vi är många som läser. Jag skrev ner minsta lilla problem/fundering jag hade i början. Trodde väl egentligen att ingen skulle bry sig, men väldigt ofta var det någon som hade ett tips eller en lösning. Ställ frågor, de kan vara hur idiotiska frågor som helst.? Alltid någon som känner igen sig eller har ett tips att ge. Det är en jäkla massa självlärda psykologer/experter här på forumet! Gratis är det också, helt grymt?

Sovit en hel natt utan att vara påverkad av alkohol? Det är din kropp som ger dig en hint. Det där med nykterhet är grejen ?

Kram ?

Det hoppas jag att du fick göra natt nummer två också.

Skönt att du lyckades bryta återfallet. Nu återstår att trava vidare och se det som just ett återfall och därmed en påminnelse om att det inte är så här du vill ha det. Ju längre ned vi hamnar för varje gång, desto mer övertygade blir vi: Det är ett helt annat liv som hägrar.

Tack för fina ord hos mig. Det värmer. ?

Kram

PS. Det var jag som drack handsprit. Inte det första man tar upp i sitt CV eller under en diskussionsrunda på jobbet, precis. Var otroligt skamfyllt att erkänna även här. Men jag brukar vara brutalt ärlig så... DS

Det har blivit för många plumpar i protokollet senaste tiden, och hjärnan vänjer sig snabbt vid att få alkohol igen. Om jag fortsätter så här blir jag väl en helgalkis. OK, mindre dåligt än att vara heltidsalkis kanske, men det är inte där jag vill vara.
Jag får helt enkelt se till att vara nykter. I teorin vet jag precis hur jag skall göra, det är bara så förbannat svårt att omsätta i praktik. Men på något vis skall det gå.

Vinäger, folköl är väl något mer socialt accepterat ?. Starkt gjort att resa sig från det läget. Men egentligen är väl grundproblemet detsamma, om än på rätt så olika nivåer. Att inte kunna stå emot suget efter alkohol.

Även ikväll går jag och lägger mig nykter. För att samla krafter för att kunna hantera helgen. De kommer att behövas!

Vill bara skicka en hälsning inför helgen.
Varför inte skriva här vid varje sug, om det så blir varje minut?!
Då hinner du inte ta dig ut och handla i alla fall :)
Lycka till, jag tror på dig (oss)!