av MariaLeo

MariaLeo
sön, 2020-11-22 - 21:42

Någon här som känner igen sig eller har råd hur man ska tänka.
Har nyss lämnat min pojkvän som jag älskade pga hans alkoholism, eller mer hans hemska elaka beteende när han drack.
Alla lögner, nedtryckningar och psykiska misshandel.
Det var jag som sa det slutgiltiga hejdå men han lämnade mig innan men med andra ord.
Jag sörjer honom , älskar honom men stod inte ut med att varje dag känna oro och ångest för om han ska dricka idag igen och behandla mig illa.
Hur ska man gå vidare?

Kennie
sön, 2020-11-22 - 22:21

Jag tror du gjort helt rätt. Att stå ut med någons elaka humör och snefyllor bryter ned dig till slut. Sen kan det ändå vara sorgligt att en relation du hoppades på inte fungerade, så låt sorgen ta sin tid, men tveka inte om ditt beslut.

Morgonsol
sön, 2020-11-22 - 22:53

Jag är i exakt samma sits nu sen några dagar bara. Ja kan inte stå ut med hans ringande onykter stup i ett o anklagelser o arga grejer gan vräker ur sig. För o sen be om ursäkt dan efter. Det gills inte längre !! Förlåten betyder inget för mig längre. Han kan inte ändra sig o alkoholismen måste bort ur mitt liv nu. Alla sömnlösa nätter och oro o ångest som du beskriver... Ja kommer få leva så här i flera år till om ja inte släpper taget nu. Ja tänker så.här . Ja släpper taget nu o börjar leva mitt liv utan oro o ångest . Se hur mycket ja har att upptäcka i mig själv när ja inte fokuserar på alkoholisten. Skulle det visa sig längre fram att han tillfrisknar - För han har all hjälp man kan få nu efter beh. Hem o nu eftervård o AA o lite annat' - ja då får vi se då. Ja vet att ja måste tillfriskna från mitt medberoende hur som. O det är lättare när ja inte har alkoholisten att oroa mig för jämt. Eller får ångest pga han ringer onykter osv. Älskar min alkoholist med . Trodde han var mitt livs kärlek. Det kanske han är med. Kanske inte. Just nu kan vi inte ha nån relation. Men om 2 år kanske. Kanske inte. Men ja måste hitta mitt liv hur som helst. Ja har en flicka med på 5 år. Detta går inte längre hur mkt ja än älskar alkoholistens friska sidor. Han är jättesjuk o ja är maktlös där !! Kram på dig. Förstår dig helt o fullt hur jobbigt detta är

MariaLeo
mån, 2020-11-23 - 00:14

Tack för ditt fina och beskrivande svar.

Nåt jag inte kan förstå är vart alla falska anklagelser kommer ifrån som tex anklagelser om otrohet (som överhuvudtaget inte har hänt), lögner om att jag inte skulle vilja vissa saker tex Som att flytta ihop (trots att det är jag som pratat mest om det), ”äganderätten” över mig , bli tilltalad på sätt som ”du är min” , allt detta på fyllan och sen nykter dagen efter så är det otaliga förlåt eller som nu, total likgiltighet och tystnad över att jag lämnade.
Inte ett ord som
Visar ånger eller sorg över att det är slut utan när jag sa att han får hämta sina saker när jag inte är hemma så gjorde han det och efter det INTE ETT ORD.

För mig går det inte ihop när man sagt till personen (alltså mig) att han inte vill leva utan mig, jag gör honom lycklig som han inte varit på många år och att han vill sluta dricka för vår skull.

Morgonsol
mån, 2020-11-23 - 08:20

Der finns ingen logik i vad A säger o gör utan det är sjukdomen som pratar. Den vill få oss att vackla, känna oss osäkra. Sen kommer anklagelser för att dom själva mår så jävla dåligt. Sen i ruset kan hjärnan deras få ihop vad som helst. Det är bara negativa känslor som dom kastar ut på omgivningen. Även den de älskar därför sjukdomen är starkare än all logik o kärlek de känner för sin partner/ barn. Ja höll också på o tänka så att " han älskar ju mig så mycket o vill ha ett bättre liv, då kan han väl sluta ?" Hans friska ja vill det men hans sjuka ja är starkare. Kärlek kan inte bota sjukdom. Inte cancer, diabetes eller alkoholism. Detta är en mycket svår psykiskt sjukdom som ligger över vårt förstånd. Du ska inte baka in dig själv i nån slags logik för o försöka förstå honom. Han är besatt av djävulen kan man säga. Han är 2 personer så länge han är besatt av alkohol o är aktiv alkoholist

Nordäng67
mån, 2020-11-23 - 10:19

Förstår din sorg och känner igen mig. Lämnade mitt ex för tre år sedan av samma anledning som du nu lämnat din pojkvän. Min tråd heter "Att lämna någon man älskar" och det var precis så jag kände. Han var en person jag älskade väldigt mycket, den nyktre, och en som var elak och gjorde mig illa, den onyktra. När det gäller din sista fråga: hur går man vidare? En sak som hjälpte mig var att lära mig stanna kvar i känslor. Man är ledsen, man saknar, man tvivlar på sitt beslut. Men man gör inget åt dessa känslor (typ tar kontakt med exet) utan bara stannar kvar och låter dom passera. Och också påminna sig om att "ja det fanns bra saker och stunder men sammantaget var det förhållandet skadligt för mig." Dom där ledsna stunderna passerar, så småningom blir det glesare emellan dom. Idag tänker jag att han har en liten vrå i mitt hjärta, kanske för evigt. Men han får ha den där lilla platsen mest plats får ändå allt annat bra man har i livet. Din ex pojkvän hör inte av sig just nu. Men förbered dig och typ stålsätt dig inför att han kanske kommer att höra av sig, lova bot och bättring, guld och gröna skogar. Kanske han då menar vad han säger, kanske är det bara ett sätt att få dig att komma tillbaka. Oavsett, var noga med att inte nöja dig med ord utan handling. Att säga att man skall bättra sig är inte detsamma som att verkligen göra det. Mitt eget avslut blev en lång process på grund av att jag lyssnade på hans, trodde på honom utan att han gjort något konkret. Efter två år insåg jag att fast jag hade lämnat honom två år tidigare så fick han fortfarande mycket av min energi och gjorde mig fortfarande ledsen. Förra sommaren blockerade jag honom och först det senaste året har jag haft lugn och ro. Man ska inte stå ut med och acceptera sådant som du har råkat ut för. Som jag själv och många andra här inne också har råkat ut för. Det är inte så ett förhållande ska vara. Kram och ta hand om dig

MariaLeo
mån, 2020-11-23 - 11:08

Allt du skriver stämmer så exakt in och är så rätt. Jag ska försöka gå vidare utan honom nu, kan bara inte förstå hur det kan vara så att han som älskade mig över allt annat” , nu är helt tyst och inte verkar bry sig över att det är slut..

Backen123
mån, 2020-11-23 - 13:02

Instämmer föregående talare, bäst att försöka förstå sjukdomen, då slipper en massa hatkänslor så känner jag det. Sorgen att det hände oss kan uppvägas ibland om man kan gå och känna ett lugn. Min man var till slut elak jämt, drack inte och nu sitter han ensam och dricker med en jättetung offerkofta, och han hör inte av sig utan förklarar det med att jag har lämnat honom helt själv åt sitt öde och ja det stämmer. Som nordäng skriver, ett förhållande ska inte vara på det viset vi har upplevt. Kämpa på ❤

Nordäng67
mån, 2020-11-23 - 15:17

påminna sig om att alkohol kommer alltid först, det är den stora "kärleken" för en alkoholist. Kände likadant "om han verkligen älskar mig så borde han kunna sluta dricka". Lätt att känna sig värdelös och oälskad, det gjorde jag. Men det är en sjukdom som typ kidnappar deras hjärna. Den enda personen som kan bota är dom själva, inte vi anhöriga. Vad hans tystnad beror på vet bara han men jag kan tänka mig att han håller ett stadigt tag om flaskan och "skyddar" sin drog och du utgör ett slags "hot". Du vill ju ta bort flaskan. Helt obegripligt för oss som inte är beroende.

Åsa M
tors, 2020-11-26 - 19:34

Kärlek kan inte bota sjukdom - det är så sant som det är sagt!!!

Jag förstår hur jobbigt du har det men du måste tänka på sig själv. Han tänker ju bara på sig själv och på sitt sug efter sprit. Du måste sätta dig själv främst, låt honom inte trycka ner dig. En relation ska vara något man blir glad av, inte något som.man får ångest och mår dåligt av.
Kram till dig!

Citadell
fre, 2020-12-11 - 19:40

MariaLeo. Se det som att hans hjärna är kidnappad. Hans medvetandegrad ”sänkt”. Där vill du inte vara med. Där är det otrevligt och konfliktfyllt, lögnen nära. Där finns inte den du älskar. Där finns inte kommunikation. Där får du finna dig i att sitta på den anklagandes bänk. Du gör helt rätt i att gå. Då får han själv inse hur ensam han är. Ensam med ansvaret och utan någon att skylla på. ?