av Berra

Ångesten tar mitt liv...

mulletant
ons, 2011-03-30 - 04:45

halvvägs till helgen. Jag beundrar dig som verkar ha många tuffa dagar på jobbet men lägger det åt sidan och håller fokus på det viktigaste, ditt eget liv! Det är starkt! (hmmm - ja har blivit känslig för många ord).... Det visar på inre styrka, säger jag i stället:) Allvarligt, du måste ha en enastående inre styrka och vilja som du använder i livets tjänst till glädje för dig och din familj! Du är en vinnare! Ha en bra dag / mt

Adayinlife
ons, 2011-03-30 - 05:09

Supit 5 dagar, vaknade vid två tiden inatt och mått riktigt dåligt både fysiskt och psykiskt. Har börjat fundera allvarligt på aa, men jag vet inte. Ångesten har alltid varit jobbigast, men nu har jag kommit så långt ner att jag har slutat bry mig om vad jag gör när jag är på fyllan. Jag vill bara inte dricka mera.....................

Adayinlife
ons, 2011-03-30 - 08:06

Njurarna värker och det känns som magsåret är på väg att gå upp. Jag har inte varit nykter en dag på sista fyra åren........ senaste rotblötan varade i 5 dagar och det är efter det jag har fått ont i kroppen och jag har även fått nog. Jag ska försöka vara nykter ett tag nu. Kanske jag besöker aa, det kanske behövs.....

lilla jag
ons, 2011-03-30 - 09:53

Gå på ett möte! Jag kan inte mer än rekommendera det varmast!
Det har varit min räddning, och du får garanterat ett underbart bemötande!

Jag gick själv på mitt första möte för 5 veckor sedan och jag går en gång
i veckan... Du kommer att känna dig så hemma, jag lovar!

Lycka till och stanna på forumet!!

Berra
ons, 2011-03-30 - 09:54

Mulletant, du är min stjärna på himlen, du lyser upp min tillvaro lite när det är mörkt, tack...

Aday:
Har du kommit så långt nu att du är villig att satsa på en förändring?

Har kroppen sagt ifrån tillräckligt, och du har tröttnat på "festandet" som aldrig blev någon fest..?
Har du ork och motivation till vilja ta dig igenom en tillnyktringsfas?

Det räcker inte med att munnen säger..."jag vill", det krävs mer energi än så...
Det är ingen ide' och satsa på ett dött lopp, man måste känna sig tillräckligt motiverad för att den viljan är starkare än tröstdrickandet...

Det kommer att svida, men om det vore lätt så vore det heller ingen match, eller hur?
Viktigaste är nog att man i psyket har bestämt sig, "..nu jävlar...nu lägger jag av..."
Man bör ha två visioner uppställda inför sig....

Nackdelen med att fortsätta dricka...
Fördelen med att vara nykter...

Om du nu säger att det värker i njurarna och resten av kroppen, så är den smärtan tillräckligt stark för att motivera att sluta kröka?
Om smärtan försvinner, är det rockn'roll bland flaskorna igen?, tills det börja värka igen då?

Ångesten, är den tillräcklig stark för att få dig att lägga ner dryckesverksamheten, tills den försvinner då dagarna efter antar jag???

AA får dig inte att självmant sluta, det är ingen knapp att trycka på, det tar inte över ansvaret, det ligger fortfarande kvar hos dig...
AA hjälper dig att finna motivation och ger dig hjälpredor, men de städar inte upp ditt förflutna, det måste du ta tag i själv...

Mycket handlar nog om att ge upp "hjälpen" ifrån alkoholen, den hjälper en inte längre, det är en vän som har vänt en ryggen...
Och som i många relationer, det är alltid svårt att ge upp en gammal vän, eller hur?

Men att vara fast bestämd, att i fortsättningen kommer aldrig hjälpen att finnas där av "vännen" alkoholen, man måste klara sig själv fortsättningsvis...
Och det kräver mod och handfasthet, och det finns ingen snabbt reträttväg till "flummningens värld", den är numera historia..
Så vad som än händer så kan jag inte "smita iväg" mera med hjälp av alkoholen, jag måste ta tag i precis alltihopa här och nu!

Att vara införstådd att det kommer att göra ont och vara besvärligt, jag måste börja möta verkligheten nå'n gång i livet...
Att vara full och påverkad, det är det som är "onormalt" men som pågått så länge att det har blivit ditt normaltillstånd...
Så inse' att vara påverkad är det som är inte normalt, och nu vill du gå mot det som är normalt, ett spår alltså..

Om du fortsättningsvis väljer att dricka så vänd på tankarna, vad-i-helvete-är-det-som-pågår-i-min-kropp-nu -tankar..
Sätt dig och analysera fyllan, titta på dig i spegeln, filma dig med mobilen, hur ser jag ut, vad är det som händer med mig, hur känns det?
Och sluta glorifiera fyllan, den gör dig fyllsjuk, eller hur?

För varje gång du tar till flaskan så kommer du känna dig alltmer äcklad, vad fan håller jag på med, varför orkar jag inte möta verkligheten???
Låt verkligheten komma dig närmare för varje tillfälle, och börja se det som en "tävling" mot dig själv, skulle inte jag kunna tordas??

Mät tiderna mellan fyllorna, ju längre tid du orkar hålla dig desto bättre blir du, ju "duktigare" blir du...
Varje dag och varje timme räknas som du inte är påverkad, det är din plustid, fyllan=minustid...
Ju mera plustid du får, desto mer borde du hinna känna av verkligheten, och du mår troligen som bäst, precis innan du åter faller för alkoholen...

Jag brukade vända på tankarna, inte.."gud så härligt det är att vara på fyllan", utan jahopp,".. då har jag vridit upp äggklockan till nästa bakfylla..."

Det är aldrig försent med någonting, och kroppen brukar vara tacksam för den återhämtning den hinner få...

..man behöver aldrig tänka aldrig, det kanske kommer en dag då jag åter kan dricka, men tills dess tänker jag leva så bra jag bara kan,
och det får bli utan alkoholen tills vidare....

Livet är inte för evigt, inte nykterheten heller, men tills dess väljer jag att leva så bra jag bara kan, utan hjälp av alkoholen...

Jag vill..jag kan...jag ska...

Mors Berra

Adayinlife
tors, 2011-03-31 - 08:38

För dom orden både Berra och Lilla jag. Jag återkommer hit om några dagar när jag fått tag på i alla fall några trådar.

Berra
tors, 2011-03-31 - 10:32

Så var det Torsdag, och jag känner mig eländig, rent fysiskt...

Hela veckan har varit en plåga, jag har en förkylning som inte riktigt vill bryta ut, men huvudvärk, hosta och halsont har jag...
Och en näsa som får mindre tsunamis emellanåt, men det är inte tillräckligt för att sänka mig och stanna hemma...

Jag brukar säga...jag är en möjligheternas man, det är möjligt att jobba, även om det inte är full sprutta...
Och det är möjligt att sprida mina becelussker runt på jobbet, jag är en givmild själ minsann...

Varje gång jag röker så känns det som om jag drar ett rivjärn upp och ner i bronkern, nyttigt?, knappast!
Men se där!, har jag ett beroende kvar, jag blir ju plötsligt inte nikotinberoende bara för att jag är förkyld...
Pallar inte att ta ett nikotinabstinens OCH en förkylning samtidigt, där går gränsen även för mig...

När man ändå surrar åkommor, så finns det fler saker som spökar...

Jag har ett ryggskott som inte heller har blommat ut, utan bara "blixtrar" till så där ibland, och varnar mig...
.."en gång till och jag hugger till så att du blir hemma minst ett par dar"-varningen...

Jag har svårt ibland att begränsa mig, slet hårt i slutet på förra veckan på jobbet då vi flyttade en massa tunga grejor,
jag vet hur jag borde lyfta, men har så bråttom at jag slarvar ständigt, fort ska det gå, hela tiden..
Så jag förtjänar mitt eget slarv just nu, jo jag är medveten om det...

Värsta av allt är att när ryggen värker så ligger man konstigt i sängen, och får då andra krämpor som i axeln t.ex..
Eller att hela armpartiet domnar bort under sömnen, och man vaknar av tusen nålars plåga, någon har hällt sockerdricka direkt i mina vener!!!

Mindre trivsamt är att prata om en böld som vuxit ifrån en finne till en minst sagt ett extra rövhål i ena skinkan,
jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna denna plåga, livet är som pain-in-da-ass...
Vad ska man säga, arslet är ungt som en tonåring i alla fall...

Så här sitter jag, känner mig ung och fräsch på vissa delar, men kroppen den säger alltmer ifrån, gammal skröplig gubbe!

Men vet ni, på sätt och vis är jag glad ändå, det är bara fysiskt, det går över, ge den bara lite tid, kroppen healar sig själv...
Mycket värre vore det om det var själen som var sjuk, att jag vore deppig och hängig, det är fasiken så mycket svårare att läka..
Och det allra bästa är ju att jag har hållit mig nykter, fy faan för att vara fyllsjuk också!

Så ingen av dessa sjukdomar är tillräckligt var och en, men tillsammans så borde de kanske vara en anledning..
Men jag har svårt för att sitta (röven), svårt för att ligga (axeln), och varje gång jag hostar så håller ryggskottet på och blixtrar till...
Men ....det är bara i kroppen...

Ute skiner solen, och i själen likaså, är inte livet underbart ändå...

/Berra

mulletant
fre, 2011-04-01 - 05:45

är på återtåg så att du kan nuta av helgen. Idag är det fredag, nästan den bästa dagen om man inte gillar jobbet! Jag är väldigt glad över att vara en stjärna på din himmel! ha en bra dag, vi hörs / mt

Berra
fre, 2011-04-01 - 09:00

HA!, idag är jag hemma och är helt totalförkyld, har t.om lyckats snora ner frugan, så jag har stort sällskap av henne....

Så vad gör jag?
Står här och funderar, "..hur känns det?"

..och vill ni veta svaret?

Jotack bara bra, är han knäpp eller???

Jo jag är glad för att det bara är en förkylning, det går över, och man måste få vara lite sjuk då och då, kroppen återhämtar sig, jag kommer att bli frisk!
Om jag hade blivit deppig igen så hade jag blivit helskraj, den är fasiken i mig inget att leka med, tar åratal att återhämta sig, någonsin?
Eller allra värst, jag kunde ha börjat dricka alkohol igen, ett livslångt missbruk som troligen hade fört mig ännu snabbare till döden, eller?

Så mitt uppe i skiten, så är jag tacksam ändå, nåja det kunde ha varit värre, eller hur?

Jag finner mig i min nya situation, och jag undrar...kan jag påverka detta så speciellt mycket tror ni???
Näha, då accepterar jag det, och tar det lugnt istället...

Så nu funderar jag, ska jag sätta på kaffe, eller ska jag krypa ner i sängen igen och gosa lite med frugan...

För det spelar ingen roll idag, allt är tillåtet, det här är min dag, och min sjukdoms dag, jag gör det jag behöver för att det ska kännas så bra det bara går,
och så att kroppen hinner återhämta sig lite snabbare..

Så idag ska jag bara lata mig, och tänka på mig själv, för det är vad min kropp säger åt mig, den behöver vila och återhämtning...

..och jag är tacksam?, dumpucko!

/Berra

Berra
lör, 2011-04-02 - 03:17

..skulle köra och hämta grabben från träningen...

Kände en svag irritation på gång, vad var det?

Jo jag ville få det "slutkört" för kvällen, parkera bilen och ta kväll....kväll?

Varför det slog det mig, varför var det så viktigt?

Jo så att man kan få fortsätta med myskvällen...

..men varför då, jag har ingen anledning till att låta bilen stå, jag kan ju köra hela kvällen, eller natten om det är så...

varför kände jag en irritation, jo för en "vanlig" kväll för ett par år sedan så hade det betytt att jag efter hämtningen av grabben från träningen
kunde korka upp och hamna i dimman, den var brådskan till den som jag kände...

Jag hade en irritation som var en gammal inbyggd vana, hua så läskigt, utan anledning desstuom...

Nä det där gjorde mig faktiskt förvånad och lite skrämd, skulle inte kroppen ha vetat detta efter dryga två år utan alkohol...

Vanans makt är enorm, och jag blir förbannad på att vissa ränder fortfarande sitter kvar...

Jag har alltså en del kvar att arbeta mig igenom...

En annan sak som jag tycker är lite läskig är att det är alldeles tvärtyst på forumet, helgen efter löning...
Och jag funderar, är det ett bra ...eller ett dåligt tecken???

Nu är det dags för mig att möta medvetlösheten, i nykter form, syns imorrn...

/Berra

Adde
lör, 2011-04-02 - 06:51

känns igen !! Jag tror ju också att jag lyckats mörda mina spöken men det händer fortfarande att nåt litet spökbarn sticker upp sitt fula tryne och kräver nån form av rättelse.

Envisa små kräk är det !

mulletant
lör, 2011-04-02 - 07:31

igen stråken av tankemönster. Funderar mycket på varför jag, som inte är alkoholist, också längtar efter ljudet när korken dras ur vinflaskan - därför att det är signalen till en myskväll. ... Men nu är det inte mysigt längre, därför dricks inget vin och jag lärde mig snabbt att det är trivsamt att laga mat med kaffemugg eller mineralvatten i glaset. Men det där stråket av längtan dyker upp flera gånger i veckan - och då känner jag en svag aning av vad ni beroende har att kämpa emot. / mt

Adde
lör, 2011-04-02 - 09:11

att de allra flesta har likadana tankar.

MEN, för oss som är beroende kan de leda till fördärv och därför är det viktigt att uppmärksamma dem och åtgärda dem så fort som möjligt. Vi har alla våra olika "hang-ups", både bra och dåliga, och jag försöker så gott det går att använda mina goda "hang-ups" till att surfa vidare i ett bra liv och verkligen utnyttja dem fullt ut.

Jag lever livet lite enklare då.

vana
lör, 2011-04-02 - 11:42

...en obehaglig känsla igår när jag var påväg in i vårt köpcentrum o gick förbi systembolaget.
Inte så att jag var sugen,men jag fick en illamåendekänsla.
Jag t'änkte hela spektrat omedvetet tror jag,in,köpa,hem,dricka,bli full, somna,vakna-illamående.
Det var konsekvensen jag tänkte.Det var ruggigt.

Men Berra,löning betyder klirr i kassan o man kan va upptagen med shopping åxå.....idag ska jag ut till Tumba o köpa en cykel.

Berra
lör, 2011-04-02 - 11:49

att det är åter liv på forumet, det känns tryggt, blev lite orolig där ett tag...

Mors Berra

Berra
mån, 2011-04-04 - 01:25

..till mig själv, (...eftersom jag inte är religös).

Är att jag slutsummera en helg där jag står i tacksamhetsskuld till mig själv...
För att jag ännu en kväll kan gå och lägga mig med ett gott samvete, utan kval eller ångest...

Ingenting som just nu tynger mig, utan att jag just i detta känner en inre frid...
En frid som säger mig att jag ska uppskatta livet för precis vad det är, och vad jag är...

Jag är lugnet själv och totalt utmattad efter en helg där livet har givit mig från alla sina sidor,
på gott och ont, men som jag antar att livet ska vara...

Tacksam för att vara i dess närvaro med sinnena i sina fulla bruk...
Tacksam för att jag inte tog ett förhastat besluta att förflytta mig fjärran bort...

Tacksam för att jag kan gå ut på baksidan i natten och se dimman ligga tät runt gatulyktan, och uppskatta det...
Tacksam för att jag har vänner som bryr sig om mig, och hur jag mår...
Tacksam för att jag har ett liv som jag kan hantera och har en stor del i kontroll...

Tacksam för att jag inte tog bort en del av mitt liv med att dricka alkohol....

Tacksam för att fantasin är min verklighet, och inte ett rus...

Tacksam för att jag har ett liv...

Tack....Berra för att du tar hand om mig...

Hälsningar din själ

mulletant
mån, 2011-04-04 - 05:04

lista av vardagslyckor - även om de skrevs en söndagskväll:) Vi är många som borde öva på att se det goda i allt vi har här och nu. Mm värmde mitt hjärta på lördagen med att säga hur mycket gott han har att vara rädd om. Av samma anledning vill jag kämpa hårt för att stanna kvar i vårt gemensamma liv, vi har mycket gott som hör ihop just med att vi är tillsammans. Hoppas din måndag blir en kanonfin dag Berra! / mt

tsandra
mån, 2011-04-04 - 06:37

...alltför tidigt denna måndag pga stress över jobbet och värk. Jag börjar dagen trött och är skör i själen av sömnbrist och lite känslomässigt "vårsvaj". Ute är det grått och regnar. Surfade in på forumet som vanligt och hittade Berras text och insåg att det trots allt är en alldeles under dag!

Jag har vaknat nykter, ingen måndagmorgonsbaksmälletrötthet! Ingen ångest över helgen och vad jag gjort mot mig själv eller andra.

Det är en bra dag idag och jag är precis som Berra tacksam mot mig själv för att jag tar hand om mig. Tacksam för att jag valt att plocka bort alkoholen som följeslagare och krockkudde och i stället vara närvarande och hantera tillvaron på de bästa sätt jag förmår.

Om jag bara orkar efter jobbet ska jag åka och bjussa mig själv på en stund i gymmet i kväll. Tack till mig själv för att jag tänker vettiga tankar om hur jag ska ta hand om mig! Förr hade jag vid den här tiden på måndagmorgonen med de förutsättningar för dagen jag vaknat till redan börjat planera för att efter arbetsdagens slut få varva ner med ett par-fyra glas vin.

Tacksam för att det finns ett forum med människor som skriver kloka saker som gång på gång påminner mig om att jag valt rätt väg. Inlägg som får mig att reflektera över att även om tillvaron utan alkohol inte på något sätt är perfekt så är den något att vara oändligt tacksam över.

Tack Berra!

Berra
tis, 2011-04-05 - 11:26

den där krockkudden du surrar om...
Har du upptäckt att det sitter en spetsig spik i botten av den, som man blir varse om när luften sakta pyser ur den...

Så den tar smällen först, sedan kräver den en långsam återgäldning med långt och utdraget lidande...

Det är min sammanfattande bild av alkoholen...

/Berra

tsandra
tis, 2011-04-05 - 17:39

Säkerhetsbälte, kunde man kanske kalla stödet som finns här på forumet :)

/Sandra