av Tröttiz

Tröttiz
lör, 2020-11-14 - 00:22

"Jag skulle kunna krossa ditt huvud med mina armar" ...
Adde, Andrahalvlek, EsterHanna har svarat på mina inlägg.
Jag hade hopp om att rädda min relation men då jag hör något sådant här inser jag att jag nog måste bort. Det är galet.
Han är i fyllan. Men förhoppningsvis (?) menar han inte det men jag blir otrygg.
Och han sade det med sådant otroligt lugn ... Då jag konfronterade sade han att "det var ju bara ett konstaterande. Du kan vara lugn."
Men jag reagerar ju ändå. Tänk om han någon gång vill kolla sina krafter. ?

Andrahalvlek
lör, 2020-11-14 - 11:19

Du måste sätta gränser för dig själv. Din sambos missbruk måste få konsekvenser för honom. Den tydligaste konsekvensen är att du flyttar. Eller att han flyttar. Helst idag. Det finns en enda sak som anhöriga sörjer i efterhand, och det är att de inte satte tydligare gränser tidigare. Och bevakade de gränserna noga.

Din sambo måste göra den nyktra resan på egen hand. Han måste ta konsekvensen av sitt handlande. Att han indirekt hotar dig med våld borde vara droppen som får bägaren att rinna över för dig.

Min pappa dog till följd av sitt missbruk vid 61 års ålder. Ett halvår efter att jag hade ställt ultimatum. Det var för sent. Han visste det. Och jag gav honom inte ens en ärlig chans känner jag i efterhand.

För fem år sedan träffade jag en kille och blev tokförälskad. Han dolde att han var alkoholiserad, hur han nu kunde göra det förstår jag inte än idag. Jag hade misstankar och sa till honom innan vi flyttade ihop: ”Jag tänker inte dra på mig en alkoholistrelation”. Jag var bränd av min pappas öde. Han nekade ”jag har inga problem”. Min magkänsla skrek och bråkade, jag negligerade den.

En månad efter att vi blev sambo kraschade allt i samband med en tokfylla från hans sida. Han fick ultimatum: ”Ta tag i detta nu eller flytta”. Han gick till läkare och fick antabus och sen var han nykter i ett halvår. På vita knogar har jag förstått efteråt, stämningen i huset var vidrigt deprimerande. Sen tog han ett återfall och då sa jag: ”Sov ruset av dig och imorgon packar du dina saker och flyttar”. Och det gjorde han. Vi har knappt haft kontakt sen dess. Jag mådde förstås skitdåligt, men jag överlevde.

Kram ?

Tröttiz
lör, 2020-11-14 - 13:35

Tack. ?
Någonstans inser jag ju att det inte håller ... Men det är det där med hans fina sidor nykter och tanken att det var ju på fyllan han sade si eller så. Jag har ju önskat in i det sista att det ska fixa sig. Nu jobbar han inte heller, och det finns egentligen inga begränsningar. Att han inte ens arbetar för en nykterhet med tanke på att han har barn får ju mig att fatta att han har mycket stora problem. ? Och att vår relation är på upphällningen. Har även varit skitjobbigt att oroa sig över vad han gjort i fyllan, tar han bilen, hamnar han i bråk med kompisen under middagen.
Jag är så jäkla trött på att tänka på saker som rör alkohol.

Kram. ?

Oslo
lör, 2020-11-14 - 21:54

Åhh jag lider med deg. Men jag måste nog ändå säga att jag inte tycker att det går åt rätt håll.. och det vet du ju redan.

Och såklart har han fina sidor också. Annars så hade du ju inte stått ut.

Så känner precis alla som står kvar.
Jag har läst det i så och säg alla inlägg här. De allra flesta alkoholiker verkar följa ungefär samma mønster, med ca samma beteende. Dubbelheten.

Jag läser och läser, och inläggen blir mer och mer lika för mig. Beteendet till anhöriga också.

Men det räcker ju inte. Du har ju skrivit det många gånger tidigare. Vad du egentligen vill ha. Precis som det är hans ansvar att bli nykter, så är ditt ansvar att ta hand om deg!!

Jag vet att det är svårt - men det är värt det!!