Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Åh vad jobbigt med en sådan person som du fastnat i...

Men som övriga skriver - det är riktigt bra du fått upp ögonen för det, och börjar ta upp den fighten igen.

Tänk på dig själv först o främst, eller under en period, enbart. Du behöver ju inte ta ansvar för hans känslor o hur han tänker. Om du efter en tid kan ta upp varför du blockerade honom kan det vara bra. Men du kanske behöver bli lite stabil i dig själv först? Så det inte gör så ont hålla dig på avstånd.

?

Femina

Nu har jag ägnat nästan hela veckan åt att lära mig om narcissism. Det har varit lärorikt men nu får det räcka.?

Jag känner en viss sorg men också tacksamhet. Utan min vän, som väckte så mycket känslor i mig, hade jag nog inte varit där jag är idag. Förälskelsen motiverade mig att fortsätta vara nykter, gå på möten, lyssna och lära. Min sponsor fick jag med hans hjälp. Och många fina stunder av gemenskap.

Jag tycker synd om honom. Jag vet att han lider av svår ångest, dagligen. Men det ursäktar inte beteendet. Jag ska be för honom. Det är bara Gud som kan hela honom. Inte mitt jobb.

Nu har jag varit på högmässa. Jättefint. Kyrkan har lovat hålla öppet för gudstjänst framöver, på ett eller annat sätt. De får direktiv från biskopen varje vecka.

Sköt om er! ? ?

Det är väldigt nyttigt att veta vad man har att göra med, jag har verkligen plöjt igenom allt material jag kan hitta senaste året och det är skrämmande att studera min fru som beter sig enligt instruktionsboken. Det gör det lättare för mig att acceptera, men så svårt när barnen utsätts och inte förstår. De är för små för att förstå. Jag måste lämna hur svårt det än kommer bli, du gör rätt i att hålla dig undan honom. De är fruktansvärt manipulativa och elak, detta utan att de fattar det själva. Jag tycker fruktansvärt synd om min fru, jag tror hon lider något sjukt mycket. Men det är inte en anledning att låta henne förstöra mitt liv mer, nu när jag äntligen förstår vad hon är och varför jag levt i ett enda stort drama så länge.

Femina

Ja, du gör säkert rätt. Även om narcissisten själv mår dåligt så är det ingen ursäkt för att stå ut med hens beteende. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att vara gift/sambo och dessutom ha barn med en narcissist! Den personen jag pratar om är ju bara en vän inom AA och ändå har jag påverkats så pass mycket.

Jag förstår att Covid-19 ställer till det extra för dig. Gör det du måste och planera väl. Du och barnen förtjänar lugn & ro. ? ?

Femina

Nu rämnar murarna och insikt efter insikt rasar ner över mig som tegelstenar... ?

Nu vet jag varför jag känt sen min övre tonår att det varit nåt fel i vår familj. Jag har ju sett alla beteenden och symptom, förstått att mina föräldrar var "emotionella analfabeter" men inte kunnat sätta fingret på VAD som var fel för jag är ju uppväxt med detta, vet inte om något annat... Vi hade inget substansmissbruk i min familj och ändå passar jag definitivt in på kriterierna på "Vuxna barn". Lägg därtill in min HSP-personlighet, intuition, depression, ångest, missbruk...

Min pappa var Narcissist! Tusen pusselbitar faller på plats!

Herregud! Hur kan jag missat detta? Jag är 53 år och har varit intresserad utav psykologi och personlig utveckling hela mitt vuxna liv!

Jag kan bara förklara det med att jag naturligtvis hört ordet tidigare men aldrig förstått innebörden. Jag har alltid sett min pappa som "auktoritär" och mamma som det motsatta, dvs medberoende, innan jag visste vad det innebar...

Gud, hjälp mig! Jag kan inte sova! Mitt hjärna går på högvarv av att processa all denna nya information! Vad det innebär?

T ex min mamma, som jag kategoriserat som "energitjuv" med obefintlig insikt om sitt eget beteende och helt tar avstånd från detta.

För att inte tala om mig och de män jag interagerat med genom åren... Min man?

Jag känner en brådska att komma ikapp all denna nya information. Läsa böcker, titta på youtube... Jag är i akut behov av en erfaren terapeut med stor kunskap om narcissism!

Men nu vet jag vad som varit fel hela mitt liv. Hela min uppväxt och konsekvenserna utav detta... ?

På tal om "min vän" så fick jag idag ett sms från en gemensam, kvinnlig vän i AA. Hon berättade att han kontaktat henne och frågat om hon träffat mig på sistone för att han var "orolig" över mig. Hon visste inte vad hon skulle svara. Inom AA finns anonymitetsprincipen. Vi berättar inte vilka vi träffat på möten eller vad som sagts under våra "delningar".

Jag sa att hon under inga omständigheter skulle ge honom nån information om mig. Däremot förklarade jag inte varför. Jag har redan lärt mig tillräckligt om narcissister och vad som gäller vid "no contact".

Allt detta hänger i högsta grad ihop med alkhol/beroende/medberoende/personlighetsstörningar/dysfunktionella relationer/ångest/depression osv. Och varför traumabindning uppstår. Anknytningsstörning. Jag orkar inte ens fortsätta... ?

Gud kommer att hjälpa mig. ?

Vilken resa du är på!?
Jobbiga insikter men så utvecklande och spännande!
Att få förklaringar på varför man mår som man gör är en ofantlig lättnad. Då kan man gå vidare och bygga upp sin inre människa.
Lycka till ???

Kram
???

Vilken omtumlande insikt. Förstår att du vill lära dig mer och se sammanhangen, men försöka att hia dig lite. Det är ingen panik - låt kropp och knopp hänga med i svängarna. Lägg några pusselbitar i taget och låt hjärnan processa och ”sova på saken”. Du behöver hushålla med din energi.

Klokt att du instruerade väninnan att inte informera er gemensamma vän. Tacka Gud för att du kom undan med din psykiska hälsa i behåll ??

Kram ?

Femina

Om jag kommit undan med min psykiska hälsa i behåll återstår nog att se... ?

Min vän hörde av sig idag via sms. Efter ett antal timmar beslutade jag mig för att svara med en hänvisning till ett bibelcitat.

Han skrev för några dagar sedan att han inte skulle komma till onsdagsgruppen. Trots det skrev han idag att han varit där igår... Tur att jag inte gick dit. Det är inte för att han skulle vara farlig på nåt sätt. Det är för att jag inte är säker på min egen reaktion. Jag kanske bryter ihop... ?

Jag ska försöka tagga ner lite. ?

Femina

Jag vill bara berätta att jag taggat ner, sover gott och känner mig mer i balans igen. Dock vill jag dela med mig av ett tips jag själv fick häromdagen: www.vuxnabarn.nu

Trevlig advent till er alla! ?

Hur kom du fram till att din pappa var Narcissist? Hur betedde han sig mot dig?

Jag har försökt analysera, analysera och säkert överanalysera hela min familjekonstelation. Den är inte helt enkel och väldigt konstig på min mammas sida, jag har länge undrat om något inte stått helt rätt till där men kan inte sätta tummen på vad det kan vara. Hon har aldrig varit elak (som jag sett det), men hon har aldrig visat empati, ofta varit ett offer, pratat mycket skit om andra, pratat väldigt mycket om sig själv och aldrig lyssnat på mig. Vi hade väldigt många bråk när jag gick igenom tonåren, har alltid trott att det är normalt, men osäker på om de bråken vi hade var normala. Hon kunde t ex tappa humöret helt och skälla ut mig om jag hade använt vardagsrummet och kuddarna låg i fel ände av soffan. Nu i vuxen ålder har det varit mycket bråk där jag hamnat i mitten, både min fru och min mamma har stått på varsin sida och kört passiv aggression och jag har alltid fått välja sida, vilket för min egen överlevnadsinstinkt alltid blivit min fru. Jag har inte fått varken födelsedagspresent eller julklapp från henne på över 5 år, allt efter en present som hon gav mig som jag inte kunde ta med mig och lämnade hos henne. Hon hart inte heller hälsat på hemma hos mig på 7-8 år trots att hon har barnbarn här, jag vet att hon inte drar jämt med min fru men jag undrar om inte det beror på båda och inte bara den ena.

Hur som helst, vill inte skräpa ner din tråd för mycket, men något är inte rätt med min mamma och jag har nog tagit mer skada av det än jag trott. Men vad som är fel på henne låter jag vara osagt, jag är ingen psykolog.

Femina

Jag varken kan eller vill förklara min insikt här på forumet. Det är för omfattande och helt säker kan jag ju inte vara. Men jag råder både dig (och mig själv) att forska vidare i litteratur och på youtube.

Detta är ett omfattande ämne. Det finns flera olika slags narcissister och vissa personer kanske bara har ett antal narcissistiska drag. Jag är ju själv helt novis i ämnet...

Jag tycker också det viktiga kanske inte är att hitta en stämpel utan se till helheten, konsekvenserna, sambanden. Om många pusselbitar verkar bilda ett visst mönster som ger en förklaring till hur vi mår så spelar det mindre roll exakt hur "sanningen" är. Men all kunskap är makt! Makt att förstå sig själv, ta hand om sig själv, växa. Befria sig från det förflutna genom att förhålla sig till det som är och vad som har varit. Tänk Sinnesrobönen. Förlåta och acceptera omständigherna i livet. Mod att släppa taget om t ex illusionen att kunna förändra det vi inte kan (dåtid, andra människor, osv). Och förstånd att lämna relationer som skadar oss och välja nya som får oss att må bra!

Vi kämpar vidare tillsammans! ?

Femina

Med risk för att låta tjatig så inser jag nu att även min mamma skulle kunna vara narcissist. Helt otroligt! Jag har ju forskat vidare i ämnet och min mamma kvalificerar in, hon med. Det låter kanske märkligt men de kan inte vara av samma sort. Jag har inte kommit längre i min "forskning".

Själv mår jag bättre ju mer jag förstår detta mönster. Oerhört intressant läsning. Det hjälper mig distansera mig från mina egna skuldkänslor.

I onsdags gick jag på mötet efter tre veckors frånvaro. Folk började undra och höra av sig. Men jag kände mig starkare och mer balanserad så jag var beredd på att även min vän kunde vara där. Det var han. Men allt gick bra. Jag var t o m mötesledare.

Önskar er alla en fridfull andra advent! ? ?️ ?️

Femina

Jag tror "min vän" är min räddande ängel, dvs "budbärare".

Först blev jag räddad till AA med sitt andliga 12-stegs program som befriade mig från alkoholmissbruk och fick ett "andligt uppvaknande".

Därefter fick jag ytterligare ett uppvaknande om personlighetsstörningar, narcissism bl.a.

Detta är ju gåvor från Gud som redan hjälper mig hantera allt det dysfunktionella jag brottats med, hela livet. Det är ju exakt det jag behöver. Kunskap, insikt, praktiska verktyg för helande och läkning.

Vissa personer kommer in i våra liv av en anledning. Det betyder inte att de ska stanna där för alltid. Bara så länge att vi förstår budskapet. Jag hade aldrig klarat det på egen hand. Jag är tacksam till Gud, inte till min vän. Han är fortfarande en skadad, manipulerande människa. Men han fick bli Guds budbärare, utan att han själv vet om det. ?

Ps. Min mamma är en narcissist personifierad. Äntligen får jag redskap att hantera hennes beteende mot mig och mina barn. Hon har orsakat så mycket smärta och jag har försökt vara henne till lags i alla dessa år sen min pappa dog men ingenting jag sagt eller gjort har hjälpt. Hon har bara blivit värre med åren. Nu är hon 78... Dags för mig att älska mig själv! ?

Tänk att du faktiskt kan se och känna att det var precis så. Din vän var skickad till dig, för att du skulle sluta dricka och för att du skulle kunna läka i relation till din mamma. Så otroligt fint att du har kommit till de insikterna ❤️

Kram ?

Femina

Min dotter, som fyllde 21 år igår, berättade idag att hon fått en ungdomslägenhet! En nybyggd etta med balkong för henne och pojkvännen, bara några kilometer härifrån, inflyttning i mars. Det är ju fantastiskt!

Och ändå kommer tårarna. Navelsträngen blir bara längre och längre... Vad hände? Hon var ju min lilla bebis alldeles nyss? ?

Sen skuldkänslorna över att jag borde varit en bättre mamma. Alla år av drickande... ?

Jag får acceptera det jag inte kan förändra. Och jag är tacksam att jag hunnit ändra mitt liv. Hunnit visa henne att jag nu varit nykter snart tio månader och kunnat skjutsat henne till jobbet när hon börjat tidigt och ibland hämtat henne när hon jobbat sent. ?

Gud, hjälp mig att fortsätta förbli nykter och få vara till nytta och glädje för mina barn. ?

Jag led fruktansvärt när äldsta dottern flyttade ? Till våren flyttar yngsta... Och jag vet inte hur jag ska hantera det, men allting blir liksom lättare när det har skett förut.

Det är ju det här som är livets gång, vi har bara våra barn till låns. Vi gör så gott vi kan för att förbereda dem inför det som kallas vuxenlivet, och en dag är de redo att praktisera allt vi lärt dem.

Och du, det är otroligt roligt att etablera en vuxenrelation till sin dotter också ?

Kram ?