Ja jag mår dåligt av att dricka, och fattar inte riktigt varför jag fortsätter. Har nog alltid varit sån här, allt eller inget. Ibland, i nyktra perioder, har jag tänkt/känt "ok, om det känns såhär bra o är såhär lätt, kan jag likaväl börja senare, och passa på att dricka nu".
Lite så är det så nu också. Har bestämt mig för 1 jan, och på något sätt måste jag dricka allt jag kan fram tills dess. Efter det finns ingen återvändo. Så rädd släppa!

Förstår att det kan vara bra med ett startdatum för att förbereda sig mentalt, men inte om det får dig att öka konsumtionen fram till dess, det låter riskabelt.. Kanske mest för att det blir en mental programmering liksom att du måste få tillräckligt av något du behöver för att klara dig utan sen. Så är det inte. Alkohol är inget vi behöver när beroendet väl gått över. Tillåt dig att vara rädd att släppa, men låt det inte hindra dig.

Jag känner inte riktugt igen mig själv just nu. Brukar inte vara såhär självdestruktiv. Är låg o nere. Pandemin spelar säkert in.

Ja, om man ändå ska sluta på måndag så kan man ju lika gärna passa på nu...
så har jag tänkt och gjort många gånger. Usch, det blir väldigt destruktivt precis som du skriver. Du har satt ett datum väldigt långt fram i tiden. Det hinner hända väldigt mycket dumt fram till dess om du fortsätter såhär. Jag känner igen det. Det är tillåtet just nu, för du ska ju vara duktig och sluta sen. Såhär i efterhand är ju logiken i det så dum. För mig infann sig heller aldrig 1 januari... Tiden fram dit däremot blev mer destruktiv. Ska tvinga mig att skriva lite om det. Du skriver att din värsta farhåga är att det ska bli känt... det var väl min värsta farhåga också. Nu är glorian på sned ordentligt. Det går också att leva med, men jag hade ju önskat att jag lagt av lite tidigare.

Herregud, va jag känner igen mig i det du skriver! Allt!

Jag minns t ex en helg när jag skulle åka på SPA, helt själv och hade verkligen sett fram emot detta! Tar med mig vin och sitter på rummet och dricker vilket gör att jag vaknar bakis dagen efter. Men på riktigt, vem f-n gör så?! Såå sjukt beteende..

Jag är där du är nu.. VET att jag måste sluta men vågar liksom inte ta det där sista steget.. "Nästa vecka ska jag ta tag i detta".. Och så passar jag på att dricka ännu mer tills dagen jag bestämt mig..

Nä, fy sjutton, det är rena cirkusen i mitt huvud just nu..

Ja vad hjärnor kan vara knepiga!
Inser ju att min hjärna är helt kidnappad. Har kunnat vara i nuet idag och upplevt det jag är med om, men minst lika mycket tid har i hjärnan ägnats åt att tänka på vad jag ska äta o dricka nu ikväll...Ändå har jag betalt massor av pengar på den här helgen. Och den bygger på att man tar med sig dagen och reflekterar till nästa dag....Vilket jsg ju inte gör. Det är som om jag inte tar mig själv på allvar. Samma sak på jobbet. Har en massa saker jag borde ta tag i men är alltid så trött och tänker att det gör jag "sedan"...
Sisyfus, ja 1 jan är ett datum långt fram, jag vet. Men för mig är det då det är stopp. Jag hör vad du säger dock, på de veckorna kan mycket hända.... Jag tar gärna del av din historia!
Emmy, visst är det knäppt. Har gjort exakt samma sak på en egen spahelg....

Mina ungdomar 14 o 16 år är här denna veckan. Förra "fyllohelgen" för typ 2 veckor sedan lovade jag dem att inte dricka på vardagarskvällar.
Ikväll föll jag igenom. Trodde jag hade försäkrat mig genom att skicka ett "godkännande" till dottern innan att köpa hem lite vin. Hon sa ja mot att bara jag börjar sluta helt i januari som jag sagt...
Så jag handlar hem glad i hågen.
Sonen kommer efter träning vid 21 och blir ytterst besviken att det står ett vinglas på bordet. Det känns mer än allt annat. Honom har jag glömt . Han har aldrig tidigsre dagar glömt något.
Han uttrycker att det är svårt att tro på mig alls nu. Vilket jag förstår. Och samtidigt är jag exakt densamma som förut, exakt samma mamma som just satt vid tv.

Råkade läsa ditt inlägg (sällan här numera) och tittade lite bakåt. Och du har rätt - du är exakt samma mamma, densamma som förut. En mamma med ett beroende och missbruk som hon kämpar med att få kontroll över.
Så bra att du hittat hit och söker hjälp! Lyssna på dem ’som gått före’ och ta till dig deras erfarenheter. De vet vad de talar/skriver om och kan vara ditt bästa stöd. Jag som vuxit upp med en missbrukande förälder och även upplevt missbruk i min relation önskar dig kraft att bryta och söka hjälp idag.
Det kommer inte att vara lättare en annan dag i kalendern.
Jag skriver också utifrån min erfarenhet att leva med en idag nykter man, många Alanonmöten och öppna AA-möten. Just nu finns många möjligheter att gå på möten online, till och med utan bild. Där finns många som varit och är i samma situation som du.
Jag önskar dig kraft att ta makten i ditt eget liv - det enda liv du har makt att förändra! Varmt Lycka till / mt

Det är det som gör ondast tror jag. När man sviker barnen. Att svika sig själv är en sak, men besvikelsen i barnens ögon, den gör ont.
Och de har rätt att vara besvikna. Hade förhålllandet varit det motsatta hade jag gjort allt för att hindra dem att dricka, eller något annat skadligt.

Du borde inte dra in barnen i ditt drickande med att de ska ge tillåtelse. Har tänkt mycket på det där. Jag urskuldade mig med att det hände så sälllan. För det gjorde det. Men min äldsta var väldigt orolig. Det har kommit fram mer nu när jag har slutat. Man vill att det ska vara en hemlighet. Och det är så jäkla skambelagt att det blir hela familjens hemlighet. Att ha saker man måste dölja och inte kan dela med någon gör ont. Jag var tvungen att säga till min äldsta att hen fick berätta. Det hade hen redan gjort med sin närmaste vän men det var nog för att vi har haft öppna samtal om det tidigare. När vi haft den diskussionen om att hen berättats, tog hen upp det med fler vänner och en kurator. Hemskt att ha sin smutsiga byk ute i offentligheten berättad av någon annan, för hen kanske har en annan version än den jag har. Men jag tror att det var nödvändigt. Det är inte barnens hemlighet. Barnen ska inte ge tillåtelse, det gör de enbart för att göra dig glad (och indirekt sig själva ledsna). Det här är väl i princip det enda område där jag tycker att USA har kommit längre än oss. Det känns inte som att det är lika skamfyllt där. Jag tror att den väl bevarade familjehemligheten måste ut i solen och spricka. Sen får man ta det därifrån, men det är inte familjens uppgift att hålla det hemligt. Det ger för stor skada.
Jag hoppas och tror att du lyckas där den 1 januari Sattva. Att helt stänga dörren underlättar. Att vara hjärtligt trött på skiten underlättar nog ännu mer. Det finns så många negativa effekter av alkoholen som du slipper. Tror att du har stora förutsättningar att lyckas eftersom du har ett jobb med fokus på välbefinnande.

Förstår att du har det tufft.. Om jag får ge dig råd så se till att ha stöd på plats inför alkoholstoppet. Du har ju en vårdkontakt redan, kan ni göra upp en plan? Tror det vore bra för dig att inte vara ensam i kampen. Och börja trappa ned redan nu, så att första januari blir första nyktra dagen. Dina barn är ju tydliga med hur de känner och tror också på dig, annars skulle de inte bry sig så mycket. Så du har mycket att vara stark för, det här ska du klara!

Tack alla för era svar.
Ja det är sant, det är inte ok att barnen ska ge tillåtelse. Det är faktiskt väldigt egoistiskt. Tänkte inte så igår....
Ja fy sjutton, jag ÄR innerligt trött på detta. Tänkte på det förut idag, vilket lidande detta är. Först stress-smyga till systemet efter jobbet. Livrädd bli påkommen av någon jag känner el kollegor. Sedan konfrontationen av sonen och hans besvikelse. Sedan inte må så bra idag på något plan, varken fysiskt eller psykiskt. På det stora hela en väldans massa lidande. Jag ser det klart.
Har en telefontid nästa vecka med coachen, för att lägga upp en plan. Har slutat 1 jan varje år i flera år, och vet att det går. Det är efter ca 3 veckor som det brukar bli tufft och spricka.

Igår förhörde jag sonen på biologiprov, 20.45 eller så. Hade inte gått om jag druckit.
Mycket av min motivation att bli nykter handlar om barnen. Mina egna tidiga minnen börjar i barn - och ungdomstiden, och rör sig kring mina föräldrars drickande. Hur min bästa kompis ska sova över, vi är kanske 9-10 år. Mina föräldrar börjar bråka o härja mitt i natten. Hon säger sökande "vaf händer...?". Jag låtsas sova... Hon är fortfarande min bästa vän, jag döljer mina alkoholproblem även om vi har sms kontakt vsrje dag; jag är "trött".
Barnen vet, min man vet ( han är också alkoholist mrn skulle aldrig erkänna det). För barnens och min skull vill jsg bli nykter. Vill maken vara med på tåget är det en bonus, men ärligt talat kommer han sist. Han är vuxen, medveten, vet vad jag kämpar med. Han går dra sin egen last...

Jag tror du är en bra förälder Sattva, annars skulle du aldrig få förhöra en 14-åring på läxorna?.
De vågar dessutom prata med dig om ditt drickDet är klart att man blir oerhört besviken på sig själv när man inte är fullkomlig. Jag har lovat min äldsta att inte dricka mer för att några dagar senare göra det igen. Det var då.
Vet inte om det är så enkelt nu för att det verkligen är mig det handlar om. Det är inte för barnens skull längre utan jag tar tid för mig själv. Prioriterar mig själv. Det har suttit så långt in och är minst lika svårt som att sluta dricka. Men jag tror det är ytterst nödvändigt. Kroppen och själen behöver kärlek och lugn. Då ryms inte längre alkohol. Tror jag ägnar 1-2 timmar åt mig själv varje dag nu. Promenad även om jag är trött, stretching även om jag vill sitta kvar i soffan. Fotbad. Städa för att jag mår bra av att ha det fint.
Kanske är det därför det funkar så bra nu och jag inte känner någon längtan. Kroppen och hjärnan får sin vila ändå för att jag ser till det.
(Å så min näringsbalans förstås en grundförutsättning för att få fokus).
Du kanske måste våga prata om din barndom också. Pratar du med barnen om det? Jag tror att det är viktigt. Å det gör också ont, att man gör precis samma sak mot de egna barnen som man for illa av själv. Men jag tänker att man också for illa av att det var en stor hemlighet. Den tyngden kan man lyfta av dem i alla fall. Och givetvis försöka vara nykter.

Och denna veckan blir det inget på vardagen. Vill inte utsätta barnen för det. Och inte mig själv heller.
Känner sådan trötthet. Inte ens min stora psssion känns lockande just nu. Vill bara vila...Men jag vet att jag mår bättre efter träningen så det är bara att göra efter jobbet idag...

Jag har läst din tråd och måste säga att jag blir bekymrad. Du skriver att barnen är din motivation att hålla dig nykter samtidigt som du ber dina barn om tillåtelse att dricka.

Vänta inte med att bli nykter, fördelarna är så många.

För att stå emot suget behöver du strategier, det finns mängder av tips kring detta på forumet men för mig har det fungerat bra med att "rida på suget". Acceptera det men inte agera på det. Och köp hem lite alkoholfritt, vad du föredrar. Och träning/promenader, vilket du redan verkar göra.

Ärligt talat blir jag jätteirriterad att få denna "feedback" om att jag "borde" sluta nu, och underförstått att jag inte bryr mig om barnen om jag inte gör det. Det var ju en jäkla miss att skriva att jag hade bett "om lov" en gång till min dotter. Det har hänt en gång o jag ångrar det. Det behöver kanske inte upprepas igen, strö salt i såren?

Det kanske är irriterande, även om det var skrivet i all välmening. Det blir lite annorlunda när barn är inblandade men det är såklart ingen som tror att du inte bryr dig om barnen. Kanske kan du se på det annorlunda längre fram.

Vad behöver du för att sluta dricka? Du verkar ju ändå bestämd i att det är det du vill.

Vad vill du ha för feedback?

Visst skrev du att du hade slutat dricka den 1 januari flera gånger? Utan varaktig framgång i så fall. Kanske ska du välja en helt annan dag? Ibland kan det räcka med att göra annorlunda för att få saker annorlunda.

Håller med Kvinna38 om att dina barn utifrån det du har skrivit verkar vara väldigt påverkade av ditt drickande, och då är det inte konstigt att vi blir extra oroliga både för dem och dig.

De flesta av oss har också barn, och vi har enormt dåligt samvete för saker vi gjort och saker vi inte gjort pga bakfylla tex.

De flesta av oss som lyckats bli nyktra vill därför inte att en enda person ska drabbas en enda dag till helst. Så det är bara omtanke bakom våra kommentarer.

Kram ?