av Onkel F

Onkel F
ons, 2020-11-18 - 08:22

Var det jag syftade på. Inga illusioner om att man dricker för att det är gott. Man inser att man bara dricker för att bli full. Vad man dricker är i det läget skitsamma. Alkoholisten i en får fritt spelrum.

Jullan65
fre, 2020-11-20 - 11:17

Japp, själv hittade jag en flaska hemmakört ren typ 90%sprit , som gubben fått av en vän på 60 årsdagen, han gör tydligen ”fin”sprit . Inga problem, adjävulen grep tag i mig och jag halsade eländet rent. Trodde på riktigt att strupen skulle frätas sönder, men efter en stund gick det över, du kanske kan gissa vad jag gjorde då..... det var sista gången jag drack, vad som sedan hände var en katastrof förstås. Men det är en annan historia.

Onkel F
fre, 2020-11-20 - 13:33

Överlever man något sådant?? Men du skriver ju så jag får väl anta att du gjorde det. Om det var sista gången du drack så var det åtminstone en rejäl avslutning ?. Glad att du finns kvar bland oss!

Onkel F
sön, 2020-11-22 - 20:57

Satans förbannade helvetets alla djävlar! Varför måste jag vara en sådan erbarmlig djävla slapptask?
Jag har mått hur bra som helst de senaste dagarna. Jag har börjat vägra att jobba rumpan av mig för att få saker och ting att fungera som vanligt trots att vi är nere på skeleton crew. Mina stapplande nybörjarförsök att meditera gör faktiskt underverk! Jag känner mig lugn, harmonisk och balanserad. Och vad händer?
Schemalagd halvdag i fredags, och det måste naturligtvis firas med ett par tröstlådor från systembolaget.
Varför? Ingen aning! Inga triggers som utlöste beteendet. Jag bara bälgade i mig en BIB i fredags och ännu en igår.
Det är väl dags att inse fakta: Jag tycker om ruset! Det är därför jag faller gång efter annan. Stress och annat är bara ett alibi för att få dricka.
Samtidigt älskar jag att vara nykter. Att ha full kontroll, kunna göra vad jag vill när jag vill.

Jag börjar få en inte obetydlig känsla av självförakt för att jag inte förmår hantera lusten att känna ruset.

Andrahalvlek
sön, 2020-11-22 - 21:09

Finns det något annat du kan belöna dig med? Plusskålen för nykterhet behöver väga tyngre än minusskålen. Har du skrivit plus och minuslistor? Både över nykterhet och drickande.

Uppnår du det rus som du vill uppnå? Min upplevelse på slutet var att det krävdes enorma mängder, och ändå uppnådde jag inte den effekt jag ville. Upplevelsen blev bara negativ.

Annars är ju jakten på ruset en vanlig definition av missbruk. Det går före allt allt annat. Jobb, familj, vänner, hälsa, rubbet.

Kram ?

Andrahalvlek
sön, 2020-11-22 - 21:12

Idag skulle jag hämta mat på en thaikrog. Vrålhungrig. Jag såg en öppnad flaska rödvin bakom disken och tänkte tanken ”fan, det hade varit gott”. Som en mygga kom den tanken flygande väldigt närgånget och irriterande. Och egentligen var jag bara hungrig.

Kram ?

TappadIgen
sön, 2020-11-22 - 21:29

"Stress och annat är bara ett alibi för att få dricka"

Visst är det så. Jag har varit precis där du är. Försökt att få kontroll och hantera drickandet. Många andra här på forumet har också varit i precis samma sits. Haft alla intentioner att lyckas bättre. Varit medvetna om att vi mår bättre av att inte dricka. Det logiska och medvetna har helt varit med på vad vi vill åstadkomma. Men beroendet vill annat och allt vad sunt förnuft och goda intentioner heter är som bortblåst.

Jag förstår att du börjar känna självförakt. Det gjorde alla vi andra också. Men låt det inte hindra dig från att hoppa upp på sadeln igen. Det här är svårt! Många har provat innan och misslyckats. Det är inte bara du! Men det gäller bara att försöka igen. Stålsätt dig och börja fundera i förväg om du kan identifiera den känslan du får innan det spårar ur. Om du kan upptäcka den tidigt och sen överrumpla den med en undanmanöver nästa gång.

Varafrisk
mån, 2020-11-23 - 14:20

Hur mår du idag? Vi kämpar på...vet ju att inget m alkoholen ger vad man tror/önskar likväl så trillar vi dit!

Allt gott t dig!

Kramar❣️❣️

Onkel F
tors, 2020-11-26 - 11:52

Det går inte sådär lysande. Någon skrev att Varafrisk drabbas av strömavbrott, jag har väl hamnat i ett läge med rolling blackouts. Är nykter några dagar sen trillar jag dit igen. Jag har inte gett upp, men det går tungt just nu. Skulle kanske må bra av Antabus eller Naltrex-någonting om man kunde få det utskrivet. Inte roligt att skriva när man bara står och stampar på samma ställe hela tiden. Det känns lite misslyckat.

Andrahalvlek
tors, 2020-11-26 - 13:09

Det är då du behöver oss som allra mest! Jag tror också att du behöver antabus kanske. Då KAN du inte dricka. Du behöver känna av fördelarna med nykterheten, verkligen uppleva det. Igen. Du minns ju fördelarna, men det bleknar ändå snabbt.

Visst hade du fått hjälp via din arbetsgivare tidigare? Kan du be om detsamma igen? Få hjälp via Företagshälsan att få antabus tex. Annars kan man få det via primärvården väl? Min ex-sambo fick antabus utskriven av en läkare på vårdcentral, men han fick en burk i handen så han kunde bara låta bli att ta om han ville. Han visade mig glatt burken. Efter några månader klarade han sig utan antabus sa han, och efter ett halvår tog han ett återfall.

Men om man tar tabletten varje morgon, för att man vet att man måste för att låta bli att dricka, så har man ju det ”skyddet” senare när man känner sig svagare, eller? Var det Jullan som tog antabus inför en helg som hon kände lite oro inför då hennes man skulle resa bort? Som extra livrem liksom.

Kram ?

Onkel F
tors, 2020-11-26 - 22:12

Det är några här inne som fått Antabus och Naltrexon utskrivet på recept. Vet inte hur det är med Campral.
Är det någon av er som tillhör Stockholms Läns Landsting?
Vart har ni i så fall vänt er för att få förskrivningarna? Min livmedikus sedan nästan 30 år får något skitnödigt i blicken och förmår bara väsa fram "Beroendemottagningen" när jag för mina problem på tal, så landstingets primärvård verkar vara en återvändsgränd för min del.
Jag vore tacksam för tips om alternativa mottagningar (om det inte strider mot forumets policy).
Jag har tagit Antabus i ett par 6-månaders omgångar ("återfallsförbrytare") och det har fungerat utmärkt.
Naltrexon och Campral har jag ingen erfarenhet av, någon som använt dessa preparat?
I så fall, fungerar de och måste man ta dem under "kontrollerade former"?

Tacksam för alla tips och svar då jag känner att jag är på väg ner i samma surhål som innan mitt sommaruppehåll.

Jullan65
tors, 2020-11-26 - 23:19

Ja det kan verkligen hjälpa med antabus, var lite påstridig till din läkare, han får väl göra några provtagningar på levern på dig. Jag bor söder om Stockholm och har fått hos husläkaren. Men oxå som nu senast på beroendemottagning. Naltrexon äter jag fortfarande, kan inte säga vad de gör, ärligt talat. Men jag har märkt att jag äter mindre, vill liksom inte äta mer än lagom. Misstänker att det är lika om man dricker a, man tar ett glas men vill inte ha mer sen för hjärnan får ingen kick och det tilltalar en inte. Har inte provat o har inte för avsikt att göra det heller, men jag fortsätter ändå med dom, vågar inte annat i nuläget. Kör hårt Onkelf, det kommer fungera för dig oxå.

Andrahalvlek
fre, 2020-11-27 - 00:40

Varför vill du inte få hjälp via en beroendemottagning? Det är kanske det du behöver, så att du även får den samtalshjälp som du uppskattade tidigare. Du är värd ett bättre liv, du måste göra allt du kan för att nå dit. Kosta vad det kosta vill.

Jag vet inte hur det kom sig att min ex-sambo kunde gå till vårdcentralen och få antabus på recept och sen gå hem och självmedicinera. Jo, jag tror att han sa att han inte kunde gå på beroendemottagningen då den är kommunal och han jobbade inom kommunen, som är väldigt liten, så det var inget alternativ för honom. Det godtog tydligen läkaren. Och jag vet ju att han har rätt, fy fan vad det snackas skit av personalen inom kommunen. Sekretess, pyttsan.

Via Företagshälsan kanske man kan få hjälp? Ta prover, få samtal och antabus. Campral och Naltrexon ska tydligen påverka suget, blockera receptorerna i hjärnan så att man inte får en sådan kick av alkoholen och då är det lättare att avstå. Har också hört att det dock inte funkar på alla.

Kram ?

Charlie70
fre, 2020-11-27 - 08:09

Jag vände mig till Riddargatan 1. Funkade utmärkt för min del! Finns många kliniker runt om i stan så det är bara att ta någon som finns i närheten skulle jag råda dig till. Det är specialisthjälp du behöver. Inte allmänläkare. Nu när du faktiskt bor så att du kan välja tänker jag.

Kram!

Onkel F
sön, 2020-11-29 - 20:02

Drack både i fredags och igår. Vet inte varför jag förväntar mig att det skall fungera bättre den här gången, men jag har helt enkelt inte råd att sluta försöka. Det är lite grand "do or die" över situationen.

Jag har analyserat mig själv sönder och samman och vet ganska väl varför jag dricker.
En känsla av ensamhet, som någon annan skrev nyligen, är en inte obetydlig faktor. Ett enormt behov av bekräftelse är en annan. Jag formligen dammsuger mina arbetsdagar efter tecken på att jag inte är uppskattad och inte gör bra ifrån mig. Det skapar en känsla av emotionell stress som jag dövar med alkohol. Utåt sett har jag förmodligen ett näst intill uppblåst ego. Jag syns, hörs och tar plats, men innerst inne är jag bara en liten pojke. Nog om det, det känns som om jag har blottat strupen.

Jag vill ha hjälpen och professionaliteten jag kan få på en beroendemottagning. Problemet är att den mottagning jag gått till tidigare har flyttat till en lokalitet mitt ute i ingenstans. Det stupar på logistiken helt enkelt, jag kan inte vara borta en halv arbetsdag två gånger i veckan.

Jag har en ny husläkare nu, min livmedikus gick i pension vid månadsskiftet april/maj. Det är en liten valp som verkar vara en paragrafryttare, men jag kanske ska ge hen en chans och påtala mina problem. Det värsta som kan hända är att det går åt helvete!

Charlie70
sön, 2020-11-29 - 20:25

Behöver faktiskt inte alls vara ett problem. De flesta kliniker föredrar att ses över telefon eller på annat sätt just nu. Ett möte IRL och resten via länk. Bör funka. Fundera på det!

Kram!

Andrahalvlek
sön, 2020-11-29 - 20:36

Det är en åkomma vi nog alla lider av lite till mans och kvinns. För mig tog den sig uttryck på dejtingsajter i flera år. Liksom fejjan förstås.

Dejtingsajter var ju ett sätt att råda bot på ensamheten också. Gick inte bra alls. Där finns nog ett och annat guldkorn, men de är lika svåra att hitta som ett guldkorn på en gigantisk sandstrand. Jag slutade med dejtingsajter samtidigt som jag blev nykter.

Nykterheten har bara inneburit fördelar för mig - och en av fördelarna är att jag trivs bättre i mitt eget sällskap, helt självsam ❤️

Klart du ska ge din nya husläkare en chans, och att du ska hitta en beroendemottagning i din närhet. Två eftermiddagar per vecka låter rimligt tycker jag. Du kommer att prestera mycket bättre på jobbet som nykter, så det är snarare en investering.

Alternativet att du kraschar och försvinner helt från jobbet är ju tusen gånger sämre för alla parter.

Kram ?