Hej,

Ja vad skall man säga, som titeln säger så är detta mitt första inlägg. Och jag lovade mig själv och min ADHD hjärna att jag skulle vara brutalt ärlig i allt jag skriver. Jag är 31 år gammal och har i princip sen jag var 18 år gammal haft problem med alcohol. Men problemen har egentligen inte visat sig ordentligt ( inte vad jag kunnat se ) förens jag var runt 22 skulle jag gissa, allting flyter liksom ihop. Mitt liv har alltid varit präglat av en osund alcohol kultur, det var så vuxna hade roligt. Min pappa dricker för mycket, och det är alltid supar till alla högtider och grillkvällar och fredagstacos osv. Min mamma som egentligen inte drack så mycket för har på senare år börjat dricka mer och mer. Så det var alltid självklart för mig att man drog till på fredag och även lördag ( iallafall i yngre år ).

Jag skall försöka hålla mig relativt kort om jag klarar och egentligen säga att mina stora problem med alkohol började ca 2014 efter att jag fått mitt hjärta brutit av en gammal flickvän. Problemen med alkohol fanns redan innan och bidrog säkerligen till att förhållandet brast.

Efter detta så gick det sakta utför, jag lyckades klara mitt jobb men allting annat var i rent kaos, och alkohol var alltid inkörsporten till både amfetamin, cannabis och riktigt sorgliga betenden. Så pågick det i perioder med mycket dåligt umgänge, ännu lägre självbild och rent av självmordsbetenden i slutet.

En början till förändring kom Oktober 2019 när jag lämnade stan, flyttade till mitt eget hus och träffade en tjej. Jag hade även vid detta tillfälle börjat jobba på min ADHD ordentligt vilket har bidragit till mycket problem i samband med alkohol men också enda ventilen som fungerat utan för mycket ångest när bubblan är nära att spricka. eftersom jag i princip har druckit varje helg sen iallafall 2015 så är datum och så lite fuzzy och mycket har förvrängts som försvarsmekanism.

Men även under slutet av 2019 och delar av 2020 så har gamla betenden kommit tillbaka, min nya flickvän har sett baksidan av mitt missbruk, jag har varit väldigt öppen med att jag haft problem med droger, men inte att de var alchoholen som var det största problemet och min inkörningsport.

Svårt att hålla det kort, im sorry ):

I början av Oktober 2020 så slog det slint för mig och jag drack väldigt mycket och tappade humöret totalt på min flickvän, rörde henne inte, vilket var tur för hade inte kunnat leva med mig själv men skrämde henne och det var illa nog. Efter detta så var jag nykter i ca 6 veckor för att rädda förhållandet. Tyvärr tog det slut ändå men det var av andra anledningar och till viss del mina svårigheter med ADHD.

efter att det tog slut så fick jag ett återfall tyvärr. Har nu druckit flera gånger ( 4 eller 5) och även i fyllan tagit andra substanser då min impulskontroll är som helt borta. 2 av dessa gånger har jag dock klarat mig bra och varit väldigt städad. dock spelar det ingen roll då jag inte klarar konsumera alcohol utan att det tillslut leder till gamla mönster.

Har nu åter kontakt med mitt ex och vi skall starta upp igen, och från bådas sida så skall vi " göra om och göra rätt". lite mera långsamt och lite mera med känslor och psykiskt välmående i fokus.

Jag är nu livrädd att tappa greppet då jag redan i Fredags var och drack, jag vet totalt oansvarigt. Speciellt i dessa Covid tider.

Vill börja med att säga tack för den som tagit sig tid att läsa, betyder väldigt mycket. Finns så mycket mer jag skulle kunna säga men tänkte lugna mig innan detta blir en bok.

Hoppas att någon härinne kan hjälpa mig hålla True North

Jag brukar alltid hänvisa till programmet här på sidan, men om jag förstår det rätt så ligger det nere. Det är annars en bra början. Nu har du ju redan börjat en väg till förändring genom att komma hit. Här är vi många som på olika sätt har kommit underfund med att vi har problem med alkohol och på olika sätt försökt med blandade resultat att förändra våra alkoholvanor.

Har du funderat själv på vilka förändringar du själv skulle vilja göra? Det låter på din sammanfattning av din historia att du skulle må bäst av att åtminstone börja med ett uppehåll. Men det är väl där du behöver börja. Komma underfund med vad du vill. Sen är det dags att sätta planen i verket. Det är inte så enkelt, såklart, men genom att verkligen jobba på det, vara här och skriva och läsa, fundera på vad du vill göra, förutse problemen och så vidare så ökar dina chanser att lyckas.

Möjligen behöver du också ta till ännu mer hjälpt utifrån. Nu har jag ingen personlig erfarenhet men flera här på forumet har testat t.ex AA och den lokala beroendemottagningen. De flesta kommuner, om jag förstår det rätt, ska ha en beroendemottagning dit man kan vända sig.

Men börja där. Fundera på vad det är du vill åstadkomma. Totalstopp av alkohol eller att skära ner. Vad är bästa sättet att göra det på? Klarar du det själv tillsammans med forumet här eller behöver du ytterligare hjälp? Läs andra historier här och se hur de har lyckats/misslyckats och testa att följa det som funkar.

Hej och välkommen hit, vad bra att du börjat skriva här och därmed vill ha en livsförändring. Adhd och missbruk är vanliga kombinationer, självmedicinering som eskalerar över tid. Min ena dotter har medelsvår adhd och verkligen balanserat på gränsen till gud vet vad...alkohol , fel umgänge, matmissbruk , träningsmissbruk osv. Jag tänker att för att få stopp på karusellen alltså den impulsstyrande delen av din adhd, behöver du hjälp utifrån. Det kan vara tämligen svårt att få bukt med när du nu utvecklat ett missbruk eller kanske fler. Min dotter åt ett par år concerta och hade hyfsad hjälp av dom och kbt-terapi dessutom. Att lära sig styra sina impulser kan vara oväderligt i dessa sammanhang. Det finns oxå andra mediciner som tar udden av de djupa bergochdalbanorna som tex ångesten medför. Jag vet inte vad som kunde passa dig, men mitt råd är att ta hjälp utifrån, som många av oss gjort härinne. Träning är oxå ett sätt att må bättre utan droger. Kämpa på och ge aldrig upp. Här kämpar vi tillsammans. Kram Jullan

Hej,

Tack så mycket för svaret och den fina introduktionen. Jag håller med det du säger att det handlar om vad jag vill göra och uppnå med detta. Det känns som jag är lite i underfund med att försöka hitta mig själv och upptäcka vem jag är när autopiloten och bedövningen av alkohol inte ligger på. Dock inte lätt när man vill känna sig normal och fri för en kväll, dock vet jag att resultatet dagen efter och även samma kväll inte är ligger i linje med mitt inre jag.

Hej,

Tack för ditt svar, jag har haft problem med min ADHD sen jag var 6 år, men har inte ordentligt börjat arbeta på det förens ca 2 år sedan. Har alltid ignorerat det och att det inte är ett problem,och jag definierar mig inte utifrån min ADHD. Men det blev så mycket problem att jag var tvungen att ta ett steg i rätt riktning. Så nu går jag i en ADHD grupp och äter elvanse. Har ätit lite Concerta men var inte riktigt för mig.

Känns som en stor utmaning utan slut, alltså inte att sluta dricka vilket är en utmaning i sig själv där man måste stå emot när man är svag.

Utan dom underliggande faktorerna där man alltid känner att man har sköldar uppe och kan inte slappna av. Och bilden jag har fått är att man alltid måste vara på sin vakt och ta till taktiker och olika practices som för mig iallafall har hjälpt mycket men resulterar i att jag känner mig svag då jag spenderar mycket av min energi för att hålla min närvaro i nuet och vara öppen mot känslor utan att döma och alltid tänka på min andning.

Men med det sagt så vet jag att meditation och mindfulness är en muskel som alltid måste tränas och att inre frid inte kommer över en natt.

Tack så mycket för din respons, här kämpas det på för fullt :)