Är väl till för att levas sägs det. Och jag lever absolut i högsta grad. Men hänger mitt jag med?
Har allt allt leva för? Många fina barn i åldrarna 2,5- 13. Som behöver mig väldigt mycket. En sambo jag försöker hitta tillbaka till, som nog inte ens är medveten om mig och mitt tänk. Och förmodligen inte kan ta in det ens.
Jag arbetar 100 % på både jobb och hemmaplan. Tränar 4 hårda pass i veckan plus löpning och promenader.
Men jag dricker också 4 flaskor vin eller mer i veckan. Den ångesten ni vet som har hittat sitt att dämpas av. Många bollar har den i luften och tar av allt jag tappar i mod, styrka och vilja.

Jag tog mod till mig idag för jag orkar inte mer. Är livrädd att någon ska få veta, vilken avskyvärd mor jag är till mina barn som använder vin som sömnmedel. Och inte ens där hjälper det, är uppe 4-5 gånger per natt med barn iallafall. Inte full på det sättet så att barnen blir lidande ..eller blir de det. Ändå.
Men ångesten lindras. För stunden. För att starta om senare för barnens skull. Och att jag kommer att dö i förtid, det skulle inte mina stora barn klara, eller att de tar barnen från mig!
Sambon dricker inte. Han har alltid koll. Jag tror jag har det också.
Vi är en funktionell fin familj som är omtyckta av släkt och vänner.
Fast de skulle inte tycka om mig längre om de visste.
Vilket dravel av mig i mitt första inlägg. Men det gör är jag just nu.
Hälsningar från mig som vill förändra och förändras?

Hej
Du mår dåligt av ditt drickande. Det ger dig dåligt samvete och låg självkänsla.
Och just därför så är jag säker på att du fixar att sluta.
Det att din make inte dricker kommer att hjälpa dig.
Sluta i 3 månader.
Till alla som undrar och frågar säg att det är en hälsoresa.
Du behöver inte berätta allt för alla.

Och sedan tror jag du behöver ta det lite lugnare, dra ner tempot.
Good enough funkar.
När du inte har vinet som stimulans så lär du känna dig trött, och då behöver man vila.
Läs Annie Grace "Tänka Klart" Du kommer att känna igen dig?

Kram⚘

På varenda punkt faktiskt. Jag drack också vin för att få sova. Grundlurad blev jag. Utan vin sover jag MYCKET bättre, men det tog sin tid att komma dit. Tyvärr måste jag säga att dina barn är mycket mer medvetna om ditt drickande än du ens vill veta. Ta din nyktra sambo i hand och börja traska - en dag i taget nykter!

Jag kan tipsa om att just nämnda Annie Grace har ett onlineprojekt som heter ”The Alcohol experiment”. Det är gratis, det är på engelska, och du får nya lektioner dagligen i 30 dagar. För att lära dig mer om alkoholens verkningar.

Kram ?

Andrahalvlek För ditt svar. Tackar alla som svarat såklart men detta berörde mig verkligen ur samvetskvaltänket?
Ja, jag är så medveten om att alla här hemma är medvetna om det egentligen.
Jag har en väldigt nära relation med mina barn och de tre stora har en annan pappa än de tre små. Två av de ”stora” 12 och 13 åringen har autism och adhd. Plus några till diagnoser ( avskyr det ordet) på 12 åringen, adhd gånger mer.
Det finns inget jag gör förutom att försöka få de att må bra. De bor heltid hos mig, varannan helg hos sin far som försöker göra allt för att fortfarande visa sitt har mot mig efter att jag lämnat honom.
Min 13 åring med Aspbergers ( jo jag kallar ff autism1 det för det är precis vad det är) mår sämst av mitt beteende. Mina små... är tre små som jag vill Inte ska se detta i framtiden och jag önskar att jag kan göra detta. Så mycket.
Mina barn är min främsta källa till självförakt och helt ärligt sån besvikelse över mig själv.
Jag som lovade mig själv när jag stod som 7 åring och sa till mig själv att det här ska INTE mina egna barn behöva gå igenom....
Jag höll många punkter. Ett hem, kärlek kärlek kärlek, respekt och inte ha dåligt samvete. Våga vara den du är. Tillit och trygghet. Vi älskar verkligen i våran familj, iaf mina stora och jag. Min sambo har aldrig haft förhållande förr och inga barn och förmodligen med diagnos han med. För han förstår inte.
Men där brister jag ju nu... De är ff trygga men min ena son kan inte ens med att jag tar ett glas vin. Det är för mkt för honom även om jag inte ens är påverkad. Jag gömmer och smyger.
Det är så mkt här hemma och så mycket från mitt förflutna kommer ikapp dagligen.
Jag trodde jag var stark men jag är en skit.
Skitmänniska som inte kan fixa det jag vill och egentligen kan. Jag vill fly.
Jag vill svara er andra också men kan inte just nu. Kram på er?

Jag har själv suttit där med vin i glaset och känt att det var det enda som kunde hjälpa mig. Jag blev grundlurad. Istället ökade min tolerans, jag behövde mer och mer vin för att få samma effekt, och jag gick över fler och fler gränser.

Så jag satte stopp. Jag vill inte traska i min pappas fotspår mer. Han dog pga leversvikt vid 61 års ålder. Jag fyllde 51 år nu i höst. Det är nog nu. Kan jag så kan du! Läs min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få”. Där finns en massa tips på böcker, poddar, Youtube-klipp. Du måste hjärntvätta dig med nyktra argument.

Men sluta slå på dig själv är du snäll, du behöver krama dig själv snarare ❤️

Kram ?