av Frippan

Frippan
ons, 2020-12-16 - 20:32

Jag dricker inte för ofta men jag dricker förmycket
Hej

Jag vet inte riktigt var jag skall vända mig. Skulle jag fråga läkare och vänner så skulle dom inte säga att jag är alkoholist för jag är nog en av dem som dricker mer sällan. Så det svåra har blivit att det inte finns någonstans att vända mig eller någon som kan känna igen min siutvation när det kommer till alkoholproblematik.

Oav min historia började för ca tre årsedan.
Tidigare i mitt liv har jag (så som nu) jobbat många helger och vid den tidspungten tränade jag väldigt mycket och åt nyttigt så jag konsumerade bara alkohol ca 6gånger om året. Jag var känd som kompisen som jämt drack kaffe och trivdes med det. Dom gångerna jag drack så brukade jag ta fasta på mina kompisar hur fort dom drack och anpassa mig efter det då jag är en person som gör allt för snabbt?

Sedan bytte jag stad och fick nya vänner (som är jätte fina) och har inget onormal alkoholkonsumtion heller. Men när jag var med på fester och så började jag också dricka och så var det väll inget mer med det i början.

Sedan träffade jag mitt ex. Han hade vid den tidspungten ett spelmissbruk och jag var där och stöttade honom i vårt och torrt. Jag stod vid hans sida dag ut och dag in och till min glädje så är han spelfri idagens läge.

Men med den dramatiken märkte jag att jag bara blev tröttare och tröttare och började också dricka mer och tog inte fasta på någon vän.

Där hör till att mitt ex var extremt svartsjuk och var alltid orolig för att jag skulle hitta på något dumt när jag var ute (vilket jag givetvis inte skulle göra för jag var kär i honom)
Men att försvara något som bara har hänt i hans hjärna gjorde det ännu värre och jag som tidigare alltid bara har varit en glad skit på fyllan oav om jag har varit lagom full eller kalas packad.
Men med honom så triggades problemen upp då han var arg och svartsjuk, detta ledde till att jag också kunde bli vannsinig (väldigt sällan men då och då) Jag blir sällan arg, det skall gå väldigt långt till och med alldeles för långt.

Oav i våras så kände jag att jag var påväg ner i en jätte trötthet med allt som hände runtomkring honom. Jag kände mig helt slut och jag tänkte berätta det för honom men just exakt då så var han nere på botten och bestämde sig för att ta sig upp.
Så jag ryckte upp mig själv (som många gånger förr då han var en periodare) och var där för honom. Satt med på samtal med anhöriga osv osv.

Men under ca två år så har jag druckit alldeles för stora mängder när jag drack, jag kunde inte sluta när jag väl började. Hur jag skall beskriva det är att jag blir alltid så glad på fyllan så det är liksom som när jag kommer i ett stadie när jag är lagom full så försöker jag nå mer lycka och glädje genom att fortsätta dricka i en snabb takt och då ökar jag även den.

Nu när det har varit slut ett tag så vet jag inte och drickat ökade pga ett väldigt krävande och turbulent förhållande rent känslomässigt, eller om det har blivit en vana att dricka både oftare än tidigare och mycket.

Jag kan inte ens minnas hur många minnesluckor jag har haft de senaste två åren och framförallt den sista tiden innan vi gjorde slut.

Frågar man vänner som är med så säger dom flesta att jag bara var full och glad men frågar man mitt ex så var jag jätte full och jobbig.

Det är klart att jag förstår att han också kanske ser det på ett annat sätt eftersom han var svartsjuk och hade egna problem.

Men det är fortfarande så att jag har varit alldeles för full de senaste åren och det är ju inte han som har gjort att jag har haft minessluckor, druckit otroliga mängder och när jag egentligen borde dricka vatten istället ökat alkoholintaget.

Som jag nämnde i början. Jag vet inte riktigt vad jag skall vända mig då jag inte dricker för ofta utan snarare förmycket. Jag funderar även på om jag kommer att dricka oftare och oftare också eftersom det också ändå har ökat suggsesvt under åren.

Förlåt för en lång roman och jag förstår att mitt problem kanske är mycket mindre än andras här i tråden

Kennie
ons, 2020-12-16 - 20:43

Välkommen hit, du är inte ensam om att bara dricka för mycket ibland. Och anledningen till att man söker sig hit med det är att man förstår att det är en varningssignal som ofta är början på ett beroende . Det låter som att ditt grundproblem kanske främst är utmattning efter att ha levt i en komplicerad relation länge. Mitt tips är det som jag själv blev rekommenderad av alkoholhjälpen, att ta en längre paus från alkoholen för att låta kropp och hjärna hitta balans. Under tiden kan du kanske reda ut annat som du behöver hantera. Tre månader började jag med, och det var så skönt. Sen kände jag att jag inte hade någon lust att börja igen, upplever lugn, värdighet och glädje utan alkoholen. Ta hand om dig!

Frippan
tors, 2020-12-17 - 00:24

Tack så jätte mycket för svar.
Det känns skönt att jag inte är ensam (inte att jag önskar någon annan dessa problem) men att det finns andra som ligger i den kategorin som jag.

Ja det är exakt som du beskriver det med varningssignalen och den har blivit tydligare och tydligare.

Jag tänker bara på den personen jag var tidigare som inte drack så ofta utan var ute ändå och slog klackarna i taket med lite hjälp av kaffe? Att vakna upp dagen efter och tänka att visst jag är trött men jag hade en bra kväll igår och mår ändå bra idag.

Den personen var längesedan jag såg nu. Jag har strävat den senaste tiden att kunna vara som gemeneman som kan vara på bjudning och njuta av lite dricka i mer normala mängder, ibland går det men långt från alltid. Eftersom jag inte tidigare har varit en van drickare så har jag tänkt att jag inte riktigt har lärt mig det som alla andra lärde sig när dom var unga.
Men efter tre år och att det snarare har gått helt åt andra hållet att jag blir sämre och sämre på att dricka lagom så är det på stor tid att ta tag i det innan det går helt år pipan.

Det är som du säger att hålla upp med drickan är det bästa alternativet, att försöka dricka lite har inte fungerat hittills

Mattan
tors, 2020-12-17 - 07:26

Det luriga med alkoholen är att de destruktiva vanorna och beteendena smyger sig på.Lätt att tro att det ska gå att dricka mer kontrollerat som en gjort tidigare i livet. Känner igen mycket från hur mina mönster med alkohol blev i samband med en ohälsosam relation där jag försökte hjälpa mitt ex med hans problem. När jag ser tillbaka tänker jag att jag då grundlade mitt dåliga drickande. Så bra att du är uppmärksam och funderar över din situation. Det är vanligt att andra inte ser och håller med om att vi har problem. Men innerst inne vet vi själva. Att ta ett uppehåll med alkohol är en bra början. Du kommer känna och se fördelarna ganska omgående.För mig att det svåra då varit att inte börja igen efter ett tag. Lätt att tro att det kommer gå att hålla kontrollen. Håller därför med Kennie att det är bra med ett mål. För mig var det året ut och jag inledde nyktra banan i oktober. Har mått bättre än på många år. Lycka till och kram ?

Frippan
tors, 2020-12-17 - 17:49

När ni bestämde er att ha längre uppehåll hur strukturerade ni upp det?

Tänker på människor som slutar röka så har dom bestämt ett datum dom slutar. Eller bara slutade ni helt rakt av och tänkte att nu ex: dricker jag inte på tre månader?

TappadIgen
tors, 2020-12-17 - 17:58

Ju längre tiden led, desto mer kände jag att jag måste sluta helt för alltid. Jag hade ju tagit en vit månad, men den hade inte hjälpt mig. Så lite på grund av det drack jag väl tyvärr mer i slutet för att passa på liksom, så smart som man är. Jag visste att när semestern är slut så kan jag inte dricka mer efter det. Men att det blev ett för alltid växte fram över tiden. Jag tror att jag länge försökte förhandla med mig själv på något sätt, så jag kan ju inte säga att jag var säker innan jag slutade att det skulle bli där och då.

Jag slutade faktiskt med snus på ett inte helt olikt sätt för några år sedan. Jag visste att jag kände att jag ville sluta men hade inte satt något datum. Jag tittade på Sverige - Finland i hockey och i period-pausen gick jag och slängde ut min snus. På väg tillbaka till soffan hejdade jag mig och vände och slängde dosan också, som jag hade halva kvar av ungefär. Har inte snusat sedan dess.

Alkoholen dock drack jag upp allt av, sista dagen jag drack. Nästa dag var det nämligen söndag för jag visste att jag annars skulle dricka upp det jag hade kvar på söndagen, vilket skulle ha gett mersmak. Hälla ut den, på samma sätt som jag gjorde med snusen var inget alternativ.

Kennie
tors, 2020-12-17 - 18:47

Jag slutade direkt efter en riktig skrämselfylla där jag har en gigantisk minneslucka och betedde mig konstigt, typ gick omkring men var helt okontaktbar.
Varje gång jag tänker på det blir jag så lättad över att jag inte dricker längre, jag riskerar inte att det händer igen. Det gick bra den gången, jag var hemma och den enda som märkte det var min sambo, men det finns inget som tyder på att det inte skulle kunna hända ute bland folk om jag skulle fortsätta. Jag känner att jag backade undan från ett stup i sista sekunden.

Mattan
tors, 2020-12-17 - 20:14

Men höll det inte i början utan drack en fredag lördag. Sen fortsatte jag med hjälp av allas stöd o peppning samtt att läsa om andras resor här på forumet och att bara ta en dag i taget. Efter ett tag bestämde jag året ut. Det finns ett program här på alkoholhjälpen som vissa gillar. Jag gjorde the 30 days experiment med Annie Grace. Det går att leta upp på nätet.Det kostar inget och man får mycket input hur alkoholen verkan i våra kroppar. Hon är lite amerikansk men ändå väldigt bra. Lycka till kram

Frippan
fre, 2020-12-18 - 01:57

Tack så jätte mycket för att ni delar med er, känner redan att det finns så mycket stöd här.
Jag har givetvis personer i min omgivning som kan stödja mig med, men dom kan nog inte sätta sig in i något dom inte riktigt har sätt och därför inte heller komma med råd hur jag skall göra.

Detta blir ju en helt annan stöttning ❤️