Nu har jag bestämt mig för att de närmsta tre månaderna så SKA jag vara utan alkohol! Jag kommer säkert behöva stöd på många sätt. Så det är väl därför jag skriver här. Jag vet ju så otroligt väl vilken skillnad på livskvallite jag kommer få. Tänker vara en pigg och påhittig pappa i fortsättningen. För nu har jag mest sovit bort helgerna. Tips, stöd och hjälp mottages med stor tacksamhet! Kanske någon vill göra denna resan tillsammans med mig?

ska för skojs skull skicka en hälsning till dig så här mitt i veckan också! Hoppas du komme med i samtalet igen. / mt

lilla jag

Känns som om tiden bara rinner på! Jag har inte saknat alkohol alls...
Visst har tanken på vin sprungit förbi, men jag har inte varit sugen!
Känns sååå skönt! Och annorlunda... Men när jag tänker på vad jag gjort för
dumheter på fyllan så är jag glad att jag orkat välja bort eländet...
Just nu känns det så enkelt bara.
Som de säger på AA "Listig, falsk och stark..."
så sant, så sant....
Jag har fortfarande en enorm respekt för den listiga jäkeln som när man
minst anar det kommer att sitta på axeln och locka... Men jag är glad
för varje dag som går när jag slipper det!

Har varit mindre tjafs hemma och jag har mått mycket bättre.
Funderade nästan på att boka tid för ett blodprov så jag kunde kolla
levervärdena! De var INTE nåt vidare förut, men nu har jag varit nykter i

1 månad och 18 dagar!!!

Så länge har jag garanterat inte hållit upp sen jag började med alkohol
från första början!

Känns verkligen som början på ett nytt liv!
Har en liten bebis, har blivit nykter och har dessutom bestämt mig för
att byta karriär! Så jag kommer att ta tjänsteledigt från min fasta anställning
och söka till högskola!
Har ju brottats en del med depression, trötthet och vantrivsel på jobbet,
men nu känner jag mig gladare och mer lätt till sinnet än på väääääldigt länge.

Våren är här, solen skiner och jag är nykter och pigg!!! :-))

Florida

Hej,

Det var ett tag sen jag skrev något. Jag har varit inne och läst inläggen men inte känt att jag haft något att skriva om. Jag gick med här i januari med föresatsen att ha ett vitt kvartal. Jag har försökt ha vita månader tidigare och som mest lyckats i två veckor. Jag gick med här för att testa självhjälpsprogrammet och så hittade jag den här tråden som jag tyckte passade mig ganska bra. Det är lättare att göra något tillsammans.

Nu har kvartalet gått och jag har inte druckit en droppe. Av någon anledning var det mycket lättare den här gången. Jag hade sug de första två veckorna, men då var jag inne här ganska ofta vilket hjälpte mig att hålla emot. Efter de veckorna har det inte varit några problem alls. Jag började träna i samma veva och det kanske också höll tankarna borta från alkohol. Självhjälpsprogrammet har jag inte ens tittat på efter första dagen. :)

Jag har ingen aning om vad det betyder, vi som är här inne är i olika stadier i vårt beroende och jag kanske hamnar här igen. Men just nu tänker jag testa att försöka dricka normalt och låta bli att dricka själv hemma, vilket har varit min fallgrop. När jag har druckit tillsammans med andra har det inte varit några problem.

Jag vill tacka alla er som varit med i den här tråden, och framförallt Tvåbarnspappan som startade den. Hoppas ditt liv får en vänding till det bättre snart. Jag har förstått att det är tufft för dig nu. Det har varit ett jättebra stöd.

Kram

PS: lilla jag. Kul att läsa om ditt flyt i livet just nu. Fortsätt på den positiva vågen så kommer det nog gå bra! :)

polaris

Hej alla vänner.
Så härligt att gå in och läsa alla inlägg man får ny kraft, visserligen behöver jag en spark och rejäl dos av mod.
Hålla mig från ölen har inte gått, fast jag varit och fått campral, dom första dagarna åt jag som ordinerat provade till och med att dricka på dom en söndag. Kände ingen glädje alls av ölen så jag slutade efter en öl. då blev man stolt.
Sen glömde man och ta medvetet eller inte vet jag ej.. då kom man på sig själv tänka på jobbet att nu funkar ölen jag har ju inte ätit campral idag. efter jobbet for bilen till bolaget, måndag tisdag onsdag torsdag likförbannat orka man jobba fast ångesten härjade som värst. längtade bara till kl4 och öl.
Är så himla rädd, men efter två tre dagar nykter börjar tankarna att det inte är nå farligt med lite öl, tänk va gott o sitta i solen o njuta SOM ALLA ANDRA.Me jag försummar min son allt bara jag får öl. bokar till och med av påskmiddag med släkten bara för att få börja dricka öl halv tio nu i söndags. kunna inte vänta till fem på kvällen, grabben besviken att vi inte gick. sådan ångest o rädsla.
Nu har man värsta årstiden framför sig sol o värme och alla grannar sitter o myser. jag vill oxå mysa.

Hur skall jag vakna upp. har lovat mig o omgivningen 111gånger att ta en nykter månad, vill verkligen det elller vill jag det?
Vilken tanke är den rätta jaget. den dagen efter eller den som tycker om öl

Kram på er alla o lycka till med era nyktra liv

ANDRA sitter INTE med en öl i solen !!

Och inte heller alla grannar !!

Det blev i alla fall jag varse efter en tid i nykterheten.

Skriv och berätta. Även om forumet inte är en livskamarat i stugan är det ett fantastiskt stöd i vardagen. Och inte minst på helger. Verkligen något att luta sig emot:) Skulle vara roligt att veta om du fortarande hänger med och läser om oss som delar våra vedermödor med varandra här på forumet. Hoppas du har det bra! / mt

KajsaV

Gillade denna tråd. Jag är ny här och behöver stöd, hjälp, förståelse, men jag är förbaskat bra på att ge också... Är mamma, dryga 40 och vill ge mitt barn den bästa av uppväxter, men jag och alkoholen har ett destruktivt, men passionerat förhållande. Mycket är en kamp, speciellt helgerna, men om jag får vädra kanske det går bättre...

KajsaV och välkommen i gänget !!

Häv ur dig bara, vi är många här som kan ta det och förstår vad du går igenom !! En väldigt bra start är att vädra ur som du säger ! Kör på !!

ModestyBlaise

men det är inte jag :(
Jag läser o följer många på detta forum, har själv skrivit inlägg då och då.... och konstaterar att för många av er, så går det så bra, men här är det jämna plågor :(

Hela denna helg har jag druckit, varje dag, o mitt mål att bara ta ett glas vin, funkar inte!! Det blir snarare en flaska/dag, så denna helg..... blev det väl ca 5 flaskor, 5 dagar ledigt, som för mig blivit ett helvete!! Fast det är ju inte flaskor, utan dessa helvetesboxar jag släpar hem!!!

JAg LÄNGTAR till jobbet, för så länge jag har att göra, så går det bra. MEN så fort det är helg/ledigt då är det ju såååå gott och smutta vin vid matlagning/grillning/städning/solande/TV-tittande..... ja, till typ allt :(

JAG FASAR för semestern!!!!

Men till alla som är så duktiga, hur gör ni???? Och säg inte att jag har dålig karaktär

Jag har en underbar familj, vänner, jobb, hus mm.... men vinet har blivit min belöning för att jag ORKAT med dagen, haft tufft på jobbet, tjafs med barnen, mycket att göra hemma..... det är så SKÖNT att få gå in i dimman ett tag, o fly..... för jag gissar nu att det är det jag gör, flyr! Men från VAD???? tycker jag har så mycket att vara lycklig över, men ändå söker jag mig till flaskan o ruset

Börjar fundera på om barnen börjar ana, då vinglaset alltid står på bordet, att jag inte kan skjutsa dom till vänner o träning, har så dåligt samvete, och en del av mig vill sluta helt, men den andra delen bara längtar efter vinglaset..... o den njutning det ger mig. Och tanken på att sluta helt, då känns det som att jag skulle dö, livet vara slut mm......

gud, varför ska det vara så förbaskat gott med rödvin????

nu är livet tungt :(
3 veckor till semester, fester o alkohol :((((((
ÖNSKAR jag hade karaktär att bara kunna säga nej........

viktoria

Hej Modesty, fint att se dig igen.
Vet du, jag hör till dem som tror att man inte blir automatiskt lycklig av hus och barn och jobb och allt annat som är yttre förutsättningar. Förmågan att kunna känna lycka sitter inne i dig och hör ihop med självkänsla och förmågan att acceptera tillvaron, att våga känna...

Flykten, ja du, som jag också funderat och kännt skuld över varför jag måste fly med hjälp av alkohol, när jag har allt detta...tristess var en av mina största anledningar. Sen ljög jag lite från första början då jag skrev här, visst jag har det där huset, det där jobbet, den älskade maken osv, men jag var inte alls nöjd. Huset må vara mitt, men jag tyckte när jag jämförde med andra att det var fult och omodernt, och skämdes över min 10 år gamla soffa - provade köpa dyra designmöbler (kopiera inredningstidningar) det hjälpte inte, suprise!
Jobbet som var så bra, gjorde eg bara att jag kände mig otillräcklig - och ska sanningen fram var det ett högst ordinärt jobb - vad är ett bra jobb? Det har blivit väldigt provocerande att idag säga att man inte har ett bra jobb. Pinsamt liksom - därför låtsas många att jobbet är stimulerande och självvalt (mycket modernt att välja själv)
Alla ska toktrivas och ha de jobben man VALT, inte de man bara råkat få. Skulle vi inte lite inners inne vilja vara den där personen som fotas i lite avslappnad pose på sin nybyggda altan i lärkträ, där man kopplar av efter en dag på sitt kreativa, utvecklande, beundransvärda/avundsvärda arbete. Vi ska så att säga vara vår egen lyckas smed i allt vi tar oss för, på jobbet och privat. Lyckas du inte med det ligger felet hos dig själv.
Maken då - jo visst älskar jag honom, men vår relation var rätt sliten med tanke på allt festande och alla missförstånd och besvikelser som följer i alkoholens spår. Vi han ju dessutom inte med speciellt mycket kvalitetstid eftersom mycket av den lediga tiden gick i bakfyllans tecken (bakfylla i dyr soffa på avbetalning är lika jävlig som vilken annan bakfylla somhelst - surprise nummer 2!).
Så kontentan blev att jag kunde rabbla upp alla de parametrar som ska bevisa att jag har ett "kvalitets-liv" men de betydde faktiskt inte så mycket. De fanns där i fysisk form, men det var bara en kuliss egentligen. Ärligt talat, vem som helst kan skapa kulisser - det är inte det som gör oss till harmoniska människor som har förmåga att känna lust och njutning inför livet vi begåvats med.
Vem som helst kan ju bära ett fat med limefrukter/kronärtskockor i motljus genom köket liksom, men vad faan betyder det egentligen?! Att vi KÄNNER lycka, eller att vi SER lyckliga ut?? Framförallt är handlingen meningslös om ingen tittar på eller fotar : / Och vad är det för kvalitet på ett liv som bara kan existerar genom andras ögon?
Du Modesty, slutsatsen jag iallafall drar är den att utan den där goda självkänslan kan den sanna, rena lyckan lik förbenat inte infinna sig. Alkoholmissbruk och självkänsla går inte hand i hand. Men jag kan lova dig att idag, efter ca ett och ett halvt års nykterhet har den börjat återvända med stormsteg!

Oj, det blev långt. Du fick igång mig här eftersom detta är något jag själv funderat mycket kring: )
Önskar dig motivation och tillit till att du kan om du vill!
Kram från V (som slutat ha lime på stora keramikfat, jag har ändå aldrig fattat vad man ska göra med dem om man inte har dem i drinken? Vem tusan förbrukar så mycket lime?)

Det är nog inte smaken som är god, det är dess verkan kan jag anta...
Jag tycker efter 2,5 år att rödvin luktar unket surt skit igen precis som den gjorde i barndomen...
Men när jag drack så luktade den underbart, precis som nymalet kaffe, förväntansfulla smaken, minnesbanken...

Och det är väl på detta du bygger dina förväntingar, en total avkoppling, en frikoppling från vardagssysslorna, en flykt..
OK en pavva vin om dagen låter ju inte så hårt, men en ständig berusning om än liten...
En femdagarsflykt av fem dagar möjliga, du vänjer kroppen vid att vara mentalt frikopplad av alkoholen...

Är jobbet ditt så jobbigt att du förtjänar dess verklighetsflykt varje ledig dag, är det din belöning efter en hård arbetsvecka?
Denna vecka är det en 4-dagars vecka, du jobbar alltså 20% mindre, kommer du att dricka 20% mindre i nästkommande helg då också?

Du verkar ju vara helt medveten om din kommande semester, och din fasa över alkoholen...
Du vet om den i förväg, men tänker du på något sätt motarbeta händelseförloppet så att den tar någon annan utveckling?
Finns det några drastiska lösningar du kan ta dig till så här innan?

Min eldsjäl till att lägga av med alkoholdrickande blev att jag testade mig själv, jag prövade att svälta ihjäl den...
Alkoholberoende är som en självdrivande motor, så länge du matar den, så länge går den...
Och ibland är den som en herrelös motorbåt som bara åker runt i cirklar, till slut kör den upp på land och kraschar, eller kör över någon...
Så länge det finns något i tanken så kommer den att fortsätta..

Efter en nykter period så började fördelarna växa sig allt starkare, och jag insåg hur förbannat puckat man hade tänkt...
Man tillåter precis vad som helst, så länge det inte inkräktar på ens alkoholkonsumtion, min napp och snuttefilt, min trygghet...
Men vad händer den dagen då du utmanar den tror du?

Vad händer den dagen du utmanar din egna trygghet?
Vad händer den dagen du tvingas flytta till en annan stad, jo man får skaffa sig nya vänner på ett lokalt plan...

Att utmana är det enda sättet att pröva sina egna gränssättningar...

Och sedan kan man ju tänka, är jag feg?

/Berra

ModestyBlaise

TACK för er respons :)

Ja du Viktoria......det kanske är som du säger..... jobb, hus, barn mm gör en kanske inte lycklig.
När jag tänker efter, så känner jag mig ofta ensam (undrar jämt vad alla andra gör efter jobbet, känns som att alla är så glada o har fullt upp med familjen) efter jobbet åker jag hem, fixar middag, ev kör något barn på träning.... sen tvättar en maskin, och är såååååå JÄVLA UTTRÅKAD!!!!!!!!!! :(
kan det vara därför jag flyr med mitt vin????
Man törs ju knappt vara ärlig, för jag känner mig ofta som en URUSEL mamma!!
jag gör så mycket, men får inte så mycket tillbaka. Mina barn hjälper inte till hemma, de kommer hem när de känner för, o det är mycket tjafs nu när de är tonåringar.... och jag är helt SLUT!!!!!!!
Blir så jävla arg, då jag rusar hem från jobbet kl 17 för att förbereda middag o sen dyker ingen upp förrän kl 19.30-20.30..... o jag blir så sur, för att jag borde tänkt på mig själv. Skitit i att åka hem o laga mat o ta allt hemma, o sitta ensam.... jag kunde ju åkt o tränat, o gjort nått kul för mig själv..... men kroppen är lagd åt sidan, för att få en mysig stund hemma med man o barn..... men de har sitt nu, o jag känner mig tom, ensam, uttråkad.
ibland tänker jag att jag inte är lämpad för detta liv, Svensson-liv eller vad det kallas.
Jag ska försöka att ta mig i kragen, göra mer roliga saker, gå på masage, behandlingar, träna, shoppa o träffa vänner..... för hemma räkna jag som hushållerska/passupp/mat-tant o uttagsautomat :(

Har du varit helt NYKTER i ett och ett halvt års tid???

Tack för dina ord Viktoria :)

Hej Berra!
du har rätt.... jag VET att jag kommer att dricka massor i sommar, kan inte stå emot..... och jag är väl en svag själ, för jag har inga lösningar på problemet, baar en massa jävla utsäkter :(

Jaaaa, VAD händer om jag utmanar min trygghet?? (vinet)
jag är rädd för att jag inte klarar av mitt liv, att jag kommer att förlova fotfästet, för ofta så är jag så uttråkad av mitt liv..... enformigt, rutiner mm gör mig så less :((

men det är kanske det enda rätta att göta, att prova min gräns

Igår sa jag till min man, att det skulle vara skönt att vara utan alkohol till midsommar (både för att minska på mängden + ganske gå ner i vikt??) .... och hanvet hur orolig jag är över mitt drickade..... men då sägr han... Ja, men det är ju så gott att bara ta ett glas vin eller en cider. FATTAR han inte??? jag kan inte ta ett glas!!! igår skulle vi dela på en flaska vin, hade inget mer hemma efter helgens drickande.... emn då han valde att bara dricka 1,5 glas vin..... så drack jag resten.... för jag kan inte säga stopp, som han kan :((((

jag ska försöka ta en dag i taget...... och hoppas att självkänslan o livet återvänder för mig :)

...lite av livets "goda" som alkoholen medför, i ett annars ganska så uttråkat fucking vardagsliv...

Jo jag vet, jag har en likadan fru därhemma, som känner livets tristess med att vara allt detta du nämde, upp-passerska, uttagsautomat etc...
Allt hon gör är att laga mat, och tvätta kläder, och hennes tid blir när ungarna har gått och lagt sig...
Hon kan t.om spela in kvällens TV-program så att hon kan få tiden att titta senare när allt har lugnat ner sig...

Självklart skulle det sitta finfint med ett glas vin också, så att man riktigt kan komma till ro, men då somnar hon...
Och man kan ju då fråga sig...varför gör hon det inte då?

Kanske för att hon gör prioriteringar, väljer att tid för att möjligen dricka gör hon bara på helgkvällar, och då med början tidigast vid middagen eller möjligen tillagningen av den, eller när hon går på kalas eller fester, det är hennes "time-slot" för ett möjligt alkoholintag, annars oftast inte...
Men självklart ingen regel utan undantag, visst slinker det ner något glas mitt i veckan, men då oftast bara ett eller möjligen två...
och varför dricker hon sig inte full, eller håller en konstant alkoholnivå med ett långsamt och konstant drickande..?
Troligen för att hon inte är disponibel som alkis, eller så håller hon sig själv i en övervakande kontroll, hon vill ha kontrollen...

Hennes man (jag!) är inte en sådan, när jag har givit mig själv "tillåtelse" så är det rockn'roll, jag dricker tills jag når min nivå, och är inte nöjd förräns den är uppnådd, bjuds det inte på mer, så dricker jag före eller efter tillställningen, eller så skiter jag att gå på "torra" eller snåla tillställningar...
Allt som inkräktar på min alkohol-nivå är ett hot, och jag har lärt mig att komma runt problemen...
Jag ser alltid till att det finns material och tid för min konsumtion och allt annat utgör ett hot mot den...
Finessen är borta, det dricks direkt ur ölburkarna och gärna helst vid dörrtröskelen på fredagseftermiddagen, min time-slot var öppen just då!
Det fanns inga öppningar för några improvisationer, kunde inte ta bilen iväg och hälsa på någon då, inte hämta ungarna heller...

Jag var "låst" i mitt egna drickande, det fanns inga andra rutiner som gick att få in, snacka om bakbunden och nöjd!

Min timeslot var ett tillfälle per helg när jag var yngre, innan dess någon gång per månad typ...
Nu var den från Fredag kl 17 till Söndag kl 01 och all den tiden var möjlig att dricka, och sova ruset av sig på mornarna...
Snacka om att fucka upp helgerna, tiden mellan bakruset och nästa fylla var ju bara ett eländigt väntande...
Vad var jag för sorts människa mellan dessa berusningstillstånd?

Är det ett värdigt kvalitets-liv?
Var det ett liv som jag kunde stå för, fångad inuti mig själv av en verklighetsflykt, på väg någonstans, vartsomhelst, men inte här i alla fall...
Bort ifrån allt, var jag inte nöjd med det "vanliga" livet jag borde ha haft, vad är felet..?

Om du vill höra sanningen, så är det alkoholen som trollar bort dig i en mental förförelse, en förälskelse uppbyggd på en falsk grund...
I sitt hemliga recept så ingår det att du vill ha mera av den, och den tar bort glädjen i allt det vanliga livet, bara du återtkommer till ruset...

Tar man bort det som driver den (alkoholintaget), så blir det oftast platt fall tillbaka till verkligheten, den där trista verkligheten...
Orkar man stå ut och vänta på att verkligheten ska självläka, så man finner glädjen med att bara befinna sig i nuet?
Tiden är olika för olika personligheter, och det behövs bara ett enda litet återfall, så har man blivit blixtkär igen, i något som egentligen inte finns...

Det enda som verkar finnas förknippat med alkoholen, är ett livslångt evigt lidande som eskalerar och blir stadigt sämre...
Åtminstone för oss som inte kan ha kontrollen, mår man inte bra av någonting, ja då ska det bort, det är min livsfilosofi...

En tagg i fingret, den tar man bort, men hur är det med en tagg i själen, ska den få sitta kvar?

/Berra

ModestyBlaise

I går kväll, efter jobbet, var jag på väg till bolaget för o köpa vin, kände att det skulle vara så gott och suget var stort.... och vi har firat lill-lördag väldigt ofta (typ varje onsdag), så det kändes OK att dricka..... tänkte att jag skulle dricka MÅTTLIGT, men vet ju att det är svårt :(

Jag körde till bolaget, men på vägen dit hade jag Berras ord i tankarna, om ruset, förälskelsen men att det bara är 1000 gånger värre dagen efter med ångesten.... Så jag körde in på parkering, vände och körde hem.... och nöjde mig med ett glas cola :D

Jag är så stolt att jag satte min gräns själv, sa nej, stod emot o kunde ratta bilen bort från bolaget och åka hem..... och jag hade sånt lyckorus igår, jag var så stolt över mig själv.
Vaknade i morse, med lycka i bröstet o solen skiner och livet är härligt :D

Jag vill TACKA dig Berra (o alla andra) för era ord och inlägg!!! :D

Kram från en STOLT ModestyBlaise