Det är nog dags!

123 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Azalea
Blir rädd

Blev jag läser hur ni mår.
Det är lätt att man inte lyssnar på varningarna man får utan bara böjer ner huvudet och " plöjer " på.
Jag fungerar så har jag upptäckt.
När det är jobbigt och stressen tar över mig så gräver jag ner mig i jobb. Fysiska jobb menar jag då på huset, i trädgård, fixar bilarna mm.
Likadant var det när jag bodde med min man. Han söp och krävde en massa och desto mer jobbade jag.
Lyssnade aldrig på min kropp och var rädd nästan för att stanna upp för då skulle jag inte orka vidare.
Inser nu att det var nog fel att tänka så.

Snälla❤ Var rädda om er, bli egoistiska och ta hand om er själva i första hand .❤

Kramar i massor till dig Backen123❤ och likadant till dig Bestemor ❤Krya på dig

Backen123
Ta det lugnt

Jag kan nog ta det lugnt mellan varven, men jag är en som lätt varvar upp och trivs med det. Nu efter mannens olycka sprang jag på en glasdörr, känns så det tog tvärstopp. Men efter besök hos alkoholteraupeten så blev jag provocerad av hennes tjat om förändring, gick därifrån med uppgift att skriva ner vad jag vill och hur jag ska/vill göra i framtiden, lätt för henne att säga tänkte jag. Men banne mig så satte det igång något hos mig. Hon sa också att jag ska bli fri mitt medberoende och jag kunde acceptera att jag är det också, har förnekat lite tidigare. Ska dit igen på onsdag, dyrt som attans men det är det att vara sjukskriven också. Så nu är jag på gång ingen, inte är det lätt för jag är sopslut, men jag sover gott och det var roligt att vara på jobbet idag några timmar.
Bestemor, fy så otäckt, skönt du är hemma igen ❤
Jag har pratat med flera instanser om min man idag, mediciner, recept, vårdplanering samt borttagning av stygn( el häftapparatsstift som det ser ut att vara) och sa till sist för mig själv att nu är det slut på vårdbiträdes dagarna. Sov gott, tack Azalea 🙏

Bestemor
Hejja hejja

Du ( även jag ) är mitt i en process. Det får liv att ta sin tid, men ett vet jag. I en process står man inte stilla. Det må vara ovisst var man landar, men den dagen man GÖR det då VET man om det!
Den dagen kommer - då är man trygg i det val man gör, i det beslut som man fattar!
Jag bara vet det! ❤
Hejja hejja oss som vågar gå in i verkligheten utan skygglappar!
Man kanske blir bländad, men INTE BLIND!!
Tänk, när klarsyntheten kommer 🥰

Backen123
Rätt el fel

Denna avvägning! Man kan analysera ihjäl sig ibland... Min man säger att hans mamma vill komma, bor långt bort. Jag föreslog att hon skulle komma när jag far bort med väninnorna i oktober, och att hon kan ta med sig hans barn då så kan dom umgås. Han svarar med att han tycker det är märkligt att jag aldrig vill vara med dom. Jag svarar det brukar inte vara så uppskattat från hans sida, han har blivit så arg så många gånger när jag har krävt hans engagemang när hans barn kommer, inte bara jag som ska handla el planera. Eller om jag haft förväntningar både när dom kommer eller när vi ska till hans hemstad. Han har tom sagt att jag förstör, så sist tog jag mina barn och åkte iväg. Så jag tyckte det var ett ypperligt tillfälle för dom. Så nu gick han ut i husvagnen, på kryckor, sårad som bara den. Istället för att fundera hur jag tänker Och känner. På frågan om varför han går till husvagnen så säger han att han låter oss våra ifred och vi får titta på vad vi vill på tv;n. Som sagt min man är nykter, men jag vet inte om det här är han eller sjukdomen som talar. Hur tror han att vi ska kunna resa oss om han inte tar ansvar för det som hänt bakåt i tiden i 2.5år? 🤔

Bestemor
Håll fast vid ditt beslut

Självklart passar det bäst att hans mamma och hans barn kommer när du är borta!
Hur öppen är du med att du planerar att lämna honom?
Kan det vara så att han vill hålla skenet uppe inför sin gamla familj?
Gå inte med på ett sånt spel.
Öppenhet och ärlighet mår alla bäst av!
Han har väl visat med all önskvärd tydlighet tidigare hur han hanterar besök av sina egna barn. Dags att han får ta sitt eget ansvar. Även bestämma OM han vill att de ska komma.
Jag tänker att man alltid är ansvarig för sitt beteende och vad man säger. Kan man inte ta det ansvaret söker man hjälp istället för att gång på gång såra sina nära.
Få inte dåligt samvete av att han spelar offer. Det är ju dit han vill komma.
Hejja dej 💙💜💙💙💛🧡❤

Backen123
Tack Bestemor

Så är det, han måste ta ansvar. Jag lyssnade på djävulsdansen idag och kände igen mig i mycket, det var sån aha upplevelse. Jag lyssnade även för 4-5 mån sen, då kände jag bara att det där är inte jag. Så det jag vill ha sagt med det är att det är en process igång hos en fast man inte tror det, en process till ett tillfrisknande. Jag har förnekat min medberoendehet, trodde det var något man var, men det är någon man blir. Jag blir nån annan för att han är inte sig själv, sorgligt, så förbannat sorgligt och jag är så innerligt trött på skiten. Min äldste sa idag efter att jag fråga om dom tyckte det var konstigt att han bor i husvagnen, att ja det känns konstigt, och jag frågade om vad han trodde mannens söner tänkte ja, antagligen att det är helt stört. Jag sa att jag ska fixa det här, frågade om dom tyckte det var otäckt att vara hemma när inte jag var hemma men nä det tyckte han inte. Så nu börjar arbetet med att lösa problemet, mitt problem så får han lösa sitt bäst han vill

Bestemor
Processen och insikterna

Håller helt med dej och när man tillåtit processen starta så är man på väg - mot ett vägskäl.
Man kommer dit och man ställs inför ett val.
Medberoende, ja det förstod inte jag heller att jag var. Tyckte bara att det var nåt mörkligt ord som folk använde. Det berörde inte mej iallafall.
Idag är jag så insatt i betydelsen så att jag skulle kunna åka runt och föreläsa.
Fint att du frågar och pratar öppet med dina pojkar.
Jag trodde att min process skulle ta längre tid, men nu har jag valt väg. Idag lämnar jag. Men mer om det i min tråd. 💜💙💙💛

Backen123
Mod

Det är modet jag saknar, jag vet vad som måste göras men det som hindrar mig är att orden når inte fram på nå vis så jag blir feg. Mina väninna sa koppla på husvagn och skjutsa hem honom till sin hemort och hon har så rätt. Han bor kvar i husvagn, 150-200 m från huset, vill aldrig träffa mina barn igen, inte för att dom stört utan för att han inte tror jag vill träffa hans. Jag har varit ut med mat, sms om han behöver något då hans brutna rygg ännu är långt ifrån läkt. Han hade slut på smärtstillande i lördags, och tänker inte äta mer mer, han är besviken på läkarna och jag förstår, men dom kan ju inte förstå hans nervsmärta man måste be om hjälp. Och hjälp har han fått, i sin alkoholism, kuratorstöd, privat alkoholterapi, behandling, medicin mot depression samt läsarkontakt men inget tar han emot på riktigt, han förstår inte att det är han som måste vilja och ta ansvar. Pratade med beroendeenheten här i stan, ge mig ett ledord fick till svar, va tuff. Har funkat rent tankemössigt men problemet kvarstår, vad gör jag?

Backen123
Flyttat

Så är det gjort, flyttat. Nu i dag kom sönerna, åh som jag har gruvat mig för deras reaktion, vad dom ska tycka om sin mamma som river upp dom ifrån det braiga. Men dom är glada, precis som förra gången och nu har vi pratat lite mer, jag har förklarat lite mer. Vi hade sån tur att vi kunde flytta till vårat förra hem och nu känns allt som en hemsk dröm. Mannen och jag var överens förra veckan, att bli särbos. Till slut nådde jag fram att vi inte var bra för varandra längre, att jag var medberoende och lät inte han må bra när han gjorde det. Och han höll med, listigt av mig att inte även säga att han fick mig att må dåligt när jag mådde bra 😉
Han for med sin brutna rygg som planerat långt upp i landet för att köpa bil, började fredag eftermiddag med att sms måltidsbilder, han hade tagit en tidigare buss och valde att gå på krog, nykter. Ringer sen när han vet att jag är på fest och är allmänt konstig, berättade att han träffat 4pers varav en han gått på kurs med och dom valde att följa med. Dom var unga och partybusiga, min man var nykter. Sen dog hans tfn och jag blev orolig, stressad samt vin i kroppen. Vi i sällskapet som känner till allt hjälptes åt att hitta nån som kunde fara ner på stan för att kolla till honom. Det är hans nya nyktra sällskaps ordförande, han lät jävligt brydd 01 på natten. Sen får vi ett livs tecken då vi känner lite tpgkonduktörer som kunde ta reda på om han var på tåget. Skönt. Fick ett tfn samtal på lördag eftermiddag från honom, då han ringde från sin sons tfn. Kändes skumt och konstigt alltihopa. Mitt gäng flyttade åt mig igår, ryckte plåstret som dom sa, nu i eftermiddag ringde han, nu funkade telefonen och han var helt slut. Känns skumt, men jag tror på vad han säger att han överdoserat sin medicin av misstag. Men så otroligt tröttsamt, sista timmarna i fredags för mig blev kaos, lördagen var jag helt slut och åkte hem och idag pendlar man mellan skuld, frihet, trötthet. Han tyckte förstås att det var onödigt att jag ringt ordförande, men jag sa att det fick han förklara. Måtte det få vara lugnt och skönt, länge ❤

Bestemor
Wow

Du gjorde det 💜💙💙💚💛
Vi hörs igen!

Azalea
Jaaaaa❣❣

Så skönt för dig att ha lättat ankar.
Ha det nu riktigt mysigt och vila upp dig ordentligt.
Försök att släppa kontrollen på var han befinner sig och hur han låter även om det är svårt.

Gläds så med dig🧡❤Azalea

Backen123
Det ger sig aldrig

Tack kära ni ❤ ligger i sängen och pratar med systerdotter som är i USA. Hör nån stapplar uppför trappen, det är mannen som kommer bara sådär. " ska du provköra bilen? " jag rusar upp följer efter, tänker har han druckit. Provkör bilen ( av vilken jävla anledning gör jag det?!) Kliver ut, han tar över och jag får en känsla, har han druckit? Så otroligt skumt beteende av honom och av mig, varför. Men jag är så glad, jag är i egen lägenhet 🙏

Bestemor
Oj

Ja, det kommer att ta sin tid att verkligen släppa kontrollen. Så mycket sorg att bära. Det blev ju inte som planerat.
Glad att du hittat ett eget ställe att bo på. Du och pojkarna. Som vi försöker säga till varandra. Byt fokus, se till dej själv i första hand.
Bygg upp din inte styrka. Bearbeta den sorg som kommer. Det går en inte omärkt förbi att ha varit medberoende.
Känslan av att själv ha varit en möjliggörare är svår att bära. Att förlåta även sej själv är viktigt.
Det val mam gjorde som även drabbade barnen. Det är redan gjort. Nu är fokus att se framåt.
Vi får ta en dag I taget, som vi tidigare har tränat på. Samma regel gäller fortfarande. En dag i taget 💜💙💚💚

Backen123
Sant

Ja man tycker alkoholisten beter sig märkligt, och så beter man sig som medberoende minst lika märkligt. Blev så otroligt förvånad att jag hoppade när han sa hoppa. Förstår det är av rädsla, rädd att såra, tycka synd om och så är det en 15000:- bil! Japp vi kämpar vidare, och jag är helt övertygad om att dina barn Bestemor förstår, hoppas ni får tid och möjlighet att umgås nu ❤

Backen123
Beviset

Idag hitta jag beviset, hem för att hämta mer saker till mitt nya. Kollade i hans ryggsäck och mycket riktigt, en tom kvarting wiskey och en tom systempåse. En tom brk här och där. Så nu är det smärtstillande och alkohol, kul med sånt efter vägarna. Och så for han till den nyktra föreningen, med orden till mig att det var väl jävligt onödigt att ringa ordförande för att jag var orolig då jag trodde han reagerade konstigt på medicin.

Bestemor
Så är det

Nu vet du det.
Skrämmande men sant
Hoppas att du nu framöver kan komma ifrån ditt medberoende.
Jag har förstått att det är svårare än att bli nykter!
Jag har sökt stöd nu hos kommunen, Våld I nära relationer. Mitt medberoende har också innefattat psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld.
Det får ta sin tid. Men FRI ska vi bli 💜💙💚💚❤🧡

Backen123
Jajamän

Vi ska bli fria från detta vansinne, det som driver mig är barna. Min äldste sa idag efter lite surr, då jag förklarade varför vi flyttade igen. Sonen sa, jag tycker du har gjort helt rätt. Och jag är så nöjd över dem meningen för det känns att han litar på mig 🙏 Ja du Bestemor, hoppas du känner som jag, kvällarna är lugnare, utan oro och rädsla. Idag har jag varit sjukt medberoende, pratade med beroendeenheten och fick med mig, han vet vad han ska göra, han är inte mitt problem
Styrka och kram ❤

Bestemor
Fint med kloka barn

Jag är också tacksam. Vuxna barn som jag kan bo hos tills jag får min lgh.
Ja, tänk, att vi har gjort det.
Så skönt att du har dina barn hemma. Sen gäller det även att släppa skammen. Att man dragit in sina barn i en sån ohållbar och trasig situation att leva i. Du har brutit upp i tid. Så bra för er. Ni kommer att läka och bli starka tillsammans 💜💙💚💛

Backen123
Ett samtal

Idag fick jag ett tfn samtal från mannens kompis hemifrån, jag fick sån ångest när jag såg vem det va och jag började skaka och frågade direkt, vad har hänt?!. Måste påminna mig om den känslan sen, hur det var. Han däremot frågade hur det var med mannen, han hade pratat med honom då för en timme sedan och han lät väldigt upprymd, han misstänkte att han drack och jag bekräftade ( med känslan, nu skvallrar jag) dom har inte varit vänner så länge, men han hade däremot pratat med mannens ungdomskamrat länge och fått det berättat för sig att det här har pågått länge, dolt i hans gamla familj. Han hade heller aldrig anat eller märkt nåt, men nu börja lägga ihop ett och ett. Jag tänkte en spark i baken mot tillfrisknandet, det är inte mitt fel, det var inte jag som gjorde honom sjuk. Han ringde idag och frågade efter saker, lät irriterad så jag sa nej till sonen att åka dit för att hämta en sak. Skulle så gärna vilja prata med hans ex fru, flera avråder mig med vad skulle bli bättre, och ja jag vet inte, kanske skulle min skam och skuld lätta och förstå varför hans mamma inte hör av sig

Bestemor
Släpp kontrollen

För din egen skull. Försök att släppa kontrollen. När du gör det släpper skammen automatiskt. Din roll som medberoende är över.
Resten är inte ditt ansvar.
Jag tror verkligen att det är så. Din energi räcker inte för att bygga upp dej själv och dina barns framtid om du samtidigt försöker vara kvar i ditt medberoende. För det är precis vad det handlar om. Så tror jag.
Känslorna kommer att vara svåra att hantera nu och framåt. Men lösningen är inte att se bakåt, försöka förstå vad som hänt eller varför.
Lösningen är att släppa taget.
💜💙💚💛

Backen123
V1

Är avklarad i mitt nya boende. Känns så skönt, ingen ångest och ingen oro att åka hem. Barnen nöjda och vi myser i vår förkylning 🤧 jag är jätterolig för mannen bitvis, men behöver inte vara det hela tiden. Jag vet att jag hjälper honom bäst såhär och nu när han är aktiv igen så är det beroendet som styr, så skuld och skam håller han nog djupt därinne.
Min oro för alkoholen och tabletterna är nog det som skrämmer mig mest, för 1 1/2 sade han till killen som varnat honom och som själv åkte dit att det var ingen fara. 3 dagar senare tog han till spriten, alltid när jag ska ha träff med mina väninnor. Han är så speedad och dricker rejält, var på den lokala puben i fredags som ligger 300m från där jag bor och skämde ut sig i mina ögon, många där vet att han har alkoholproblem, men ingen har sett. Skönt för mig att slippa känna att ingen tror mig eftersom det sker i det tysta annars. Fick bekräftat av hans ungdomskompis via en annan att problemet fanns förr, innan mig och då var det locket på inom familjen. Valde att inte ge honom ett brev jag skrivit där jag upplyst honom att jag vet att han dricker osv, vill inte förvärra utan nu väntar jag på vad som kommer att ske. Han for igår 60mil i bil utan sommardäck för att köpa en traktor, han bröt ryggen för 1 1/2mån sen. Sms mig om jag kunde kolla till huset så på den vägen visste jag. Det är hemskt att stå bredvid bitvis, men just nu så harmonisk i att vara i en dag i taget. Imorgon kan är en ny dag och då kan det vara annat, men det tar jag då. Jag är rädd att han faller hårt, men han vet vad han ska göra.

Azalea
Skönt😊

Låter mysigt att du kommit till ro i din lägenhet och kan känna känslan av välbefinnande och att kunna släppa lite koll på mannen.
Han gör sina val och du har gjort att fint val för dig själv så försök stanna vid det ochvta hsnd om dig själv🧡Azalea

Bestemor
Det går framåt för dej

Du har släppt en del på kontrollen och överlämnat ansvaret till honom själv. Du konstaterar vad som händer utan att agera. Det är stora framsteg som du gör.
Att helt bryta sitt gamla beteendemönster tar sin tid, men din ökade medvetenhet hjälper dej framåt. Jag ser framför mej en rakryggad kvinna med stolthet i blicken. Du är värdefull 💜💙💚💛

Backen123
Det går framåt

Men jag har efter att ha läst här, att jag räknar med 1år innan jag känner att etapp 1 är avklarat mot tillfrisknandet. Är väldigt vaksam på mig själv för första gången, kan jag det här, vill jag det här är frågor jag ställer till mig själv. Vet att mannen dricker igen, kör bil onykter och har besökt våra gemensamma vänner efter vägen. Tänker allt som oftast att en högre makt får ta tag i det där, jag kan inget göra. Jag själv bjuder hem vänner, lever det liv jag vill leva, känner igen lite av mig själv som ung, stark på ett sätt men jag vet att nånstans därinne finns det som måste bearbetas. Funderar på att köpa huset jag bor i, förverkliga mina drömmar men väntar ändå in, har antagligen med ålder att göra. Kan äntligen ha vin och den där goda konjaken hemma igen, skratta gott med vänner, planera framåt. Mina barn kommer nog snart märka skillnaden till min förändring, min äldste vill hem till mamma och det är skön känsla.

Bestemor
Va glad jag blir

Du går framåt! Varje dag ger dej ytterligare styrka och ett steg längre bort från det du lämnat.
Jag önskar dej allt gott!
💜💙💚💛

Backen123
Svårast just nu

Att inte bry sig, att bo 1km ifrån, att höra han är på puben 200m från mig, han hälsar på mina vänner som han tycker är hans. Få höra att han verkar piggare, att det går bra. Jag måste lära mig att inte känna in, känns oro för att misstror folk mig, han som är så trevlig. Det gör mig ledsen och orolig, att folk tänker att det är nog hon som överreagerar, det är nog inte så farligt, han kan ju inte vara alkoholist han dricker ju och inte blev han så full. Jag vill bara skrika i en megafon att för 1 år sedan påbörjade han sin 12 stegs behandling, att han har gått på AA i ett år, att han har slängt ut mig, varit våldsam och kör ofta onykter. Men det kan jag ju inte göra, jag måste bara ta hand om mig själv och låta allt ha sin gilla gång.....

Bestemor
Så kloka tankar

Du tänker helt rätt, du får träna på att släppa oron kring honom.
Vad som är sanning kommer att visa sej. Det bästa du gör är att behålla fokus på dej själv.
De gemensamma vännerna vill idag inte välja sida. Låt det så vara. När du umgås med dem, undvik att samtala om ditt ex. Det kommer bara att läggas på din minussida och på hans plussida.
Tänk på att även de behöver tid för att få egna insikter.
Sen har vi ju våra känslor och vill ibland bara skrika " fattar ni inte!! "
Men, skrik i skogen och fortsätt att skriva av dej här på forumet.
Vi är många som förstår och som har liknande erfarenheter.
💛💚💙💜

Azalea
Känner mig som en bov

Ibland vissa dagar får jag också sådana tankar.
Det känns som om jag bara övergett en som har haft lite problem och jag vacklar till.
Men sen tänjer jag på det som varit med alla drama, fyllekörningar, elakheter och kommer upp igen.
Jag pratar inte så mycket med andra om honom förutom hans föräldrar och en god väninna.
Jag märker att jag mår så mycket bättre av att inte prata och tänka på det och försöker hålla det borta så mycket det går.

Vad andra tycker har jag släppt helt och hållet. Dom har för det första inte någon aning om hur det har varit och hemma och de får bilda sig en egen uppfattning och välja därefter.

Ta hand om dig själv och försök släpp honom så du mår bättre.
Massvis med kramar från Azalea🧡

Backen123
Ångestfri

Tack Azalea och Bestemor ❤
Idag är första dagen på väldigt väldigt länge som jag inte har haft ångest, vilken känsla 🙏 mannen vill inte träffa mig, han tänker återkomma när det passar för att prata, vi är inne på v2 nu.... och jag är ok med det. Vet inte vad han har i görningen, hoppas han väntar in svar från banken, för nykter är han knappast. Har tid för mina vänner, långa promenader på kvällarna, ätit lunch med mor och hennes man, flera månader sen sist. Ingen känsla av stress att skynda hem, ingen känsla av oro av att komma hem.
Va till kurator igår, inget jag trodde skulle ge nåt, men det gjorde det, hon sa ingen kontakt med mannen, han måste få sår som han själv måste ta hand om och jag kände mig lite stolt, jag gör rätt. Honom var hon inte så intresserad av ( vilket jag som medberoende är, jag vill ju prata om honom, hur han mår, hur han känner bla bla) men hon vill reda i varför jag har problem med gränssättning, nyssta i, och ja det kommer säkert nåt gott ur av det. Imorgon när jag vaknar ska jag tänka, en dag i taget och hoppas morgondagen blir lika vilsam, för som vi alla här vet så att ha beroende personer omkring brukar inte ge nån vila. Sov gott tack alla ni för att ni finns här 💛💚💙

Backen123
Omprogramering

Börja om på nytt, det känns inte spännande längre. Att lämna som medelålders det som man trodde var slutdestination, lämna gård, drömmen om något bra för mina barn, känslan av att kunna ge dom en kärnfamilj, umgänget med vänner och så blev allt bara dynga av alltihopa. Blandade känslor såhär på lördagskväll, ungar hemma, mys och skratt precis som det ska vara, jag är nöjd och tillfreds, ingen ångest och oro. Men en sorg över allt, en trötthet som jag förstår jag måste vila ifrån. Tycka synd om honom ibland, till att bli påmind om minnen, allt ifrån fyllkörningar, hur han sov överallt i huset förutom i vår säng, den psykiska misshandeln som till slut gör en gränslös, arg och sårad. Hur man gång på gång försökte med god mat, hitta på saker för oss, att försöka hjälpa honom som går på vita knogar. Försöka förstå, att jag blev så otroligt förd bakom ljuset av denna sjukdom, så orättvist. Kunde det inte få vara min tur att få lugn och ro, slippa ännu en man som bedyrar kärleken till stark och självgående kvinna till att ändras till orden jag känner att jag inte duger, du är så kall bla bla tro fan det...
Nä nu ska man omprogrammeras igen, sluta älska, förlåta, fundera på inredning, möbler framtid ev husköp. Mannen är knäpptyst, inte ett ord om varken skilsmässa eller om han ska lösa ut mig. Det brukar ju jag ta hand om, dessa jobbiga samtal men inte den här gången, nu får han försöka ta ansvar, men det kommer han knappast klara av, vilken sopa till karl! Han som startade eget, jobbat ca 6tim om dan men stor på sig blev han rätt fort, fast inga pengar kom in. Jag som också driver eget, fick städa fixa sköta barn för han tyckte ju att han hade verkstan. Det kan ju inte bara bero på alkholismen. Nä nu sova, ny dag imorgon ⭐

Sidor