av Pianisten

Andrahalvlek
ons, 2020-11-11 - 10:58

Otroligt häftigt att du nu har hittat ditt delmål, vad du känner att du behöver jobba med! Och vilket härligt gäng du verkar ha träffat dessutom. Ibland klickar man så otroligt bra. Det behöver inte bero på att man är så lika, det är den ömsesidiga respekten som är viktigast tycker jag.

Kram ?

Pianisten
tors, 2020-11-12 - 15:39

Igår kväll var min dotter lite ledsen och vi frågade var det var. Hon ville först inte säga och bara vara ifred. När hon skulle lägga sig kramade jag om henne och frågade om allt var ok. Hon nickade men sen när jag var på väg ut så sa hon, Pappa det var en grej jag tänkte på..
Jag la mig jämte henne och så berättade hon. Att minnet kommer upp ibland från den natten för drygt ett år sedan när hon vaknade upp av sin mammas skrik av att hennes stupfulla pappa står och pissar på sovrumsgolvet. Ja fy fan. Skriket och kaoset hon fick se som jag sorgligt nog knappt minns. Den natten när allt kraschade.
Hon grät när hon pratade om det och jag höll om henne, vi pratade en stund och jag lovade henne att hon alltid får prata om det när hon behöver, hon ska aldrig behöva bära på det ensam, det är det sista jag står för!

När jag kom ner till min fru så berättade jag varför hon varit ledsen. Då blev hon tom och kall i blicken och jag märkte att minnet kom tillbaka hos henne också av nått hon försöker stänga långt inne. Först blev hon arg sen ledsen. Jag lyssnade och svalde.

Det gör ont i bröstet, och jag kan aldrig göra det ogjort, bara fatta vilka spår det satt i min familj. Det enda jag kan göra är att stå för det. Knyta näven i fickan och vända smärtan till energi att fortsätta mitt mentala arbete framåt.
Jag har kommit långt nu men minnena går aldrig att springa ifrån, bara acceptera.

Li-Lo
tors, 2020-11-12 - 15:58

Känner att jag vill göra mer än att sätta ett hjärta på detta inlägg och samtidigt är ett hjärta, en symbol för medkänsla, styrka och liv det jag vill ge.

Vilket mod.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Andrahalvlek
tors, 2020-11-12 - 16:51

Vilket mod du visar när du tar den diskussionen med din dotter och med din fru. Och att din dotter vill och vågar prata om det med dig visar på en enorm tillit. Och du gömmer dig inte längre. Du står kvar. Lyssnar, tar in. Ber om ursäkt igen. Och igen och igen. Så många gånger som krävs. Sticka huvudet i sanden tillhör alkoholen. Stå kvar som du gör nu tillhör nykterheten. All heder åt dig ❤️

Kram ?

Ler
tors, 2020-11-12 - 18:14

Kommer ihåg ditt inlägg när du nådde din botten , det berörde mig starkt .. tankar väcks till liv och jag minns även min egen .. Här kommer ett ? från mig med ..

Pianisten
tors, 2020-11-12 - 20:07

Tack❤️ Jag känner också ett lugn och styrka i att vi pratade om det. Är det något viktigt jag lärt mig detta året så är det att inte trycka undan det som är jobbigt.

Det du gör allt för att undvika slår tillbaka med kraft. Det du tar fram i ljuset bleknar.

Tack för ni lyssnar och skriver kära vänner.

Blenda
tors, 2020-11-12 - 22:14

Jag ryser, säger som Andrahalvlek, vilken tillit din dotter visar dig som vågar och vill ta upp detta med dig. Förstår att det är tufft för dig, men så oerhört stolt du ska vara, både för att du har brutit ditt beteende och för att du vågar möta situationen och bearbeta den tillsammans med din familj.

Sisyfos
fre, 2020-11-13 - 00:54

Blir lite varm i kroppen när jag läser ditt inlägg. Tänker att dottern har vågat börja lite på dig så mycket nu att hon vågar berättas. Och du mötte henne där. Så jäkla bra! Tycker du är stark som också berättar för frun vad det rörde sig om. Du hade kunnat ducka, men du berättade. Det är starkt. Jag tror verkligen att man måste våga ta i det där som skaver men ack så ont det gör att erkänna för sig själv att man skadat de man älskar mest. Men det är en ny dag imorgon och det bleknar minnet. Och du har reparerat nu genom att ha vänt, genom att ha tagit emot oron och genom att sta för det du gjort och även berätta här.

Sisyfos
fre, 2020-11-13 - 00:54

Blir lite varm i kroppen när jag läser ditt inlägg. Tänker att dottern har vågat börja lite på dig så mycket nu att hon vågar berättas. Och du mötte henne där. Så jäkla bra! Tycker du är stark som också berättar för frun vad det rörde sig om. Du hade kunnat ducka, men du berättade. Det är starkt. Jag tror verkligen att man måste våga ta i det där som skaver men ack så ont det gör att erkänna för sig själv att man skadat de man älskar mest. Men det är en ny dag imorgon och det bleknar minnet. Och du har reparerat nu genom att ha vänt, genom att ha tagit emot oron och genom att sta för det du gjort och även berätta här.

Vinäger
fre, 2020-11-13 - 05:58

Kommer ihåg ditt inlägg om det där dygnet. Så starkt och gripande. Är så tacksam över att du berättade, både då och nu. Otroligt modigt.

Kram

Pianisten
fre, 2020-11-13 - 14:35

Tack igen. Antar att det är en slags bearbetning för mig själv också att skriva om det. Eftersom mitt eget minne är så svagt så känns den fortfarande som en konstig mardröm.

Tack Andrahalvlek för tipset av Närvaropodden. När man hittar forum som träffar dig rätt så händer det ibland att meningar dyker upp som fullständigt förändrar sin syn på världen. En sån mening träffade mig redan i första avsnittet.

*I varje stund finns ett här och nu att välja*

Anledningen till att vi dricker ju är våra tankar. Det är ingen annan som för glaset till vår mun. Anledningen till att vi mår dåligt är våra tankar. Det finns historia som plågar oss och som skapat mantran om oss själva som vi ständigt upprepar inombords. Det finns framtid som vi ständigt oroar oss för och förutsäger.

Historian är vad den är, den går aldrig att ändra på, bara acceptera. Om den får bestämma vem vi är idag så är det för att vi själva fortsätter att välja det.
Om framtiden vet vi ingenting, vi har alla möjligheter att välja precis vad vi vill tänka om den.

Oavsett finns alltid ett HÄR OCH NU. Om du verkligen, verkligen väljer att vakna upp ur tankens värd, tittar dig omkring i rummet du befinner dig. Andas, känner, ser, lyssnar, så finns inte de sanningar längre som du håller i tankens värd. I rummet du har omkring dig just nu finns egentligen alla möjligheter att känna vad du vill.

Alkoholen är inte problemet, det är vår lösning för att fly från tankar och känslor. En lösning som vilken medicin som helst, men med väldigt stora biverkningar.

Tro aldrig att bara jag inte dricker, till varje pris, så blir allt bra. Det är vägen till att misslyckas.
Du måste bli vän med dig själv och dina tankar. Vakna upp och uppleva nuet.

När man verkligen förstår så inser man att här och nu faktiskt är den lugnaste och problemfriaste platsen på jorden.

Andrahalvlek
fre, 2020-11-13 - 15:14

Vilka insikter du har gjort ? Sen kan man inte ställa om sitt mindset över en natt, men övning ger färdighet. Det första steget är kunskap, andra steget övning, tredje, fjärde, femte steget är också övning. Sen faller man lätt in i destruktiva mönster när man känner sig pressad, men då kan förhoppningsvis kunskapen hålla en på banan.

Jag brukar säga att när tankar och känslor river och sliter i mig så låter jag intellektet bestämma. Så gjorde jag när jag tog mig ur mina senaste depressioner. Jag vet både kunskapsmässigt och erfarenhetsmässigt att ångest bara blir värre av undvikande. Så mitt intellekt bestämde att jag skulle inte undvika, oavsett hur obehagligt det var. Det funkade, ångesten gav med sig så småningom.

Kul att du gillade Närvaropodden ? Underrubriken är talande: ”Stoppa tankarnas terrorism”.

Kram ?

Pianisten
fre, 2020-11-13 - 16:29

Visst är det så Andrahalvlek, bara för att vissa citat är stora ögonöppnare och man förstår innebörden så räcker det inte så långt om man inte aktivt praktiserar i längden. Precis som de beskriver i podden så kräver även tankevärlden och t.ex medveten närvaro daglig övning i flera veckor kanske månader innan man börjar uppleva någon större effekt i vardagen. Man kan jämföra det med vilken träning som helst, t.ex styrketräning som jag själv kan relatera till.

Ett annat gammalt favoritcitat jag sparat i min samling men uppenbarligen inte lyckats praktisera så bra hittills kommer från boken Munken som sålde sin Ferrari,

En tanke skapar en handling.
En handling skapar en vana.
En vana skapar en karaktär.
En karaktär skapar ett liv.
?

Ler
sön, 2020-11-15 - 01:48

Låste ditt inlägg 13/10 ..På ngt sätt så känns dina rop på hjälp så enkelt...Men ändå .. sååå svårt .. jag har har har själv varit där .. Lisa Nilsson : Leta : himlen runt hörnen ? Svaret finns närmare än du tror ❤️

Mrx
sön, 2020-11-15 - 15:31

Pianisten, jag har läst ditt inlägg om att leva HÄR OCH NU flera gånger. Det är precis som jag också tänker och känner. Jag kämpar hela tiden med att vara i nuet och utgå från mig själv. Jag har en förmåga att bortse från mina egna behov och lösa andras problem. Typ jobba mig sjuk bara för att firman går dåligt och vi har avskedat personal. Jag måste ta mer plats i mitt egna liv helt enkelt.
/Mrx

Pianisten
ons, 2020-11-18 - 12:02

Mrx, känner ibland nästan att mina långvariga bekymmer skapat en för stor fixering runt mig själv och mina behov för att må bra. Så känner jag i alla fall gentemot familjen men en viss del av det ego har kanske varit nödvändig för att finna mig själv utan att lämna allt och alla, vem vet. Hoppas i alla fall att jag snart kan landa och komma ut ur skalet till HÄR OCH NU:et genom det jag jobbar med nu. I grupper i andra sammanhang är det väldigt olika, i "lunchrumsprat" tar jag inte mycket plats. Kanske både pga ett ganska stort ointresse för kallprat men också av en sämre självkänsla. I möten där jag kan gå in i en roll kan jag ta mycket plats och ha starka åsikter.

Haft några fina dagar nu och mått ganska väl. Jag och min fru firade 1-årig bröllopsdag i helgen och var iväg på middag och hotell utan barn. Det blev väldigt lyckat och jag tror vi båda kände att vi hade det väldigt bra tillsammans.

Fortsätter att observera mina tankar och när grubbel startar. Märker att mycket är knutet till platser och situationer. Obekväma känslor, tankar och grubbel. Allt hänger ihop. Min teori är att det är negativt grubbel som skapat känslorna från början, men nu krävs bara platsen för att allt skall tugga igång. Hjärnan är ju fantastisk på att skapa samband och förenkla.

Experimenterar med små idéer för att distrahera den delen av mig som vill reagera på känslorna och börja grubbla. Som t.ex att sätta på en bra låt i bilen och sjunga med.
På jobbet är det lite värre, känner mig lätt omotiverad och understimulerad vissa arbetsdagar och då brukar grubblet var en flykt för att få tiden att gå. Känner att det finns en del i mig som också som stimuleras av grubblandet.

Funnit en ny ro i nått min psykolog sa senast. Känns livet ibland ganska meningslöst? Och? Då får det väl vara det då.

Mrx
tors, 2020-11-19 - 23:21

Jag är tre barns far till tre vuxna barn. Alla är äldre än 25 år. Den äldsta är 30 år. Yngsta fick diagnosen ADD på högstadiet. Frun och jag gick utbildningar på ADHD/ADD center för att lära oss mer om bokstavs sjukdomar. Tydligen ska dessa vara ärftliga. Jag gjorde ADHD utredning för många år sedan. Låg kanske på gränsen i vissa lägen men fick ingen diagnos. Jag känner dock att min hjärna har någon form av bokstäver. Jag får jobba heltid med att min hjärna och skäl kommer överens. Har en vilja av stål! Men jag måste även tänka på min ande inom mig. Min inre känsla måste få ta större plats. Mitt bästa jag är när jag låter mitt inre jag komma ut. Jag är lite skadad för jag började jobba i butik när jag var 16 år. Kunden har alltid rätt!!

Pianisten
mån, 2020-11-23 - 17:12

Människan älskar att göra saker till svart och vitt. Vi vill så gärna att saker ska vara ovillkorligt goda, ovillkorligt onda, ovillkorligt rätt, ovillkorligt fel. Men så fort man börjar skrapa på ytan så blir gränserna svagare och när man grävt sig långt ner i alla omständigheter så verkar det ibland knappt finnas några sanningar kvar alls.

Som du säger så är gränsen för vad som är diagnos eller inte i slutändan helt i händerna på en subjektiv mänsklig bedömning. Ungefär som ett betyg i skolan, i betraktarens ögon. Såklart finns massor av underlag som det skall bedömas utefter men i slutändan en människa.
Alla människor har "bokstäver" i en gråskala, men hos många ligger dem inom normalspannet och går in under kategorin personlighetsdrag. Eftersom diagnoser som ADHD och Bipolär idag verkar växa på träd så hoppas jag i framtiden att dessa bokstäver försvinner och istället börjar ses som mer "naturliga" personlighetsdrag som samhället behöver anpassa sig till. Med det sagt menar jag absolut inte att förminska problematiken kring att ha dessa starkare personlighetsdragen eller att det är svårt för andra att hantera ibland.

Det är den här etikett-eringen vi så gärna vill ha på allt i svart och vitt som är så omodern och problematisk och att dela in människor i de som "har" *diagnos eller inte när versionerna egentligen ligger i ett obegränsat spann.