av enannanhistoria

enannanhistoria
mån, 2020-11-09 - 11:46

Hej,

Tidigare drack jag varje dag. Idag har jag varit nykter 148 dagar.

Alkoholen är så grym för den som inte kan hantera den. Mitt problem började med sömnsvårigheter i kombination med en depression. Det började egentligen med en sängfösare varje kväll och övergick efter en tid till ett svårt missbruk. Jag gömde flaskor, portionerade bag in box vin i småflaskor som jag sedan gömde. Hela mitt liv gick ut på att införskaffa alkohol, gömma den och sedan konsumera den. För en anhörig så kan det vara svårt att förstå hur en alkoholist tänker - vilket inte är konstigt eftersom jag själv under min aktiva tid inte heller förstod hur jag tänkte... För mig var det så självklart, varje måndag, torsdag och lördag så besökte jag systembolaget, jag hade 6.st olika bolag som jag besökte för att "dölja" min hemlighet. Jag har under hela mitt missbruk haft jobb inom näringslivet.

Trots relativt kort tid som nykter så har jag kommit till insikt med vilket helvete anhöriga har i denna sjukdom. Om jag tar mig själv som exempel så har jag vid flera tillfällen blivit hotad om att bli lämnad av Sambo, vänner etc. Men under min aktiva tid så betydde det ingenting... Det som jag värderade högst av allt var mitt jobb, dels för att jag resonerade att alkoholister kan inte sköta ett jobb + min inkomstkälla var en möjliggörare för att införskaffa mer.

Även om jag fick abstinens under dagarna med svettningar och skakningar så kopplade jag det aldrig till alkoholen, utan tänkte att jag var nervös, druckit för lite vatten, inte ätit stabilt... Saker att skylla på var oändliga.

Som sagt var, jag har en relativt kort period i nykterhet nu. Men jag svarar gärna på frågor kopplat till min resa eller allmänt om beroendet. Jag lyssnar gärna på tips från andra också :)

MVH
E

Andrahalvlek
mån, 2020-11-09 - 13:08

Stort grattis till 148 nyktra dagar och många kloka erfarenheter! Själv firar jag 9-månadersdag idag och det känns avlägset att någonsin dricka igen. Heja oss!

Kram ❤️

Tröttiz
tors, 2020-11-12 - 00:28

För det första : Grattis!! ?

En anhörig här som inte förstår. Jag förstår inte hur han tänker. ? Svårt sätta mig in i alkoholkraften.

Var nyligen med då han helt öppet sade att "alkisen måste ha mera dricka" och började leta i lådor och skåp. ? Då hade det gått ner en mängd öl redan ...

Han är som att sitta i en läckande båt, och ibland känns det som att jag sitter med. ☹️ Känns som att han inte det minsta kan kontrollera det. Och att det inte spelar någon roll vad jag gör eller säger. Har aldrig ställt ultimatum. Men varit noga med att vara den som inte bjuder på alkohol, köper inte alkohol åt honom, lånar inte ut pengar.

Någonstans har jag snappat upp en skam, vilket visar sig att det ibland kan komma saker som att ojoj, du har fått vara med om allt möjligt med mig. Jag tog det åtminstone som en slags skam över vad jag "utstått" under min tid med honom. Och han har sagt att han borde sluta dricka under en period, men hur komma dit?

Finns det något vi anhöriga kan säga eller göra för att stöda en person att vilja ta avgörande steget att sluta, om en tanke om uppehåll finns där?
?

enannanhistoria
tors, 2020-11-12 - 16:35

Hej Tröttiz.

Det låter som att han är väl medveten om sina problem, i alla fall i onyktert tillstånd.

Jag tycker att dina principer är helt rätt med att inte låna ut pengar, köpa, eller bjuda på alkohol.

Min sambo har gått i en grupp för anhöriga via ALANON. För att träffa andra personer med liknande problem, jag tror det är viktigt för dig att kunna prata med andra om det. För nu när jag pratar med min sambo så visste hon betydligt mer än vad jag trodde och på något sätt försökte hon skydda både mitt och sitt eget anseende - en press som ingen egentligen ska behöva utsätta sig för... Men bara ett tips.

Problemet med skam är att vi alkoholister väljer att dricka på den istället för att göra något åt problemet. För egen del så använde jag skamen för att ha en anledning till att dricka "det är så synd om mig" och om någon i min närhet skulle säga till mig att du behöver inte ha skam, eller "de kommer bli bättre" så såg jag det enbart som en bekräftelse på att få fortsätta dricka. Men det är högst personligt skulle jag tro.

Man pratar ofta om att man skall nå sin personliga botten... Min kom när jag kände att jag inte längre kunde utföra mitt arbete eller andra ideella åtaganden som jag hade på ett bra sätt. Jag kände en längre period att det börjar verkligen gå utför - det var i den tajmingen som min Sambo hotade med att säga till min arbetsgivare om jag själv inte gjorde det. Så jag fick hjälp med behandlingen via min arbetsgivare och fort gick det.

Jag tror det bästa är att prata med din anhörig i nyktert tillstånd. Men ett tips är att gå på ett möte för anhöriga för att få tips från andra i liknande situation.

Problemet för mig var att jag visste varje dag att jag hade ett problem, men det stora problemet i sammanhanget var att jag hade så J*VLA svårt att få någonting gjort - så länge det inte hade med jobb att göra då jag såg det som min stora fasad samt möjliggörare.

MVH
E

enannanhistoria
tors, 2020-11-12 - 16:37

Tusen tack. Stort grattis till dig också, 9-månader är fantastiskt! Vilken inspiration!

Kram