Jag funderar på att skriva till en person som dricker för att få fram mina tankar om läget. Men är det helt uppåt väggarna fel att göra så? ?
Jag kan vara klumpig emellanåt verbalt fastän jag förberett mig, det kommer helt enkelt ut fel ... ☹️ Och i dessa sammanhang vill jag absolut inte det. ?

Samtidigt tänker jag att då kan ju mottagaren "processa" mina tankar tills nästa gång vi ses.

jag utgår från mig själv så tycker jag att det är bra idé !
Jag minns än idag de där kommentarerna jag fick som var rakt på sak och som skavde så förbannat och förmodligen hjälpte mig att inse.....även om det tog tid.
Under min behandling fick min familj skriva brev om hur de uppfattade mig och mitt drickande. Dessa brev fick jag sen läsa tillsammans med en terapeut som skulle fånga mig om det blev för tungt. Jag blev förvånad över hur snälla breven var och jag förstår i efterhand att de skyddade mig i bästa medberoendeanda genom att förminska problemet dvs jag.

Om du skriver så som DU uppfattar situationen utan anklagelser så tror jag att det kan göra gott.

Hör gärna av dig om reaktionen sen !

Lycka till !!

Tack för svaret. ?
Hade tänkt att skriva utifrån mig själv - mina upplevelser.
Jo, jag hör av mig om reaktionen sen.
Får jag fråga vad det var för kommentarer som började skava?

Allt gott till dig! ?

sak som egentligen var rätt "fånig" var när frun kom hem och frågade om jag druckit och jag inte kunde stå utan att ta stöd av väggarna och svara : Nähärå ! Än idag fattar jag inte hur jag kunde svara så urbota dumt !

En dag mitt i veckan så frågade nån om det hade varit fest igår. Då skämdes jag.

När jag hade druckit mycket hembränt och kom till jobbet och luktade aceton och folk frågade om jag målat hemma......så hemskt ! Jag kände mig helt avklädd då.

De anklagande ögonen från främst min dotter får fortfarande mina ögon att tåras. Hon sa aldrig nåt, bara tittade.

Början till slutet var nog när frun grät och frågade hur vi skulle ta oss ur det här och vi kramades.

Den socionom som tyckte att jag inte hade problem eftersom jag hade jobb, familj, hus och fina kläder har för alltid en speciell hatposition hos mig. Mitt hat till henne blev en start för mig att leta efter hjälp från proffs.

Finns fler tillfällen men som nu börjar försvinna i en barmhärtig glömska. Men ibland poppar det upp saker.

Adde, glömt svara dig hur det gick gällande brev. Några av mina vänner är beroende, passade på att till förutom partnern skriva brev till dem också...

Mina vänner har inte hört av sig på ett tag, jag skulle så gärna vilja ringa dem men lämnar bollen hos dem. Stålsätter mig. Backar för ett tag. Hör av mig till dem någon dag före jul tänkte jag och hör hur de har det. ?

Partnern min satt taggarna ut först gällande brevinnehåll, att problemet ligger hos mig.
Även där backade jag, gjorde t ex en sak för mig själv han länge tänkt vi skulle göra ihop, hade ingen som helst lust ta med honom eftersom han drack just då.

Han har dock medgett att drickande gått överstyr, att han måste hitta sätt att sluta eller åtminstone dra ner på det. ❤️

Det har faktiskt blivit lite bättre med hans drickande. Säger han funderar på att börja med den hobby han haft tidigare. Säger möjligen sånt han tror jag vill höra, jag vet inte. Börjar han med hobbyt, ska jag dock stöda så gott jag kan! ? Det kommer jag även att göra om vår relation kraschar..

Hur det går i längre tidsperspektiv vet inte jag. Kanske han slutar helt, eller drar ner på det. Händer det vet jag inte om det kan rädda vår relation, mycket har hänt och sagts.

Hur det än går med oss är jag lättad över att jag berättat på djupet hur jag upplever det och konkret vad alkohol kan göra mot kropp och knopp. Bra idé att skriva och diskutera mera utifrån det känner jag.

Jag har gjort vad jag kunnat anser jag. Kanske det inte är någon annan som tagit upp det med honom. Verkar lite så...

Jag inser att jag inte kan bestämma hur han "ska" dricka. Man kan inte leva någon annans liv. Jag kan bara känna efter och göra det som känns okej för mig. Är inte, och har inte varit lätt alla gånger.

Sköt om dig. ?