rötjut

Jag är, som jag har skrivit tidigare, arbetslös sedan i juni (rätt gissat: lärare). Jag är en bra pedagog, men klarar inte dagens skola. I början av hösten kändes det bara skönt att slippa gå till ett skoljobb, jag hade tagit upp en gammal hobby: ridning, och det var så kul. Men, jag skadade min fot och fick låta bli att rida, väntar på operation. Så nu har jag inget umgänge alls längre. Jag sjunker allt djupare i tristess och meningslöshet. Jobben jag söker, och det är många, får jag inte! Fick senast idag avslag på två! Vuxna barn - de har sina egna liv, Corona . . .
Jag har känt en lust att börja träna på gym igen, jag har gjort det tidigare och tycker det är kul. Jag gillade att träna spinning också, men där kommer man inte till pga begränsat antal platser. Jag känner att om jag börjar träna på gym igen så kanske jag kan få en kick i rätt riktning, men vågar jag: nu i Coronatider?
I övrigt består mina dagar av Tv, Tv, och Tv, ibland målar jag tavlor, men då måste jag ju belöna mig! På dagarna har jag inga problem, det är på kvällarna tristessen blir riktigt allvarlig och vinet väldigt frigörande. Jag har gått på många käftsmällar i livet, jag kan nog säga att de sista 20 åren har jag varit med om lika mycket som andra upplever under ett helt liv! Jag känner bara att jag inte orkar mer! Jag har flyttat . . . många gånger; från destruktivt förhållande (det var väl då det började egentligen), till jobb, till jobb, till mina barns närhet, för att jag trodde jag skulle känna en större meningsfullhet och mindre ensamhet om jag fanns nära mina barn. Men de har ju sina egna liv!
Så nu sitter jag här, i mitt hus, i den gråa vinterverkligheten och känner mig grå, gammal, orkeslös, viljelös, oönskad. Deprimerad? Ja! Det hjälper mig ju inte att avstå vinet! Ekonomin i botten! Vad gör jag då? Jag sätter eget vin! Man ska ju kunna avstå även om man har hemma ifall man menar allvar!
Jag skulle behöva komma på ett fysiskt och mentalt träningsläger som "Biggest looser"! Jag saknar laganda, lagsport, kämpaglöd, sport, gemenskap, tillhörighet !

DagsförFörändring90

Hej Rötjut!
Jag går på gym och har gjort det under hela corona-perioden. Man kan säkert argumentera för att det är själviskt, egoistiskt eller osäkert under dessa omständigheter, men på mitt gym (friskis) så har dom infört flera olika säkerhetsåtgärder (längre mellan stationer, hårda regler kring avtorkning och begränsningar i antal personer i lokalen). Träningen har hjälpt mig att få någorlunda rutiner nu när det är distansarbete som gäller. Så jag har gjort valet att fortsätta träna för att det är så pass viktigt för mina rutiner och hjälper mot ångesten.

rötjut

Tack för kommentaren! Då ska jag ge det ett försök, med början imorgon!

DagsförFörändring90

Det tycker jag låter som en väldigt bra idé!
Bara att gå dit och ge det ett försök är en seger. Man kan absolut få ut väldigt mycket av träning hemma (övningar med egen kropp) eller i naturen om det inte känns rätt under corona. Men för mig har det blivit extra viktigt nu att ha en anledning att komma hemifrån och bara se andra människor, även om jag inte är särskilt social när jag tränar.